25 lamm och 25 tackor kvar- en lägesrapport
Här har det ploppat ut lite lamm utan större besvär.
Det som vi måste komma ihåg är att Durum ville inte låta sina äta. Vi fick åka ner och hålla i henne med jämna mellanrum och det ordnade till sig på ett dygn. Nu har hon dock fått sina chanser...
Dotts tacklamm var ointresserad av att äta till en början och ville varken ha spene eller nappflaska. Sprutade i henne Lamb energiser och en stund senare åt hon för egen maskin från mamma Dott. Bagglammet var hungrigt och åt på en gång.
Chutney är ganska jobbig mot tackor som ska lamma. Går efter dem, buffar och trycker ner dem med huvudet. Har vi varit där har vi stängt in henne under lamningarna.
Bella lammade en morgon och det hade tagit minst två timmar från att vattnet gick till att hon fick värkar. Jag hade precis ringt veterinären klockan fem på morgonen när hon la sig ner och började lamma. Första kom ut med rumpan och hasorna först och fick liten draghjälp eftersom jag ändå var där. Andra rann ut utan problem och båda var raskt på benen.
Nu är vi där vi startade förra säsongen: 25 tackor som ska lamma! Redan har vi ett stort gäng busar som far omkring i nya lammdelen som vi tagit i bruk.
Gårdsplanen och vägen är uppgrävd av Kalmar Vatten som håller på att lägga rör för kommunalt vatten och avlopp så nu håller vi tummarna för att det inte ska behövas några akututryckningar av brandkår eller veterinär.
Efter lamningsuppehållet
På morgonen hade Choklad fått: Fazer (bagge), Fofflá (tacka) och Felicia (tackan som försvann). Alla tre små varav två riktigt smala. Alla ljusa men ena tackan har bruna ben.
Troligen hade Felicia fötts först och vimsat iväg och hamnat bredvid Epple. Epple blev till en början anklagad för att inte ha tillräckligt med modersinstinkter eftersom inte brydde sig nämnvärt om lammet. Hrm, det fick ju sin förklaring och hon är mycket intresserad av nya lammungar.
15.30 Dilba stod förnöjd i dörrhålet med en av varje sort som diade henne. Vita med ljusbruna tecken.
Måndagkväll och Bella och hennes badboll ser mer sprickfärdiga ut än vanligt. Det görs lamningstecken. Lamningskoll 21-24 ingeet händer...
Lamningskoll 03.15 Bellas vatten har gått men inget händer
Ringer vet. 04.40 Kersti Persson som lyckas ha jouren. "Dra ut dem". Lagom till luren är pålagd kommer första krystningen. Gick sen jättebra men jag drog sista biten på första lammet som kom med rumpan först och bakbenen instuckna under sig. Skönt att vi inte behövde gå in och känna och sortera upp det.
Tisdag morgon alltså Bella med Filip & Funny
Tisdag kväll Dixie smyger runt och krafsar. Det slutade lyckligt kl 22. 00 med två tacklamm, en ljus och en rådjurs, som just började dia när jag kom ner för kvällscheck.
Nu sova och försöka tina upp...
Dukkah tös fick två tacklamm
Frukostdags och två tacklamm var födda. De var fortfarande lite fuktiga och efterbörden hade inte släppt så de var ganska nya. Under tiden jag matade och vattnade alla får såg jag dem båda äta och när slamsan lossnat fick de flytta in i lammavdelningen (i egen box) som sällskap åt Diva och hennes små som var fulla av spring i benen.
Då var det dags igen! Lamning 2012
I tisdags kom Samtalet: Hej, vet du att ni har två lamm i fållan? Oh nej, och ja! Allt var frid och fröjd och Divas tacka och bagge diade och var pigga och krya så Lill petade in dem i lamningsbox efter jobbet.
Torsdag morgon och ett nytt lamm väntade vid morgonfodringen. Drama hade på egen hand fött och fixat till sin lilla bagge och följde snällt efter sin unge in i lamningsbox.
