Lilla Lamm

Häromdagen öppnade vi en ny ensilagebal till våra får. Den var frusen och när den tinade så smått rann det vatten i mängd från den. Våra får tvärvägrade att äta ensilagen; de bara luktade på den, vände och gick med förorättad min. Det fick bli stödutfodring med hö några gånger, men när vi väl kommit innanför det frysta ytterskiktet, gick de med på att äta igen.

Linus, som äger gården där vi har fåren, tycker att våra små vänner äter för lite ensilage. Han har bullat upp med många ensilagebalar till oss; fåren kommer aldrig att hinna äta upp allt det innan det är dags för betessläpp i april/maj. På gården hade man förut mjölkkor och uppfödning av tjurar och då gick det åt en bal om dagen. Våra kräk äter upp en bal på en vecka, om de äter friskt...

Lammet Bror börjar se ut mer som ett får än ett lamm nu. Han har till och med fått 5 cm långa horn att ståta med. Alla får verkar må bra och har gott hull. Allt lugnt alltså. Enda incidenten vi har haft under helgerna, var när de tolv yngre tackorna fick lite kross och Amanda fick hinkhandtaget runt halsen och satte iväg med hinken ut i hagen. Det gick inte att komma nära henne vare sig med lock eller pock och de andra fåren var så uppstissade att de var helt oregerliga. De var rädda både för lagården, för mig och för den behinkade Amanda. Till slut fick jag ge upp mina försök att valla in dem i lagården och ringde till Linda, som kom med äldsta dottern; tillsammans fick vi in tackorna och kunde avhinka den uppstressade stackaren.

Lill har julpyntat hela fårhuset. Det är jättefint överallt.


Julaftons morgon



Bror och Vätten har julbus på gång

Hurra! Hurra!

Lilla Lamm är maedi visna-fritt! Vi fick provsvaren igår och ett erbjudande från Djurhälsovården att köpa skyltar att sätta på lagården om att här finns minsann ingen mv! "Beställ maedi visna-fria skyltar" stod det visserligen...

Så nu har vi papper på att vi är MV3, vilket betyder att fåren testats negativt tre gånger. Härliga tider! Strålande tider!

De är verkligen fina skinnen vi fått tillbaka! Två har vi redan sålt; ett stort grått som tillhört vår inköpta "avelsbagge" Douglas, och ett som tillhört vårt gosigaste gosefår Ida - stort och kritvitt (som Ida aldrig var i levande livet; hon var alltid grå) med lite nougatbrunt runt kanterna.

Nu har vi några nougat/vita kvar, ett stort kritvitt (Rosa, som också var mest grå på den tiden det begav sig) och ett brunt; alla korthåriga (=några centimeter). De finns till beskådan i Fik & Butik, Lindas nyöppnade träffpunkt i Rockneby, mittemot kyrkan. Öppet i helgen 11 till 16. Finns en massa andra bra och goda grejor där också, så åk dit och köp julklappar!

De tredimensionella fåren verkar mår bra. Hoppas i alla fall några är dräktiga... De gör inte många knop nuförtiden; är mest inne, äter, idisslar och vegeterar i största allmänhet. Gosefårs-Idas kvarvarande dotter Bolly har tagit för vana att resa sig upp på bakbenen och stödja frambenen mot foderbordet, för att nå upp och lukta oss på munnen och näsan, när vi fodrar dem. Jättegulligt! Hon fick till och med en puss av Linda häromdagen.(Vad nu Lindas man tycker om det...)

Denna vecka bör vi få svar på maedi visna-provet vi tog för ca två veckor sen. Vår veterinär Kersti sa, att det var en omöjlighet att vi skulle ha maedi visna på våra får... Och blåtungevaccineringen låter vänta på sig, om den någonsin blir av. Just nu finns tydligen någon gräns för vaccinering strax söder om Kalmar.

Vårt lilla bagglamm Bror (Brolle) är inte så liten längre. Han har vuxit duktigt. Fritt med mat och ensam om mammas mjölk, undra på att han ränner iväg. Han blev alldeles yster häromdagen då de fick ny halm; for omkring och krumbuktade sig så hans tanter blev alldeles vimmelkantiga. Det är härligt med får - man blir alldeles varm i själen av att umgås med dem.

