Slutsignalen har ljudit!
Då var lamningsperioden över och det är dags att raka slutspelsskägget. Ja, det är väl så hockeyspelarna brukar göra: inte raka sig förrän allt är klart. Vi har haft vår variant och inte tvättat fårkläderna - inte av vidskepliga skäl - men av rädsla för att tjockaste jackan och långkalsongerna och alla tjocka tröjor skulle hänga på tork en natt när det var dags för lammutryckning. Och några sådana har det ju onekligen varit den här perioden.
Ikväll kom jag hem och båda (människo-)barnen ville följa med till fårhuset. Det var redan på gränsen till försent men va fasen, jag skulle ju bara mata dem och vattna dem lite kvickt.
In i fårhuset och vad hittar vi väl där? En styck Choklad, färdiglammad med två små lamm som diade. Med vår ankomst blev det som vanligt en kakafoni av bräk och brak och de "stora" lammen yrade omkring och for runt den nya familjen så Choklad blev alldeles förvirrad. Lyckades med list och ganska mycket kross snabbt få in alla i ena fållan så att jag i lugn och ro kunde bädda årets sista lammbox.
Människobarnen hjälpte till att rulla rundbal och bära halm, kross, vatten och hö och var riktigt till nytta. Sen blev det lammgos så att till och med sexåringen fick nog när hon låg i halmen med fyra-fem lamm på sig.
Hem till slut, lååååångt efter barnens läggdags. Men va fasen, det är ju bara lamningsfinal en gång om året.
Ikväll kom jag hem och båda (människo-)barnen ville följa med till fårhuset. Det var redan på gränsen till försent men va fasen, jag skulle ju bara mata dem och vattna dem lite kvickt.
In i fårhuset och vad hittar vi väl där? En styck Choklad, färdiglammad med två små lamm som diade. Med vår ankomst blev det som vanligt en kakafoni av bräk och brak och de "stora" lammen yrade omkring och for runt den nya familjen så Choklad blev alldeles förvirrad. Lyckades med list och ganska mycket kross snabbt få in alla i ena fållan så att jag i lugn och ro kunde bädda årets sista lammbox.
Människobarnen hjälpte till att rulla rundbal och bära halm, kross, vatten och hö och var riktigt till nytta. Sen blev det lammgos så att till och med sexåringen fick nog när hon låg i halmen med fyra-fem lamm på sig.
Hem till slut, lååååångt efter barnens läggdags. Men va fasen, det är ju bara lamningsfinal en gång om året.
Mera lamm
Cacao fick lamm natten till tisdag. Nattkollen vid tolv och så blev man kvar till klockan tre. En stadig tacka blev det där. Lite snurrande när den lilla ville dia och mamman ville slicka rent men så snart jag prejade Cacao mot en vägg så kom hon på att det var smart att hjälpa sitt lamm.
Lill tog morgonpasset och Pims var då ifärd med att lamma. Första ungen var död, (en tacka), andra ungen var gigantisk och vid det laget hade jag kommit ner till fårhuset för avlösning. Vi trodde den låg bakochfram för den kom aldrig ut men den visade sig bara vara stor. Sist och också minst, för att inte säga minimal, var en brun bagge. Han var hälften så stor som sin svarte bror men minst lika pigg.
Decibel har fått sällskap av Deli hemma hos mina föräldrar. Jag hade massa ärenden i affärer och först tänkte ha honom gömd i en väska. Han sprattlade dock lite för mycket för att jag skulle klara mig igenom IKEAS labyrinter obemärkt (och så kissade han på handväskan) så han fick åka till mormor o morfår.
Nyss hemkommen från nattpasset kan jag rapportera att Fläta fött en svart tacka i tungviktsklassen. Allt var klart och färdigt och det enda mor och dotter behövde hjälp med var att bygga en lammbox och fylla på vatten.
Två ungtackor kvar att lamma. Frid i ett par timmar.
Lill tog morgonpasset och Pims var då ifärd med att lamma. Första ungen var död, (en tacka), andra ungen var gigantisk och vid det laget hade jag kommit ner till fårhuset för avlösning. Vi trodde den låg bakochfram för den kom aldrig ut men den visade sig bara vara stor. Sist och också minst, för att inte säga minimal, var en brun bagge. Han var hälften så stor som sin svarte bror men minst lika pigg.
Decibel har fått sällskap av Deli hemma hos mina föräldrar. Jag hade massa ärenden i affärer och först tänkte ha honom gömd i en väska. Han sprattlade dock lite för mycket för att jag skulle klara mig igenom IKEAS labyrinter obemärkt (och så kissade han på handväskan) så han fick åka till mormor o morfår.
Nyss hemkommen från nattpasset kan jag rapportera att Fläta fött en svart tacka i tungviktsklassen. Allt var klart och färdigt och det enda mor och dotter behövde hjälp med var att bygga en lammbox och fylla på vatten.
Två ungtackor kvar att lamma. Frid i ett par timmar.
15 lamm ...and still counting
Det har varit bråda dagar i fårhuset.