Första paret ut: Divas Freddie och Frida. Döpta såklart efter två andra divor.
Sista lamningsdagen!
10 april visade sig bli den sista lamningsdagen 2011. 42 lamm inalles! Diva lammade tidigt imorse (ett gossebarn, STOR, Excalibur (Diva försökte pressa in honom i betongsockeln, så Linda fick "dra ut" honom ur "stenen".)).
Här nedan ses lilla Dixie med sina minilamm -Elektron och Elektra. Elektra är verkligen bara en skit och en tvärhand hög.
Här är vår sista lammerska för säsongen - Dussin. Fick en stor grabb och en liten: Efraim och Ending (Happy) vid 9-snåret imorse. Rätt snyggt tajmat med semesterslutet...
Och stackars Decibel som inte fick lamma i år. Om baggen inte hunnit betäcka henne eller om hon sprungit och gömt sig när han kom, eller om hon inte är fertil vet vi inte, men hon får en chans till i höst. Nu får hon bli lektant åt lammen istället, vilket kommer att passa henne utmärkt, så lekfull som hon är.
Årets sista efterbörd - en skön syn!
Ut i det fria
En del av lammgänget har nu möjlighet att gå ut om de vill.
34 lamm hittills varav 18 är baggar och således 16 tackor. Det mesta har gått bra. Dock fick veterinär Kersti komma dra ut två lamm ur Tofs, som inte hade tillstymmelse till värkar. Hennes syster lammade till slut ca ett dygn efter Tofs och hon hade visat tecken på lamning hela det dygnet. Men vi släppte ut henne så hon fick ranta runt ute i hagen och sträcka ut ordentligt och då föll tydligen lammen på plats och hon födde ut en medelstor tacka och en rejält stor bagge. Förmodligen hade den stora baggen sinkat lamningen också.
Återstår nu 5 tackor som ska lamma; vi tror inte att mitt fd trädgårdsfår Decibel är dräktig. Till slut kanske vi har 44 lamm - kul!
Fyrlingarna, som blev tre och sen två
Men senare på förmiddagen bestämde hon sig för att fyra var för mycket, minsta lammet skulle bort. Så hon skuffade undan det och förvägrade det mat.
Några timmar senare skulle Bakis lamma och hon hade försökt sno Cacaos lamm. När första värskeblåsan visade sig i rumpan på Bakis, tog jag Tjorvens minsta lamm och satte under baken på Bakis, drog hål på blåsan och gnuggade in lammet med vätskan. Bakis nappade direkt och började slicka lammet rent och tog lille Emmaus till sitt hjärta. (Emmaus fick han heta för han var ju second hand.)
Sen började Bakis själv att lamma...
och här står Emmaus och tittar på sin foster[vatten]syster. Sen fick Bakis ett bagglamm till.
Tyvärr hade på lördagkvällen ett annat av Tjorvens fyra barn dött; kanske tackan legat ihjäl lammet, vi vet inte. Så nu har hon två lamm kvar.
Och på Durum och Elmafronten ser det bra ut; Durum har accepterat moderskapet.
Errol kommer...
Här är Errol på väg ut, man kan skymta hans nos och klövar i fosterblåsan.
Och plopp, så är han ute med stora hornbubblor.
Bellas ballong
Snart kommer Bellas juver att flyga iväg med henne. Måtte hon lamma snart...
Överdrivet många lamm
Imorse ringde Linda och då hade den lille krabaten kvicknat till och ville hem till mamma igen. Så Linda körde honom till Tjorven, som villigt tog sig an honom och han t o m diade!
Fast fyra barn är lite väl många även för en stor och psykiskt stabil tacka som Tjorven, så vi får hjälpa till lite med matförsörjningen. Chutney har hur mycket mjölk som helst (hennes Explorer är STOR), så hon får släppa till lite och så hade vi lammnäring kvar sen i fjol, som faktiskt inte passerat bäst föredatum.
