Trädgårdsfår
Lill har ju alltid velat ha trädgårdsfår. Det enda positiva med att ha sjuka får är att Lill blir glad av får i trädgården. Nu är ju Amanda kurerad men doktor Lill vill ha henne kvar för observation. ...till gräset slutat växa misstänker jag.
Morris och jag hade uppdraget att stänga in dem i fårhagsdelen av trädgården i kväll och jag satte Morris i - vad jag trodde - säkert förvar, på trappan. Han är inte så förtjust i får efter gamla Madickens lömska påhopp. Men nu är ju våra får inte som andra, i synnerhet inte Amanda och Dott. Här skulle hunden inspekteras, trodde han att han skulle ta över som vakthund, eller?
Morris och jag hade uppdraget att stänga in dem i fårhagsdelen av trädgården i kväll och jag satte Morris i - vad jag trodde - säkert förvar, på trappan. Han är inte så förtjust i får efter gamla Madickens lömska påhopp. Men nu är ju våra får inte som andra, i synnerhet inte Amanda och Dott. Här skulle hunden inspekteras, trodde han att han skulle ta över som vakthund, eller?
Chutney och Caitlyn är bääää-stisar
En bäästis är någon man är trygg med...
Någon man kan luta sig mot...
Någon att ha förtroliga samtal med...
Någon man kan luta sig mot...
Någon att ha förtroliga samtal med...
Lassie Linslus
Det har varit dåligt med Lassiebilder på sistone så jag tänkte råda bot på det nu:
Så här ser man oftast henne:
Här är hon snygg och ligger på Fik & Butik. Tassen nuddar inte det rutiga golvet för det får den inte.
Lassie poserar:
Den riktiga Lassie:
Så här ser man oftast henne:
Här är hon snygg och ligger på Fik & Butik. Tassen nuddar inte det rutiga golvet för det får den inte.
Lassie poserar:
Den riktiga Lassie:
Gammal hund misshandlad med purjolök
Öppnar köksfönstret och därnere står två får och tigger. Amanda och Dott får varsin brödskiva och spatserar iväg för att glufsa i sig gräs, löv, äpplen och plommon i min trädgård. Deras egen hage i nedre delen av tomten är lite fattig på bete just nu, så morgon och kväll får de gå ute i resten av trädgården några timmar. Varje gång jag stöter på dem blir jag lika förvånad, dels över att det går får runt trappen, dels över hur stora de faktiskt är. Och också över hur fort de kan rensa en äppelgren från blad. Och hur de kan veta att jag står och tänker "hoppas de låter de fina gula blommorna vara ifred", gå raka vägen fram till de gula blommorna och raskt tugga i sig dem?
Vid kvällens kontroll igår visade sig Gevalia bara ha en tillstymmelse till haltning. Hon kom galopperande tillsammans med de andra och det var skönt att skåda. Hon får nog hänga med ett tag till.
Efter fårens godisutdelning hämtade jag Lassie i bilen och satte på henne långlina. In i hagen och fåren travade genast iväg, när de fick syn på hunden. Vi följde efter och som tur var marscherade de in på ett öppet fält; det är hopplöst att försöka öva inne i snår och skog. Hunden ser inte fåren, man själv snubblar, linan trasslar in sig. Men nu kunde vi öva lite under mer kontrollerade former i fem minuter.
Det var utmärkt att köra med lina på Lassie. Hon vill så mycket och är så snabb och nu kunde jag ha kontakt med henne hela tiden. Stanna henne och få henne att närma sig fåren långsamt. Till slut hade vi dem i en väl samlad liten tropp och vi testade hur nära hunden kunde gå, innan fåren började röra på sig. Sju, åtta meter verkade vara gränsen, sen satte de iväg. Bra med linan var också, att jag kunde använda normalt röstläge hela tiden; lyssnade Lassie inte kunde jag parera med linan.
Helt klart är att hunden älskar att "valla". Nu ska vi se om Kerstin - Lassies uppfödare på Gotland - och jag kan hitta en helg i höst, då jag ska ta med Lassie till Gotland och Kerstin ska testa henne, se lite vad hon går för.
