Meta-vallning
Gin vallar vallhunden Lassie
Lassies sår - av Anton 3 år
Vallhönskurs
På onsdag nästa vecka ska Lassie börja i skolan. Då ska vi börja på vallhundskurs hon och jag. Vi går ut lite löst med vallhundslydnad och sen får vi se vad hon går för. Det ska bli väldigt roligt iallafall; det är jag säker på att Lassie kommer att tycka också.
Nyvaccinerad
Lassie var hos sin veterinär Carola idag och fick sin ettårsvaccination. Till moraliskt stöd hade hon sin kattbror Abbe (=Katten Med Vitt)(inte mycket till stöd skulle jag vilja säga...). Han skulle också vaccineras. Så att han inte får sin brors kattsnuva.
Båda djuren skötte sig ypperligt och Carola tyckte att Lassie hade utmärkt mentalitet.
Efter denna prövning tog hon - väl hemma igen - ut all sin överskottsenergi på lapphunden på fältet framför huset. Då gick det undan...
Båda djuren skötte sig ypperligt och Carola tyckte att Lassie hade utmärkt mentalitet.
Efter denna prövning tog hon - väl hemma igen - ut all sin överskottsenergi på lapphunden på fältet framför huset. Då gick det undan...
Lassie 1 år!
Lördag eftermiddag och ettårskalas för lilla vallhunden. Tårta, saft, kaffe och avec var utlovat och strax efter fyra var Lills hus fyllt av En vallhund till med familj, jag med man och barn men utan hund. En vän till Lill hade gjort en fantastisk tårta:
Ond (bråd?) klöv och lite vallningsförsök
Pims hade ont i en framklöv idag. Vid närmare koll visade det sig, att klöven spruckit framtill, så jag tog och klippte bort det utstickande och försökte jämna till resten. Försökte skriver jag, för tackan har dåliga klövar, ojämna och dana. De tackor som fick genomlida de tre fotbaden mot klövrötan har nog alla dåliga klövar efter det. Badet de stod i visade sig fräta rätt bra på tassarna och sen dess har de de klövar de har.
Medan jag ändå hade fått Junibackens Lilla Pims på fall såg jag över de andra klövarna också. Sen anmälde sig Tofs frivilligt och fick pedikyr hon med. Hon har nog bättre kvalitet på hornet, för hennes fötter är ganska fina, trots att hon deltog i fotbaden. Vi tycker oss ha märkt, att mörka får har bättre kvalitet på klövarna än de ljusare. Stämmer väl kanske inte till hundra procent, men ganska väl.
Efter Tofs var det ingen som anmälde sig mer för inspektion och ingen kross hade jag med mig att locka med. Vi får ta en tacka lite nu och då och kika på.
Lassie var ju med som vanligt och idag fick hon följa med in till fåren. I långlina. Under sträng uppsikt. Vill inte stressa de dräktiga (Pims ser ut att vara trippeldräktig). Lassie fick fösa ut fåren ur lagården och sen gick vi omkring lite i hagen och tränade på höger, vänster, stanna, sakta... Testade hur nära hunden kan gå, utan att fåren flyttar sig, för att sen stanna där och bara ligga och "hålla dem i schack". Till sist fick hon flytta in dem i lagården och fick lite hjälp av matte att pusha på på slutet. (Tackorna ville ju vara vända mot hunden och att gå in med huvudet först i ett slutet utrymme - utan flyktväg - är inte populärt.) Men som de snälla får de är gick de in i alla fall och Lassie trodde att hon drivit in dem alldeles själv.
Det är verkligen häftigt att se hur vallhunden instinktivt vet vad hon ska göra och att se hennes kroppsspråk. Hur hon blir låg och "kryper" fram mot fåren, håller dem samman med blicken när de står stilla i samlad klunga. Och fåren, ja de verkar ta det hela med ro. Verkar inte nämnvärt stressade och tycker nog det är lite intressant med collien. Ingen är ond och går till attack. Tofs vände sig om en gång och blängde på Lassie och tog nåt steg närmare, men då gick hunden emot henne och jag passade på att väsnas lite. Tofs vände och följde med sin flock och Lassie hade vunnit en liten seger.
Det hela tog väl kanske 7-8 minuter, men det räckte för att hunden skulle bli lite trött. I bilen på hemvägen satt hon med hakan på ryggstödet, blicken i fjärran och jag kan svära på att hon log.