Igår kväll ringde vår garvare Frank och sa att de kortklippta skinnen var klara, 7 stycken. På fredag ska vi hämta dem och som vanligt är vi väldigt nyfikna på hur fällarna blev. Lite läskigt är det också, eftersom det är våra gosefår vi nu får tillbaka i tvådimensionell version...

Språkrådet har en hemsida med fakta om det svenska språket. Här kan man hitta det mesta om svenskan, tips och råd - och förmaningar... Här kan man bl a också finna Månadens dialektord, som i april var Lambunge.

"April 2008

ä, lamb och lambunge

På Gotland är det nu hög tid för tackorna att föda sina lamm enligt Gutefårägarens handbok (www.gutefar.se/handboken.htm). I gotländsk dialekt har dock inte orden tacka och lamm använts, utan ä och lambunge. Ex. I mars u april gynt ear åinä 'i mars och april började tackorna lamma'.

Ordet ä uttalas med s.k. Stockholms-e eller som diftong och har utvecklats ur ett indoeuropeiskt *ovi- som betydde 'får'. Det finns bevarat även i t.ex. isländska som ær /air/, holländska som ooi /åj/ och engelska som ewe /ju :/, alla med betydelsen 'tacka', och i latinets ovis 'får'. Det gotländska uttalet med mb i lambunge är ett ursprungligt mb som i de flesta andra dialekter och i riksspråket har assimilerats till mm.

Välbekant för många är nog att lamb på Gotland betyder 'får', vilket annars inte är fallet i svenska dialekter. Den gotländska betydelsen är sannolikt mycket gammal, eftersom ordet hade samma innebörd även i gotiskan. Också finskans och estniskans lammas betyder 'får'. Till det gotländska lamb har sedan unge logiskt nog lagts till för att beteckna fårets avkomma.

Lammunge har använts om lamm också i dialekter på fastlandet, trots att fåren där inte kallats lamm. Det gäller t.ex. i Sörmland: Allä hadde får, två eller ett, di lånte gumse så di feck lamungär. Att lägga till unge till lamm kan då tyckas onödigt, men det finns paralleller i fölunge och barnunge . I riksspråket förekommer lammunge framför allt i frasen vara dödens lammunge.

* avser att formen är konstruerad utifrån yngre former och inte finns bevarad i skrift

Språkrådets hemsida hittar man på www.sprakradet.se !

Nu har det varit så händelselöst i fårhuset en längre tid, att man börjar invaggas i något bedrägligt slags lugn. Efter det senaste årets turbulenta fårinnehav är det förvisso välkommet, men ändock suspekt.

Det mest dramatiska denna vecka, var att de tre gamla och Lille Bror hade lyckats stänga in sig i en liten avdelning, som ursprungligen var gjord för en ensilagebal. De hade puttat omkull en grind och klivit över, men pga av grindens lutning inåt, kunde de sen inte ta sig tillbaka. Vår "granne", som har hästar på samma gård där vi har fåren, hade upptäckt deras predikament och gett dem hö att tugga/ligga på; det fanns ju inget annat att äta där de befann sig och bara ett betonggolv att lägga sig på. Linda kom till deras räddning vid kvällsutfodringen.

Idag fick alla fåren ny halm. Det är så kul att se hur glada de blir av så lite. Nu är det en del hö i halmen, så fåren kastar sig över den och och pillar ut godbitarna. Och jag kastar halmen på fåren; en del blir helt övertäckta med halm, men det bekymrar dem föga, de bara mumsar vidare.

En del av fåren luktar väldigt mycket får just nu. Speciellt inne hos de gamla tackorna luktar det - får. Och de bägge som inte har lamm - Skrållan och Pippi - är sura på varandra och stångas och bråkar. Förmodligen är de brunstiga, kanhända luktar de extra mycket då? Jag tycker inte om fårlukt , eller när det smakar får om köttet, och jag kommer ihåg förra hösten, när fåren luktade så mycket, att jag blev rent illamående. Då tänkte jag att det var för att de var blöta och dana, men förmodligen var det brunsttid då också.

Våra kattungar Fröding och Selma växer så det knakar. Mest på bredden... Förmodligen får de mat både av våra hästgrannar och oss, plus att de tar en hel del möss. Fröding är värst; han är riktigt rund om magen. Lurven, honkatten som bor där sen tidigare, är så snäll och vänlig mot kattungarna; hon har tagit emot de små med öppna "armar". Vi var lite oroliga först, att hon skulle köra iväg dem, men icke. Det råder fred i stall och fårhus. Alla tre blev avmaskade för några veckor sen, sen Lurven kräkts upp en maskhärva... på bästa hästtäcket...

