Lilla Lamm

Otursdagen är inget vi funderar något vidare på i Lilla Lamm. Vi är rätt vana vid otur året runt.

På sistone har vi haft oturen att ensilagen blivit förstörd av korpar så vi vi köpa på annat håll. Det gick bra med första leveransen. Andra leveransen vägrade fåren att se åt. Äckligt av någon anledning. Den lyckades vi byta bort.

Vi har oturen att ligga i skottlinjen för "landsbygdsutveckling" i form av kommunalt vatten. Det har grävts av vägar och dragits ledningar genom fårhagen (vilket iofs inte varit några större problem) men, hädanefer kommer vi behöva betala för vattnet. (Tur att "får inte dricker" som den gamla myten säger.)

Det lammas för fullt i fårhuset. En natt fick vi ringa veterinären för att Bolly inte lyckades få ut sina lamm (i år heller) för att det var en död lammunge med huvudet bakvänt som spärrade vägen. Lite tur att två friska tacklamm kom ut i allafall. En morgon, när vi av olika oturliga anledningar var där lite senare än vanligt, hade en tacka försökt lamma men med ett ben vikt på det stora bagglammet så lyckades hon inte få ut det. Den var död men tackan klarade sig dock bra. En annan morgon hade vi oturen att få ett lamm med två huvuden. Det gick naturligtvis inte att få ut så vi fick avliva tackan. Otur rakt igenom.

Påskhelgen ägnades åt stängsling av ny hage. Härligt med fyra dagar av hard core stängsling. Långfredagen ägnades åt upprullning av många, långa meter ståltråd. Påskafton bjöd på snöstorm och sjuk Lill som fick kurera sig med lite lamningar "inomhus". Det var ju lite otur att det skulle bli snöstorm kan man tycka.

Räkningar kan väl inte klassas som otur men sådana har vi också...

Så nej, vidare oroliga för speciella otursdagar är vi inte.  ...peppar, peppar, ta i trä.

Gin vallar vallhunden Lassie

Söndagen den 5 mars
På morgonen hade Choklad fått: Fazer (bagge), Fofflá (tacka) och Felicia (tackan som försvann). Alla tre små varav två riktigt smala. Alla ljusa men ena tackan har bruna ben.
Troligen hade Felicia fötts först och vimsat iväg och hamnat bredvid Epple. Epple blev till en början anklagad för att inte ha tillräckligt med modersinstinkter eftersom inte brydde sig nämnvärt om lammet. Hrm, det fick ju sin förklaring och hon är mycket intresserad av nya lammungar.

15.30 Dilba stod förnöjd i dörrhålet med en av varje sort som diade henne. Vita med ljusbruna tecken.

Måndagkväll och Bella och hennes badboll ser mer sprickfärdiga ut än vanligt. Det görs lamningstecken. Lamningskoll 21-24 ingeet händer...
Lamningskoll 03.15 Bellas vatten har gått men inget händer
Ringer vet. 04.40 Kersti Persson som lyckas ha jouren. "Dra ut dem". Lagom till luren är pålagd kommer första krystningen. Gick sen jättebra men jag drog sista biten på första lammet som kom med rumpan först och bakbenen instuckna under sig. Skönt att vi inte behövde gå in och känna och sortera upp det.

Tisdag morgon alltså Bella med Filip & Funny
Tisdag kväll Dixie smyger runt och krafsar. Det slutade lyckligt kl 22. 00 med två tacklamm, en ljus och en rådjurs, som just började dia när jag kom ner för kvällscheck.

Nu sova och försöka tina upp...

Åhhh, nu har vi inte fått lamm på flera dagar. Tackorna vaggar omkring och ser ut att spricka när som helst. Ibland ser det ut som om lammen slår kullerbytta i magen när de sparkar och lever rövare. Tackorna suckar.

Frukostdags och två tacklamm var födda. De var fortfarande lite fuktiga och efterbörden hade inte släppt så de var ganska nya. Under tiden jag matade och vattnade alla får såg jag dem båda äta och när slamsan lossnat fick de flytta in i lammavdelningen (i egen box) som sällskap åt Diva och hennes små som var fulla av spring i benen.

Så, nu kan väl resten lamma också, nu när vi ändå är på vår vakt.

Efter vinter kommer lamm. Så också i år, även om vi hade en aningen skakig betäckningssäsong med ena baggen död på betet och den andra ur tjänst för fotrötebehandling under en period.

I tisdags kom Samtalet: Hej, vet du att ni har två lamm i fållan? Oh nej, och ja! Allt var frid och fröjd och Divas tacka och bagge diade och var pigga och krya så Lill petade in dem i lamningsbox efter jobbet.

Torsdag morgon och ett nytt lamm väntade vid morgonfodringen. Drama hade på egen hand fött och fixat till sin lilla bagge och följde snällt efter sin unge in i lamningsbox.