Efter Dotts Dip & Depp var det Amandas tur på fredagkvällen. En bagge kom först och efter ett par timmar kom ett halvmumifierat foster som såg ut som en röd dinosaurie (utan ögon, päls eller ben), ganska äcklig faktiskt. Sen kom ett tacklamm. Allt verkade OK till en början men när vi släppte över Amanda till lammboxen visade hon med all önskvärd tydlighet att tacklammet tänkte hon inte ta hand om. Luktade hon död? Hade vi varit för snabba att torka och fixa? Förväntade hon sig bara ett lamm? Vi lär aldrig få veta men lammet fick följa med hem till mig. Efter en natt med henne på madrassen i badrummet fick hon namnet Decibel. Det ringer fortfarande i öronen.
Hunden Morris välkomnar alla badrumslamm.
Nu bor hon hos min mamma och pappa. De har för tillfället även hand om syrrans hund och hennes dotter med dubbelsidig öroninflammation. De har alltid varit så snälla och tagit hand om alla djur som blivit kvar eller som vi av någon anledning behövt hjälp med; nån kanin, chinchillor, guldfiskar, katter, hund, minigris, häst... Gränsen går, har de alltid sagt, vid avlagda pojkvänner.
Säkert vårtecken: Lammöron i rabatten.
Lördag eftermiddag och det är Bettans tur att lamma. Första gången för Bettan men hon får också två lamm! En Dillberg och en Dilba. Hon är jätteduktig mamma och tar fint hand om de båda.
Bettans Dilba
Under tiden hon får sin andra går Chutney omkring och gör lamningsrörelser. " Nu ska Chutney lamma" säger jag, "Äsch" säger Lill. Chutney dyker på Bettans andralamm och Lill får brotta bort henne.
Jag fotar och ropar ta det försiktigt, hon ska ju lamma! Äsch säger Lill.
Vi leder över Bettan och lammen till familjebox.
Chutney SKA LAMMA säger jag. Hon har en blåsa! Va? Nu? Hon kan väl inte bara lamma sådär? Säger Lill som fullständigt förnekat alla lamningstecken från Chutney senaste timmen.
En kvart senare är ett lamm fött utan större åthävor och medan hon slickar rent det så kommer det en blåsa till. Lamm nummer två rinner ut utan att hon ens lägger sig ner och denna lilla förstagångslammare sköter sig också exemplariskt. (Även om lamm nummer två ser ut som en liten spindel med bara fyra ben). Vi döper dem till Dukkah och Deli eftersom mamma heter Chutney och en vän som tillverkar chutney även gör kryddblandningen Dukkah vilka båda är Deli -(katesser).
Söndag morgon och det är Lill som har morgonvakten. Jag kollade dem vid ett i natt och allt var lugnt. Klockan 06.01 ringer Lill och tycker det tar tid. Neeeej då säger jag, det är helt normalt (jag har lånat mycket från barnmorskan jag hade med mina barn och just då och vid det klockslaget kände jag att det var mycket normalt och att jag inte behövde kliva upp).
Det visade sig vara normalt och Bella födde två fina bäsingar.
Förmiddagskollen var min och jag misstänkte att Cocos var nästa lammerska. Mycket riktigt (för en gångs skull), när Lill kom för att kolla dem vid tvåtiden hade hon fött ett lamm och hade en andra på väg. Allt gick bra som tur var, eftersom denna lilla tacka är helt otam. Den enda vi har som är absolut omöjlig att pilla på ens när hon äter.
Ska vi döpa den till Draperi eftersom den var täckt av en hinna en lång stund?
Samtidigt hade 3/4 av Family Får anlänt för att titta på lammen. De är en familj som älskar får och pappa Jerker med barnen Lisa och Hilda fick vara med om en lammfödsel. När jag kom till fårhuset med té och saft var de nära att frysa ihjäl men det var det nog värt.
Lycka är att mata ett lamm med nappflaska.
Att få Cocos in i sin lammbox var inte helt enkelt. Mat gick före lamm så när Lill lockade ut resten av flocken med kross följde Cocos med dem istället för att följa med mig som hade lammen. Efter några ögonblicks kaos redde det dock upp sig och väl i boxen var allt lugnt.
Nu är det söndag kväll. Vi har 15 lamm och sex tackor kvar som ska lamma. Inte i natt hoppas vi. Nästan alla lamm är svarta med vitt på hjässan eller pandatecknade. Några är bruna med lite vitt på huvudet. Det lär inte bli lätt att se skillnad på dem i sommarhagen.
Efter Dotts Dip & Depp var det Amandas tur på fredagkvällen. En bagge kom först och efter ett par timmar kom ett halvmumifierat foster som såg ut som en röd dinosaurie (utan ögon, päls eller ben), ganska äcklig faktiskt. Sen kom ett tacklamm. Allt verkade OK till en början men när vi släppte över Amanda till lammboxen visade hon med all önskvärd tydlighet att tacklammet tänkte hon inte ta hand om. Luktade hon död? Hade vi varit för snabba att torka och fixa? Förväntade hon sig bara ett lamm? Vi lär aldrig få veta men lammet fick följa med hem till mig. Efter en natt med henne på madrassen i badrummet fick hon namnet Decibel. Det ringer fortfarande i öronen.
