De tre halta tackorna är nu återbördade till hagen, helade i den torra lagården. Istället har vi tre-fyra halta tackor/lamm ute på betet. Klövarna mjukas upp av den evinnerliga blötan och taggar och annat vasst har sönder sulan, som annars skulle ha stått emot det mesta. Idag var det Tant Tofs, Bolly och ett tacklamm som haltade omkring och som vi rengjorde klövarna på och sprayade med Cyklo-spray. tacklammet hade - liksom Chutney förut - en klövböld. Igår försökte jag tömma bölden på var och idag såg det hela betydligt bättre ut.

Baggarna däremot har inte uppvisat någon hälta. De har ju inga vassa grejor att trampa på i sin hage.

Dock fortsatte regnandet idag. Man kan ju bli lite tossig...

Nu den senaste veckan har vi haft bekymmer med halta tackor. Tack och lov är det inte klövröta, utan tackorna far lite illa av blötan. En del sträcker sig eller stukar sig i knäled/handlov och en del får så uppmjukade klövar att de skadar sig lättare. Nu har vi tre tackor (Chutney, med klövböld; Dina med stukning och Dott med spricka mellan klövvägg och klövsula) hemma i lagården, där de står torrt och inte behöver flänga omkring. Vi har verkat och tvättat deras klövar med Jodopax, mycket mer kan vi inte göra.

Nästa vecka ska det bli bättre väder och då ska de väl alla ha utläkta klövar och vara tillbaka i hagen igen.

Igår kväll när Linda var nere hos fåren var vår Chutney dålig. Ville inte resa sig och när Linda fick upp henne på fötter var hon ostadig. Ena ögat var lite halvstängt. Ingen feber. Idisslade. Veterinärkonsultationen telefonledes gav inget vid handen.

Imorse när jag var där och kollade reste sig Chutney upp när de andra reste sig. När jag kastade in hö till dem, var Chutney först på plats och tog för sig. Gud vet vad det var med henne igårkväll? På eftermiddagen hade Family Får varit där och gosat med tackorna och då hade alla varit pigga och ystra, lekt och stångats. Hoppas nu att piggheten håller i sig.

Så här såg Caramelles mule ut för några veckor sen. Nu har det läkt och hon är fin igen. Gud vet vad som bitit henne?

Bella - vår clown - måste ha fått i sig något otäckt när hon gick lös på spannmålen jag hällt upp till tackorna. Hon fradgade runt munnen och joxade med huvudet, som om hon hade något äckligt på tungan. Sen böjde hon ner huvudet och kräktes!!

Jag gick en promenad med hundarna och tittade sen till kräkerskan och då mådde hon bra igen; inga spår av något illamående.

Mycket egendomligt. Naturligtvis rafsade jag runt i kräkset, men det var bara slem, några grässtrån och lite spannmål.

Så nu har man varit med om det också. Live.

Larmet går om sprängört, som dödat hästar och kor. Mycket giftig växt, som växer i våta marker. Ger andningsförlamning, blodig fradga, förlamning. Mycket snabbt förlopp.

Kan det vara detta våra får dött/blivit sjuka av?

Måste genast ut i "fulhagen" och kolla.

Nu har det hänt igen. Får fastnar med huvudet mellan ribborna i höhäcken i min Lilla Lagård på tomten. Diva - naturligtvis, vem annars? - var inte ute med de andra två jepparna, fast jag hörde henne bräka. Ut i lagården och kollade och mycket riktigt satt hon fast mellan spjälorna. Jag hjälpte henne loss och hon blev själaglad och vinglade ut i det gröna. Hon hade nog suttit fast sen läggdags, för höet var slut där hon hade nått och hon hade ont i ett framben, förmodligen bara musklerna som ömmade.

Sådana här veterinära ingrepp gillar jag! Man ser direkt vad som är fel, det kostar inget, går fort att åtgärda och djuret blir friskt på stört!

Igår hittade vi ett grått tacklamm i hagen. Halvt förlamad. Vi har haft ögonen på henne ett tag, då hon har gått och stått stelt bak. Peter fick nödslakta henne.

Dagen före fick en grannes tacka nödslaktas. Jag hittade henne med en stor del av köttet och huden under bröstkorgen uppfläkt; det var som en stor ficka inunder det stackars kräket. Och i denna värme med flugor och allt - fy fan!

Kan resten av sommaren få vara lite mer händelselös månntro?

