Bete stängsling bete stängsling bete
Fåren betar och solen skiner! Idyll, om det inte vore för att gräset växer lite dåligt utan vatten. För säkerhets skull tog vi en morgon och drog en extra eltråd utmed den delen av fårhagen som vetter mot hagägarens grönsaksland. Där ser så frestande frodigt ut och vi ville inte riskera tråkig stämning orsakad av får i kål.
Samma dag, 12 timmar senare, ringer hagägaren och påpekar att nu är ALLA fåren i hästhagen (en inhägnad enklav i fårhagen) och lämpligen utföses å det snaraste. En slutgiltig lösning på på problemet med att får äter upp hästens mat, efterfrågades också (å det snaraste).
Hopp i jobbarkläderna och samla upp märlor och fårnät och susa iväg till hästhagsenklaven (som nu var fårfri såklart) och dra upp nät. Ett par timmar senare var hagen hermetiskt tillsluten ...typ.
Betet är ju som sagt inte det bästa så vi bestämde oss för att öppna upp till den del av hagen vi kallar dödshagen. Flera får har dött eller behövt nödslaktas i denna hage, visserligen av till synes olika orsaker, men vi är inte så förtjusta i den. Vi hade faktiskt inte tänkt använda den mer och därför har nedersta eltråden tagits bort för att lättare kunna röja under staketet. Nu fick Lill sätta tillbaka den och öppnade sedan upp för får och kalvar att gå i hela hagen.
Så, i morse var första morgonen efter tillträdet till dödshagen: 61 stycken ställde som vanligt upp sig på led för räkning! Det fattades fyra. Var var de nu då? Ropade och fick bräkande till svar, inte allt för långt borta som det lät. Hade någon fastnat? Traskade mot bräkandet och fick se fyra stycken på andra sidan stora diket som avdelar mot "dödshagen" och de fattade inte att man måste gå tillbaka för att återförenas med flocken. Lockade med dem till öppningen och hoppades att de lärt sig något. Jag lärde mig att aldrig chansa på att ta vita basketkängor när "jag bara ska räkna in fåren". Det hade nämligen regnat lite under natten så det var för en gång skull blött i hagen. Nu har jag kamoflagefärgade skor.
Och nu ser vi fram emot att våra sista 170 ekstolpar ska bli klara så att vi kan stängsla in vår nya bagghage!
Samma dag, 12 timmar senare, ringer hagägaren och påpekar att nu är ALLA fåren i hästhagen (en inhägnad enklav i fårhagen) och lämpligen utföses å det snaraste. En slutgiltig lösning på på problemet med att får äter upp hästens mat, efterfrågades också (å det snaraste).
Hopp i jobbarkläderna och samla upp märlor och fårnät och susa iväg till hästhagsenklaven (som nu var fårfri såklart) och dra upp nät. Ett par timmar senare var hagen hermetiskt tillsluten ...typ.
Betet är ju som sagt inte det bästa så vi bestämde oss för att öppna upp till den del av hagen vi kallar dödshagen. Flera får har dött eller behövt nödslaktas i denna hage, visserligen av till synes olika orsaker, men vi är inte så förtjusta i den. Vi hade faktiskt inte tänkt använda den mer och därför har nedersta eltråden tagits bort för att lättare kunna röja under staketet. Nu fick Lill sätta tillbaka den och öppnade sedan upp för får och kalvar att gå i hela hagen.
Så, i morse var första morgonen efter tillträdet till dödshagen: 61 stycken ställde som vanligt upp sig på led för räkning! Det fattades fyra. Var var de nu då? Ropade och fick bräkande till svar, inte allt för långt borta som det lät. Hade någon fastnat? Traskade mot bräkandet och fick se fyra stycken på andra sidan stora diket som avdelar mot "dödshagen" och de fattade inte att man måste gå tillbaka för att återförenas med flocken. Lockade med dem till öppningen och hoppades att de lärt sig något. Jag lärde mig att aldrig chansa på att ta vita basketkängor när "jag bara ska räkna in fåren". Det hade nämligen regnat lite under natten så det var för en gång skull blött i hagen. Nu har jag kamoflagefärgade skor.
Och nu ser vi fram emot att våra sista 170 ekstolpar ska bli klara så att vi kan stängsla in vår nya bagghage!
Kommentarer
Trackback