Hunden Morris välkomnar alla badrumslamm.
Nu bor hon hos min mamma och pappa. De har för tillfället även hand om syrrans hund och hennes dotter med dubbelsidig öroninflammation. De har alltid varit så snälla och tagit hand om alla djur som blivit kvar eller som vi av någon anledning behövt hjälp med; nån kanin, chinchillor, guldfiskar, katter, hund, minigris, häst... Gränsen går, har de alltid sagt, vid avlagda pojkvänner.
Säkert vårtecken: Lammöron i rabatten.
Lördag eftermiddag och det är Bettans tur att lamma. Första gången för Bettan men hon får också två lamm! En Dillberg och en Dilba. Hon är jätteduktig mamma och tar fint hand om de båda.
Bettans Dilba
Under tiden hon får sin andra går Chutney omkring och gör lamningsrörelser. " Nu ska Chutney lamma" säger jag, "Äsch" säger Lill. Chutney dyker på Bettans andralamm och Lill får brotta bort henne.
Jag fotar och ropar ta det försiktigt, hon ska ju lamma! Äsch säger Lill.
Vi leder över Bettan och lammen till familjebox.
Chutney SKA LAMMA säger jag. Hon har en blåsa! Va? Nu? Hon kan väl inte bara lamma sådär? Säger Lill som fullständigt förnekat alla lamningstecken från Chutney senaste timmen.
En kvart senare är ett lamm fött utan större åthävor och medan hon slickar rent det så kommer det en blåsa till. Lamm nummer två rinner ut utan att hon ens lägger sig ner och denna lilla förstagångslammare sköter sig också exemplariskt. (Även om lamm nummer två ser ut som en liten spindel med bara fyra ben). Vi döper dem till Dukkah och Deli eftersom mamma heter Chutney och en vän som tillverkar chutney även gör kryddblandningen Dukkah vilka båda är Deli -(katesser).
Söndag morgon och det är Lill som har morgonvakten. Jag kollade dem vid ett i natt och allt var lugnt. Klockan 06.01 ringer Lill och tycker det tar tid. Neeeej då säger jag, det är helt normalt (jag har lånat mycket från barnmorskan jag hade med mina barn och just då och vid det klockslaget kände jag att det var mycket normalt och att jag inte behövde kliva upp).
Det visade sig vara normalt och Bella födde två fina bäsingar.
Förmiddagskollen var min och jag misstänkte att Cocos var nästa lammerska. Mycket riktigt (för en gångs skull), när Lill kom för att kolla dem vid tvåtiden hade hon fött ett lamm och hade en andra på väg. Allt gick bra som tur var, eftersom denna lilla tacka är helt otam. Den enda vi har som är absolut omöjlig att pilla på ens när hon äter.
Ska vi döpa den till Draperi eftersom den var täckt av en hinna en lång stund?
Samtidigt hade 3/4 av Family Får anlänt för att titta på lammen. De är en familj som älskar får och pappa Jerker med barnen Lisa och Hilda fick vara med om en lammfödsel. När jag kom till fårhuset med té och saft var de nära att frysa ihjäl men det var det nog värt.
Lycka är att mata ett lamm med nappflaska.
Att få Cocos in i sin lammbox var inte helt enkelt. Mat gick före lamm så när Lill lockade ut resten av flocken med kross följde Cocos med dem istället för att följa med mig som hade lammen. Efter några ögonblicks kaos redde det dock upp sig och väl i boxen var allt lugnt.
Nu är det söndag kväll. Vi har 15 lamm och sex tackor kvar som ska lamma. Inte i natt hoppas vi. Nästan alla lamm är svarta med vitt på hjässan eller pandatecknade. Några är bruna med lite vitt på huvudet. Det lär inte bli lätt att se skillnad på dem i sommarhagen.
En lugn dag
Gårdagen bestod i att vakta Bolly som hade sett ut att vilja lamma sedan i söndagseftermiddag. Inget hände på hela dagen förrän sista titten innan min fotokurs som startade kl 18.00. Attans, vattnet hade gått. Lill kom iallafall efter ett tag och jag åkte till staden. Bolly fick dock inte ut något lamm och Lill misstänkte att saker och ting inte stod rätt till så jag åkte tillbaka till fårhuset (hann ta tre bilder på kursen).
Nehej, Lills invärteskontroll av lammstatus i Bolly visade många klövar på väg ut. Omöjligt att reda ut vilka klövar som hörde till vilken mule och vilken ände. Jag försökte också men lyckades inte heller reda ut det. Vi ringde veterinären. Jour såklart. Jourveterinären fanns i andra änden av distriktet. Långa minuter i den timmen kan jag lova.
