Svårvallat
I och med att vi öppnade upp till "dödshagen" har Lassie fått ett mycket större område att valla på. De senaste dagarna har tackor och lamm betat ganska långt bort i den nya hagen och Lassie har fått kämpa rejält för att först få över dem i gamla hagen och sen vidare till exercisfältet (där de får spannmål). Mellan hagarna är bara en smal tarm för djuren att passera igenom, vilket stoppar upp flödet en smula. En annan svårighet är att våra tackor inte har särskilt uttalad flockkänsla, varför det mycket väl kan hända att när 60 får har passerat "tarmen", står två tackor kvar med sina lamm och tänker minsann inte ge sig ut i regnet bara för att följa med övriga flocken!
Sen kan de oftast inte tänka sig att hålla sig på ett spår, utan delar gärna upp sig i små rännilar, vilket gör att Lassie får kuta som en galning för att täcka upp.
Plötsligt får en tacka eller ett lamm för sig att de inte ska gå längre, utan kanske ska beta eller prata med hunden. Än så länge är Lassie för "svag" för att kunna tackla sånt ensam; hon måste ha lite uppbackning av matte och beröm när fåret går vidare. Förhoppningsvis och troligtvis kommer tuffheten vad det lider.
Men hunden har roligt och jag har roligt och tackorna tar inte så allvarligt på det hela, så alla är rätt nöjda med arrangemanget. Och inget annat kan tillnärmelsevis trötta ut hunden så totalt, både fysiskt och psykiskt, som vallningen. Att ta flocken genom de två hagarna, säg att det är omkring 4-500 meter, det är ungefär vad Lassie orkar med; sen har jag en död hund bra många timmar framöver. Fast en lycklig hund!
Sen kan de oftast inte tänka sig att hålla sig på ett spår, utan delar gärna upp sig i små rännilar, vilket gör att Lassie får kuta som en galning för att täcka upp.
Plötsligt får en tacka eller ett lamm för sig att de inte ska gå längre, utan kanske ska beta eller prata med hunden. Än så länge är Lassie för "svag" för att kunna tackla sånt ensam; hon måste ha lite uppbackning av matte och beröm när fåret går vidare. Förhoppningsvis och troligtvis kommer tuffheten vad det lider.
Men hunden har roligt och jag har roligt och tackorna tar inte så allvarligt på det hela, så alla är rätt nöjda med arrangemanget. Och inget annat kan tillnärmelsevis trötta ut hunden så totalt, både fysiskt och psykiskt, som vallningen. Att ta flocken genom de två hagarna, säg att det är omkring 4-500 meter, det är ungefär vad Lassie orkar med; sen har jag en död hund bra många timmar framöver. Fast en lycklig hund!
Lassie ger järnet...
och tackorna är skeptiska...
Äntligen!
Ikväll var jag med Lassie på hennes första riktiga vallningskurs. Helén heter vår coach, som verkar mycket bra och är lugn och sansad och har ett oändligt tålamod med hundarna.
Denna den första träffen var vi fyra förare; ytterligare en tillkommer sen. Tre av oss hade border collies och den fjärde hade en border collie/golden retrieverkorsning, som hon ville prova om han hade några vallanlag (och det hade han).
Först testade vi att bara gå runt fållan med fem tackor, så att vi och Helén skulle se lite hur intresserade hundarna var av fåren. Lassie var mycket intresserad, men ändå kontaktbar.
Nästa moment var att lägga hunden ca 20 meter ifrån fållan och själv ställa sig på motsatta sidan om fållan ungefär lika långt ifrån. Sen kallade vi in hundarna. En del av hundarna stannade upp lite vid fåren, vilket inte gjorde något, men Lassie rusade som skjuten ur en kanon direkt fram till mig, sen skulle hon fort tillbaka till fåren i fållan...
Därefter fick vi pröva om hunden hade balans. Detta innebär att hunden ska befinna sig på motsatta sidan av fåren gentemot föraren. Tackorna var naturligtvis fortfarande inne i sin fålla och hundarna utanför. Lassie hade ganska bra balans och gick att platslägga när hon befann sig på andra sidan fållan.
Nu var hon taggad Lassie! Vi skiftade hela tiden vem som gjorde vad och när det var en annan hund som höll på med fåren, höll Lassie på att krypa ur skinnet.
Och nu blev det mycket spännande, för nu fick hon gå in till tackorna! O fröjd!
I lugnt och sansat tempo skulle hunden ta sig längs ytter"väggarna" i fållan och fysa fåren framför sig. I koppel. Lassie var så taggad att hon höll på att explodera! Inget lugnt och sansat där inte. Vi gick varv på varv och fyste tackorna runt runt, för att efter ett tag byta varv och fysa åt andra hållet. Tänkte att hunden skulle slappna av lite, men inte. Efter en 5-6 minuters vandrande i fållan fick vi gå ut och Lassie fick koppla av lite.
