Lilla Lamm

Nu börjar tjejerna äntligen ploppa ut! Ikväll bestämde sig Tjorven för att framföda två tacklamm, vilket vi tackar för. Nu har vi fyra tacklamm och fem bagglamm. En tacka kvar som ska lamma - Fläta. Gevalia hoppar nog över, eller väntar ett bra tag, vi får se. De övriga var nog för unga och för små när vi släppte baggen.

Selma och Fröding skötte sig utmärkt idag. Båda satt som tända ljus i bilen på väg till veterinären. Bägge är nu kastrerade, avmaskade och öronavskabbade.

Medan jag väntade på att katterna skulle bli färdiga, tog jag med våra nya fårskinn upp till mitt jobb (huvudbiblioteket) och fick sälja ett par stycken. Prackade på veterinären ett också. En av tjejerna som jobbar i vår lokala affär tog sen med sig hela säcken med skinn hem, för att titta och välja. Det är roligt att skinnen är så vackra och att alla är unika. Det är också roligt att folk bryr sig -inte bara om det estetiska, utan också om hur djuren har haft det och att skinnen är lokalt producerade. Det är ju inte svårt att tala för en sådan här produkt.

Vi måste nu också boka in slakt och korvtillverkning i Bräkne-Hoby för våra tre gammtackor och slakt och styckning för baggen Bror. Tackorna ska bli kallrökt vitlökskorv och Bror ska bara återtas som kött.

Det är en krass värld...

Minsann om inte Tofs hade lammat, när jag kom ner med svägerska och syskonbarn i eftermiddags. Ett tacklamm, svart med vit hjässa och bläs, vita tassar. Tofs hade fixat allting själv och lammet var på väg att börja dia, när vi anlände. Hon hade nog hittat rätt, för ena spenen var blöt. Dock hade Tofs riktigt rejäla vaxproppar i bägge spenarna, som satt ganska hårt. När jag drog ut dem sa det nästan plopp! Och sen formligen sprutade mjölken ut! Ja, det lilla tacklammet lär få ordentligt med käk.

Vår Lilla -Gubben-bagge blev idag döpt till Clown, för han ser ut som en sådan. I övrigt är det bara vårt första tacklamm som fått namn - Chutney - och så Stig-Helmer då förstås. Nu ska ju dessa lamm heta något på C, så han får väl heta Ctig-Helmer då. Han är mycket stadigare på fötterna nu; idag såg jag inte att frambenen vek sig en enda gång.

Imorrn bär det av till veterinären med våra lagårdskatter Selma och Fröding. De ska kastreras. Fröding hänger alltid i fårhuset, men Selma föredrar stallet bredvid, så henne ser vi inte mycket av. Hoppas bara att de håller sig hemma, när jag hämtar dem...

Amanda hade lammat när Linda kom ner till fårhuset i morse. Ett lamm. Ett bagglamm. Hurra, hurra! (Summa: 5 bagglamm o 1 tacklamm; hur ska vi kunna bygga upp vår besättning igen??) Lammet ser ut som Pippis häst och det är ju roligt. Han verkar frisk och kry, så vi ska väl inte vara ledsna.

Ikväll ska vi ut och svira, så då ska väl de återstående tackorna sätta igång att skenlamma... Linda har gett mig - som har kvällsmatningen - stränga order om att inte titta på fåren, utan bara kasta åt dem mat. Men de tre tackorna som är kvar, har alla lammat förut. Det känns tryggt att veta, ifall de passar på medan vi är på vift.

Slänger ut vallhunden från sovrummet kl. fem. Släpper ut alla hundarna för tidig kiss. Går och lägger mig igen och stänger ute alla djur. Vaknar igen vid sju och möts av lyckliga hundar, speciellt lycklig vallhund. Knör mig förbi vallhund, lapphund, draghund och katt med snuva och katt med vitt och ser att valphunden kissat (mitt på tidningen) och bajsat (mitt under bordet). Vallhunden är våt längs halsen, luktar lite surt... Släpper ut alla för en runda i trädgården igen och håller på att trampa i en spya (säkerligen eminerande från lapphunden, som hittat ett gammalt härligt rådjursben på åkern) innehållande ben- och skinnbitar. Inser att lilla vallhunden halkat omkull i denna spya, därav hennes halsutsmyckning.