Veterinären kom och lyckade till slut sortera ut ett tacklamm som kom ut med bakbenen först. Hon levde! Lill hade redan kännt att det fanns en bagge därinne med centimeterlånga horn och vips var han ute också. Pigg och stark. Fantastiskt att de klarat den pärsen för nu var klockan närmare 22.30
Tacklammen var litet och tunnt och vi var rädda att hon skulle frysa ihjäl så jag tog med henne hem. "She is the width of a pencil" sa min man (som slutat förvåna sig över saker som händer med får). Han erbjöd oss soffan men lilla bä och jag bäddade i badrummet och hade en mysig natt/morgon där.
Mamma Bolly tog emot sin unge utan problem men Diva, som jag döpt henne till, har bestämt sig för att jag är riktiga mamman och det tog hela förmiddagen innan jag övertalat henne att hon faktiskt kan dricka mjölk ur spene istället för nappflaska. Hon tutar i högan sky när jag går ifrån henne och är ganska enerverande. Och söt.
Ingen av de andra ger några tecken på att vilja lamma så i natt ska det sovas.
Väntans tider
Fast beslutna att inte låta något mer lamm dö för oss bestämde vi oss för att vaka över fåren hela kalla natten. Risken är också, tror vi, att Tofs som förlorat sitt lamm ska sno någon annans. Hon är mycket intresserad av vad de andra har för sig, gör själv alla lamningstecken och bräker och letar efter sin döda unge. Sagt och gjort; Lill och jag har kört skytteltrafik till fårhuset och turats om att titta på när Bolly stönat och legat och stirrat i väggen.
Nu är klockan snart halv två på dagen och vi har åkt hem var och en till sitt för lunch. Inga lamm.
Nu är klockan snart halv två på dagen och vi har åkt hem var och en till sitt för lunch. Inga lamm.
Tjorven och dåliga nyheter
En koll i den gula fårjournalen gav vid handen att Tjorven i förfjol blev mamma till Pelle, som var vit- och brunskäckig med en cirkelrund fläck mitt på ryggen. Pelles syster blev Bakis, som är tackan på tavlan, som Linda målade till mig.
I fjol fick Tjorven två döttrar (som en god tacka bör), som heter Cacao (helt brun) och Choklad (vit- och brunskäckig).
Så förutom att själv fått ett lamm, kommer Tjorven att få ett antal barnbarn också.
Precis nu ringde Linda från fårhuset. Söndag morgon kl. 7:30. -10 grader. Tofs hade fått ett lamm (brun bagge) som förmodligen frusit ihjäl.
Helvete.
Hon visade inga tecken igår på att något var på gång.
Varför ska det vara så jävla kallt hela tiden? Det är snart mitten av mars; vårblommorna ska ju ha kommit nu och snön ska vara borta.
Vi måste kolla fåren ofta ofta.
I fjol fick Tjorven två döttrar (som en god tacka bör), som heter Cacao (helt brun) och Choklad (vit- och brunskäckig).
Så förutom att själv fått ett lamm, kommer Tjorven att få ett antal barnbarn också.
Precis nu ringde Linda från fårhuset. Söndag morgon kl. 7:30. -10 grader. Tofs hade fått ett lamm (brun bagge) som förmodligen frusit ihjäl.
Helvete.
Hon visade inga tecken igår på att något var på gång.
Varför ska det vara så jävla kallt hela tiden? Det är snart mitten av mars; vårblommorna ska ju ha kommit nu och snön ska vara borta.
Vi måste kolla fåren ofta ofta.
Lilla Doris har bytt namn
Vid pass halv tre tittade Duffy/Daffy/Daff-Daff - som hon nu heter - ut och sa ett bestämt bä. Då hade hon bara kommit ut med framklövarna och huvudet och luftade redan sina åsikter om världen hon såg. Företagsam ung dam.
Väl ute tog det väl bara två minuter innan hon var på benen och det hade nog gått ännu fortare, om inte jag hade tvingat henne att vara stilla så jag kunde torka henne någorlunda torr med handdukar. Ännu en minut senare hittade hon en spene och började dia. Mycket framåt liten tjej.
Daff är helt brun med en liten vit fläck på hjässan, precis som mor (Tjorven) sin. Lite förvånade blev vi allt, för Tjorven har fått tvillingar de två gånger hon har lammat, men denna gång nöjde hon sig med en unge.
De unga tackorna kikade nyfiket på medan Tjorven framfödde sin lilla. Förhoppningsvis hjälper det dem, när de ska till att lamma sen.
Nu får vi se vem som behagar nedkomma härnäst. Och när...
Bilder från dagen:
Väl ute tog det väl bara två minuter innan hon var på benen och det hade nog gått ännu fortare, om inte jag hade tvingat henne att vara stilla så jag kunde torka henne någorlunda torr med handdukar. Ännu en minut senare hittade hon en spene och började dia. Mycket framåt liten tjej.
Daff är helt brun med en liten vit fläck på hjässan, precis som mor (Tjorven) sin. Lite förvånade blev vi allt, för Tjorven har fått tvillingar de två gånger hon har lammat, men denna gång nöjde hon sig med en unge.