Ibland har även Lilla Lamm lite medvind.
Lite lamm och lite framfall
Lilla dumma Dinkel skulle inte lamma inne, som de andra tackorna, nej hon gick ut och la sig utanför vindskyddet i värsta sörjan och födde fram Epi (och sin livmoder). Jag fick lägga lammet framför tackan, på en bit presenning (vindskyddet) och sen hämta hö att lägga honom på. Han frös så han skakade och det blåste hårt rätt på mamma och barn, så jag tillverkade vindskydd av stora säckar som jag fyllde med hö.
Som tur var var Lindas moder just då på Fiket, så Linda kunde kvista ner och ta hand om Cocos och hennes lamm och Dinkel och hennes lamm. Dinkels livmoder fick dock vår superveterinär Kersti ta hand om och tvätta och lirka tillbaka in och sen försegla med ett snyggt korsstygn. (Kersti hade på 15 år endast haft tre fall av framfall på får, så det kändes självklart att vi skulle prova på denna form av trubbel. Vi måste ju se till att veterinärerna håller sig alerta.)
Positivt denna dag -förutom tre välskapta och fina lamm - var att Enya fått börja dia Durum, utan vår medverkan. Tydligen går det bäst att få dia om hon diar bakifrån, då verkar Durum acceptera det som sker bäst. Men vi har även sett henne dia lite från sidan. Trägen vinner!
Dilba och hennes osedvanligt vackra dotter Enya (vit med grå översida) fick börja kampera med de andra i mammlammhagen. Det började inte bra, för Dilba blev smått hysterisk och sprang omkring och stissade upp alla andra invånare, så hon åkte på däng från både Dott, Chutney och Bolly. Enya blev förvirrad och trodde att Dott var hennes mamma och åkte på en propp hon med. Till slut lugnade Dilba ner sig så pass att Enya kom åt att dia lite, vilket gjorde att mamma sansade sig och taggade ner. Enya - minst av alla i hagen - var överlycklig att äntligen få sträcka på benen. Hon hade stått och studsat i den lilla lamningsboxen några dagar och igår studsade hon rejält på de stora ytorna; hon såg ut som en liten konstig hare.
Chutneys Explorer har blivit rejält stor nu på bara 1 1/2 vecka. Inte undra på när han är ensam om alla den mjölken... Kan tippa på att han väger 6-7 kilo nu.
Nu är det snart dags för lunchkollen. Undrar om det är något på gång..........
Dubbeltackor
Inatt vid 4-tiden lammade förra årets förstfödda: Duffy.
Lilla Elma hade precis ätit klart och jag var på väg att köra hem, när Duffy ställde sig i kissposition men inte kissade, krafsade en gång och la sig sedan ner o lammade, lätt som tamejfanken inkentinken. Nu var ju båda lammen ganska små, men ändå; en sån lätt förlossning var ett tag sen jag såg.
För säkerhets skull föste jag ut alla andra tackor, så Duffy fick vara ifred. Trolig orsak till Durums avoghet mot sin Elma, är att någon annan tacka varit framme och slickat på lammet och detta har gjort Durum stissig och tveksam till Elma. Så nu tog jag det säkra före det osäkra och allt gick hur bra som helst. Fast Duffy förstod inte att hon skulle göra något med det som kom ut där bak, så jag fick lyfta fram lammen till nosen på henne och då tog hon genast tag i sina uppgifter och fixade allt galant.
Det börjar bli många mammaboxar nu, men idag släpper vi ut Bolly med sina lamm i den stora lamm-och-mammhagen; kanske Dilba kan få flytta över också. Det är ett pyssel att se till att de har vatten och hö i alla boxar och sen kross två gånger om dagen, men det är ett kärt pyssel!
Födda och ofödda lamm
Här ligger vi som kroppkakor och väntar på lamning.
