Det var det det
Då var slakten över för i år. 18 lammköttsköpare, som förstår att uppskatta det goda i livet, fick sitt kött idag. Och vi kan få lite välförtjänt vila tills lamningen börjar i mars.
Kul att få lite tillbaka på allt det jobb man lägger ner på får och lamm, även om det vi får in nog aldrig kommer att stå i proportion till arbetet vi utför...
Kul att få lite tillbaka på allt det jobb man lägger ner på får och lamm, även om det vi får in nog aldrig kommer att stå i proportion till arbetet vi utför...
Märkvärdigt
svårt det ska vara att sätta öronmärken på baggar som ska till slakt. Ett grönt och ett rött (kött- respektive skinnåtertag).
Endast Lilleman Spindelman ville bli märkt, men honom sparade vi till sist, när vi tänkte våra krafter skulle börja tryta. Så han gick med oss och uppmuntrade de baggar som faktiskt blev märkta...
Proceduren gick ju inte fortare för att bruna baggen Dalle - han som rymt från fållan i hagen några dagar tidigare - helt sonika hoppade 120 cm över till tackorna. Två gånger. Men han kommer att få sitt straff, baggskrället.
Små öron har de värmlandsfåren och horn sitter i vägen och baggarna är starka och svåra att hålla stilla, märktången betedde sig illa, men nu är alla baggarna, inklusive avelsbaggen Klöver Lime, blingade. Och Linda och jag har en ny uppsättning blåmärken...
Hämtning idag onsdag tillika slakt idag. Sen får vi hämta kropparna (helfallen som det heter på KLS-språket) torsdag eller fredag och sen blir det styckning på söndag och utdelning till våra lammköttsköpare.
Efter det kan det infinna sig något slags lugn, åtminstone på fårfronten. Hoppas vi.
Endast Lilleman Spindelman ville bli märkt, men honom sparade vi till sist, när vi tänkte våra krafter skulle börja tryta. Så han gick med oss och uppmuntrade de baggar som faktiskt blev märkta...
Proceduren gick ju inte fortare för att bruna baggen Dalle - han som rymt från fållan i hagen några dagar tidigare - helt sonika hoppade 120 cm över till tackorna. Två gånger. Men han kommer att få sitt straff, baggskrället.
Små öron har de värmlandsfåren och horn sitter i vägen och baggarna är starka och svåra att hålla stilla, märktången betedde sig illa, men nu är alla baggarna, inklusive avelsbaggen Klöver Lime, blingade. Och Linda och jag har en ny uppsättning blåmärken...
Hämtning idag onsdag tillika slakt idag. Sen får vi hämta kropparna (helfallen som det heter på KLS-språket) torsdag eller fredag och sen blir det styckning på söndag och utdelning till våra lammköttsköpare.
Efter det kan det infinna sig något slags lugn, åtminstone på fårfronten. Hoppas vi.
Butikslamm
Alla våra bagglamm fick högsta klassningen - Butikslamm - vid slakten. Mycket roligt! (De äldre klassas ju som får och erhåller ingen sådan "butiksklassning".) Köttet kommer säkert att smaka utsökt, emedan baggarna har fått gå ute i stora sommarhagen ända tills dagen D.
Vi hämtade alltså våra helfall (jag tänker bara på självfall och det blir ju lite intressant...) imorse och åkte och hängde upp dem i styckningslokalen. På slakteriet blev vi lite vilsna, men till slut kom en kille ut med våra får. Lagom kul att stå mitt i ett stort slakteri klockan 7.30 en kall och blåsig fredagsmorgon.
Hur eller hur är kropparna på plats nu inför söndagens styckning. På hemvägen från styckningslokalen tittade vi till de levande fåren och beställde en ny bal ensilage till dem. Sen kastade vi oss iväg till telefonkiosken och bytte om till ordinarie arbetskläder och jag (Lill) satte mig i ett möte angående medieplanering på biblioteket.
Som sagt - det är tvära kast i vår värld.
Vi hämtade alltså våra helfall (jag tänker bara på självfall och det blir ju lite intressant...) imorse och åkte och hängde upp dem i styckningslokalen. På slakteriet blev vi lite vilsna, men till slut kom en kille ut med våra får. Lagom kul att stå mitt i ett stort slakteri klockan 7.30 en kall och blåsig fredagsmorgon.