Purjolöken ja... Det var Katten med Snuva som hade fått en skiva korv, som han satt på en stol och tuggade på. Jag höll ögonen på lapphunden och collien, så att inte de skulle sno korven för katten. Då kommer hastigt ett vitt ludd in från andra hållet och norpar kattens korv ur kattens mun, varpå jag dänger till det vita luddet med det jag för tillfället håller i handen, nämligen en liten purjolök.
Det vita luddet blängde förnärmat på mig; hon tror att bara för att hon är gammal, får hon bete sig hur som helst. Och det var väl under hennes värdighet att få en purjolök i huvudet, kan jag tro...
Vid kvällens kontroll igår visade sig Gevalia bara ha en tillstymmelse till haltning. Hon kom galopperande tillsammans med de andra och det var skönt att skåda. Hon får nog hänga med ett tag till.
Efter fårens godisutdelning hämtade jag Lassie i bilen och satte på henne långlina. In i hagen och fåren travade genast iväg, när de fick syn på hunden. Vi följde efter och som tur var marscherade de in på ett öppet fält; det är hopplöst att försöka öva inne i snår och skog. Hunden ser inte fåren, man själv snubblar, linan trasslar in sig. Men nu kunde vi öva lite under mer kontrollerade former i fem minuter.
Det var utmärkt att köra med lina på Lassie. Hon vill så mycket och är så snabb och nu kunde jag ha kontakt med henne hela tiden. Stanna henne och få henne att närma sig fåren långsamt. Till slut hade vi dem i en väl samlad liten tropp och vi testade hur nära hunden kunde gå, innan fåren började röra på sig. Sju, åtta meter verkade vara gränsen, sen satte de iväg. Bra med linan var också, att jag kunde använda normalt röstläge hela tiden; lyssnade Lassie inte kunde jag parera med linan.
Helt klart är att hunden älskar att "valla". Nu ska vi se om Kerstin - Lassies uppfödare på Gotland - och jag kan hitta en helg i höst, då jag ska ta med Lassie till Gotland och Kerstin ska testa henne, se lite vad hon går för.
Purjolöken ja... Det var Katten med Snuva som hade fått en skiva korv, som han satt på en stol och tuggade på. Jag höll ögonen på lapphunden och collien, så att inte de skulle sno korven för katten. Då kommer hastigt ett vitt ludd in från andra hållet och norpar kattens korv ur kattens mun, varpå jag dänger till det vita luddet med det jag för tillfället håller i handen, nämligen en liten purjolök.
Det vita luddet blängde förnärmat på mig; hon tror att bara för att hon är gammal, får hon bete sig hur som helst. Och det var väl under hennes värdighet att få en purjolök i huvudet, kan jag tro...
Livshotande skador, baggbullar och tankeläsning
Gevalia gick lite bättre idag; kanske "självsprickan" läker ut. Om hon har haft någon tagg eller dylikt i klöven, kan det ju ha bulnat ut också. Vi får väl se om hon blir helt frisk; hon står inte så högt i kurs hos oss (speciellt inte hos Linda), dels för att hon är ett asocialt får, dels för att hon har dåliga klövar och har nedärvt dem till sin dotter Björk, dels för att hon inte behagade bli dräktig sist det begav sig. Fast hon är en stor och annars frisk tacka, som fick tvillingar första gången hon lammade, så vi får avvakta och se hur det går med klöven.
Idag fick jag tag på lilla Choklad och hennes syster Cacao, som undslapp oss häromdagen. De hade fina klövar och fick sig en skvätt fästingmedel i nacken. Nu är det bara Vårt Skygga Lamm Caramelle (Mellis) som vi inte fått tag på. Hon vägrar att gå in i fållan, så länge vi är kvar i hagen. Så fort vi står utanför elstängslet går hon in i fållan och tittar uppkäftigt på oss. Kräk.
Till råga på allt lyckades Cacao kicka till mig när jag klippte klövarna, så att sekatören slog mig på ett finger och det blev ett djupt hack. Såret bara blödde och blödde - det var lite som en Monty Pythonsketch - och jag blödde ner mig själv och sekatören och lammen och allt jag rörde vid. Varför har man aldrig plåster med sig? I vintras var det Linda som gjorde sig illa i ett finger - inga plåster. Vi tog toapapper och virade om fingret och virade sen det hela med silvertejp. Mycket stilfullt.