Dagen har börjat.

Stig Helmer är ett charmtroll

Lammet och katten

Solvarmt lamm

Alla lamm och mammor smakar årets första strån

Lassie vill hemskt gärna komma med in till fåren

Lassie och "storebror" Morris

Vakna då, trötta ridgeback!

Åh, vad de har det fint här! sa min barndomsvän Veronica, när hon kom in i fårhuset.

Och det såg verkligen mysigt ut med fåren och lammen och solen som sken in så frikostigt. Vi får se nu om Veronica har sin vanliga effekt på fåren; de brukar nämligen sätta igång och lamma när hon kommer på besök. Men igår fick hon nöja sig med de lamm som redan fanns. Bollys pojkar skulle ha lite lammnäring, så Veronica fick nappa dem. Speciellt förtjust blev hon i vårt jättelamm, som nu är uppkallad efter Stig-Helmer. Han är ju stor och ganska sävlig, har fortfarande inte total koll på frambenen, som viker sig ibland. Hela hans uppenbarelse utstrålar mildhet. Och han kommer gärna fram och pratar lite och blir klappad.

Pims' son och dotter klarar sig fint och är hur pigga som helst. Tackan är svartgrå och baggen brun. Bollys grabbar är bägge svartgrå och Stig-Helmer är ju brokig (grå och blekt roströd på vit botten). Alla mammor och lamm går tillsammans nu och lammen kör lammrace då och då, vilket är underbart att se. Ibland uppstår lite förvirring i och med att tre av lammen är svarta med vita tecken, men morsorna reder ut det ganska snabbt och buffar undan lamm som inte är deras.

Vi ska stängsla en lammhage utomhus nu, så BB-invånarna kan gå ut i vårsolen. Framför allt behöver Stig-Helmer lite fastare mark för att träna upp sina ben; nu går de ju i ett tjockt lager av halm. Och alltid finns det något litet grässtrå att pilla med ute. De små prövar så smått att äta spannmålskross och lite ensilage och halmstrån. Bolly - som gav så lite mjölk - har kommit igång ordentligt med produktionen. Dels suger väl sönerna bättre nu, dels har vi mjölkat henne för att stimulera juvret.

Lassiehunden har vuxit om katterna nu, blivit långbent och snabb. Mäkta stolt över att hon kan ta sig upp i den diminutiva soffan. Ibland kan hon uppföra sig; vid matdags sitter hon och de två andra hundarna så fint och väntar vid sina matskålar tills man säger varsågod. Inväntar ett varsågod innan hon hoppar ur bilen. Så det är mycket hon gör bra. Sen gör hon naturligtvis dumma saker också; drar ur innanmätet ur täcket i bilen; gnager på väggar och stolsben; äter alla upptänkliga former av skit; trakasserar de snälla katterna, som bara lappar till henne på huvudet - utan klor. Men hon är ju bara 10 veckor. Och mycket, mycket pigg...

Så har vi gått i veckor och trott att någon tacka skulle börja lamma, men inte då. Och nu när väl Bolly börjat, så ramlar lammen ut lite överallt.

Bolly, som är enda kvarvarande dotter till vår döda gosefårs-Ida, födde sina två gossebarn vid lunchtid i torsdags. Inga problem vid förlossningen; jag hjälpte henne lite när huvudena skulle ut, för det kan vara lite jobbigt. Samtidigt som huvudena ska igenom den sista passagen, ska armbågarna ta sig förbi bäckenet och det kan ta sin lilla tid och ta på krafterna. Hon fick alltså två normalstora bagglamm, som kanske vägde tre kilo var.