Medan jag ändå hade fått Junibackens Lilla Pims på fall såg jag över de andra klövarna också. Sen anmälde sig Tofs frivilligt och fick pedikyr hon med. Hon har nog bättre kvalitet på hornet, för hennes fötter är ganska fina, trots att hon deltog i fotbaden. Vi tycker oss ha märkt, att mörka får har bättre kvalitet på klövarna än de ljusare. Stämmer väl kanske inte till hundra procent, men ganska väl.
Efter Tofs var det ingen som anmälde sig mer för inspektion och ingen kross hade jag med mig att locka med. Vi får ta en tacka lite nu och då och kika på.
Lassie var ju med som vanligt och idag fick hon följa med in till fåren. I långlina. Under sträng uppsikt. Vill inte stressa de dräktiga (Pims ser ut att vara trippeldräktig). Lassie fick fösa ut fåren ur lagården och sen gick vi omkring lite i hagen och tränade på höger, vänster, stanna, sakta... Testade hur nära hunden kan gå, utan att fåren flyttar sig, för att sen stanna där och bara ligga och "hålla dem i schack". Till sist fick hon flytta in dem i lagården och fick lite hjälp av matte att pusha på på slutet. (Tackorna ville ju vara vända mot hunden och att gå in med huvudet först i ett slutet utrymme - utan flyktväg - är inte populärt.) Men som de snälla får de är gick de in i alla fall och Lassie trodde att hon drivit in dem alldeles själv.
Det är verkligen häftigt att se hur vallhunden instinktivt vet vad hon ska göra och att se hennes kroppsspråk. Hur hon blir låg och "kryper" fram mot fåren, håller dem samman med blicken när de står stilla i samlad klunga. Och fåren, ja de verkar ta det hela med ro. Verkar inte nämnvärt stressade och tycker nog det är lite intressant med collien. Ingen är ond och går till attack. Tofs vände sig om en gång och blängde på Lassie och tog nåt steg närmare, men då gick hunden emot henne och jag passade på att väsnas lite. Tofs vände och följde med sin flock och Lassie hade vunnit en liten seger.
Det hela tog väl kanske 7-8 minuter, men det räckte för att hunden skulle bli lite trött. I bilen på hemvägen satt hon med hakan på ryggstödet, blicken i fjärran och jag kan svära på att hon log.
Livet med en konvalescentcollie
Häromdagen gick Lassie och jag till fåren. Det är väl en tre km. När vi var nästan framme tyckte jag att hunden lyfte på en baktass när hon stannade för att lukta på saker och ting. Vid okulärbesiktning visade det sig, att hon skurit sig i en trampdyna. Dock inte så djupt att hon blödde tack och lov. Det blöder så fruktansvärt mycket, när tassarna är skadade.
För många år sen skar sig min första samojed - Mållan - i tassen också. Fast mycket värre än Lassie. På Mållan var en av de små trampdynorna helt kluven och hundstackarens blödde enormt. Jag bar henne som ett lamm över axlarna hela vägen hem och hela jag var nerblodad när vi kom hem. Det tog en evinnerlig tid för den tassen att läka, nästan tre månader vill jag minnas.
Hur eller hur ringde jag Linda (tänk vad det är bra med mobiler ibland!) och bad att hon skulle komma och hämta oss, vilket hon också gjorde, så Lassie fick åka ambulans hem. (Tyvärr utan sirener och blåljus, men vi var tacksamma ändå.)
Mållan var ändå en lugn och sansad hund. Lassie är ju lite livligare. Att hålla henne i total stillhet är omöjligt. Jag har bara vidtagit några försiktighetsåtgärder: ingen lek på tomten med lapphunden och koppeltvång på promenaderna.
Ingetdera är särskilt populärt. Och all energin som brukar gå åt till att RUSA och FLÄNGA och JAGA pyser ut lite här och var nu. Att säga att jag bitvis är rätt trött på vallhunden är väl ingen överdrift, men snart ska hon få följa med och titta till fåren; det är det roligaste hon vet. Så håller hon sig lugn en stund sen.
Såret ser ganska bra ut idag; kanske att hon kan få springa lite imorgon...
Juldagspyssel
Bolly hade gjort en Eddie när jag såg till dem i morse.
Eddie och Patsy var mina första provfår; de såg ut som gotlandsfår. Eddie lyckades två gånger fastna med huvudet mellan ribborna i höhäcken och krubban under. Första gången fick jag ringa Linda och vi slog sönder höhäcken delvis, andra gången lyckades jag få bort henne själv.
