Klipp, klopp, jätteflopp

På lördagen hade vi samlat mod nog för att ge oss på klippning av fåren. Med välinoljad klippmaskin som en snäll bekant skänkt, inlånad förlängningssladd och snällaste fåret på plats satte vi gång.



Drog ett drag men det kändes mycket trögt. Bestämde mig för att byta till de sprillans nya skären vi fått med. Drog ett drag, skären lossnade. Drog åt skruvarna, drog ett skär och det sa POFF! Kom det inte en lite gnista och luktade det inte lite bränt också?

Det blev till att klippa för hand.

Mycket senare och resultatet blev: ....sådär.



Chutney belönades med mat eftersom hon uppfört sig exemplariskt under hela den långa tiden hon stått och blivit klippt.

Nu försöker vi febrilt nå Conny, den professionelle fårklipparen.

Gungfåret in action

Succé direkt när det dundrade in ett tjog mammor med små barn på kafét idag! En liten kille var lagom stor för att inviga gungfåret och agera modell.

Gungfår i trä och äkta lammskinn

Grumsfår och gungfår

Det verkar som om Hampus har gjort sitt nu; alla som skulle betäckas har nog blivit betäckta. Vi vet inte om årets tacklamm har brunstat eller om de väntar till nästa år med det. Vi har fått olika råd vad gäller unga tackor och betäckning. En veterinär tyckte att vi skulle skilja av de unga tackorna, så att inte de blev betäckta. Hon hade sett så unga och små tackor lamma och många av dem hade haft jobbiga förlossningar. En annan fårkännare sa, att det där ordnar naturen av sig självt - är tackorna för unga brunstar de helt enkelt inte.

Våra tacklamm från i fjol blev ju inte dräktiga när de gick med baggen på senhösten, så det lutar åt att vi faktiskt kan lita på naturen. Kanske är det lite beroende på vilken fårras man har; värmlandsfåren är ju en gammal gammal ras, som förmodligen har kvar en genuin inställning till det här med fortplantning.

Nå, kanske är det pga av arbetsbrist, som Hampus blivit lite tråkig gentemot Linda och mig. Vi får sannerligen ha ögon i nacken, när vi är inne hos fåren nuförtiden. Likadant när vi är ute hos ungbaggarna; särskilt Carl-Gustaf är opålitlig. Anfall är bästa försvar, så så fort man märker att en bagge funderar på något bus går man på honom och ryar och hotar.

Nej, det ska bli skönt att bli av med alla testosteronstinna baggar. Och så kan våra stamkunder få lite gott kött att njuta av.

Igår påbörjade vi projekt Gungfår. Ett gungfår är som en liten gunghäst, men med fårskinn på. Klockan halv två inatt fick vi ge oss pga av materialbrist, men resultatet kommer att bli bra. På en stomme av fur sätter vi en bit av ett liggunderlag och en bit skumgummi, så det blir sittvänligt för små barnrumpor. På kropp, hals och huvud sätter vi sen fårskinn och det är pilligt. Vi vill ju få ut så mycket som möjligt av skinnet (det är ju inte billigt att framställa fårskinn...), samtidigt som t ex nackskinnet och ryggskinnet ska ha samma kulör och struktur. Det tog oss säkert tjugo minuter bara att bestämma vilken frisyr fåret skulle ha på skallen: punk, lång framåtkammad lugg eller vindrufs. (Det blev det sista.)

Och det kan jag säga - det är fan så mycket roligare att tillverka gungfår än att titta på TV...

FF=Fårfritt ...eller möjligen Fullständigt Förtrollad

FF står för många olika saker. Här i Kalmartrakten har det väl oftast betydelsen rödklädda pojkar springandes efter en boll, representerande Kalmar FF. I skolavslutningstider -  som närmar sig med stormsteg- betyder väl kanske oftast urartad fest pga FF=föräldrafritt.

I min värld, just nu, betyder det FÅRFRITT.  Jag behöver inte släpa ensilage, kånka vatten eller klippa klövar på ...länge. Våra ullegullefår har ju sommarlov och blir så väl tilltittade på sina respektive platser att det är bara för vår egen skull vi måste åka och hälsa på dem.

Så vad gör man då? Jo, provar nya fårrelaterade sysslor såklart. I förra veckan fick jag kontakt med en  tjej som ska lära mig att spinna! Jag störtade hem och plockade in spinnrocken jag ropat in på auktion och med datorn bredvid mig försökte jag googla mig fram till hur det skulle gå till. Det gick sådär... Det är nåt med vingen och spolen som inte stämmer.

Så - otålig som jag är- köpte jag mig en slända idag. Det skulle, enligt samstämmiga uppgifter från böcker (jag länsade biblioteket igår) och internetsiter, vara en bra start. Jag köpte också förgarn som skulle göra det hela busenkelt. Det var det inte. Rätt som det är går det ju av och sländan brakar i golvet (och avslöjar att jag inte alls sysslar med mina ordinarie arbetsuppgifter här på kontoret). Men det ska gå. Tänk när jag bär min lammullströja som jag stickat av garn jag spunnit själv av ull jag klippt för hand från en vacker lammunge som fötts hos oss.  Tänk, den dagen ...då kan ni förmodligen hålla utkik efter två torsdagar i samma vecka också. Men just nu är jag fullständigt förtrollad av allt man kan göra med ull.

RSS 2.0