Domedagen
Hurra! Vi är friska!
Veterinär Kersti kunde inte hitta några spår av klövröta på våra sanerade fårs tassar. Men för att ta det säkra för det osäkra ska vi ta bort de kvarvarande gamla tackorna Anna, Skrållan och Pippi, som alla har lite sprickor i klövarna. Kruxet är, att de är långt gångna i dräktigheten, så vi får låta dem lamma och föda upp sina lamm först. Nu har vi tagit dem till en egen avdelning i vinterfårhuset, där de ska få gå tills de har lammat, sen ska de flyttas hem till mig och få gå i min trädgård och bo i mitt lilla fårhus. Denna försiktighetsåtgärd vidtar vi pga att dessa tre tackor kan vara kroniska smittbärare, så vi kommer att hålla ögonen på dem och deras lamm.
Fotbaden (zinksulfat o vatten) fåren fått stå i tre gånger på tre veckor, en halvtimme varje gång, har tagit hårt på klövarna. Fotrötan är borta, men klövarna har alltså tagit stryk. Många har fått så torra klövar att de börjat flaga och på lammet Björk - som var den första vi upptäckte fotrötan på - hade klövsulan delvis frätts bort. Ingen verkade dock ha ont i fötterna, så de lär återhämta sig. Vi har ju märkt själva, när vi råkat få zinksulfat på huden, att det torkar ut något enormt. Vi får väl låta dem bada i olivolja några gånger nu...
De återstående tackorna och baggen Bandit släppte vi ut i en del av den gamla sommarhagen, som nu ska vara smittfri. Glädjen var stor när de kastade sig över det gröna gräset - de har ju stått i fålla några dagar nu och ätit ensilage och hö. I den hagen får de gå tills vi är klara med vinterbostaden och stängslingen runt densamma. Röjning inför stolpsättningen av den sista biten skulle skett idag, men regnet gjorde att det blev uppskjutet till morgondagen.
T o m veterinären sa när hon anlände: Regnar det alltid här?
Veterinär Kersti kunde inte hitta några spår av klövröta på våra sanerade fårs tassar. Men för att ta det säkra för det osäkra ska vi ta bort de kvarvarande gamla tackorna Anna, Skrållan och Pippi, som alla har lite sprickor i klövarna. Kruxet är, att de är långt gångna i dräktigheten, så vi får låta dem lamma och föda upp sina lamm först. Nu har vi tagit dem till en egen avdelning i vinterfårhuset, där de ska få gå tills de har lammat, sen ska de flyttas hem till mig och få gå i min trädgård och bo i mitt lilla fårhus. Denna försiktighetsåtgärd vidtar vi pga att dessa tre tackor kan vara kroniska smittbärare, så vi kommer att hålla ögonen på dem och deras lamm.
Fotbaden (zinksulfat o vatten) fåren fått stå i tre gånger på tre veckor, en halvtimme varje gång, har tagit hårt på klövarna. Fotrötan är borta, men klövarna har alltså tagit stryk. Många har fått så torra klövar att de börjat flaga och på lammet Björk - som var den första vi upptäckte fotrötan på - hade klövsulan delvis frätts bort. Ingen verkade dock ha ont i fötterna, så de lär återhämta sig. Vi har ju märkt själva, när vi råkat få zinksulfat på huden, att det torkar ut något enormt. Vi får väl låta dem bada i olivolja några gånger nu...
De återstående tackorna och baggen Bandit släppte vi ut i en del av den gamla sommarhagen, som nu ska vara smittfri. Glädjen var stor när de kastade sig över det gröna gräset - de har ju stått i fålla några dagar nu och ätit ensilage och hö. I den hagen får de gå tills vi är klara med vinterbostaden och stängslingen runt densamma. Röjning inför stolpsättningen av den sista biten skulle skett idag, men regnet gjorde att det blev uppskjutet till morgondagen.
T o m veterinären sa när hon anlände: Regnar det alltid här?
Kommentarer
Trackback
