Två lata får och en övertrött border collie
I helgen tog jag tag i det drygt halvmetern höga gräset/nässlorna i min trädgårdsfårhage. Klippte allting med min fantastiska lilla Husqvarnaklippare (hur orkar den?). I stekande sol med svetten lackande, ofta klippandes samma ställe två gånger fast från olika håll, då gräset lagt sig. Tog några timmar.
Under tiden ligger Dott och Amanda och latar sig i skuggan under lönnen och kikar på mig och gräsklipparen. Kanske tyckte de att det var en jäkla människa att beta fort...? Och ljudligt.
Det kändes i alla fall som om jag gjorde deras jobb.
Men fåren vill inte ha högt gräs; det blir väl för grovt för dem. Någon decimeter högt är lagom. Hoppas att de kan hålla efter gräset själva nu.
Amanda verkar vara bra i sin onda klöv nu och det är ju roligt, att vi faktiskt lyckats kurera ett får och inte behöver nödslakta henne.
Lassie tycker det är lite skoj med fåren i hagen bredvid, men är inte överdrivet intresserad. Jag passar på att öva lite med henne utanför hagen medan fåren tittar på. Kan vara nyttigt för den lilla bc:n.
Den lilla bc:n var i onåd igår. Trots diverse aktiviteter under dagen lyckades hon ändå vara upp på diskbänken och sno en plastflaska med yoghurt, oöppnad. På något sätt hade hon lyckats "skruva" av korken och hällt ut yoghurten och slickat upp den - hjälpligt...
Efter promenad, pizzaätning i hamnen på Revsudden och koll på Björnö Game Fair, tyckte jag hon kunde sova en stund i bilen i skuggan utanför Lindas fik. Det gjorde hon - till slut - men innan dess passade hon på att käka av det fina kopplet hennes uppfödare vävt till henne.
Efter att ha varit igång hela dagen var hon så uppe i varv, att hon frampå kvällen var snudd på olidlig. Jag hade behövt gå in med henne och lägga henne på sängen och lägga mig och läsa bredvid, men så ville jag bli klar med gräsmattan på resten av tomten, när jag nu hade tid (och lust) för en gångs skull. Lassie är inte den som rullar ihop sig och vilar, som de andra hundarna; hon blir bara stimmigare och stimmigare ju tröttare hon är. Jagar katterna, tittar på fåren, skäller på förbipasserande, springer omkring och strör ut sina leksaker, bråkar med de andra hundarna, springer in och ut ur huset, gräver en grop, jagar gräsklipparen och en massa andra hyss.
Om hon varit understimulerad hade jag kunnat ta ut henne på fältet och tränat med henne; det tycker hon är jättekul och blir hemskt trött av, men nu var hon redan så trött att hon knappt kunde fokusera när hon tittade på mig. Jag la henne på rygg i gräset och klappade henne på magen och den lilla utmattade hunden somnade direkt. I samma sekund som jag rätade på mig, fjädrade hon upp igen... Men när gräsmattan var klar och kvällspromenaden till ända, ramlade hon ihop i en liten svartvit hög i farstun. Först fram på morgonkvisten orkade hon stappla in till min säng och sjönk ihop i knävecken som en påse ärtor.
Ibland är hon märkvärdigt lik ett barn, som inte vill gå och lägga sig...
Under tiden ligger Dott och Amanda och latar sig i skuggan under lönnen och kikar på mig och gräsklipparen. Kanske tyckte de att det var en jäkla människa att beta fort...? Och ljudligt.
Det kändes i alla fall som om jag gjorde deras jobb.
Men fåren vill inte ha högt gräs; det blir väl för grovt för dem. Någon decimeter högt är lagom. Hoppas att de kan hålla efter gräset själva nu.
Amanda verkar vara bra i sin onda klöv nu och det är ju roligt, att vi faktiskt lyckats kurera ett får och inte behöver nödslakta henne.
Lassie tycker det är lite skoj med fåren i hagen bredvid, men är inte överdrivet intresserad. Jag passar på att öva lite med henne utanför hagen medan fåren tittar på. Kan vara nyttigt för den lilla bc:n.
Den lilla bc:n var i onåd igår. Trots diverse aktiviteter under dagen lyckades hon ändå vara upp på diskbänken och sno en plastflaska med yoghurt, oöppnad. På något sätt hade hon lyckats "skruva" av korken och hällt ut yoghurten och slickat upp den - hjälpligt...
Efter promenad, pizzaätning i hamnen på Revsudden och koll på Björnö Game Fair, tyckte jag hon kunde sova en stund i bilen i skuggan utanför Lindas fik. Det gjorde hon - till slut - men innan dess passade hon på att käka av det fina kopplet hennes uppfödare vävt till henne.
Efter att ha varit igång hela dagen var hon så uppe i varv, att hon frampå kvällen var snudd på olidlig. Jag hade behövt gå in med henne och lägga henne på sängen och lägga mig och läsa bredvid, men så ville jag bli klar med gräsmattan på resten av tomten, när jag nu hade tid (och lust) för en gångs skull. Lassie är inte den som rullar ihop sig och vilar, som de andra hundarna; hon blir bara stimmigare och stimmigare ju tröttare hon är. Jagar katterna, tittar på fåren, skäller på förbipasserande, springer omkring och strör ut sina leksaker, bråkar med de andra hundarna, springer in och ut ur huset, gräver en grop, jagar gräsklipparen och en massa andra hyss.
Om hon varit understimulerad hade jag kunnat ta ut henne på fältet och tränat med henne; det tycker hon är jättekul och blir hemskt trött av, men nu var hon redan så trött att hon knappt kunde fokusera när hon tittade på mig. Jag la henne på rygg i gräset och klappade henne på magen och den lilla utmattade hunden somnade direkt. I samma sekund som jag rätade på mig, fjädrade hon upp igen... Men när gräsmattan var klar och kvällspromenaden till ända, ramlade hon ihop i en liten svartvit hög i farstun. Först fram på morgonkvisten orkade hon stappla in till min säng och sjönk ihop i knävecken som en påse ärtor.
Ibland är hon märkvärdigt lik ett barn, som inte vill gå och lägga sig...
Kommentarer
Trackback