Vår stora vackra snälla Amanda låg död i hagen i går eftermiddag, när jag tittade till dem. Dödsorsak okänd. Blod hade runnit från munhålan och näsborrarna.

Tråkigt slut på en underbar midsommarhelg.

Fästingar skördar gotländska offerlamm

Fästingsmitta drabbar lammbönderna, men olika mycket på olika marker.

Bakis-fåret var mycket bättre i klöven idag! Fult sår naturligtvis, men knappt något var i det och svullnaden hade gått ner väsentligt. Hon gick nästan helt utan att halta, så det blir nog bra med det. Vi har haft på någon sorts  antiseptisk salva igår och idag och till och med vädret har varit snällt mot oss - det är nämligen svinkallt, 8 grader... Lustig vår/försommar det här.

Jaha, nu börjar "sommarsjukorna" komma.

Igår såg jag att Bakis haltade kraftigt. Vänster framklöv var uppsvullen och infekterad. Förmodligen har hon trampat på något vasst. Fanns inte mycket att göra, utom att klämma ut så mycket var som möjligt och tvätta med vatten. Hittade ingen pinne eller annat i såret.  Vi får hålla ögonen på henne och ... avvakta.

Just nu är det ingen ordning alls på lammeriet. Vi har haft ett flasklamm som ändå bott i fårhuset, ett hos mamma och pappa och sen ett till hos mamma och pappa. Häromdagen försökte vi släppa tillbaka de två till fårhuset men det slutade med att Deli låg i "dödsposition" på morgonen och snabbt fick återbördas till (min) mamma o pappa. Decibel var ändå pigg och kry och hade ju lammbaren tillsammans med Diva.

Igår morse hittade jag Diva, död trodde jag, men hon blinkade och bäade svagt. Efter veterinärkonsultation fick Lill köra henne till veterinärstationen där hon fick sockerlösning och B-vitaminspruta. Lill tog med henne till jobbet. Ett bibliotek inte som alla andra...


Hoppet för att Diva skulle överleva var inte stort men fram på dagen stod hon upp och åt med god aptit. På eftermiddagen fick hon ett återfall och var helt slapp och lealös igen. Mer B-vitamin, den här gången i form av pulvertillskott avsett för hästar men det var det bästa vi hittade.

Det var sedan tidigare bestämt att Lill skulle ha Deli hela lördagen eftersom mamma o pappa skulle iväg idag.

Lördag kväll och Lill har bestämt sig för att samla ihop alla flasklamm i köket hemma hos sig. Deli: liten, lös i magen men pigg, Decibel: pigg och glad men glömmer att äta om man inte pekar på nappflaskan, Diva: kraftigaste av flaskisarna men mystiskt sjuk.

Vi får se vilka som överlever natten. Eventuellt bara någon av Lills hundar.

Tidigare ikväll släppte vi ut gänget i lammhagen. Snövallen har äntligen smält bort utanför dörren och det har börjat torka upp. Det spritte lite i lammbenen men spralligast av alla var tant Tofs som var fullkomligt överlycklig att få komma ut.  Tyvärr började det mörkna så bilderna blev suddiga.

Ja, då var det dags igen. Fick ta med ett får från hagen, hem till sjukstugan i går kväll. Den här gången var det lilla  söta Chutney som inte ville stödja på bakbenet. Hon är ju det tamaste lammet så det var inga problem att undersöka och klämma och känna på henne. Utan resultat, dock. Jaha, tänkte jag, bara att hytta in henne i bakluckan och köra hem till Lill.

Lill mötte upp i trädgården och utbrast: "Är det där dina fårkläder!??" Hrm, ja! Jag hade tänkt titta till fåren, inte bära omkring på dem, svarade jag i min nya klänning.

Vi funderade på om Lills trädgård kommer vara full innan betessäsongen är över och hur mycket sjuka får vi ska behöva ha? Det var då Lill kom på att det var mitt år i år. Förra året var det nämligen Lill som hittade alla sjuka får och i år är det min tur. Detta måste betyda att nästa år så blir det inga sjuka får!