De unga tackorna kikade nyfiket på medan Tjorven framfödde sin lilla. Förhoppningsvis hjälper det dem, när de ska till att lamma sen.
Nu får vi se vem som behagar nedkomma härnäst. Och när...
Bilder från dagen:
Lilla Doris/Duffy
Lamning
Här är Doris på väg ut
Lamm i sikte!
Det blev inte Tofs. Det blev inte Bella. Det blev inte heller Bettan, som senaste veckan seglat upp som som nummer ett på lamningstopplistan.
Det är Tjorven som i detta nu ligger och krystar fram klövar och ...plopp en liten Doris. Brun med vit fläck i pannan. Döptes senare om till Daff DaffDaffy/ Duffy ...våra kära får har många namn.
Det är Tjorven som i detta nu ligger och krystar fram klövar och ...plopp en liten Doris. Brun med vit fläck i pannan. Döptes senare om till Daff DaffDaffy/ Duffy ...våra kära får har många namn.
Släpp fångarna loss...!
Idag är det VÅR och snösjoken dundrar i backen till höger och vänster; det slaskar och droppar; hundarna blir smutsiga - TJOHOO!
Stängde för säkerhets skull in fåren så de inte skulle få den sista snö- och iskakan från taket på sig. Redan imorse låg en meterhög blöt snövall vid fårens in- och utgång. Tur att inget litet dumt kräk stod där när det asade ned från taket.
Annars fullkomligt spottas det ut lamm.
Inte.
Det är spända juver och svullna rumpor lite varstans, men inget mer.
Vänta, vänta, vänta.
Igår fick vi en sändning med fårgrindar och lite smått inför lamningen. Fårgrindar är en av de klichéer man lär sig när man skaffar får. Här är fyra vanliga:
Får tar ingen tid.
Får äter vad som helst.
Får dricker inte.
Man kan aldrig ha för många fårgrindar.
En stämmer och det är den sista. Det är ett evigt flyttande på grindar hit och dit när man ska flytta om bland fåren, stänga av något, bygga saker, ha runt ensilagebalen etc. För att inte tala om på sommaren när man ska bygga fållor till tackorna i en hage och till baggarna i en annan och man håller på och släpar på dessa jäkla grindar.
Till slut är det nog så, att den som har flest grindar vinner...
Stängde för säkerhets skull in fåren så de inte skulle få den sista snö- och iskakan från taket på sig. Redan imorse låg en meterhög blöt snövall vid fårens in- och utgång. Tur att inget litet dumt kräk stod där när det asade ned från taket.
Annars fullkomligt spottas det ut lamm.
Inte.
Det är spända juver och svullna rumpor lite varstans, men inget mer.
Vänta, vänta, vänta.
Igår fick vi en sändning med fårgrindar och lite smått inför lamningen. Fårgrindar är en av de klichéer man lär sig när man skaffar får. Här är fyra vanliga:
Får tar ingen tid.
Får äter vad som helst.
Får dricker inte.
Man kan aldrig ha för många fårgrindar.
En stämmer och det är den sista. Det är ett evigt flyttande på grindar hit och dit när man ska flytta om bland fåren, stänga av något, bygga saker, ha runt ensilagebalen etc. För att inte tala om på sommaren när man ska bygga fållor till tackorna i en hage och till baggarna i en annan och man håller på och släpar på dessa jäkla grindar.
Till slut är det nog så, att den som har flest grindar vinner...
Uppstickare
Nä, Tofs la en dimridå. Hoppas bara att inget är fel på henne; gud vet vad det var för slempropp hon gick omkring med? Hon äter och verkar må bra, så det är säkert inget fel.
Men ikväll hittade jag en uppstickare - Bettan! Ganska svullen och rödlätt och till på köpet med stort och stinnt juver. Bettan är alltså Bellas halvsyster; ska hon spränga målsnöret före syrran?
Och hur gör vi då med vadslagningen? Vem ska köpa vinet och vem ska dricka det?
Men ikväll hittade jag en uppstickare - Bettan! Ganska svullen och rödlätt och till på köpet med stort och stinnt juver. Bettan är alltså Bellas halvsyster; ska hon spränga målsnöret före syrran?
Och hur gör vi då med vadslagningen? Vem ska köpa vinet och vem ska dricka det?
Fårfinter
Jaha, så var det stora lamningslurendrejeriet igång igen.
-21 grader och jag kör till fåren för att se till dem. Tofs - matvraket - ids inte resa på sig när jag går in till tackorna, alla de andra har rest sig. Till på köpet sträcker hon på halsen, vrider den och flemar lite. Som grädden på moset tittar hon på sin mage. Lamningstecken. När hon väl ställt sig upp och jag kan kika under svansen, ser jag att något slags slempropp har gått, men Tofs är inte särskilt svullen. Men, men -hon kanske inte hinner bli svullen innan det är dags.