Till sist måste jag bara berätta om vår grannes barn, Alvin, som är 4 år. Mamma och pappa har ekologisk mjölkproduktion och satsar på annat ekologiskt också, såsom vindkraft och nu också rapsoljeproduktion. På kyrkans barntimme hade alla barn ombetts rita sin familj på ett färdigtryckt gult ark, där det överst stod "Tack Gud för min familj". Jag förmodar att de andra barnen ritade sin mamma och pappa och sina syskon. Men inte Alvin inte - han ritade gårdens nya rapspress! Enbart. Nu såg rapspressen i och för sig rätt mänsklig ut med ben och någon sorts kropp, men en rapspress var det. Detta har ju inget med får att göra, men är himla kul ändå!

Naturligtvis snöade det och var halt på lördag morgon, när vi skulle till Runsten för att stycka baggar. Startade i Lindas bil, men vände efter några hundra meter och bytte till min (med dubbdäck) efter att först ha kastat ut en massa skräp. Sålunda försenade kom vi fram blott tio minuter för sent till styckeriet/gårdsbutiken http://www.runstensgard3.se/ . Christer styckade och vi höll ordning på backarna -så att var och en fick den styckning som de begärt - och vägde och märkte dem.

Framåt lunchtid var vi klara med allt och satte oss i bilen för att köra till Kalmar och vår första leverans. Vi ringde runt till kunderna och förvarnade att vi var på gång och det klaffade utmärkt hela vägen. Så mellan Kalmar och Rockneby tog alla tio baggarna slut; det kan ju vara bra att veta, att 10 små baggar räcker ca 2,5 mil. Några kom i och för sig dagen efter och hämtade sina lamm i Rockneby. När vi väl kom hem var vi stelfrusna eftersom vi sprungit ut och in ur bilen och haft ACn på LOW hela tiden för köttets skull; den som körde fick ha vårt enda par vantar.

Nu väntar vi på att Frank ska bli klar med skinnen från fåren vi fick slakta pga fotrötan i somras. Han trodde de skulle bli klara i januari/februari. Och ullen kanske vi kan köra upp till spinneriet http://www.solkustens-spinnverkstad.com/ framåt senvintern. Annars består fåreriet just nu av att åka och mata dem två gånger om dagen och se till att de har vatten; inte alltför betungande alltså.

Idag satte vi i märken i baggarnas öron. Slaktbilen hämtar dem imorgon. Grönt märke för köttåtertag, rött för skinnåtertag. Ser jullikt ut. Tio stycken är de, som får åka med Anders när han kommer med sin lastbil. Känns inte särskilt sorgligt; de har haft ett toppenliv och man får bara hoppas att det inte blir alltför stressigt på slakteriet. Helst skulle vi vilja slakta alla lamm hemma, men det går ju inte.

Alla tio är uppbokade av sparsmakade lammköttsälskare. På lördag styckar Christer på Runstens gård dem och så levererar vi till våra kunder i Kalmar, Lindsdal och Rockneby. Ungefär hälften av kunderna köpte kött av oss förra gången och vill nu ha mer, vilket är väldigt roligt. Sen har det tillkommit nya intresserade, som vi hoppas också ska bli nöjda.

Annars är allt lugnt i fårhuset. Lilla lammet är skuttigt och gillar att stångas. Mamma Anna och hennes två sällskapsdamer är måhända en smula trötta på den lille, som förgäves försöker få igång dem. Pippi sparrade honom lite förstrött, när han skulle stångas, men övergav honom snart för ensilagegivan. Det är inte lätt att vara liten och benen är fulla av spring...

Så var då uppsättandet av fårnätet klart! Hela lördagen gick åt till detta - och det regnade bara lite grann!. Nu har vi en stor hage inhägnad med fårnät och inuti denna hage delar vi av med elstängsel. Gårdagens arbete innebär att vi inte behöver vara oroliga för att fåren ska gå igenom elstängslet, nu kommer de ändå ingenstans.