Ett plopp till
Jag skulle bara ner i vargtimman och se till att Elma fick mat av Durum och då var Choklad klar med den första ungen. Den andra kom efter ett litet tag, men man kunde inte ens se att det skulle vara ett lamm, den var inbakad i hinnor och efterbörd och såg ut som en köttklump. Vägde som ett litet lamm.
Men mor och son mår bra och har installerats i ensambox. Bredvid henne står Dilba med Enya, bredvid henne står Bolly (hon har dubbelbox, lyxsvit) med Edina och Eddie, bredvid henne står Durum, som har sin dotter i boxen bredvid.
Durum har lugnat ner sig något, men är fortfarande inte helt såld på Elma. Vi får hålla på och sätta in lammet till henne var tredje timma, så hon får mat och lite fårnärhet. Vi måste dock vara med i boxen; tackan är inte att lita på ännu. Elma mår finfint, så mammas brutalitet i början verkar inte ha satt några spår varken fysiskt eller psykiskt. Vi håller tummarna för att Durum ska acceptera Elma till slut.
Plopp plopp plopp plopp
Durum lammade först och fick det bruna tacklammet Elma (eftersom Lill såg på filmen om Selma Lagerlöf innan), då var kl. omkring 16.
Sen lammade Dilba och fick ett grått och vitt tacklamm som heter Enya. Kl. var då ca 17.
Sen lammade Bolly vid pass 20.30, då hon fick en tacka - Edina. Vid 23-tiden sen kom Eddie ut bakofram, så vi fick hjälpa till lite och räta ut ett ben innan han kunde ta sig ut. Båda lammen är svarta och vita.
Dilba och Bolly har skött sig ypperligt. Vårt sorgebarn är Durum som har fått något slag psykos efter lamningen. Hon stångar lilla Elma så fort hon närmar sig Durums bakparti. Durum slickar Elma i ansiktet men blir galen när hon kommer bakåt Elmas svans; då luggar hon lammet och stångar det.
Konstigt nog får Elma dia, bara vi ser till att Durum har kross att äta och själva står i boxen, så vi åker ner typ var tredje timma och ser till att lillan får mat. Annars står hon för sig själv i en box bredvid mamma, med värmelampa över sig. Det ser lite ensamt ut, men hellre det än att hitta henne med brutna ben och invärtes skador.
Väntan
Linda lägger till en bild: Lamningslektion för nybörjare
Upptäckaren
Och vips var Dott tre
Selenslaget
Det blev inga grindar gjorda den morgonen.
Det tar tid att pytsa i får "medicin" som de inte vill ha. Vi provade att lösa upp selenen i vatten, men icke sa nicke, det blev bara en gegga av det hela. Så det var bara att försöka dutta i vart och ett av fåren hennes respektive dos och kors vad de är starka i munnarna... Och vad de bits! Och krånglar. Och fånar sig och faller ihop på knä. Linda och jag kommer i alla fall inte att lida av selenbrist inom den närmaste framtiden, så mycket som vi fick i och på oss. Det var bara Tant Tofs som frivilligt åt selen ur handen, men hon är visserligen flockens matvrak.
Vi passade också på att frisera de yvigare damerna runt juvren och tvätta öronmärken där det behövdes. Speciellt de unga tackorna skitar ner dem, så man inte ser en siffra.
Husvagnen har fått komma ut från vinterförvaringen och nu kan vi färdigställa mammtackornas kommande bostad.
Nu vet jag att jag inte ska skriva detta, men det känns som om vi har saker och ting under någorlunda kontroll i år...
En och en halv månad kvar....
Lennart på Gården har kört ner en SÄCK (flera hundra kilo) kross idag. Skönt att slippa hämta i smärre mängder!
Sen ska vi bara flytta ut en husvagn också, så vi kan börja göra iordning lammvistet, där mammorna ska bo med sina småttingar.
En del av de större tackorna har börjat anta kroppkakeformen när de ligger ner.
Hå hå hå.