Nu hade alltså Bolly fastnat med huvudet i en ensilagegrind. Grejen är den, att hon hade trängt sig emellan ensilagegrinden och foderbordet, så hon hade inget manöverutrymme att tala om. Annars hade hon nog aldrig fastnat. Nu fick jag meka loss grinden och backa tackan och vips fick hon loss huvudet. Gud vet hur länge hon stått där, men hon verkade rätt trött på läget. Fast hon hade ju att äta i alla fall... och det är huvudsaken för ett får.
Ny halm fick damerna och det gillar de verkligen. Det finns gott om hö i halmen, som de letar rätt på. Ser så fint ut också, när man strött - rent och fint. Egentligen skulle de fått ny halm igår, på julafton, men jag hann inte med det. De fick bara spannmålskross som tecken på att det var jul, men det verkade vara ok för dem.
Lassie tjänstgjorde som grindvakt idag. Denna gång utnämnde jag henne till jobbet; förra gången åtog hon sig det självmant. Jag parkerade henne i grindhålet och sa åt henne att bli där. Hon tog sin uppgift på stort allvar och när så en tacka närmade sig, tittade Lassie på mig. Pass på! sa jag till henne och då motade hon tillbaka tackan. En del av tackorna backade beredvilligt bara Lassie gick emot dem, men en del var lite stöddigare och hunden fick nafsa lite efter dem innan de slog till reträtt.
Även om det bara är en liten grej - att stå i ett grindhål och vakta - så är det väldigt roligt att samarbeta med Lassie. Hon är så på hugget och lyssnar bra och verkar fatta vad det är jag vill att hon ska göra. Men fastän hon gillar detta med fåren skarpt, så rusar hon inte in till dem och jagar runt. Hon får ju inte heller bli skrämd av djuren, så jag får vara i närheten hela tiden, när hon umgås lite närmare med dem.
Och mycket beröm får hon när hon gör rätt. Hon är rolig med berömmet. Om jag berömmer henne i vardagslivet s a s, blir hon jätteglad och slår nästan knut på sig själv. Man får berömma henne sansat, annars blir hon för glad. Men i samband med fåren kan jag berömma hur mycket som helst och hon bibehåller koncentrationen ändå.
Det är verkligen hennes livsuppgift detta - att hålla ordning på våra får. Och det tar på krafterna. Vakta grinden gjorde hon i tio minuter kanske, sen höll hon koll på fåren - fast med grindar emellan - trekvart till. Nu ligger hon utslagen någonstans i huset.
En bra dag för en liten border collie.
Eddie och Patsy var mina första provfår; de såg ut som gotlandsfår. Eddie lyckades två gånger fastna med huvudet mellan ribborna i höhäcken och krubban under. Första gången fick jag ringa Linda och vi slog sönder höhäcken delvis, andra gången lyckades jag få bort henne själv.
Nu hade alltså Bolly fastnat med huvudet i en ensilagegrind. Grejen är den, att hon hade trängt sig emellan ensilagegrinden och foderbordet, så hon hade inget manöverutrymme att tala om. Annars hade hon nog aldrig fastnat. Nu fick jag meka loss grinden och backa tackan och vips fick hon loss huvudet. Gud vet hur länge hon stått där, men hon verkade rätt trött på läget. Fast hon hade ju att äta i alla fall... och det är huvudsaken för ett får.
Ny halm fick damerna och det gillar de verkligen. Det finns gott om hö i halmen, som de letar rätt på. Ser så fint ut också, när man strött - rent och fint. Egentligen skulle de fått ny halm igår, på julafton, men jag hann inte med det. De fick bara spannmålskross som tecken på att det var jul, men det verkade vara ok för dem.
Lassie tjänstgjorde som grindvakt idag. Denna gång utnämnde jag henne till jobbet; förra gången åtog hon sig det självmant. Jag parkerade henne i grindhålet och sa åt henne att bli där. Hon tog sin uppgift på stort allvar och när så en tacka närmade sig, tittade Lassie på mig. Pass på! sa jag till henne och då motade hon tillbaka tackan. En del av tackorna backade beredvilligt bara Lassie gick emot dem, men en del var lite stöddigare och hunden fick nafsa lite efter dem innan de slog till reträtt.
Även om det bara är en liten grej - att stå i ett grindhål och vakta - så är det väldigt roligt att samarbeta med Lassie. Hon är så på hugget och lyssnar bra och verkar fatta vad det är jag vill att hon ska göra. Men fastän hon gillar detta med fåren skarpt, så rusar hon inte in till dem och jagar runt. Hon får ju inte heller bli skrämd av djuren, så jag får vara i närheten hela tiden, när hon umgås lite närmare med dem.