Tyvärr ger hon inte så mycket mjölk, så vi stödutfodrar lammen med lammnäring och ikväll ska vi stjäla lite mjölk från Dott, som har gott om det. Vi mjölkar Bolly när vi ser till fåren, för att stimulera mjölkproduktionen; hennes lamm är lite dåliga på att suga, vilket nog beror på att hon gett dåligt med mjölk. Men vi ska få dem att växa och äta bättre.

Någon som inte behöver hjälp för att bli stor, är vårt lamm nummer tre - Dotts son. Han föddes sent på fredagkvällen och behövde all hjälp han kunde få för att komma ut i världen. Vanligtvis väger våra lamm mellan två och fyra kilo när de föds, men han vägde alltså fem och nio (5,9 kilo!). Hans huvud var så stort att Dott, som inte är vårt största får (men vårt matgladaste...) hade väldiga bekymmer att få ut honom. Vi fick dra hårt innan huvud och armbågar kom igenom.

Förmodligen var det just detta faktum - att han var så stor - som gjorde att hans framben vek sig vid "handlovarna". Han hade nog legat med frambenen vikta under en längre tid i mammas mage, så de ville inte räta ut sig ordentligt efter födseln. Han gick på själva handlederna med klövarna pekande bakåt. Det verkade inte vara några andra fel på honom, så vi stagade upp hans framben genom att klippa sönder en handduk och linda runt underbenet. Därefter tog vi och klippte itu en toapappersrulle och tejpade fast runt handduksbiten. Resultatet kan man se på lördagens bloggbilder. Med dessa stöd kunde han gå som vanligt, men han föredrog att vila mest.

Idag tog vi bort hans stödben och den store lille lammungen gick - om än lite ostadigt - på alla fyra klövarna. Han och mamma Dott fick flytta ut från sin lamningsbox till den stora lamm- och mammhagen, där han har lite större utrymme att träna sina ben på. Det är för övrigt ett ovanligt lamm med mycket speciell färg; han är trefärgad skäck och nästan viltfärgad på benen och med vitt huvud och ena ögat svart. Vi har aldrig sett något liknande tillförne.

Och igår, efter att Linda stängt sitt Fik & Butik, började Pims att lamma. Hon fick sitt först lamm (Pucko) i fjor, så vi var ganska lugna inför hennes förestående lamning. Duktiga stora Pims fixade allt själv, rena mönsterlamningen! En bagge kom först. Fjärde bagglammet på raken och vi som ska bygga upp vår besättning igen efter klövrötan... Men som tur var klämde Pims ut en liten tacka också. Hon var så rolig Pims, lite som något slags idrottsfår, när hon lammade. Första lammet var ute och någorlunda torrt, stod på benen och hade diat lite. Andra lammets klövar och huvud hängde ut därbak. Mitt i detta känner Pims att hon måste ha en vätskepaus och travar iväg till vattenhinken och bälgar i sig någon liter och fortsätter sen att lamma. Då är man cool!

Igår kväll kunde vi så fira att lamningarna börjat och vi öppnade vår flaska skumpa (Bollinger/Bolly) och åt upp lammtungorna vi sparat sen senaste slakten. Det var ett litet pyssel att tillreda dem; koka och skala, skiva, ha på senap och ströbröd och in i ugnen. Men gott blev det! Och lammrevben hade vi också, så det var en kväll i fårets tecken.

Lilla fårhunden växer så det knakar. Hon har fått de typiska border collieöronen, lite vippöron alltså. Linda har tagit fina kort - både på valp och lamm - som nog dyker upp på bloggen snart.

Just nu är allt ganska lugnt på fårfronten sålunda. Skönt, för både Linda och jag är rätt slut efter helgens sömnbrist och arbete med mödrar och lammungar och passande av vallhundsvalp. Men jag har i alla fall semester till skillnad från min stackars kompanjon...

