Alla växer så det knakar
Åh, vad de har det fint här! sa min barndomsvän Veronica, när hon kom in i fårhuset.
Och det såg verkligen mysigt ut med fåren och lammen och solen som sken in så frikostigt. Vi får se nu om Veronica har sin vanliga effekt på fåren; de brukar nämligen sätta igång och lamma när hon kommer på besök. Men igår fick hon nöja sig med de lamm som redan fanns. Bollys pojkar skulle ha lite lammnäring, så Veronica fick nappa dem. Speciellt förtjust blev hon i vårt jättelamm, som nu är uppkallad efter Stig-Helmer. Han är ju stor och ganska sävlig, har fortfarande inte total koll på frambenen, som viker sig ibland. Hela hans uppenbarelse utstrålar mildhet. Och han kommer gärna fram och pratar lite och blir klappad.
Pims' son och dotter klarar sig fint och är hur pigga som helst. Tackan är svartgrå och baggen brun. Bollys grabbar är bägge svartgrå och Stig-Helmer är ju brokig (grå och blekt roströd på vit botten). Alla mammor och lamm går tillsammans nu och lammen kör lammrace då och då, vilket är underbart att se. Ibland uppstår lite förvirring i och med att tre av lammen är svarta med vita tecken, men morsorna reder ut det ganska snabbt och buffar undan lamm som inte är deras.
Vi ska stängsla en lammhage utomhus nu, så BB-invånarna kan gå ut i vårsolen. Framför allt behöver Stig-Helmer lite fastare mark för att träna upp sina ben; nu går de ju i ett tjockt lager av halm. Och alltid finns det något litet grässtrå att pilla med ute. De små prövar så smått att äta spannmålskross och lite ensilage och halmstrån. Bolly - som gav så lite mjölk - har kommit igång ordentligt med produktionen. Dels suger väl sönerna bättre nu, dels har vi mjölkat henne för att stimulera juvret.
Lassiehunden har vuxit om katterna nu, blivit långbent och snabb. Mäkta stolt över att hon kan ta sig upp i den diminutiva soffan. Ibland kan hon uppföra sig; vid matdags sitter hon och de två andra hundarna så fint och väntar vid sina matskålar tills man säger varsågod. Inväntar ett varsågod innan hon hoppar ur bilen. Så det är mycket hon gör bra. Sen gör hon naturligtvis dumma saker också; drar ur innanmätet ur täcket i bilen; gnager på väggar och stolsben; äter alla upptänkliga former av skit; trakasserar de snälla katterna, som bara lappar till henne på huvudet - utan klor. Men hon är ju bara 10 veckor. Och mycket, mycket pigg...
Och det såg verkligen mysigt ut med fåren och lammen och solen som sken in så frikostigt. Vi får se nu om Veronica har sin vanliga effekt på fåren; de brukar nämligen sätta igång och lamma när hon kommer på besök. Men igår fick hon nöja sig med de lamm som redan fanns. Bollys pojkar skulle ha lite lammnäring, så Veronica fick nappa dem. Speciellt förtjust blev hon i vårt jättelamm, som nu är uppkallad efter Stig-Helmer. Han är ju stor och ganska sävlig, har fortfarande inte total koll på frambenen, som viker sig ibland. Hela hans uppenbarelse utstrålar mildhet. Och han kommer gärna fram och pratar lite och blir klappad.
Pims' son och dotter klarar sig fint och är hur pigga som helst. Tackan är svartgrå och baggen brun. Bollys grabbar är bägge svartgrå och Stig-Helmer är ju brokig (grå och blekt roströd på vit botten). Alla mammor och lamm går tillsammans nu och lammen kör lammrace då och då, vilket är underbart att se. Ibland uppstår lite förvirring i och med att tre av lammen är svarta med vita tecken, men morsorna reder ut det ganska snabbt och buffar undan lamm som inte är deras.
Vi ska stängsla en lammhage utomhus nu, så BB-invånarna kan gå ut i vårsolen. Framför allt behöver Stig-Helmer lite fastare mark för att träna upp sina ben; nu går de ju i ett tjockt lager av halm. Och alltid finns det något litet grässtrå att pilla med ute. De små prövar så smått att äta spannmålskross och lite ensilage och halmstrån. Bolly - som gav så lite mjölk - har kommit igång ordentligt med produktionen. Dels suger väl sönerna bättre nu, dels har vi mjölkat henne för att stimulera juvret.
Lassiehunden har vuxit om katterna nu, blivit långbent och snabb. Mäkta stolt över att hon kan ta sig upp i den diminutiva soffan. Ibland kan hon uppföra sig; vid matdags sitter hon och de två andra hundarna så fint och väntar vid sina matskålar tills man säger varsågod. Inväntar ett varsågod innan hon hoppar ur bilen. Så det är mycket hon gör bra. Sen gör hon naturligtvis dumma saker också; drar ur innanmätet ur täcket i bilen; gnager på väggar och stolsben; äter alla upptänkliga former av skit; trakasserar de snälla katterna, som bara lappar till henne på huvudet - utan klor. Men hon är ju bara 10 veckor. Och mycket, mycket pigg...
Kommentarer
Trackback