Hur eller hur är kropparna på plats nu inför söndagens styckning. På hemvägen från styckningslokalen tittade vi till de levande fåren och beställde en ny bal ensilage till dem. Sen kastade vi oss iväg till telefonkiosken och bytte om till ordinarie arbetskläder och jag (Lill) satte mig i ett möte angående medieplanering på biblioteket.
Som sagt - det är tvära kast i vår värld.
Fåren till Stockholm
Då var de fem bagglammen, avelsbaggen och två utdömda tackor på väg till de evigt gröna ängarna. Eller till Stockholm som vi brukar säga. När jag var liten och växte upp på ridskolan kunde man från vuxenhåll inte tala klartext om det faktum att även hästar ibland måste slaktas. För att bespara små barn (och troligen vuxna också) den hemska sanningen, sa man att "Spjuver har åkt till Stockholm", alltså sålts dit och fått det jättebra. Det där genomskådades ju så småningom men än idag reagerar jag om man talar om någon som "har åkt till Stockholm".
Idag har fåren alltså åkt till Stockholm. På fredag hämtar vi helfallen som det heter på slakterispråk när man talar om döda djur. Trots att de är halverade... märkligt. Och sen är det bara styckning kvar. Tjohoo vad det ska bli lugnt sen. Bara snälla tackor på ett enda ställe. Mysigt!
Lucky, världens äldsta får har också åkt till Stockholm rapporterar BBC. Lucky blev 23 år och ligger nu begravd under sitt favoritnektarinträd i Lake Bolac, nära Melbourne, Australien.
Idag har fåren alltså åkt till Stockholm. På fredag hämtar vi helfallen som det heter på slakterispråk när man talar om döda djur. Trots att de är halverade... märkligt. Och sen är det bara styckning kvar. Tjohoo vad det ska bli lugnt sen. Bara snälla tackor på ett enda ställe. Mysigt!
Lucky, världens äldsta får har också åkt till Stockholm rapporterar BBC. Lucky blev 23 år och ligger nu begravd under sitt favoritnektarinträd i Lake Bolac, nära Melbourne, Australien.
Snart dags...
Jaadu METTE, modiga vet jag inte om vi är. Men förra sommaren hade vi två tackor som fick nödslaktas på sommarbetet och med bägge två hade det varit skönt att bara kunna gå tillbaka till bilen och hämta bultpistolen och kunna avliva dem snabbt. Istället fick vi ringa till vår granne som kom ut och slaktade dem, men det hade gått betydligt fortare om vi kunnat göra det själva. Särskilt den sista tackan - Zoega- hade jag velat avliva själv, istället för att sitta med henne i knäet en halvtimma och vänta på att Peter och Linda skulle anlända. Hade det inte spöregnat hade jag nog blivit helt uttorkad, så som jag grät...
Men det är klart; det är inget vi ser fram emot. Jag är lite rädd att dödskursen ska inkludera något slags rundvandring på slakteriet och det är mer än jag klarar av tror jag.
I söndags morse tog vi märktången (till öronmärkena) och de gröna och röda märkena (kött- och skinnåtertag), körde till fåren och märkte de får som ska slaktas. Värst var att märka avelsbaggen Hampus, dels för att han är stor (70-80 pannor), dels för att han har stora horn, dels för att han har små öron, som knappt kan ses bakom hornen, dels för att han förutom babord-styrbordmärkningen skulle ha vanliga gula öronmärken också. Hans metallclips gnagde hål i öronen, så vi fick ta bort dem och i sommar har han varit märkeslös.
Det gick dock bra att märka honom efter att vi bundit fast honom i hornen, så han inte kunde röra sig fritt. Gevalia (för övrigt syster till ovan nämnda Zoega) och hennes dotter Björk fick också sina märken, efter lite kamp. Deras klövar visade inga tecken på klövröta, men vi ska kika noggrannare på dem sen. Vidare till baggarna på betet och de var som vanligt samarbetsvilliga. Lite kul var att Carl-Gustaf hade runda horn (i genomskärning), annars har alla våra andra baggar haft horn som ser ut som stora D i genomskärning, där den raka delen är vänd in mot huvudet.