Lilla Dott, Alka, trendfåret, det lilla runda fåret, ...kärt barn har många namn, lammade i natt. OM jag nu hade något favoritfår vore det hon. Det var mysigt för hon gick omkring i halmen och knorrade och slickade och slickade på sig, på mig och på annat som kom i vägen. Bollys dagsgamla baggar tutade i högan sky och var allmänt enerverande. Lill lyckades senare på natten tratta i dem lammnäring och då tystnade de. Antagligen har inte mamma Bolly hunnit fylla på i samma takt som de dricker så de var så hungriga.
Lilla Dott vankade av och an och till slut la hon sig ner och krystade och vips var alla andra fåren försvunna ut i hagen. De kom in ett och ett ibland för att titta till henne. Jag satt i halmen och flera gånger kom hon och la sig bredvid mig och en gång med huvudet i knät. Klövar stack ut och sen en nos med blå tunga. Det var stora lammdelar... Just som jag hämtade handdukar för att hjälpa till att få ut den, så kom Lill, och med gemensamma krafter fick vi ut en bagge på 5,9 kg! Stackars förstföderskan.
Allt verkade vara frid och fröjd och den reste sig och diade men då såg vi att den gick på framsidan av klövarna fram. Den hade ingen styrsel i kotorna när han gick. Vi spjälade honom och får se i morgon vad som ska göras. 

Pims betedde sig misstänkt men hon är van så med lampan på klarar hon sig till i morgon bitti.

Bilder på nattens bamsebagge

Korken gick ur och ut kom två välskapta baggar. Mor och söner skötte sig exemplariskt enligt lammerska Lill.
Här är våra bags in box:


Ja, och här är dagen border colliebild

Vallhunden lär sig fort. Hon har lärt sig åka bil, inte morra vid matskålen, sitt, stanna, gå i koppel, komma när man ropar, sitt namn. Ja, lärt sig och lärt sig - hon börjar få ett litet hum om sakerna i alla fall.

Hon får vara med mycket, träffa nya människor och djur, gå i skogen och i stan, ligga i bilen en stund med de andra jyckarna så att det blir en trygg plats. Idag gick vi upp till Nöbble gård och fikade och Lassie lekte med deras border collie Jazza, så ikväll är hon en slagen liten hjältinna.

Igår måndag fick vi fåren vaccinerade mot blåtunga. Det var ju bra och gick snabbt och var gratis, men vi blev förvånade och förbannade över de vaccinerande veterinärernas slappa attityd vad gäller smittskydd. I och med att vi haft klövröta på våra får, är vi noga med att folk som kommer och går bland fåren måste desinficera sina skodon t ex i Virkon-S. Annars kan vi få in klövröta o a i besättningen igen, eller så kan vi smitta andra besättningar, om vi mot förmodan skulle ha rester av klövrötan kvar.

Dessa två - som väl ska vara väl bevandrade i smittsamma fårsjukdomar - tänkte bara stövla rakt in, om inte vi hade hejdat dem. När Linda påpekade att vi inte ville ha in någon skit - så varsågoda och bada tassarna!, sa de något i stil med - Jaha, det är ju bra att ni tänker på det! Suck! Inte undra på att klövrötan sprider sig snabbt i Sverige...

Och på lamningsfronten intet nytt. Kanske Bolly (Bollinger) kan få korken ur i natt?

Inget är sig likt mer.
Mitt Fik & Butik intogs av Lassie och Lill hamnar under bordet redan klockan tolv på dagen...

Strax efter denna bilden togs vällde det in folk men det bekom inte Lassie. Hon snappade snabbt att mycket folk= mycket smulor. Bra.

Mannen som inte gillar hundar har blivit kär...


Farbror Morris har fått en ny valp på halsen... i halsskinnet menar jag. ..som om det behövde dras ut mer.


En hittills väldigt lyckat valphämtning trots att vi kanske inte följt alla rekommendationer för hur man köper valp. Om detta kan vi berätta en annan gång. Men först måste jag berätta att bland det första som händer hemma hos mig är att hönsen smitit ut genom sitt rangliga nät och när Lassie får se dem sätter hon genast fart. Jag var med som back up eftersom det är stora höns vars tupp flugit på både barn och man. Hon lyckades skingra dem så fint så och fick beröm och blev uppfiskad på armen för säkerhets skull.

