Lilla Lamm

Så har vi gått i veckor och trott att någon tacka skulle börja lamma, men inte då. Och nu när väl Bolly börjat, så ramlar lammen ut lite överallt.

Bolly, som är enda kvarvarande dotter till vår döda gosefårs-Ida, födde sina två gossebarn vid lunchtid i torsdags. Inga problem vid förlossningen; jag hjälpte henne lite när huvudena skulle ut, för det kan vara lite jobbigt. Samtidigt som huvudena ska igenom den sista passagen, ska armbågarna ta sig förbi bäckenet och det kan ta sin lilla tid och ta på krafterna. Hon fick alltså två normalstora bagglamm, som kanske vägde tre kilo var.

Tyvärr ger hon inte så mycket mjölk, så vi stödutfodrar lammen med lammnäring och ikväll ska vi stjäla lite mjölk från Dott, som har gott om det. Vi mjölkar Bolly när vi ser till fåren, för att stimulera mjölkproduktionen; hennes lamm är lite dåliga på att suga, vilket nog beror på att hon gett dåligt med mjölk. Men vi ska få dem att växa och äta bättre.

Någon som inte behöver hjälp för att bli stor, är vårt lamm nummer tre - Dotts son. Han föddes sent på fredagkvällen och behövde all hjälp han kunde få för att komma ut i världen. Vanligtvis väger våra lamm mellan två och fyra kilo när de föds, men han vägde alltså fem och nio (5,9 kilo!). Hans huvud var så stort att Dott, som inte är vårt största får (men vårt matgladaste...) hade väldiga bekymmer att få ut honom. Vi fick dra hårt innan huvud och armbågar kom igenom.

Förmodligen var det just detta faktum - att han var så stor - som gjorde att hans framben vek sig vid "handlovarna". Han hade nog legat med frambenen vikta under en längre tid i mammas mage, så de ville inte räta ut sig ordentligt efter födseln. Han gick på själva handlederna med klövarna pekande bakåt. Det verkade inte vara några andra fel på honom, så vi stagade upp hans framben genom att klippa sönder en handduk och linda runt underbenet. Därefter tog vi och klippte itu en toapappersrulle och tejpade fast runt handduksbiten. Resultatet kan man se på lördagens bloggbilder. Med dessa stöd kunde han gå som vanligt, men han föredrog att vila mest.

Idag tog vi bort hans stödben och den store lille lammungen gick - om än lite ostadigt - på alla fyra klövarna. Han och mamma Dott fick flytta ut från sin lamningsbox till den stora lamm- och mammhagen, där han har lite större utrymme att träna sina ben på. Det är för övrigt ett ovanligt lamm med mycket speciell färg; han är trefärgad skäck och nästan viltfärgad på benen och med vitt huvud och ena ögat svart. Vi har aldrig sett något liknande tillförne.

Och igår, efter att Linda stängt sitt Fik & Butik, började Pims att lamma. Hon fick sitt först lamm (Pucko) i fjor, så vi var ganska lugna inför hennes förestående lamning. Duktiga stora Pims fixade allt själv, rena mönsterlamningen! En bagge kom först. Fjärde bagglammet på raken och vi som ska bygga upp vår besättning igen efter klövrötan... Men som tur var klämde Pims ut en liten tacka också. Hon var så rolig Pims, lite som något slags idrottsfår, när hon lammade. Första lammet var ute och någorlunda torrt, stod på benen och hade diat lite. Andra lammets klövar och huvud hängde ut därbak. Mitt i detta känner Pims att hon måste ha en vätskepaus och travar iväg till vattenhinken och bälgar i sig någon liter och fortsätter sen att lamma. Då är man cool!

Igår kväll kunde vi så fira att lamningarna börjat och vi öppnade vår flaska skumpa (Bollinger/Bolly) och åt upp lammtungorna vi sparat sen senaste slakten. Det var ett litet pyssel att tillreda dem; koka och skala, skiva, ha på senap och ströbröd och in i ugnen. Men gott blev det! Och lammrevben hade vi också, så det var en kväll i fårets tecken.

Lilla fårhunden växer så det knakar. Hon har fått de typiska border collieöronen, lite vippöron alltså. Linda har tagit fina kort - både på valp och lamm - som nog dyker upp på bloggen snart.

Just nu är allt ganska lugnt på fårfronten sålunda. Skönt, för både Linda och jag är rätt slut efter helgens sömnbrist och arbete med mödrar och lammungar och passande av vallhundsvalp. Men jag har i alla fall semester till skillnad från min stackars kompanjon...