Men att lamma i minus 21 grader... Det är ju ingen höjdare. Nåväl, in med extra halm till fåren. Jag gör en lammfålla i ett hörn. Gör en lammfålla till inne i koladugården intill fårens lösdrift. Det är varmare (mindre kallt är kanske mer korrekt) där och i nödfall får vi väl flytta ut lammerskor dit.
Fåren behöver ny ensilagebal, men i denna kyla fungerar inte gårdens gamla maskiner, så vi får ta hö till dem istället. Höet gör dem törstiga och förvånansvärt nog har inte vattnet frusit i ledningarna, så de får en balja vatten. Isskorpa bildas på nolltid i kylan, men vad ska man göra?
Kikar i rumpan på Tofs, men inga fler tecken syns.
Åker till jobbet och jobbar fram till lunch, då jag åker tillbaka till fåren. Tofs är helt obekymrad och osvullen.
Hem och äter och innan jag ska sticka iväg till kvällspasset kör jag ånyo till fåren. Där händer absolut ingenting.
Det är bara att inse - Tofs har kört slemproppsskämtet på mig. Fast jag är inte helt missnöjd; jag vill verkligen inte ha lamm i den kölden.
Månadens vadslagning har börjat
Jag satsar på att Bella blir första mamman i år! På söndag morgon. En tacka. ...nu blev spåkulan grumlig... nu ser jag inte mer.
Våra välsignade får
Har ställt i ordning lite inför förestående lamningar. Fåren är så runda om sina magar. Värst är Pims som har en frigång på någon decimeter bara. Kanske hon slår till med trillingar? Fast hellre tvillingar, så vi inte behöver stödmata något litet lamm.
Bolly är också rund; det hörs ju på namnet. Lilla Dott är inte så liten. Systrarna Snygg - Tofs och Fläta - lär få tvilllingar likaså. Glädjande nog verkar en del av de unga tackorna också vara dräktiga.
Igår eftermiddag/kväll hade vi världens oväder här och det blåste något elvajävligt. Linda tittade till fåren på kvällen och fick bygga ett vindskydd till dem, utanför lagårdsdörren, så det inte blåste in så mycket.
Stämningen i fårhuset har blivit gemytlig. Tackorna bräker på ett särskilt sätt, de brummar mer. Låter som de bräker med munnen full med mat. Och så har de blivit keligare. Till och med de små virrpottorna Cocos och Caramelle kan man få peta lite på. Idag stod Bolly och somnade, när jag satt och kliade henne.
Jag unnar alla människor att sitta på nyströdd halm med en flock dräktiga värmlandsfår omkring sig. Man kan sitta i timmar och bara vara. Ingen som pratar och stressar och frågar. Inga beslut att fatta, ingen tid att passa. Hade det inte varit ett par minusgrader hade jag nog också somnat där i halmen, till fårens stilla idisslande.
Annars är det mest ett jävla skottande av snö mest hela tiden. Man skottar fram sin bil på morgonen och skottar utfarten och när man kommer hem får man skotta utfarten som snöplogen vräkt upp en halvmeter väl packad isig snö på. Sen får man skotta hos fåren och när man kommer hem kommer man inte in på utfarten pga av snön, så man får köra och ställa bilen 50 m bort (och SVÄRA) och gå tillbaka och skotta fram en snö/isramp, så man kan köra upp bilen på tomten. Lindas bil ville inte ens ta sig ut från gårdsplan; hon hade visst svurit lite också.
VÄGRA VINTER!
Bolly är också rund; det hörs ju på namnet. Lilla Dott är inte så liten. Systrarna Snygg - Tofs och Fläta - lär få tvilllingar likaså. Glädjande nog verkar en del av de unga tackorna också vara dräktiga.
Igår eftermiddag/kväll hade vi världens oväder här och det blåste något elvajävligt. Linda tittade till fåren på kvällen och fick bygga ett vindskydd till dem, utanför lagårdsdörren, så det inte blåste in så mycket.
Stämningen i fårhuset har blivit gemytlig. Tackorna bräker på ett särskilt sätt, de brummar mer. Låter som de bräker med munnen full med mat. Och så har de blivit keligare. Till och med de små virrpottorna Cocos och Caramelle kan man få peta lite på. Idag stod Bolly och somnade, när jag satt och kliade henne.
Jag unnar alla människor att sitta på nyströdd halm med en flock dräktiga värmlandsfår omkring sig. Man kan sitta i timmar och bara vara. Ingen som pratar och stressar och frågar. Inga beslut att fatta, ingen tid att passa. Hade det inte varit ett par minusgrader hade jag nog också somnat där i halmen, till fårens stilla idisslande.
Annars är det mest ett jävla skottande av snö mest hela tiden. Man skottar fram sin bil på morgonen och skottar utfarten och när man kommer hem får man skotta utfarten som snöplogen vräkt upp en halvmeter väl packad isig snö på. Sen får man skotta hos fåren och när man kommer hem kommer man inte in på utfarten pga av snön, så man får köra och ställa bilen 50 m bort (och SVÄRA) och gå tillbaka och skotta fram en snö/isramp, så man kan köra upp bilen på tomten. Lindas bil ville inte ens ta sig ut från gårdsplan; hon hade visst svurit lite också.
