Lilla Lamm

I och med att vi öppnade upp till "dödshagen" har Lassie fått ett mycket större område att valla på. De senaste dagarna har tackor och lamm betat ganska långt bort i den nya hagen och Lassie har fått kämpa rejält för att först få över dem i gamla hagen och sen vidare till exercisfältet (där de får spannmål). Mellan hagarna är bara en smal tarm för djuren att passera igenom, vilket stoppar upp flödet en smula. En annan svårighet är att våra tackor inte har särskilt uttalad flockkänsla, varför det mycket väl kan hända att när 60 får har passerat "tarmen", står två tackor kvar med sina lamm och tänker minsann inte ge sig ut i regnet bara för att följa med övriga flocken!

Sen kan de oftast inte tänka sig att hålla sig på ett spår, utan delar gärna upp sig i små rännilar, vilket gör att Lassie får kuta som en galning för att täcka upp.

Plötsligt får en tacka eller ett lamm för sig att de inte ska gå längre, utan kanske ska beta eller prata med hunden. Än så länge är Lassie för "svag" för att kunna tackla sånt ensam; hon måste ha lite uppbackning av matte och beröm när fåret går vidare. Förhoppningsvis och troligtvis kommer tuffheten vad det lider.

Men hunden har roligt och jag har roligt och tackorna tar inte så allvarligt på det hela, så alla är rätt nöjda med arrangemanget. Och inget annat kan tillnärmelsevis trötta ut hunden så totalt, både fysiskt och psykiskt, som vallningen. Att ta flocken genom de två hagarna, säg att det är omkring 4-500 meter, det är ungefär vad Lassie orkar med; sen har jag en död hund bra många timmar framöver. Fast en lycklig hund!