I bagghagen har allt varit frid och fröjd och gossarna håller sams och växer och ser ut att må förträffligt. Bara stackars Hampus var lite justerad igår vid tilltittningen - antingen har han blivit huggormsbiten eller getingstungen mitt på nosryggen, så han hade en stor bulle där, varför han genast blev en bullbagge då han var snarlik en bullterrier.
Border collien har lånat hem en bok från biblioteket om hur man ska aktivera sin matte. Matte tog med boken till Lindas fik och bad Linda välja ut en övning, som border collien kunde öva på tillsammans med matten. Matten tänkte en tanke under tiden kaféägaren bläddrade i boken och den tanken var - ta nu bara inte den där övningen där hunden ska lära sig plocka upp saker och släppa dem i en korg (att städa). Jag borde vetat bättre än att tänka i närheten av Linda, eftersom hon allt som oftast läser mina tankar - sålunda ska border collien öva sig och matte i städandets konst...
Idag fick jag tag på lilla Choklad och hennes syster Cacao, som undslapp oss häromdagen. De hade fina klövar och fick sig en skvätt fästingmedel i nacken. Nu är det bara Vårt Skygga Lamm Caramelle (Mellis) som vi inte fått tag på. Hon vägrar att gå in i fållan, så länge vi är kvar i hagen. Så fort vi står utanför elstängslet går hon in i fållan och tittar uppkäftigt på oss. Kräk.
Till råga på allt lyckades Cacao kicka till mig när jag klippte klövarna, så att sekatören slog mig på ett finger och det blev ett djupt hack. Såret bara blödde och blödde - det var lite som en Monty Pythonsketch - och jag blödde ner mig själv och sekatören och lammen och allt jag rörde vid. Varför har man aldrig plåster med sig? I vintras var det Linda som gjorde sig illa i ett finger - inga plåster. Vi tog toapapper och virade om fingret och virade sen det hela med silvertejp. Mycket stilfullt.
I bagghagen har allt varit frid och fröjd och gossarna håller sams och växer och ser ut att må förträffligt. Bara stackars Hampus var lite justerad igår vid tilltittningen - antingen har han blivit huggormsbiten eller getingstungen mitt på nosryggen, så han hade en stor bulle där, varför han genast blev en bullbagge då han var snarlik en bullterrier.
Border collien har lånat hem en bok från biblioteket om hur man ska aktivera sin matte. Matte tog med boken till Lindas fik och bad Linda välja ut en övning, som border collien kunde öva på tillsammans med matten. Matten tänkte en tanke under tiden kaféägaren bläddrade i boken och den tanken var - ta nu bara inte den där övningen där hunden ska lära sig plocka upp saker och släppa dem i en korg (att städa). Jag borde vetat bättre än att tänka i närheten av Linda, eftersom hon allt som oftast läser mina tankar - sålunda ska border collien öva sig och matte i städandets konst...
Blytungt får
Eftersom Gevalia, (ett av våra härdiga friska värmlandsfår), var halt så fångade vi in henne för att se om vi kunde hitta orsaken. En djup spricka i klövväggen var troligen boven i dramat. Och, eftersom vi ändå hade en stor del av flocken inspärrade i fållan, kollade vi igenom och verkade klövarna på resten också. Får har en förmåga att göra sig tunga, när man vill vända uppochner på dem. De intar en blyposition. En teori jag har är att de hukar sig ner och skapar ett vakuum mot marken som suger fast dem och gör dem nästintilll omöjliga att vända på. Det är väl en position man eftersträvar i brottning också, tror jag? Kanske kan vi hyra ut våra får till ett träningsläger för brottare, eller judo-utövare?
Här är Gevalia dagen innan hon blev ömfotad.
Här är Gevalia dagen innan hon blev ömfotad.
Mulesing i Australien
Australiensiska bönder vill fortsätta med mulesing även efter 2010:
http://www.atl.nu/Article.jsp?article=54950&nyhetsbrev&&a=Australiska%20fårfarmare%20vill%20fortsätta%20med%20mulesing
Fy fan!
http://www.atl.nu/Article.jsp?article=54950&nyhetsbrev&&a=Australiska%20fårfarmare%20vill%20fortsätta%20med%20mulesing
Fy fan!