Första paret ut: Divas Freddie och Frida. Döpta såklart efter två andra divor.

Denna höst har vi ägnat åt att fotbada våra 40 tackor och baggen Alfred. Vi åkte ju på klövröta i somras igen, denna gång en aggressiv variant. Vi försökte mota rötan genom att ge de utsatta tackorna antibiotika, men insåg att vi också var tvungna att fotbada alla djuren. Nu verkar alla ha friska klövar, men vi får vänta till sommarens fukt och värme innan vi vet om vi blivit av med rötan helt.

Ett annat bekymmer har varit ensilagen. Balarna stod för länge ute på fälten och korparna hade hackat sönder plasten på allihop. När balarna togs in till gården satte vi silvertejp för alla hål, men ensilagen är skadad som det är. En hel del foder måste kastas, vilket inte är roligt, emedan det är ont om foder i vinter. Vi blir nog tvungna att köpa in extra ensilage framåt våren.

Ytterligare en "svårighet" har varit att vår klippare inte kunnat komma ner på hela hösten. Vi hade fått en preliminär tid precis när vi tagit hem tackorna från betet. Det hade passat utmärkt, för de var då fantastiskt fina och helt rena utan skräp och boss i pälsen. Tyvärr fick han förhinder då. Nu har det gått en och en halv månad och det är hö, ensilage och halm i ullen... Men nu på söndag 4 december är det planerat att han kommer och klipper.

Det är bara att inse att inget blir som man tänkt sig och att det bara är att kämpa på. Vi hoppas på ett bra år nästa år!

Våra 23 bagglamm var inte svårsålda precis. Vi fick t o m sätta upp folk på reservlista! Och de som smakat köttet har alla tyckt att det var väldigt gott, mört och fint. Så det kan vi glädja oss åt i alla fall! Och att tackorna och Alfred mår bra och att damerna förhoppningsvis är dräktiga.

Vi kan också glädja oss åt att träckproven inte visade på några nämnvärda parasitangrepp, sålunda behövde vi inte avmaska dem nu heller. Förra gången vi avmaskade dem var våren 2010, sen dess har de varit i princip parasitfria!

Ännu en sak att glädja sig åt, är att vi nu tagit en ny del av lagården i besittning. Där var tidigare en "pool" där det stått en silo. Nu är poolen utfylld och vi kan använda även denna del av lagården, vilket kommer att behövas när lammen börjar födas.

Och lite i förväg sådär kan vi glädjas åt baggfällarna som kommer tillbaka i mars-april; det borde vara en hel del riktigt snygga skinn däribland...

Så, nu väntar vi in klipparen och sen julen!

De tre halta tackorna är nu återbördade till hagen, helade i den torra lagården. Istället har vi tre-fyra halta tackor/lamm ute på betet. Klövarna mjukas upp av den evinnerliga blötan och taggar och annat vasst har sönder sulan, som annars skulle ha stått emot det mesta. Idag var det Tant Tofs, Bolly och ett tacklamm som haltade omkring och som vi rengjorde klövarna på och sprayade med Cyklo-spray. tacklammet hade - liksom Chutney förut - en klövböld. Igår försökte jag tömma bölden på var och idag såg det hela betydligt bättre ut.

Baggarna däremot har inte uppvisat någon hälta. De har ju inga vassa grejor att trampa på i sin hage.

Dock fortsatte regnandet idag. Man kan ju bli lite tossig...

Nu den senaste veckan har vi haft bekymmer med halta tackor. Tack och lov är det inte klövröta, utan tackorna far lite illa av blötan. En del sträcker sig eller stukar sig i knäled/handlov och en del får så uppmjukade klövar att de skadar sig lättare. Nu har vi tre tackor (Chutney, med klövböld; Dina med stukning och Dott med spricka mellan klövvägg och klövsula) hemma i lagården, där de står torrt och inte behöver flänga omkring. Vi har verkat och tvättat deras klövar med Jodopax, mycket mer kan vi inte göra.

Nästa vecka ska det bli bättre väder och då ska de väl alla ha utläkta klövar och vara tillbaka i hagen igen.

Frid råder i hagarna för tillfället. Gott om bete finns det, både i sommarhagarna och i bagglammens nya hage. Baggarna verkar ha funnit sig väl tillrätta i sitt nya hem, växer och frodas. Tyvärr fick vi nödslakta en av de minsta - Emser - då han skadat sig i skuldran, men annars mår de bra.

Vår gosetacka Chutney hade i förrgår gjort sig illa i höger framben och var varm i både fot- och knäled. Igår åkte både Linda och jag ner till tackorna ifall att vi skulle behöva ta hem Chut till min konvalescensträdgård. Dock var hon fit for fight igen och fick gå kvar bland de andra.