Efter att alla hundarna gjort sina rundor i fållan, började vi om. Tackorna måste ha blivit alldeles snurriga av allt runtspringande, men de var så snälla, så snälla. Denna gång började faktiskt Lassie slappna av något efter de första varven. Så vi fortsatte, varv efter varv; byta varv... Och minsann - nu började hunden faktiskt bete sig, såpass att jag kunde släppa efter på kopplet och till slut släppa det helt.
Helt oförskräckt följde hon i hälarna på tackorna och "bände" loss dem från fållans grindar, när de tryckte sig fast vid dem.
Det är lite löjligt, jag vet, men jag blev lite euforisk när hunden gjorde rätt till slut och inte skenade iväg i sin iver.
Ännu roligare var det att se en annan av border colliesarna, som först bara ville in i mitten av fållan hela tiden. Men så plötsligt SÅG man, att polletten föll ned och hon gick ut i kanterna och fyste fåren hur fint som helst.
Så, det var första övningstillfället. Nu ska vi öva hemma på detta med fållan. Nästa gång börjar vi med densamma, sen vet jag inte riktigt vad det ska bli. Men när kursen är slut - efter ca 10 gånger - är det meningen att hundarna ska kunna driva får och även kunna hämta dem.
Lassie ligger här i soffan bredvid mig efter kvällsmaten och är helt slut (och lycklig!).
Och jag, jag är såld...
Denna den första träffen var vi fyra förare; ytterligare en tillkommer sen. Tre av oss hade border collies och den fjärde hade en border collie/golden retrieverkorsning, som hon ville prova om han hade några vallanlag (och det hade han).
Först testade vi att bara gå runt fållan med fem tackor, så att vi och Helén skulle se lite hur intresserade hundarna var av fåren. Lassie var mycket intresserad, men ändå kontaktbar.
Nästa moment var att lägga hunden ca 20 meter ifrån fållan och själv ställa sig på motsatta sidan om fållan ungefär lika långt ifrån. Sen kallade vi in hundarna. En del av hundarna stannade upp lite vid fåren, vilket inte gjorde något, men Lassie rusade som skjuten ur en kanon direkt fram till mig, sen skulle hon fort tillbaka till fåren i fållan...
Därefter fick vi pröva om hunden hade balans. Detta innebär att hunden ska befinna sig på motsatta sidan av fåren gentemot föraren. Tackorna var naturligtvis fortfarande inne i sin fålla och hundarna utanför. Lassie hade ganska bra balans och gick att platslägga när hon befann sig på andra sidan fållan.
Nu var hon taggad Lassie! Vi skiftade hela tiden vem som gjorde vad och när det var en annan hund som höll på med fåren, höll Lassie på att krypa ur skinnet.
Och nu blev det mycket spännande, för nu fick hon gå in till tackorna! O fröjd!
I lugnt och sansat tempo skulle hunden ta sig längs ytter"väggarna" i fållan och fysa fåren framför sig. I koppel. Lassie var så taggad att hon höll på att explodera! Inget lugnt och sansat där inte. Vi gick varv på varv och fyste tackorna runt runt, för att efter ett tag byta varv och fysa åt andra hållet. Tänkte att hunden skulle slappna av lite, men inte. Efter en 5-6 minuters vandrande i fållan fick vi gå ut och Lassie fick koppla av lite.
Efter att alla hundarna gjort sina rundor i fållan, började vi om. Tackorna måste ha blivit alldeles snurriga av allt runtspringande, men de var så snälla, så snälla. Denna gång började faktiskt Lassie slappna av något efter de första varven. Så vi fortsatte, varv efter varv; byta varv... Och minsann - nu började hunden faktiskt bete sig, såpass att jag kunde släppa efter på kopplet och till slut släppa det helt.
Helt oförskräckt följde hon i hälarna på tackorna och "bände" loss dem från fållans grindar, när de tryckte sig fast vid dem.
Det är lite löjligt, jag vet, men jag blev lite euforisk när hunden gjorde rätt till slut och inte skenade iväg i sin iver.
Ännu roligare var det att se en annan av border colliesarna, som först bara ville in i mitten av fållan hela tiden. Men så plötsligt SÅG man, att polletten föll ned och hon gick ut i kanterna och fyste fåren hur fint som helst.
Så, det var första övningstillfället. Nu ska vi öva hemma på detta med fållan. Nästa gång börjar vi med densamma, sen vet jag inte riktigt vad det ska bli. Men när kursen är slut - efter ca 10 gånger - är det meningen att hundarna ska kunna driva får och även kunna hämta dem.
Lassie ligger här i soffan bredvid mig efter kvällsmaten och är helt slut (och lycklig!).
Och jag, jag är såld...