Kokkonsult
Konsulten hemma har en specialitet; revben.
Häromdagen gjorde han dessa i ugnen och de smakade helt underbart. Hemligheten ligger i - fick jag lära mig nu- att han använder ungefär allt i skafferiet; rapsolja, rörsocker, mörk sirap, ingefära, cayennepeppar, lite sweet chili, soya och Coleman's senap. Snitta fettsidan och marinera revbenen i en påse där du blandat allt i en dag eller så.
Revben av lamm
Kocken själv njuter av maten
Häromdagen gjorde han dessa i ugnen och de smakade helt underbart. Hemligheten ligger i - fick jag lära mig nu- att han använder ungefär allt i skafferiet; rapsolja, rörsocker, mörk sirap, ingefära, cayennepeppar, lite sweet chili, soya och Coleman's senap. Snitta fettsidan och marinera revbenen i en påse där du blandat allt i en dag eller så.
Revben av lamm
Kocken själv njuter av maten
Fårkonsult
En bonde står och passar en stor flock får som betar på fjället. Då kommer plötsligt en splitter ny BMW på vägen nedanför. En kille i Armani-kostym, Gucci-skor, Ray Ban-solglasögon och en YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden: "...om jag kan räkna ut hur många får har du på betet, kan jag ta med mig ett av fåren då?"
Bonden tittar på killen och den spridda spridda flocken får och säger: "det är okej för mig!"
Killen kör fram sin BMW till bonden och tar fram en Dell Notebook som han lägger på motorhuven. Med hjälp av Nokias
senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot NASA. Han kontaktar ett GPS-satellitnavigationssystem, hämtar den exakta positionen och matar in den i en annan satellit som skannar betesområdet med en ultrahögupplösningskamera.
Så öppnar han den digitala bilden i Adobe Photoshop och exporterar den till en annat ställe på internet: "image processing facility" i Hamburg. Inom några sekunder får han ett e-postsvar i retur i sin Palm Pilote, där det står: "picture processed and data stored".
Så loggar in på en MS-SQL databas via ODBC och kopplar upp ett Excel-dokument med flera avancerade formler. När detta är gjort kör han all data genon e-posten till Xircom och på ett ögonblick får han respons.
Avslutningsvis skriver han ut en 150 sidors fyrfärgsrapport på sin Miniaty-Hitech-HP Color Laser Jet och kastar en öga på den sista sidan och säger till bonden: "...hm, du har exakt 1586 djur".
"Det stämmer", säger bonden, "...så du kan ta med ett av fåren".
Bonden tittar på när killen går runt för att välja ut ett av fåren, som han därefter jobbar mycket hårt med att få ner i bagageluckan på sin helt nya bil.
Då säger bonden: "...du, om jag kan säga exakt vad du jobbar med, kan jag då få tillbaka fåret då?"
Killen tänker en stund och säger att det är okej, "...jo, du är konsult", säger bonden.
"Det stämmer", säger killen, "...hur kunde du veta det?"
"Det var inga problem", säger bonden. "Du kom hit utan att någon bett dig. Du tar betalt för något som jag redan visste, på en fråga jag inte ställt. Dessutom har du ingen aning hur den här branschen fungerar."
Killen tittar frågande på bonden.
Men bonden ler mot killen med sina bruna tänder och säger, "...så var nu snäll och öppna bagageluckan och lämna tillbaka min hund!"
Bonden tittar på killen och den spridda spridda flocken får och säger: "det är okej för mig!"
Killen kör fram sin BMW till bonden och tar fram en Dell Notebook som han lägger på motorhuven. Med hjälp av Nokias
senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot NASA. Han kontaktar ett GPS-satellitnavigationssystem, hämtar den exakta positionen och matar in den i en annan satellit som skannar betesområdet med en ultrahögupplösningskamera.
Så öppnar han den digitala bilden i Adobe Photoshop och exporterar den till en annat ställe på internet: "image processing facility" i Hamburg. Inom några sekunder får han ett e-postsvar i retur i sin Palm Pilote, där det står: "picture processed and data stored".