Eftersom Gevalia, (ett av våra härdiga friska värmlandsfår), var halt så fångade vi in henne för att se om vi kunde hitta orsaken. En djup spricka i klövväggen var troligen boven i dramat. Och, eftersom vi ändå hade en stor del av flocken inspärrade i fållan, kollade vi igenom och verkade klövarna på resten också. Får har en förmåga att göra sig tunga, när man vill vända uppochner på dem. De intar en blyposition. En teori jag har är att de hukar sig ner och skapar ett vakuum mot marken som suger fast dem och gör dem nästintilll omöjliga att vända på. Det är väl en position man eftersträvar i brottning också, tror jag? Kanske kan vi hyra ut våra får till ett träningsläger för brottare, eller judo-utövare?


Här är Gevalia dagen innan hon blev ömfotad.

Morgonens telefonkonfererande med veterinären resulterade i att jag skulle tempa vår lilla sjukling och ge henne penicillin i fyra dagar.  Tur att vi haft sjuka får förr så att både rätt medicin och kanyler i fanns i kylskåpet. Alltid kan man hitta något att glädjas åt. Amanda stod så snällt och lät sig sprutas och tempas.
Blir hon sämre kommer veterinären ut och tittar på henne.

De två har en liten hage att gå ut och lufta sig i.


Kvällens inspektion var inte direkt upplyftande. Samma temperatur och samma eller värre svullnad. Blir nog veterinär i morgon.

Och snälla, omtänksamma pappa ringde senare på kvällen och undrade om han behövdes för något fårfångeri eller om han kunde ta sig en pilsner. Han fick pilsner.

Amanda haltade i går kväll. Ville inte riktigt stödja på ena frambenet. Kollade ben och klövar men såg inget som kunde vara orsaken och inte svullen eller varm heller. I vad som kändes som en repris från förra året, (fast utan regn den här gången), vände jag uppoch ner på varenda får för att försäkra mig om att det inte var ett nytt utbrott av klövröta på gång. Förutsättningarna har ju varit perfekta för detta med allt regn som varit på sistone. Tack och lov var alla klövar snustorra och visst, en del hade lite sprickor och flagor, men inget som tydde på Katastrofen. Släppte ut alla ur fållan - som de nu så snällt marcherar in i - och hoppades att Amanda skulle vara frisk till morgondagen.

Det var hon inte.

Ropade och ropade på fåren som kom masande efter ett bra tag. Amanda sist, hoppandes på tre ben. Hela gänget sprang in i fållan men Amanda på efterkälken kom liksom inte med i flocken och anade oråd på fårs vis och var därmed inte det minsta intresserad av någon mathink. Att ett trebent får kan vara så svårt att fånga är ju märkligt men till sist log lyckan mot en halvt uppgiven fårägare och fårskrället sprang in i fållan och blev instängd. Fångat får lades ner och inspekterades och nu var hon svullen strax ovanför klöven och rejält öm när man tryckte där. Kunde inte hitta någon tagg eller något så det fick bli ett jodopaxomslag som förhoppningsvis drar ut vad som nu gömmer sig där inne. Detta lät sig dock inte göras i fårhagen där jag varken hade grejer eller hopp om att någonsin få tag i henne igen för vidare skötsel. Ringde pappa  för assistans. Det kändes som en omöjlighet att få med sig trebent får och sällskapsfår till bilen och in i bilen utan att tappa ett får till flocken eller flocken till resten av världen. 
Pappa kom och Amanda förpassades till bilen. Som sällskapsfår hade jag valt Bella eftersom det var hon och Tjorven som befann sig i fållan. Eftersom Tjorven har två lamm var hon inget alternativ och trots att Bella buffade på den liggande Amanda, tänkte jag att hon nog föredrar ett styggt får framför inget sällskapsfår alls.

Nu kanske man kan tro att det är enkelt att fånga ett får som är instängt i en ganska liten fålla men se det är det inte. Inte när fåret i fråga är av den snabba, hoppiga typen. Tjolahopp så hade Bella hoppat rakt genom fårgrindarna och en förvånad pappa undrade vad som hände.

Jaha, nu fanns det 16 mycket misstänksamma får att välja på. Fick tag i vår lilla Dott som är ett utmärk sällskapsfår. Ganska litet och mycket vänligt och med sedan länge avvant bagglamm.

Körde hem fåren till isoleringscellen hos Lill och la jodopaxomslag på Amanda utan större problem. Hämtade hö och vattnade de två damerna och båda åt nöjt när jag gick.



Så, nu är det väl dags för blåtungepatrullen att höra av sig igen. De lös med sin frånvaro i lördags...

Inser också att jag måste lägga till en kategori i bloggen; Sjuka får (för om jag gör det kanske det inte händer mer att rapportera där...)