Och mycket beröm får hon när hon gör rätt. Hon är rolig med berömmet. Om jag berömmer henne i vardagslivet s a s, blir hon jätteglad och slår nästan knut på sig själv. Man får berömma henne sansat, annars blir hon för glad. Men i samband med fåren kan jag berömma hur mycket som helst och hon bibehåller koncentrationen ändå.
Det är verkligen hennes livsuppgift detta - att hålla ordning på våra får. Och det tar på krafterna. Vakta grinden gjorde hon i tio minuter kanske, sen höll hon koll på fåren - fast med grindar emellan - trekvart till. Nu ligger hon utslagen någonstans i huset.
En bra dag för en liten border collie.
Slow food och fårdöderi
Vallhunden äter långsamt.
Det är ett problem.
Hon tar en kula i taget, lägger den på golvet och gnager i sig den. Så håller hon på ett tag. Sen lämnar hon resterande mat i skålen och tror att hon ska kunna återvända och ta en kula då och då, när hon känner för det.
Draghunden och lapphunden tycker det är ett utmärkt koncept. De trycker i sig sin mat på någon millisekund och står sen och dreglar över vallhundens skål. Är jag i närheten håller de sig i skinnet, men skulle jag gå ut en sekund - slurp!
Är det inte hundarna som snor maten, så är det någon av katterna, för det mesta Katten Med Vitt. (Ingen av mina vänner och bekanta kan hålla isär Abbe och Assar, så de är numera Katten Med Vitt och Katten Med Snuva.)
Jag har inte lyckats lösa detta problem ännu. Vallhunden får mat lite då och då just nu; hon förbränner ju mycket; är ständigt i rörelse.
Tvärt kast till att döda får. Vi har fått två datum att välja på för ett besök på KLS (Kalmar Läns Slakterier). Vi ska gå en endagskurs i konsten att slakta (avliva, inte flå/stycka) får. Inget jag ser fram emot, men bra att kunna. Hittar man en tacka med brutet ben ute i hagen är det bra att inte behöva förlita sig på någon annan för att kunna ända fårets lidande.
Det var roligare att gå lamningskursen...
Det är ett problem.
Hon tar en kula i taget, lägger den på golvet och gnager i sig den. Så håller hon på ett tag. Sen lämnar hon resterande mat i skålen och tror att hon ska kunna återvända och ta en kula då och då, när hon känner för det.
Draghunden och lapphunden tycker det är ett utmärkt koncept. De trycker i sig sin mat på någon millisekund och står sen och dreglar över vallhundens skål. Är jag i närheten håller de sig i skinnet, men skulle jag gå ut en sekund - slurp!
Är det inte hundarna som snor maten, så är det någon av katterna, för det mesta Katten Med Vitt. (Ingen av mina vänner och bekanta kan hålla isär Abbe och Assar, så de är numera Katten Med Vitt och Katten Med Snuva.)
Jag har inte lyckats lösa detta problem ännu. Vallhunden får mat lite då och då just nu; hon förbränner ju mycket; är ständigt i rörelse.
Tvärt kast till att döda får. Vi har fått två datum att välja på för ett besök på KLS (Kalmar Läns Slakterier). Vi ska gå en endagskurs i konsten att slakta (avliva, inte flå/stycka) får. Inget jag ser fram emot, men bra att kunna. Hittar man en tacka med brutet ben ute i hagen är det bra att inte behöva förlita sig på någon annan för att kunna ända fårets lidande.
Det var roligare att gå lamningskursen...
Lassie Linslus
Det har varit dåligt med Lassiebilder på sistone så jag tänkte råda bot på det nu:
Så här ser man oftast henne:
Här är hon snygg och ligger på Fik & Butik. Tassen nuddar inte det rutiga golvet för det får den inte.
Lassie poserar:
Den riktiga Lassie:
Så här ser man oftast henne:
Här är hon snygg och ligger på Fik & Butik. Tassen nuddar inte det rutiga golvet för det får den inte.
Lassie poserar:
Den riktiga Lassie:
Glassie
Lassie på kalas
Idag har Lassie varit på 3-års kalas för halv-lill-matte, Caitlyn.
Pyntad med rosett:
Lassie kollar dukningen från halvmoster Jennys knä.
Pyntad med rosett:
Lassie kollar dukningen från halvmoster Jennys knä.
Valp charmar världen
Inget är sig likt mer.
Mitt Fik & Butik intogs av Lassie och Lill hamnar under bordet redan klockan tolv på dagen...