Så loggar in på en MS-SQL databas via ODBC och kopplar upp ett Excel-dokument med flera avancerade formler. När detta är gjort kör han all data genon e-posten till Xircom och på ett ögonblick får han respons.
Avslutningsvis skriver han ut en 150 sidors fyrfärgsrapport på sin Miniaty-Hitech-HP Color Laser Jet och kastar en öga på den sista sidan och säger till bonden: "...hm, du har exakt 1586 djur".
"Det stämmer", säger bonden, "...så du kan ta med ett av fåren".
Bonden tittar på när killen går runt för att välja ut ett av fåren, som han därefter jobbar mycket hårt med att få ner i bagageluckan på sin helt nya bil.
Då säger bonden: "...du, om jag kan säga exakt vad du jobbar med, kan jag då få tillbaka fåret då?"
Killen tänker en stund och säger att det är okej, "...jo, du är konsult", säger bonden.
"Det stämmer", säger killen, "...hur kunde du veta det?"
"Det var inga problem", säger bonden. "Du kom hit utan att någon bett dig. Du tar betalt för något som jag redan visste, på en fråga jag inte ställt. Dessutom har du ingen aning hur den här branschen fungerar."
Killen tittar frågande på bonden.
Men bonden ler mot killen med sina bruna tänder och säger, "...så var nu snäll och öppna bagageluckan och lämna tillbaka min hund!"
Gungfår på gång
Lilla Lamm ämnar göra några gungfår och sälja. För er som inte sett ett gungfår, kan jag tala om att det ser ut som en gunghäst, men är klätt med fårskinn. Väldigt gulliga och barn älskar dem verkar det som. Linda har ett gammalt exemplar på Fik & Butik, som blivit väl använt.
Själva stommen tillverkar Carina, god vän sen barnsben, granne i sommarstugan och mångsysslare.
Förhoppningsvis hinner vi tillverka några gungfår till hösten; kanske någon vill ha ett i julklapp?
Själva stommen tillverkar Carina, god vän sen barnsben, granne i sommarstugan och mångsysslare.
Förhoppningsvis hinner vi tillverka några gungfår till hösten; kanske någon vill ha ett i julklapp?
Två lata får och en övertrött border collie
I helgen tog jag tag i det drygt halvmetern höga gräset/nässlorna i min trädgårdsfårhage. Klippte allting med min fantastiska lilla Husqvarnaklippare (hur orkar den?). I stekande sol med svetten lackande, ofta klippandes samma ställe två gånger fast från olika håll, då gräset lagt sig. Tog några timmar.
Under tiden ligger Dott och Amanda och latar sig i skuggan under lönnen och kikar på mig och gräsklipparen. Kanske tyckte de att det var en jäkla människa att beta fort...? Och ljudligt.
Det kändes i alla fall som om jag gjorde deras jobb.
Men fåren vill inte ha högt gräs; det blir väl för grovt för dem. Någon decimeter högt är lagom. Hoppas att de kan hålla efter gräset själva nu.
Amanda verkar vara bra i sin onda klöv nu och det är ju roligt, att vi faktiskt lyckats kurera ett får och inte behöver nödslakta henne.
Lassie tycker det är lite skoj med fåren i hagen bredvid, men är inte överdrivet intresserad. Jag passar på att öva lite med henne utanför hagen medan fåren tittar på. Kan vara nyttigt för den lilla bc:n.
Den lilla bc:n var i onåd igår. Trots diverse aktiviteter under dagen lyckades hon ändå vara upp på diskbänken och sno en plastflaska med yoghurt, oöppnad. På något sätt hade hon lyckats "skruva" av korken och hällt ut yoghurten och slickat upp den - hjälpligt...
Efter promenad, pizzaätning i hamnen på Revsudden och koll på Björnö Game Fair, tyckte jag hon kunde sova en stund i bilen i skuggan utanför Lindas fik. Det gjorde hon - till slut - men innan dess passade hon på att käka av det fina kopplet hennes uppfödare vävt till henne.