Och lille Bror växer och står i. Han hoppar och skuttar och leker för sig själv och de tre nornorna vakar över honom.Fast nog hade det varit kul om han haft ett annat lamm att busa med.

Alla våra ungbaggar har rätt präktiga horn, utom Gummi-Tarzan som nästan är kullig; han har bara några centimeters hornpiggar att stoltsera med. Just därför hade den kraken fastnat mellan tenarna vid foderbordet - bra ställe att fastna på i och för sig, om man är får... - men vi var ju i krokarna, så vi upptäckte honom ganska snart.

Nästa måndag ska baggarna till slakt och sen kanske något slags vinterlunk kan infinna sig med tillsyn morgon och kväll, i väntan på att lamningarna ska börja i februari/mars. Hoppas kan man alltid...(Inser att vi måste vaccineras mot blåtunga och att vi ska ta maedi visna-prov och Länsstyrelsen ska komma ut och kontrollera/godkänna fårhuset och så ska vi slakta de två gammtackorna som inte lammade också.) Men sen så!

Det minglades och sippades glögg när Lilla Lamm, efter ett år i fårbranschen, invigde sitt andra fårhus. Ett 30-tal personer hade samlats för att se Lill och Linda klippa (förlåt, skära med slö kniv) bandet (förlåt, halmsnöret) och stämningen var hög trots kylan. En barock kör underhöll och gästerna lät sig väl smaka av buffén; muffins och pepparkakor med ädeloströra, serverad på rundbalar.

I slutet av förra veckan fick tant Anna en liten bagge. Det var allt som blev av höstlamningen. Den lille är alltså syskonlös och får således heta Bror. Han är brun med vita ben och en stor vit hätta och mammas vita kors på nosryggen. Han är söt.


Ungbaggarna är hemtagna och ska till slakt om två veckor. De hade slut på bete i sin hage, så de får äta ensilage nu resten av tiden.


På onsdag kväll ska vi ha en liten fårhusinflyttningsfest. Inviterade är de som varit oss behjälpliga med fåren på ett eller annat sätt. Varma kläder har anbefallts.

Just nu står alla får inne p g a trassel med eltråden. Förhoppningsvis hittas felet under dagen, så tackorna kan gå ut och frysa, istället för att stå inne och frysa. Nå, de fick massor med nytt strö igår, som de kan bädda ner sig i. Gamla Skrållan fick en stor kaka halm, över sig där hon låg; täckte hela fåret utom huvudet. Det var tydligen skönt därunder, för hon skulle inte flytta på sig inte.

Och ullen verkar vi inte bli av med i första taget. Solkustens ullspinneri tar emot ullen tidigast i vår, men det innebär inte att de börjar spinna den då, utan bara att de kan förvara den fr o m då. Inget att göra åt, bara att avvakta...

Ja, så här såg det ur innan vi satte igång målningen. De små hålen är utsågade med värdelös sticksåg, vanlig såg och slipmaskin(!), blod, svett och tårar. Poängen med hålen är att fåren ska sticka ut huvudet och äta från ett foderbord som finns på utsidan.
Före
Efter
Nu är det målat (4 gånger) med kalkfärg. Ingen kalkspruta här inte utan hink och borste var vad som gällde.  Vad gör man inte  för att hålla allmogetraditionerna levande? (Sparar 5300:- är vad man gör, om man inte köper en kalkspruta)

Idag fick fåren äntligen av sig pälsen. Det kan ju tyckas märkligt att när det blir kallt så rakar vi av dem ullen. Som tur är  håller de värmen bra genom att äta och så har de ju möjligheten att ligga och gosa in sig i ett tjockt halmtäcke.

Detta skådespel tog - som vanligt när vi ska göra något med fåren - aningen längre tid än beräknat. Vi kom igång ca tre timmar senare än gårdagens planering, klippmaskinen gick sönder men Conny "McGyver" fårklippare fixade ihop sin maskin och kunde fortsätta och själva sorterandet av ullen är ett evighetsjobb, men det visste vi ju sedan innan.

Här är Alka, (vår lilla Dott) som hade en härlig tjock och lång ull.


Här visar Gevalia och Bolly sina nya frisyrer på Cat walken.


