Kräsna får

Häromdagen öppnade vi en ny ensilagebal till våra får. Den var frusen och när den tinade så smått rann det vatten i mängd från den. Våra får tvärvägrade att äta ensilagen; de bara luktade på den, vände och gick med förorättad min. Det fick bli stödutfodring med hö några gånger, men när vi väl kommit innanför det frysta ytterskiktet, gick de med på att äta igen.

Linus, som äger gården där vi har fåren, tycker att våra små vänner äter för lite ensilage. Han har bullat upp med många ensilagebalar till oss; fåren kommer aldrig att hinna äta upp allt det innan det är dags för betessläpp i april/maj. På gården hade man förut mjölkkor och uppfödning av tjurar och då gick det åt en bal om dagen. Våra kräk äter upp en bal på en vecka, om de äter friskt...

Lammet Bror börjar se ut mer som ett får än ett lamm nu. Han har till och med fått 5 cm långa horn att ståta med. Alla får verkar må bra och har gott hull. Allt lugnt alltså. Enda incidenten vi har haft under helgerna, var när de tolv yngre tackorna fick lite kross och Amanda fick hinkhandtaget runt halsen och satte iväg med hinken ut i hagen. Det gick inte att komma nära henne vare sig med lock eller pock och de andra fåren var så uppstissade att de var helt oregerliga. De var rädda både för lagården, för mig och för den behinkade Amanda. Till slut fick jag ge upp mina försök att valla in dem i lagården och ringde till Linda, som kom med äldsta dottern; tillsammans fick vi in tackorna och kunde avhinka den uppstressade stackaren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0