Efter att ha varit igång hela dagen var hon så uppe i varv, att hon frampå kvällen var snudd på olidlig. Jag hade behövt gå in med henne och lägga henne på sängen och lägga mig och läsa bredvid, men så ville jag bli klar med gräsmattan på resten av tomten, när jag nu hade tid (och lust) för en gångs skull. Lassie är inte den som rullar ihop sig och vilar, som de andra hundarna; hon blir bara stimmigare och stimmigare ju tröttare hon är. Jagar katterna, tittar på fåren, skäller på förbipasserande, springer omkring och strör ut sina leksaker, bråkar med de andra hundarna, springer in och ut ur huset, gräver en grop, jagar gräsklipparen och en massa andra hyss.
Om hon varit understimulerad hade jag kunnat ta ut henne på fältet och tränat med henne; det tycker hon är jättekul och blir hemskt trött av, men nu var hon redan så trött att hon knappt kunde fokusera när hon tittade på mig. Jag la henne på rygg i gräset och klappade henne på magen och den lilla utmattade hunden somnade direkt. I samma sekund som jag rätade på mig, fjädrade hon upp igen... Men när gräsmattan var klar och kvällspromenaden till ända, ramlade hon ihop i en liten svartvit hög i farstun. Först fram på morgonkvisten orkade hon stappla in till min säng och sjönk ihop i knävecken som en påse ärtor.
Ibland är hon märkvärdigt lik ett barn, som inte vill gå och lägga sig...
Under tiden ligger Dott och Amanda och latar sig i skuggan under lönnen och kikar på mig och gräsklipparen. Kanske tyckte de att det var en jäkla människa att beta fort...? Och ljudligt.
Det kändes i alla fall som om jag gjorde deras jobb.
Men fåren vill inte ha högt gräs; det blir väl för grovt för dem. Någon decimeter högt är lagom. Hoppas att de kan hålla efter gräset själva nu.
Amanda verkar vara bra i sin onda klöv nu och det är ju roligt, att vi faktiskt lyckats kurera ett får och inte behöver nödslakta henne.
Lassie tycker det är lite skoj med fåren i hagen bredvid, men är inte överdrivet intresserad. Jag passar på att öva lite med henne utanför hagen medan fåren tittar på. Kan vara nyttigt för den lilla bc:n.
Den lilla bc:n var i onåd igår. Trots diverse aktiviteter under dagen lyckades hon ändå vara upp på diskbänken och sno en plastflaska med yoghurt, oöppnad. På något sätt hade hon lyckats "skruva" av korken och hällt ut yoghurten och slickat upp den - hjälpligt...
Efter promenad, pizzaätning i hamnen på Revsudden och koll på Björnö Game Fair, tyckte jag hon kunde sova en stund i bilen i skuggan utanför Lindas fik. Det gjorde hon - till slut - men innan dess passade hon på att käka av det fina kopplet hennes uppfödare vävt till henne.
Efter att ha varit igång hela dagen var hon så uppe i varv, att hon frampå kvällen var snudd på olidlig. Jag hade behövt gå in med henne och lägga henne på sängen och lägga mig och läsa bredvid, men så ville jag bli klar med gräsmattan på resten av tomten, när jag nu hade tid (och lust) för en gångs skull. Lassie är inte den som rullar ihop sig och vilar, som de andra hundarna; hon blir bara stimmigare och stimmigare ju tröttare hon är. Jagar katterna, tittar på fåren, skäller på förbipasserande, springer omkring och strör ut sina leksaker, bråkar med de andra hundarna, springer in och ut ur huset, gräver en grop, jagar gräsklipparen och en massa andra hyss.
Om hon varit understimulerad hade jag kunnat ta ut henne på fältet och tränat med henne; det tycker hon är jättekul och blir hemskt trött av, men nu var hon redan så trött att hon knappt kunde fokusera när hon tittade på mig. Jag la henne på rygg i gräset och klappade henne på magen och den lilla utmattade hunden somnade direkt. I samma sekund som jag rätade på mig, fjädrade hon upp igen... Men när gräsmattan var klar och kvällspromenaden till ända, ramlade hon ihop i en liten svartvit hög i farstun. Först fram på morgonkvisten orkade hon stappla in till min säng och sjönk ihop i knävecken som en påse ärtor.
