Gammal hund misshandlad med purjolök
Öppnar köksfönstret och därnere står två får och tigger. Amanda och Dott får varsin brödskiva och spatserar iväg för att glufsa i sig gräs, löv, äpplen och plommon i min trädgård. Deras egen hage i nedre delen av tomten är lite fattig på bete just nu, så morgon och kväll får de gå ute i resten av trädgården några timmar. Varje gång jag stöter på dem blir jag lika förvånad, dels över att det går får runt trappen, dels över hur stora de faktiskt är. Och också över hur fort de kan rensa en äppelgren från blad. Och hur de kan veta att jag står och tänker "hoppas de låter de fina gula blommorna vara ifred", gå raka vägen fram till de gula blommorna och raskt tugga i sig dem?
Vid kvällens kontroll igår visade sig Gevalia bara ha en tillstymmelse till haltning. Hon kom galopperande tillsammans med de andra och det var skönt att skåda. Hon får nog hänga med ett tag till.
Efter fårens godisutdelning hämtade jag Lassie i bilen och satte på henne långlina. In i hagen och fåren travade genast iväg, när de fick syn på hunden. Vi följde efter och som tur var marscherade de in på ett öppet fält; det är hopplöst att försöka öva inne i snår och skog. Hunden ser inte fåren, man själv snubblar, linan trasslar in sig. Men nu kunde vi öva lite under mer kontrollerade former i fem minuter.
Det var utmärkt att köra med lina på Lassie. Hon vill så mycket och är så snabb och nu kunde jag ha kontakt med henne hela tiden. Stanna henne och få henne att närma sig fåren långsamt. Till slut hade vi dem i en väl samlad liten tropp och vi testade hur nära hunden kunde gå, innan fåren började röra på sig. Sju, åtta meter verkade vara gränsen, sen satte de iväg. Bra med linan var också, att jag kunde använda normalt röstläge hela tiden; lyssnade Lassie inte kunde jag parera med linan.
Helt klart är att hunden älskar att "valla". Nu ska vi se om Kerstin - Lassies uppfödare på Gotland - och jag kan hitta en helg i höst, då jag ska ta med Lassie till Gotland och Kerstin ska testa henne, se lite vad hon går för.
Purjolöken ja... Det var Katten med Snuva som hade fått en skiva korv, som han satt på en stol och tuggade på. Jag höll ögonen på lapphunden och collien, så att inte de skulle sno korven för katten. Då kommer hastigt ett vitt ludd in från andra hållet och norpar kattens korv ur kattens mun, varpå jag dänger till det vita luddet med det jag för tillfället håller i handen, nämligen en liten purjolök.
Det vita luddet blängde förnärmat på mig; hon tror att bara för att hon är gammal, får hon bete sig hur som helst. Och det var väl under hennes värdighet att få en purjolök i huvudet, kan jag tro...
Vid kvällens kontroll igår visade sig Gevalia bara ha en tillstymmelse till haltning. Hon kom galopperande tillsammans med de andra och det var skönt att skåda. Hon får nog hänga med ett tag till.
Efter fårens godisutdelning hämtade jag Lassie i bilen och satte på henne långlina. In i hagen och fåren travade genast iväg, när de fick syn på hunden. Vi följde efter och som tur var marscherade de in på ett öppet fält; det är hopplöst att försöka öva inne i snår och skog. Hunden ser inte fåren, man själv snubblar, linan trasslar in sig. Men nu kunde vi öva lite under mer kontrollerade former i fem minuter.
Det var utmärkt att köra med lina på Lassie. Hon vill så mycket och är så snabb och nu kunde jag ha kontakt med henne hela tiden. Stanna henne och få henne att närma sig fåren långsamt. Till slut hade vi dem i en väl samlad liten tropp och vi testade hur nära hunden kunde gå, innan fåren började röra på sig. Sju, åtta meter verkade vara gränsen, sen satte de iväg. Bra med linan var också, att jag kunde använda normalt röstläge hela tiden; lyssnade Lassie inte kunde jag parera med linan.
Helt klart är att hunden älskar att "valla". Nu ska vi se om Kerstin - Lassies uppfödare på Gotland - och jag kan hitta en helg i höst, då jag ska ta med Lassie till Gotland och Kerstin ska testa henne, se lite vad hon går för.
Purjolöken ja... Det var Katten med Snuva som hade fått en skiva korv, som han satt på en stol och tuggade på. Jag höll ögonen på lapphunden och collien, så att inte de skulle sno korven för katten. Då kommer hastigt ett vitt ludd in från andra hållet och norpar kattens korv ur kattens mun, varpå jag dänger till det vita luddet med det jag för tillfället håller i handen, nämligen en liten purjolök.
Det vita luddet blängde förnärmat på mig; hon tror att bara för att hon är gammal, får hon bete sig hur som helst. Och det var väl under hennes värdighet att få en purjolök i huvudet, kan jag tro...
Kommentarer
Trackback