Om det var CG eller hans bror Chabo, någon fick mig nästan på fall. Liten bagge stjälper ofta lång bibliotekarie, när det är lerigt. Snällast var vår minstingbagge Chaplin, som knappt brydde sig, när Linda tryckte igenom märkespiggarna. Coolt får! Han är söt Chaplin och snygg. Svart med vida stora horn. Och pyttig.
Hur eller hur är de blingade nu alla åtta. Återstår att se när slaktbilen tänker komma och hämta dem. Vi kan inte ta hem baggarna förrän möjligtvis kvällen före. Stänger vi in dem stångar de varandra blodiga. (I värsta fall stångar de varandra döda.) De bråkar lite med varandra i hagen, men där kan de gå undan lätt. Instängda på ett trångt utrymme...
Men det är klart; det är inget vi ser fram emot. Jag är lite rädd att dödskursen ska inkludera något slags rundvandring på slakteriet och det är mer än jag klarar av tror jag.
I söndags morse tog vi märktången (till öronmärkena) och de gröna och röda märkena (kött- och skinnåtertag), körde till fåren och märkte de får som ska slaktas. Värst var att märka avelsbaggen Hampus, dels för att han är stor (70-80 pannor), dels för att han har stora horn, dels för att han har små öron, som knappt kan ses bakom hornen, dels för att han förutom babord-styrbordmärkningen skulle ha vanliga gula öronmärken också. Hans metallclips gnagde hål i öronen, så vi fick ta bort dem och i sommar har han varit märkeslös.
Det gick dock bra att märka honom efter att vi bundit fast honom i hornen, så han inte kunde röra sig fritt. Gevalia (för övrigt syster till ovan nämnda Zoega) och hennes dotter Björk fick också sina märken, efter lite kamp. Deras klövar visade inga tecken på klövröta, men vi ska kika noggrannare på dem sen. Vidare till baggarna på betet och de var som vanligt samarbetsvilliga. Lite kul var att Carl-Gustaf hade runda horn (i genomskärning), annars har alla våra andra baggar haft horn som ser ut som stora D i genomskärning, där den raka delen är vänd in mot huvudet.
Om det var CG eller hans bror Chabo, någon fick mig nästan på fall. Liten bagge stjälper ofta lång bibliotekarie, när det är lerigt. Snällast var vår minstingbagge Chaplin, som knappt brydde sig, när Linda tryckte igenom märkespiggarna. Coolt får! Han är söt Chaplin och snygg. Svart med vida stora horn. Och pyttig.
Hur eller hur är de blingade nu alla åtta. Återstår att se när slaktbilen tänker komma och hämta dem. Vi kan inte ta hem baggarna förrän möjligtvis kvällen före. Stänger vi in dem stångar de varandra blodiga. (I värsta fall stångar de varandra döda.) De bråkar lite med varandra i hagen, men där kan de gå undan lätt. Instängda på ett trångt utrymme...
Baggarna har farit
Då var det över för den här gången. Tio baggar åkte sin sista färd i förmiddags tillsammans med några kor och en stor avelstjur. Inte undra på att de var aningen tveksamma till att gå ombord...
Chauffören Anders är dock lugnet själv och med påtryckningar medelst spånskiva, trippade snart de första upp på rampen och vips följde resten med.
Frank, garvaren kommer nog få sig ett garv (förlåt) när han ser Bandits skinn. Ingen vet varför vi satte skinnåtertag på en rakad bagge... Kanske samma typ av hjärnsläpp som inträffade när vi lät klippa nämnda bagge...? Men gjort är gjort och lite har ju pälsen växt ut så man kan säkert göra något roligt av det.
Chauffören Anders är dock lugnet själv och med påtryckningar medelst spånskiva, trippade snart de första upp på rampen och vips följde resten med.
Frank, garvaren kommer nog få sig ett garv (förlåt) när han ser Bandits skinn. Ingen vet varför vi satte skinnåtertag på en rakad bagge... Kanske samma typ av hjärnsläpp som inträffade när vi lät klippa nämnda bagge...? Men gjort är gjort och lite har ju pälsen växt ut så man kan säkert göra något roligt av det.
En sorgens dag ..till
Idag kom slaktbilen och hämtade de får och lamm som inte ska vara med i saneringsprogrammet för fotrötan. 14 stycken och bland dem våra käraste får; Ida, Kajsa, Stina och lilla Bris. Stolly som fått antibiotika mot aktinosen har nu fått sälla sig till aktinosklubben i Lills trädgård i väntan på att karenstiden går ut.
