En sorgens dag ..till
Tårarna brände bakom ögonlocken när gänget glatt travade efter mig och havrehinken upp på slaktbilen och snällt lät sig stängas in för sin sista färd. Efter en del pappersarbete, flytt av Stolly och kontroll av de andra fåren, kunde jag äntligen ta en långpromenad i skogen. Stackars Lill fick åka tillbaka till jobbet och ...se glad ut?
Femåringen som bröt ihop fullständigt när hon fick höra att Ida skulle slaktas, hämtade sig snabbt när hon fick åka och säga hejdå. Efter att ha klappat om fåren sa hon glatt -"Hejdå, ha det så kul i himlen!" och sen var det inte mer med det. Vi får försöka tänka likadant.
Ja, inte såg jag väl så glad ut när jag kom till jobbet. Tack och lov för förstående kollegor.
Nej, det här var den värsta pärsen jag varit med om på länge; det har känts vidrigt. Tårarna har runnit de här senaste dagarna så fort jag har tänkt på Ida och de andra.
Idag behövde jag inte gå in i slaktbilen, bara fösa på lilla Bea, som kom sist och inte ville in. Linda tog den värsta biten och lockade in fåren i bilen.
Kunde bara undvika att börja storböla genom att inte titta på Linda, som blev allt grötigare i halsen.
Nä, nu får det fanimej vara nog med tråkigheter i fåreriet. Nu har vi fina, unga, friska får kvar, en fin fårbostad, solen skiner och alldeles nyss virrade en citronfjäril förbi...
Hej!
Vi håller tummarna och hoppas att det skall gå bra för er i fortsättningen!
H-n!
Lennart
Det är inte bara ni som gråter! Ida blev bortstött av sin mamma som liten och jag nappade henne trots att jag vet att man inte ska göra det. Jag sa till henne varje vår innan hon lammade att det var bäst att hon tog hand om sina lamm annnars fick hon gå samma väg som sin mor. Hon var en av de allra bästa tackorna jag haft. Sista gången hon lammade hos oss fick hon trillingar och det klarade hon galant. Stina var den tackan som lammade hos oss allra först när vi hade köpt dem. Jag lider med er det känns. Kram på er jag håller tummarna.
TACK Lennart och Mia! Det värmer! Jag hoppas Idas dotter Bolly (hennes syster gick till slakt) för hennes mentalitet vidare; hon var min och Lindas dotter Camerons älsklingsfår. Jag sa till Linda att Ida skulle få dö av ålderdom; hon skulle få gå i min trädgård och jag skulle koka gröt till henne, när hon inte hade några tänder kvar. Little do we know.