Det var roligt att se att vi hade runda och fina får även när de kom ur sin ull

Det nya fårhuset blir nu målat invändigt. Tre gånger har vi strukit med kalkfärg (kalk o vatten) och en sista gång ska det bli ikväll. Räckena där foderborden ska anbringas är svartmålade och ska också få sig en sista strykning. Hagen är klar och på söndag planerar vi att ta hem fåren från betet.

I onsdags avmaskade vi lammen, så de är parasitfria när vi tar in dem.

Vår klippare Conny kommer ut tisdag eller onsdag och friserar damerna, vilket de säkert kommer tycka är skönt; de har väldigt mycket ull nu, speciellt Dott som ser ut som en vandrande tunna. När de blivit klippta kommer de att äta mer, vilket är bra nu när de ska betäckas eller har blivit betäckta och ska samla på sig lite fett inför dräktighet och lamning.

De tre ungtackorna som gick i min trädgård är nu slaktade och väntar på styckning på lördag. Skinnen ska levereras till Frank Garvare idag. De har legat med havssalt på köttsidan sen i tisdags. Ett brunt, ett svart och ett vitt. Lite av köttet ska inmundigas redan på kvällen, då jag och mitt matlag (vi är fyra kollegor från biblioteket, som lagar mat, dricker vin och mår bra) ska göra en indisk lammgryta.

Det känns stort och bra, att äta upp lammet, som man själv tillagat, som man själv varit med och styckat, som man själv varit med och flått, slaktat,  sett växa upp, sett som nyfödd. Vad mycket mer man vet om det här köttet, än det kött man köper i affären...

Och kanske att det verkligen blir några små lamm nu i oktober/november. Jag tycker nog att de gamla tackornas juver har ökat lite i omfång sen jag kände på dem sist. Vi håller tummarna!

Vår lille Bandit är numera Kung av Fårhagen. Han har betäckt både Bolly och igår Lilla Pims, som numera är Ganska Så Stora Pims och någon decimeter högre än Kungen själv. Men kärleken tar ingen sådan hänsyn; bara viljan räknas.

Träckproverna har skickats iväg till Vidilab, som kollar dem för eventuella parasiter. Detta ingår i vårt sk Lilla Paket i Djurhälsovården.  För 1000 kr/år får vi:

• Analys av parasitprov - två träckprov per år ingår
• Obduktioner utan kostnad
• Sex nummer av tidningen Djurhälsonytt årligen
• Rabatterat pris på kurser
• Telefonrådgivning angående besättningsproblem

Våra tre lamm-tanter tittar oförstående på en när man tar upp ämnet lamm. Anna och Skrållan har en smula juver, men Pippi ingenting. De går där i sitt stall i allsköns ro och äter hö, färska grenar o löv, säd och äpplen och tycker nog livet är ganska uthärdligt trots allt.

Frågan uppstod i bilen på väg till sommarhagen i helgen. Lucy Jordan med Marianne Faithful i högtalarna:

Her husband, he's off to work and the kids are off to school,
And there are, oh, so many ways for her to spend the day.
She could clean the house for hours or rearrange the flowers
Or run naked through the shady street screaming all the way.

Varför skaffade hon inte några får för att hålla sig sysselsatt?

Hon hade säkerligen hamnat på det där taket i alla fall, nu när jag tänker efter...

Nu börjar fårhagen likna en fårhage och fårhuset ett fårhus!

Lördagen och söndagen ägnades nästan helt åt vår nya fårgård. Den första vinterhagen är nästan klar, med fårnät på två sidor och fyrtrådigt elstängsel åt tredje sidan. Den hagen är som en tårtbit med ingången till fårhuset i smala änden. Gårdens ägare körde över hagen med betesputsen först och Lindas man gick över sista biten med trimmer, så det blev snyggt och prydligt. Låter konstigt att klippa gräset innan man släpper ut fåren, men förväxt gräs äter de inte gärna. Hinner det däremot komma upp lite späda strån efter klippningen, äter de det med förtjusning. Min pappa har lärt mig, att får helst inte äter gräs som är längre än en handsbredd.

Och inne i fårhuset är nu golvet tillfixat, den stora tillbommade dubbeldörren öppnad och de ruttna nederdelarna bortsågade. Dörrarna ska helt eller delvis stå öppna, så att fåren kan komma och gå som de vill. I och med att dörrarna är så höga, ska vi sätta vindväv över övre delen av öppningen. På så sätt kommer frisk luft och ljus in, men det kan inte blåsa in genom väven.