Tårarna brände bakom ögonlocken när gänget glatt travade efter mig och havrehinken upp på slaktbilen och snällt lät sig stängas in för sin sista färd. Efter en del pappersarbete, flytt av Stolly och kontroll av de andra fåren, kunde jag äntligen ta en långpromenad i skogen. Stackars Lill fick åka tillbaka till jobbet och ...se glad ut?
Femåringen som bröt ihop fullständigt när hon fick höra att Ida skulle slaktas, hämtade sig snabbt när hon fick åka och säga hejdå. Efter att ha klappat om fåren sa hon glatt -"Hejdå, ha det så kul i himlen!" och sen var det inte mer med det. Vi får försöka tänka likadant.
Tårarna brände bakom ögonlocken när gänget glatt travade efter mig och havrehinken upp på slaktbilen och snällt lät sig stängas in för sin sista färd. Efter en del pappersarbete, flytt av Stolly och kontroll av de andra fåren, kunde jag äntligen ta en långpromenad i skogen. Stackars Lill fick åka tillbaka till jobbet och ...se glad ut?
Femåringen som bröt ihop fullständigt när hon fick höra att Ida skulle slaktas, hämtade sig snabbt när hon fick åka och säga hejdå. Efter att ha klappat om fåren sa hon glatt -"Hejdå, ha det så kul i himlen!" och sen var det inte mer med det. Vi får försöka tänka likadant.
The Acid Test
Måndagen den 9:e juni var ett datum som varken Linda eller jag hade sett fram emot. Det var den dagen slaktbilen skulle komma och hämta 8 bagglamm, en galltacka (som inte blivit dräktig trots betäckning) och vår stora bagge Bonus.
Lördagen före gick åt till att hämta slaktdjuren från de olika hagarna de gick i och samla ihop dem i det gamla fårhuset, som numera står sommartomt. Inte det lättaste i vanliga fall och än värre denna gång med två dåliga ryggar. Till slut hade vi dem på plats iallafall. Söndagen gick och så kom Dagen D.
Avtalad tid för hämtning var kl. 8.00 och exakt på slaget åtta rullade Anders in på planen vid fårhuset. Lastningen gick utan mankemang och en halvtimme senare körde Anders iväg med grabbarna och Lisa. Och det kändes inte alls hemskt! Anders var så lugn och trygg och hade så fin hand med fåren, så när han sa - Nu tar jag hand om dem, så de kommer i ordning på slakteriet (KLS/Danish Crown), kändes det OK.
På tisdagen slaktades de och tämligen omgående fick Linda en slaktrapport, där det stod, att av våra 8 lamm (ca 6-7 mån.) var 5 av butikslammklass och en vägde 400 g för lite för att han skulle få den klassningen. Butikslamm är den bästa klassningen, så muskelmängd och fettansättning och sådant var alltså mycket bra. Resten av lammen var nästan lika bra och det var ju jättroligt att få på papper! Konstigt nog var det vid det tillfället som det kändes lite i hjärtat ändå; våra lamm var faktiskt döda...
Nå, på onsdagen kördes våra 10 lamm o får till Runstens Gård där Christer senare skulle stycka dem. Där fick de hänga till lördagen, då vi hämtade vår hyrda kylbil och körde till styckningslokalen. Mellan 8 och 13.30 styckade Christer, och vi hjälpte till lite här och där, packade och vägde, och hade en väldigt trevlig och fnissig förmiddag. Har ni vägarna förbi Runsten, så missa inte Runstens Gårdsbutik http://www.runstensgard3.se/.
På eftermiddagen körde vi ut köttet till kunderna med början i Krafslösa. Vidare till Törnerum och Rockneby och till slut till Lindsdal. En kund dök aldrig upp, så vi fick snabbt hitta en ny köpare till den sista lammhalvan och sedan köra iväg uppåt Pataholm och leverera. Efter att vi lämnat tillbaka kylbilen åkte vi hem och grillade. Lamm naturligtvis. Tämligen trötta efter en händelserik dag.