VÄGRA VINTER!
Bilder på lammen
Fläta och hennes lamm.
Tjorven kollar till Choklad
Clown
Ett bauta-lamm!!!
Lilla Dott, Alka, trendfåret, det lilla runda fåret, ...kärt barn har många namn, lammade i natt. OM jag nu hade något favoritfår vore det hon. Det var mysigt för hon gick omkring i halmen och knorrade och slickade och slickade på sig, på mig och på annat som kom i vägen. Bollys dagsgamla baggar tutade i högan sky och var allmänt enerverande. Lill lyckades senare på natten tratta i dem lammnäring och då tystnade de. Antagligen har inte mamma Bolly hunnit fylla på i samma takt som de dricker så de var så hungriga.
Lilla Dott vankade av och an och till slut la hon sig ner och krystade och vips var alla andra fåren försvunna ut i hagen. De kom in ett och ett ibland för att titta till henne. Jag satt i halmen och flera gånger kom hon och la sig bredvid mig och en gång med huvudet i knät. Klövar stack ut och sen en nos med blå tunga. Det var stora lammdelar... Just som jag hämtade handdukar för att hjälpa till att få ut den, så kom Lill, och med gemensamma krafter fick vi ut en bagge på 5,9 kg! Stackars förstföderskan.
Allt verkade vara frid och fröjd och den reste sig och diade men då såg vi att den gick på framsidan av klövarna fram. Den hade ingen styrsel i kotorna när han gick. Vi spjälade honom och får se i morgon vad som ska göras.
Pims betedde sig misstänkt men hon är van så med lampan på klarar hon sig till i morgon bitti.
Bilder på nattens bamsebagge
Lilla Dott vankade av och an och till slut la hon sig ner och krystade och vips var alla andra fåren försvunna ut i hagen. De kom in ett och ett ibland för att titta till henne. Jag satt i halmen och flera gånger kom hon och la sig bredvid mig och en gång med huvudet i knät. Klövar stack ut och sen en nos med blå tunga. Det var stora lammdelar... Just som jag hämtade handdukar för att hjälpa till att få ut den, så kom Lill, och med gemensamma krafter fick vi ut en bagge på 5,9 kg! Stackars förstföderskan.
Allt verkade vara frid och fröjd och den reste sig och diade men då såg vi att den gick på framsidan av klövarna fram. Den hade ingen styrsel i kotorna när han gick. Vi spjälade honom och får se i morgon vad som ska göras.
Pims betedde sig misstänkt men hon är van så med lampan på klarar hon sig till i morgon bitti.
Bilder på nattens bamsebagge
Det sa plopp äntligen!
Korken gick ur och ut kom två välskapta baggar. Mor och söner skötte sig exemplariskt enligt lammerska Lill.
Här är våra bags in box:
Ja, och här är dagen border colliebild
Här är våra bags in box:
Ja, och här är dagen border colliebild
Lamning live
SMS från Lill:
08:32 Tofs är på G. Har värkar ser det ut som. Jag stannar hemma ett tag till. Kan du komma loss om ngt skulle strula?
9:26: Vattnet gått
9:54 : Skymtat klöv
10.14 : Lammet beslutade sig för att avvakta lite
10:38 : Bruna klövar titta ut. Eller svarta.
Ögonblicksbild: Ida sover med huvudet i mineralhinken.
Samtal från Lill 11:00. Bautabagge!
Lill fick hjälpa en stor brun bagge att komma ut. Tofs är fortfarande rund och kanske kommer det en till? Annars ska Lill jobba.
11:11 SMS från Lill: Den lille hoppar groda
11:32 SMS från Lill: Fritt med mjölk, mkt vax innan. Diar på första försöket. Tofs toppenmamma!
4,5 kg vägde den!
08:32 Tofs är på G. Har värkar ser det ut som. Jag stannar hemma ett tag till. Kan du komma loss om ngt skulle strula?
9:26: Vattnet gått
9:54 : Skymtat klöv
10.14 : Lammet beslutade sig för att avvakta lite
10:38 : Bruna klövar titta ut. Eller svarta.
Ögonblicksbild: Ida sover med huvudet i mineralhinken.
Samtal från Lill 11:00. Bautabagge!
Lill fick hjälpa en stor brun bagge att komma ut. Tofs är fortfarande rund och kanske kommer det en till? Annars ska Lill jobba.
11:11 SMS från Lill: Den lille hoppar groda
11:32 SMS från Lill: Fritt med mjölk, mkt vax innan. Diar på första försöket. Tofs toppenmamma!
4,5 kg vägde den!