Foderplatserna tog form igår. Gården vi huserar på hade kor förut och de gamla fodergrindarna de hade till korna, fick vi överta nu. Efter högtryckstvätten blev de som nya och funkar jättebra längs med vår fodergång. Vi får snickra till foderbord att hänga på grindarna förstås, men nu kan vi jobba inomhus med lyse och el, så vi är inte beroende av dagsljus för sådant.  Längs en annan plankvägg sågade Linda ut matplatser till ett tiotal får. De får sticka huvudet igenom väggen och äta på andra sidan, där det ska sitta foderbord. Sen ska vi också ha två långa foderbord utomhus, allt för att fåren ska ha tillräckligt med utrymme för att äta (45 cm/får säger reglerna).

Nu ska vi ta träckprov på uteliggarfåren innan vi tar in dem för vintern. Har de parasiter av något slag får vi avmaska dem och då får de gå kvar tre dagar i hagen, sen ska de vara parasitfria och vi flyttar över dem till deras fårhus. Där ska Conny klippa dem någon dag. Men först måste Länsstyrelsen komma ut och besiktiga vårt fårhus och ge oss klartecken. Och så måste vi ha inflyttningsfest också.

Kolla in våra bidrag till Föreningen Svenska Allmogefårs fotokalender som nästa år blir en baggkalender. Under Värmlandsfår och bilderna  V2_21 till och med bild  V2_25 kan man se våra snyggingar. Rösta gärna genom att maila din favorit till mailadressen som finns vid fototävlingen på http://www.allmogefar.se/

Här poserar Bandit. Han har växt en del sedan bild V2_23 på Allmogefår hemsida togs, då var han så liten så solen sken igenom öronen på honom.

Lördag - ifyllande av hål i cementgolvet i nya fårhuset. Cement, singel o sand är tungt att röra runt i... Stängsling på eftermiddagen.
Söndag - uppsättande av nät runt halva hagen i konstant regn.

Gamla Anna har blivit bra i sin onda bakklöv. Småisarna Bettan och Bakis har ätit frön ur Lindas hand - framgång! De trenne aktinostackorna - som inte fotbadats, emedan de ska slaktas - uppvisade inga tecken på fotröta. De trenne dräktiga har inte börjat fylla ut sina juver ännu, så inga lamm inom den närmaste tiden.

Hurra! Vi är friska!

Veterinär Kersti kunde inte hitta några spår av klövröta på våra sanerade fårs tassar. Men för att ta det säkra för det osäkra ska vi ta bort de kvarvarande gamla tackorna Anna, Skrållan och Pippi, som alla har lite sprickor i klövarna. Kruxet är, att de är långt gångna i dräktigheten, så vi får låta dem lamma och föda upp sina lamm först. Nu har vi tagit dem till en egen avdelning i vinterfårhuset, där de ska få gå tills de har lammat, sen ska de flyttas hem till mig och få gå i min trädgård och bo i mitt lilla fårhus. Denna försiktighetsåtgärd vidtar vi pga att dessa tre tackor kan vara kroniska smittbärare, så vi kommer att hålla ögonen på dem och deras lamm.

Fotbaden (zinksulfat o vatten) fåren fått stå i tre gånger på tre veckor, en halvtimme varje gång, har tagit hårt på klövarna. Fotrötan är borta, men klövarna har alltså tagit stryk. Många har fått så torra klövar att de börjat flaga och på lammet Björk - som var den första vi upptäckte fotrötan på - hade klövsulan delvis frätts bort. Ingen verkade dock ha ont i fötterna, så de lär återhämta sig. Vi har ju märkt själva, när vi råkat få zinksulfat på huden, att det torkar ut något enormt. Vi får väl låta dem bada i olivolja några gånger nu...

De återstående tackorna och baggen Bandit släppte vi ut i en del av den gamla sommarhagen, som nu ska vara smittfri. Glädjen var stor när de kastade sig över det gröna gräset - de har ju stått i fålla några dagar nu och ätit ensilage och hö.  I den hagen får de gå tills vi är klara med vinterbostaden och stängslingen runt densamma. Röjning inför stolpsättningen av den sista biten skulle skett idag, men regnet gjorde att det blev uppskjutet till morgondagen.

T o m  veterinären sa när hon anlände: Regnar det alltid här?