Flera av våra kunder stod i princip med grillen på och väntade på sitt kött och någon hade inte kunnat hålla sig, utan hade ätit kyckling i väntan på lammet. Om ni köpare läser detta får ni gärna skriva en kommentar om köttet och hur ni tillagade det och tipsa om bra recept. Vi har tänkt ha en receptsamling på vår hemsida, så vi tar gärna emot era egna!
Och är det någon av er som förtvivlat letar efter lammbrässen, så är det bara att erkänna - Linda och jag har tagit den... Av ren nyfikenhet. Gud vet vad det är, men det ser ut som fiskmjölke, några cm långt, mycket oaptitligt, men vi måste proväta det iallafall. Kalvbräss har man ju hört talas om. Rapport kommer senare. Vi ville ha tillbaka hjärta, lever, tunga och njurar från våra lamm, men KLS kunde inte ge oss just våra lamms inälvor, utan det kunde bli andra lamms organ och då var det inte intressant för oss.
Och Lennart - till hösten förväntar vi oss att du och Maritha bokar ett par lamm...
Lördagen före gick åt till att hämta slaktdjuren från de olika hagarna de gick i och samla ihop dem i det gamla fårhuset, som numera står sommartomt. Inte det lättaste i vanliga fall och än värre denna gång med två dåliga ryggar. Till slut hade vi dem på plats iallafall. Söndagen gick och så kom Dagen D.
Avtalad tid för hämtning var kl. 8.00 och exakt på slaget åtta rullade Anders in på planen vid fårhuset. Lastningen gick utan mankemang och en halvtimme senare körde Anders iväg med grabbarna och Lisa. Och det kändes inte alls hemskt! Anders var så lugn och trygg och hade så fin hand med fåren, så när han sa - Nu tar jag hand om dem, så de kommer i ordning på slakteriet (KLS/Danish Crown), kändes det OK.
På tisdagen slaktades de och tämligen omgående fick Linda en slaktrapport, där det stod, att av våra 8 lamm (ca 6-7 mån.) var 5 av butikslammklass och en vägde 400 g för lite för att han skulle få den klassningen. Butikslamm är den bästa klassningen, så muskelmängd och fettansättning och sådant var alltså mycket bra. Resten av lammen var nästan lika bra och det var ju jättroligt att få på papper! Konstigt nog var det vid det tillfället som det kändes lite i hjärtat ändå; våra lamm var faktiskt döda...
Nå, på onsdagen kördes våra 10 lamm o får till Runstens Gård där Christer senare skulle stycka dem. Där fick de hänga till lördagen, då vi hämtade vår hyrda kylbil och körde till styckningslokalen. Mellan 8 och 13.30 styckade Christer, och vi hjälpte till lite här och där, packade och vägde, och hade en väldigt trevlig och fnissig förmiddag. Har ni vägarna förbi Runsten, så missa inte Runstens Gårdsbutik http://www.runstensgard3.se/.
På eftermiddagen körde vi ut köttet till kunderna med början i Krafslösa. Vidare till Törnerum och Rockneby och till slut till Lindsdal. En kund dök aldrig upp, så vi fick snabbt hitta en ny köpare till den sista lammhalvan och sedan köra iväg uppåt Pataholm och leverera. Efter att vi lämnat tillbaka kylbilen åkte vi hem och grillade. Lamm naturligtvis. Tämligen trötta efter en händelserik dag.
Flera av våra kunder stod i princip med grillen på och väntade på sitt kött och någon hade inte kunnat hålla sig, utan hade ätit kyckling i väntan på lammet. Om ni köpare läser detta får ni gärna skriva en kommentar om köttet och hur ni tillagade det och tipsa om bra recept. Vi har tänkt ha en receptsamling på vår hemsida, så vi tar gärna emot era egna!
Och är det någon av er som förtvivlat letar efter lammbrässen, så är det bara att erkänna - Linda och jag har tagit den... Av ren nyfikenhet. Gud vet vad det är, men det ser ut som fiskmjölke, några cm långt, mycket oaptitligt, men vi måste proväta det iallafall. Kalvbräss har man ju hört talas om. Rapport kommer senare. Vi ville ha tillbaka hjärta, lever, tunga och njurar från våra lamm, men KLS kunde inte ge oss just våra lamms inälvor, utan det kunde bli andra lamms organ och då var det inte intressant för oss.
Och Lennart - till hösten förväntar vi oss att du och Maritha bokar ett par lamm...