Men så hade hon ju redan tagit sig an får tidigare på dagen....

...Nja, Tingsbackens Lassie har åkt färja från Gotland till Oskarshamn och travat in i våra liv.
Nyfiket traskade hon runt i väntrummet vid Oskarshamns färjeläge och lika oförskräckt satte hon igång att undersöka Lills hus när hon kom hem. Tuff liten dam! Pep några minuter i bilen men somnade strax på armen och sussade sött de fem milen söderöver.

 Vi stannade till vid fårhuset för att kontrollera lamningsstatus och flickorna hade vänligheten att knipa ett tag till. Ingen av oss var upplagd för nattvak och med en lättnadens suck åkte vi vidare hemåt. (Undrar om Lill verkligen tände när hon kollade?)

Väl hemma fick Lassie träffa sina nya vänner; Lapphunden, Samojeden, Katten med vitt och Katten med snuva. Det var ganska odramatiskt. Det har nog inte gått upp för dem riktigt att den lilla verkligen ska bo med dem.

Jag blev grundligt avsniffad av Ridgebacken när jag kom hem och de ska väl få bekanta sig i morgon eller så.




Ett skepp kommer lastat...


Äntligen!


Liten hund i stora världen


Nya vänner!


Lite söt?

Dot ångrade sig. Vi jobbade i fårhuset till midnatt, men det blev inga lamm ändå.

Förmodligen regnar lammen ut ikväll när vi ska åka och hämta Lassie.

Vår Lilla Dot kommer att lamma idag, tror vi. Linda var nere och kikade till fåren en extra gång under förmiddagen och då trodde alla tackorna att det var just de som skulle lamma. Men Dottisen var svullen och rosaröd i rumpan, så nu plopsar nog årets första Lilla (Små?) Lamm ut. Bolly såg ut som en stor utfluten liggande brun kroppkaka, Gevalia var kelig (hon som aldrig vill bli klappad!), Bettan jagade Björk runt runt - i stort sett alla betedde sig egendomligt, tydligen.

Fortsättning följer...

...så kan man ju träna sig lite själv. Jag tittade runt på Sydöstra Sveriges Vallhundsklubbs hemsida och hittade där en länk till ett spel där man vallar får.
SheepGame

He he, nu blev du också fast.



 

I lördags kväll satte vi öronmärken i de tackor som ännu inte blivit märkta. Det gick på det hela taget bra och varken vi eller fåren blev skadade. Vi passade på att klippa klövarna på de mindre tackorna (som egentligen fortfarande är lamm) men de dräktiga fick vara ifred. Man bör ju inte bolla i onödan med dem när de är högdräktiga.

Vi fick även sätta ett nytt märke i gamla Annas ena öra, då det gamla lossnat någon gång i forntiden. Även gamla Skrållan fick nytt märke. Det var värre att sätta dit, för örat var så trasigt (fåren sliter lätt sönder öronen om märket sitter lite tokigt). Till slut fick vi dit det i spetsen på örat och där var det mycket blod. Skrållan ville bli av med märket och skakade på huvudet så blodet stänkte. Sen stod hon och trängdes med Anna, Annas lamm Bror, Skrållan och Pippi, så att de allihop blev illröda i huvudena. Det såg ut som värsta slakthuset när vi begav oss av hemåt. Hoppas ingen kikade in till fåren den kvällen. Morgonen därpå var de bara lätt rosa.

På måndag ska våra får bli vaccinerade mot blåtunga. Skönt, då behöver vi inte oroa oss för den sjukdomen i vår och sommar i alla fall.

Men innan dess ska lilla Lassie göra entré i Rockneby. Klockan åtta på fredag kväll kommer Kerstin, som fött upp valparna, med färjan till Oskarshamn. Med sig har hon Lassie och ett syskon till henne och en hanhund som ska omplaceras. Spännande...