Strax efter denna bilden togs vällde det in folk men det bekom inte Lassie. Hon snappade snabbt att mycket folk= mycket smulor. Bra.
Mannen som inte gillar hundar har blivit kär...
Farbror Morris har fått en ny valp på halsen... i halsskinnet menar jag. ..som om det behövde dras ut mer.
En hittills väldigt lyckat valphämtning trots att vi kanske inte följt alla rekommendationer för hur man köper valp. Om detta kan vi berätta en annan gång. Men först måste jag berätta att bland det första som händer hemma hos mig är att hönsen smitit ut genom sitt rangliga nät och när Lassie får se dem sätter hon genast fart. Jag var med som back up eftersom det är stora höns vars tupp flugit på både barn och man. Hon lyckades skingra dem så fint så och fick beröm och blev uppfiskad på armen för säkerhets skull.
Men så hade hon ju redan tagit sig an får tidigare på dagen....
Mitt Fik & Butik intogs av Lassie och Lill hamnar under bordet redan klockan tolv på dagen...
Strax efter denna bilden togs vällde det in folk men det bekom inte Lassie. Hon snappade snabbt att mycket folk= mycket smulor. Bra.
Mannen som inte gillar hundar har blivit kär...
Farbror Morris har fått en ny valp på halsen... i halsskinnet menar jag. ..som om det behövde dras ut mer.
En hittills väldigt lyckat valphämtning trots att vi kanske inte följt alla rekommendationer för hur man köper valp. Om detta kan vi berätta en annan gång. Men först måste jag berätta att bland det första som händer hemma hos mig är att hönsen smitit ut genom sitt rangliga nät och när Lassie får se dem sätter hon genast fart. Jag var med som back up eftersom det är stora höns vars tupp flugit på både barn och man. Hon lyckades skingra dem så fint så och fick beröm och blev uppfiskad på armen för säkerhets skull.
Men så hade hon ju redan tagit sig an får tidigare på dagen....
Tingsbackens Lassie har korsat de sju haven och...
...Nja, Tingsbackens Lassie har åkt färja från Gotland till Oskarshamn och travat in i våra liv.
Nyfiket traskade hon runt i väntrummet vid Oskarshamns färjeläge och lika oförskräckt satte hon igång att undersöka Lills hus när hon kom hem. Tuff liten dam! Pep några minuter i bilen men somnade strax på armen och sussade sött de fem milen söderöver.
Vi stannade till vid fårhuset för att kontrollera lamningsstatus och flickorna hade vänligheten att knipa ett tag till. Ingen av oss var upplagd för nattvak och med en lättnadens suck åkte vi vidare hemåt. (Undrar om Lill verkligen tände när hon kollade?)
Väl hemma fick Lassie träffa sina nya vänner; Lapphunden, Samojeden, Katten med vitt och Katten med snuva. Det var ganska odramatiskt. Det har nog inte gått upp för dem riktigt att den lilla verkligen ska bo med dem.
Jag blev grundligt avsniffad av Ridgebacken när jag kom hem och de ska väl få bekanta sig i morgon eller så.
Ett skepp kommer lastat...
Äntligen!
Liten hund i stora världen
Nya vänner!
Lite söt?
Nyfiket traskade hon runt i väntrummet vid Oskarshamns färjeläge och lika oförskräckt satte hon igång att undersöka Lills hus när hon kom hem. Tuff liten dam! Pep några minuter i bilen men somnade strax på armen och sussade sött de fem milen söderöver.
Vi stannade till vid fårhuset för att kontrollera lamningsstatus och flickorna hade vänligheten att knipa ett tag till. Ingen av oss var upplagd för nattvak och med en lättnadens suck åkte vi vidare hemåt. (Undrar om Lill verkligen tände när hon kollade?)
Väl hemma fick Lassie träffa sina nya vänner; Lapphunden, Samojeden, Katten med vitt och Katten med snuva. Det var ganska odramatiskt. Det har nog inte gått upp för dem riktigt att den lilla verkligen ska bo med dem.
Jag blev grundligt avsniffad av Ridgebacken när jag kom hem och de ska väl få bekanta sig i morgon eller så.
Ett skepp kommer lastat...
Äntligen!
Liten hund i stora världen
Nya vänner!
Lite söt?
En bild till
Foto: Uppfödaren
Lassie - nu äntligen i bild
Lilla Lassie äter (foto uppfödaren)
Alla små valparna äter riktig mat (foto uppfödaren)
När Lassie och hennes syskon var små... (foto uppfödaren)