Den siste lille baggen - Emsers bror Eucalyptus - fick flytta till bagghagen han också. Han har fått gå ett par veckor extra med sin mamma Caramelle, då han var så liten och kunde behöva lite extra mjölkransoner. Nu går han med de andra baggarna och de verkade helt obekymrade om nytillskottet i hagen.

Bagghagen är stängslad med fårnät och detta gillar baggarna att klia sig emot. Inte bra. Vi får sätta en eltråd innanför nätet i noshöjd, så de inte förstör vårt fina nät och välter stolpar. Än så länge är de ju relativt små, men snart väger de bortåt fyrtio kg...

Nu blir det ganska sällan vi skriver här på bloggen, men bli vän med Lilla Lamm på Facebook också, så får ni lite tätare kontakt, om ni så önskar!

I och med att vi öppnade upp till "dödshagen" har Lassie fått ett mycket större område att valla på. De senaste dagarna har tackor och lamm betat ganska långt bort i den nya hagen och Lassie har fått kämpa rejält för att först få över dem i gamla hagen och sen vidare till exercisfältet (där de får spannmål). Mellan hagarna är bara en smal tarm för djuren att passera igenom, vilket stoppar upp flödet en smula. En annan svårighet är att våra tackor inte har särskilt uttalad flockkänsla, varför det mycket väl kan hända att när 60 får har passerat "tarmen", står två tackor kvar med sina lamm och tänker minsann inte ge sig ut i regnet bara för att följa med övriga flocken!

Sen kan de oftast inte tänka sig att hålla sig på ett spår, utan delar gärna upp sig i små rännilar, vilket gör att Lassie får kuta som en galning för att täcka upp.

Plötsligt får en tacka eller ett lamm för sig att de inte ska gå längre, utan kanske ska beta eller prata med hunden. Än så länge är Lassie för "svag" för att kunna tackla sånt ensam; hon måste ha lite uppbackning av matte och beröm när fåret går vidare. Förhoppningsvis och troligtvis kommer tuffheten vad det lider.

Men hunden har roligt och jag har roligt och tackorna tar inte så allvarligt på det hela, så alla är rätt nöjda med arrangemanget. Och inget annat kan tillnärmelsevis trötta ut hunden så totalt, både fysiskt och psykiskt, som vallningen. Att ta flocken genom de två hagarna, säg att det är omkring 4-500 meter, det är ungefär vad Lassie orkar med; sen har jag en död hund bra många timmar framöver. Fast en lycklig hund!

Fåren betar och solen skiner! Idyll, om det inte vore för att gräset växer lite dåligt utan vatten. För säkerhets skull tog vi en morgon och drog en extra eltråd utmed den delen av fårhagen som vetter mot hagägarens grönsaksland. Där ser så frestande frodigt ut och vi ville inte riskera tråkig stämning orsakad av får i kål.
Samma dag, 12 timmar senare, ringer hagägaren och påpekar att nu är ALLA fåren i hästhagen (en inhägnad enklav i fårhagen) och lämpligen utföses å det snaraste. En slutgiltig lösning på på problemet med att får äter upp hästens mat, efterfrågades också (å det snaraste).
Hopp i jobbarkläderna och samla upp märlor och fårnät och susa iväg till hästhagsenklaven (som nu var fårfri såklart) och dra upp nät. Ett par timmar senare var hagen hermetiskt tillsluten ...typ.

Betet är ju som sagt inte det bästa så vi bestämde oss för att öppna upp till den del av hagen vi kallar dödshagen. Flera får har dött eller behövt nödslaktas i denna hage, visserligen av till synes olika orsaker, men vi är inte så förtjusta i den. Vi hade faktiskt inte tänkt använda den mer och därför har nedersta eltråden tagits bort för att lättare kunna röja under staketet. Nu fick Lill sätta tillbaka den och öppnade sedan upp för får och kalvar att gå i hela hagen.

Så, i morse var första morgonen efter tillträdet till dödshagen: 61 stycken ställde som vanligt upp sig på led för räkning! Det fattades fyra. Var var de nu då? Ropade och fick bräkande till svar, inte allt för långt borta som det lät. Hade någon fastnat? Traskade mot bräkandet och fick se fyra stycken på andra sidan stora diket som avdelar mot "dödshagen" och de fattade inte att man måste gå tillbaka för att återförenas med flocken. Lockade med dem till öppningen och hoppades att de lärt sig något. Jag lärde mig att aldrig chansa på att ta vita basketkängor när "jag bara ska räkna in fåren". Det hade nämligen regnat lite under natten så det var för en gång skull blött i hagen. Nu har jag kamoflagefärgade skor.

Och nu ser vi fram emot att våra sista 170 ekstolpar ska bli klara så att vi kan stängsla in vår nya bagghage!