Ibland är hon märkvärdigt lik ett barn, som inte vill gå och lägga sig...
Alla baggar intakta
Inga spår av Gråben hos baggarna heller. ...ikväll.
Och kameran! Den är fantastisk! Här är några bilder från första kvällen:
Bolly
Caramell
Fläta
Tofs
Blå trollslända av nåt slag
Och kameran! Den är fantastisk! Här är några bilder från första kvällen:
Bolly
Caramell
Fläta
Tofs
Blå trollslända av nåt slag
Varg, vik hädan!
Vid okulärbesiktning denna morgon befanns 15 tackor å bete vara vid liv och i sin fulla kraft och hälsa. De tvenne tackor, vilka beta mina ägor, syntes vara vid god vigör, om man bortse från ett lätt haltande. I kvällningen kommer min kollega att besiktiga beståndet av baggar.
Sålunda ropa vi icke VARG.
Ännu.
Sålunda ropa vi icke VARG.
Ännu.
Sheeping News
Två nyheter:
1) Vargen i Blekinge är på väg norrut längs kusten. Hoppas våra väl instängslade får slipper besök...
2) Linda har skaffat ny kamera, vilket gör henne okontaktbar. Igår -första dagen - tog hon 169 kort på fåren på en halvtimme ungefär...
P.S. Det finns en mycket bra bok som heter The Shipping News av Annie Proulx. Läs den! [Bibliotekariens anmärkning]
1) Vargen i Blekinge är på väg norrut längs kusten. Hoppas våra väl instängslade får slipper besök...
2) Linda har skaffat ny kamera, vilket gör henne okontaktbar. Igår -första dagen - tog hon 169 kort på fåren på en halvtimme ungefär...
P.S. Det finns en mycket bra bok som heter The Shipping News av Annie Proulx. Läs den! [Bibliotekariens anmärkning]
De kom, de såg, de vaccinerade
Ja, så kom då Blåtungepatrullen, som visade sig bestå av två trevliga unga tjejer. Tackorna hade snällt gått in i sin fålla och stod och väntade när patrullen dök upp. Jag fångade får och läste Se-nummer och individnummer, en tjej vaccinerade och den andra antecknade. Allt gick i en rasande fart.
Vidare till sjukstugan där Amanda och Dott stod instängda i lagården. Tjof tjoff så var de klara, in i bilen och till baggarna. De var de enda som inte var instängda på något sätt, men som vanligt kom de sättandes i galopp när jag ropade. Naturligtvis hade jag glömt krossen i bilen, så jag fick helt enkelt be dem gå in i den lilla fållan ändå. Vilket de så snällt gjorde! Underbara får; jag tror tjejerna tyckte om fåren våra.
Så fick vi papper på att de är vaccinerade och patrullen drog vidare in i de djupa Böleskogarna.
Amanda blir bättre och bättre i sin klöv och hon och Dott ser ut att trivas i min trädgård och hälsar mig med ett kurrande bräkande när de ser mig. Lassie är inte särskilt intresserad av dem; hon vet att de är innanför stängsel och oåtkomliga. Det är så hemtrevligt att ha dem vandrande omkring där i hagen - rogivande.
Vidare till sjukstugan där Amanda och Dott stod instängda i lagården. Tjof tjoff så var de klara, in i bilen och till baggarna. De var de enda som inte var instängda på något sätt, men som vanligt kom de sättandes i galopp när jag ropade. Naturligtvis hade jag glömt krossen i bilen, så jag fick helt enkelt be dem gå in i den lilla fållan ändå. Vilket de så snällt gjorde! Underbara får; jag tror tjejerna tyckte om fåren våra.
Så fick vi papper på att de är vaccinerade och patrullen drog vidare in i de djupa Böleskogarna.
Amanda blir bättre och bättre i sin klöv och hon och Dott ser ut att trivas i min trädgård och hälsar mig med ett kurrande bräkande när de ser mig. Lassie är inte särskilt intresserad av dem; hon vet att de är innanför stängsel och oåtkomliga. Det är så hemtrevligt att ha dem vandrande omkring där i hagen - rogivande.
