Idag är det VÅR och snösjoken dundrar i backen till höger och vänster; det slaskar och droppar; hundarna blir smutsiga - TJOHOO!

Stängde för säkerhets skull in fåren så de inte skulle få den sista snö- och iskakan från taket på sig. Redan imorse låg en meterhög blöt snövall vid fårens in- och utgång. Tur att inget litet dumt kräk stod där när det asade ned från taket.

Annars fullkomligt spottas det ut lamm.

Inte.

Det är spända juver och svullna rumpor lite varstans, men inget mer.

Vänta, vänta, vänta.

Igår fick vi en sändning med fårgrindar och lite smått inför lamningen. Fårgrindar är en av de klichéer man lär sig när man skaffar får. Här är fyra vanliga:

Får tar ingen tid.
Får äter vad som helst.
Får dricker inte.
Man kan aldrig ha för många fårgrindar.

En stämmer och det är den sista. Det är ett evigt flyttande på grindar hit och dit när man ska flytta om bland fåren, stänga av något, bygga saker, ha runt ensilagebalen etc. För att inte tala om på sommaren när man ska bygga fållor till tackorna i en hage och till baggarna i en annan och man håller på och släpar på dessa jäkla grindar.

Till slut är det nog så, att den som har flest grindar vinner...

Så här illa kan det också gå, om man är tappad bakom en vagn och inte kan göra sig av med sina djur i tid! 

Fritidsbonde åtalas för vanvårdade får

En fårägare i Blekinge åtalas för djurplågeri sedan han försummat sina 70 får å det grövsta, skriver Blekinge Läns Tidning på nätet.

Nä, Tofs la en dimridå. Hoppas bara att inget är fel på henne; gud vet vad det var för slempropp hon gick omkring med? Hon äter och verkar må bra, så det är säkert inget fel.

Men ikväll hittade jag en uppstickare - Bettan! Ganska svullen och rödlätt och till på köpet med stort och stinnt juver. Bettan är alltså Bellas halvsyster; ska hon spränga målsnöret före syrran?

Och hur gör vi då med vadslagningen? Vem ska köpa vinet och vem ska dricka det?

Nej, nej, Linda har fel.

Tofs kommer att lamma först - hon har sladdrigast svans (säkert tecken, ligamentuppluckring).

Förutom ära och prestige står nu även en flaska The King - Elvis-vinet - på spel.

Spänningen är - som vanligt - oliiidlig...

Jag satsar på att Bella blir första mamman i år! På söndag morgon. En tacka.  ...nu blev spåkulan grumlig... nu ser jag inte mer.

I väntan på att fåren ska kläcka ur sig lamm så får jag väl tillverka får själv. Detta i akryl till exempel.

Har ställt i ordning lite inför förestående lamningar. Fåren är så runda om sina magar. Värst är Pims som har en frigång på någon decimeter bara. Kanske hon slår till med trillingar? Fast hellre tvillingar, så vi inte behöver stödmata något litet lamm.

Bolly är också rund; det hörs ju på namnet. Lilla Dott är inte så liten. Systrarna Snygg - Tofs och Fläta - lär få tvilllingar likaså. Glädjande nog verkar en del av de unga tackorna också vara dräktiga.

Igår eftermiddag/kväll hade vi världens oväder här och det blåste något elvajävligt. Linda tittade till fåren på kvällen och fick bygga ett vindskydd till dem, utanför lagårdsdörren, så det inte blåste in så mycket.

Stämningen i fårhuset har blivit gemytlig. Tackorna bräker på ett särskilt sätt, de brummar mer. Låter som de bräker med munnen full med mat. Och så har de blivit keligare. Till och med de små virrpottorna Cocos och Caramelle kan man få peta lite på. Idag stod Bolly och somnade, när jag satt och kliade henne.

Jag unnar alla människor att sitta på nyströdd halm med en flock dräktiga värmlandsfår omkring sig. Man kan sitta i timmar och bara vara. Ingen som pratar och stressar och frågar. Inga beslut att fatta, ingen tid att passa. Hade det inte varit ett par minusgrader hade jag nog också somnat där i halmen, till fårens stilla idisslande.

Annars är det mest ett jävla skottande av snö mest hela tiden. Man skottar fram sin bil på morgonen och skottar utfarten och när man kommer hem får man skotta utfarten som snöplogen vräkt upp en halvmeter väl packad isig snö på. Sen får man skotta hos fåren och när man kommer hem kommer man inte in på utfarten pga av snön, så man får köra och ställa bilen 50 m bort (och SVÄRA) och gå tillbaka och skotta fram en snö/isramp, så man kan köra upp bilen på tomten. Lindas bil ville inte ens ta sig ut från gårdsplan; hon hade visst svurit lite också.

VÄGRA VINTER!

Vår Border collie har blivit en Broody collie. En lugnare och mer tankfull variant. Hon har det svårt (tycker hon).

Denna personlighetsförändring har kommit med hennes första löp. En vecka drygt har hon provat på denna nya utmaning i livet. För att stötta henne beslöt sig vallhunden och polarhunden för att löpa samtidigt, vilket matte är tacksam för.

Lapphunden löper numera utan att blöda, s.k. tyst löp. Bra, men lite vanskligt...

Polarhunden droppar lite grann.

Vallhunden blöder ymnigt och överallt.

De äldre tikarna kan driva en till vansinne genom sin totala ohörsamhet under löpperioden; vallhunden fungerar fortfarande. Dock har hon upphört att äta - hon som redan var rätt pinnig.

Fåren är fortfarande självgående. Vi tittar till dem, byter vattenhink, slår i mineraler och ger lite spannmålskross. Detta att de börjat få lite godis inför lamningen, har fått till följd att man helt plötsligt har blivit en intressant person i deras lilla värld igen. Och det är ju bra att de är vänligt inställda till oss, så blir det lättare att komma överens med dem när de väl börjar lamma sen.

Man börjar känna sig riktigt förväntansfull nu! Det är skönt att inte behöva oroa sig i onödan längre, utan man kan passa på att njuta av det roliga med lamningarna. Uppstår problem får vi ta itu med det då, inte mer med det.

Det roligaste ska bli att se vad det blir för färger på de nya lammen. Kommer Dott och Amanda att få lika konstigt tecknade lamm i år? Vad har Hampus lämnat efter sig? (Uppe hos sin förra ägare hade han fått en mängd olika färgställningar på sina barn...)

Spänningen är oliiiidlig.

Hästen säger gomorron


Hunden får snöryck



Tackorna morgonbuffas



Dott är rund och söt


Ensilagen är tydligen bäst på toppen