En helg av fåraktiviteter
Det var lördag morgon och strålande sol! Vi - Lill och jag och Veronica från mjölkgården som vi samarbetar med - hade packat picknickkorgen, spett och gummiklubba för en dags stängsling av sommarhagen. Här skulle jobbas hårt. Hälften av den vackra halvön kommer husera kalvar i år och fåren kommer gå på den del som betades av kalvar förra året. Vi gick runt och satte extra stolpar här och där och röjde undan gammal taggtråd och nedfallna grenar. På det stora hela var stängslet ganska okej och det mesta kommer lösas med en extra stolpe och röjsåg. Det blev dagens mantra "..och röjsåg". Frampå eftermiddagen var vi ganska spaka och ganska rödbrända om nosen.
Söndagen bjöd på samma vackra väder och denna dag hade Veronica utrustat sig med Röjsågen. Vi hade ett par hundra meter vass att röja för av någon outgrundlig anledning hade staketet satts tio meter ut från strandlinjen. Till slut hade vi kämpat oss igenom och fått alla stolpar på plats och då var det bara att gå runt och sätta "grisknorrar" på dem och pilla in den välspända ståltråden på plats. Jag har fortfarande träningsvärk i händerna.
Lill och jag tittade till fåren vid sextiden och vad hade hänt? Jo, Tjorven hade väl lammat i godan ro och stoltserade med ett lamm av varje kön. Fläta såg ut som hon kunde tänka sig att lamma också. Vi var hungriga som vargar och alldeles möra av allt klubbsvingande så vi försökte låtsas som ingenting. Vårt dilemma är att å ena sidan vill vi ju tro att de sköter det hela själva - och hittills har det ju inte varit några problem - men å andra sidan vill vi ju möjligaste mån undvika att det händer tråkigheter. Vi har ju trots allt gått på lamningskurs... När vi satt i bilen för att åka hem till middagen och Fläta inom loppet av tre sekunder gav oss tre nära-lamnings-tecken så bestämde vi oss för att åka tillbaka efter maten.
När vi kom ner till fårhuset igen kunde vi se att det helt säkert skulle hända något men det kan ju ta både en och tre timmar så vi åkte hem till Lill och drack te. Väl tillbaka till fåren var Fläta i full gång. Hon stönade och stånkade som vi aldrig hört ett får låta förr och hon tog i av alla krafter. Två klövar och en nos stack fram men det gick trögt. Till slut bestämde vi oss för att hjälpa henne lite och eftersom hon är ett av våra mindre tama får fick vi stänga in henne i lamningsboxen. Där lirkade vi ut ett rejält tacklamm på 4.3 kg. Sen väntade vi på efterbörden... och väntade... och så kom en blåsa till och vi trodde att lamm nummer två var på väg. Inget lamm kom och Fläta hade inga värkar och till slut bestämde vi oss för att känna efter. Fixa varmvatten, klippa naglarna och hala upp ärmarna. Minusgrader och mitt i natten. Då pajade lampan och vi har ju ingen el i vårt fårhus så allt ses i pannlampans sken och när två lampor ger upp samtidigt blir det problematiskt. Som tur var sken fullmånen in och gav oss ledsyn. Snart hade vi båda känt efter ordentligt och konstaterat att det inte fanns fler lamm. Vi åkte hem och hoppades på det bästa och mycket riktigt så låg en prydlig efterbörd och väntade på Lill vid morgonfodringen.
Vi var rätt slitna när måndagsmorgonen kom och jag satt med jackan på framför datorn på kontoret och hade tinat upp lagom till lunch.
Söndagen bjöd på samma vackra väder och denna dag hade Veronica utrustat sig med Röjsågen. Vi hade ett par hundra meter vass att röja för av någon outgrundlig anledning hade staketet satts tio meter ut från strandlinjen. Till slut hade vi kämpat oss igenom och fått alla stolpar på plats och då var det bara att gå runt och sätta "grisknorrar" på dem och pilla in den välspända ståltråden på plats. Jag har fortfarande träningsvärk i händerna.
Lill och jag tittade till fåren vid sextiden och vad hade hänt? Jo, Tjorven hade väl lammat i godan ro och stoltserade med ett lamm av varje kön. Fläta såg ut som hon kunde tänka sig att lamma också. Vi var hungriga som vargar och alldeles möra av allt klubbsvingande så vi försökte låtsas som ingenting. Vårt dilemma är att å ena sidan vill vi ju tro att de sköter det hela själva - och hittills har det ju inte varit några problem - men å andra sidan vill vi ju möjligaste mån undvika att det händer tråkigheter. Vi har ju trots allt gått på lamningskurs... När vi satt i bilen för att åka hem till middagen och Fläta inom loppet av tre sekunder gav oss tre nära-lamnings-tecken så bestämde vi oss för att åka tillbaka efter maten.
När vi kom ner till fårhuset igen kunde vi se att det helt säkert skulle hända något men det kan ju ta både en och tre timmar så vi åkte hem till Lill och drack te. Väl tillbaka till fåren var Fläta i full gång. Hon stönade och stånkade som vi aldrig hört ett får låta förr och hon tog i av alla krafter. Två klövar och en nos stack fram men det gick trögt. Till slut bestämde vi oss för att hjälpa henne lite och eftersom hon är ett av våra mindre tama får fick vi stänga in henne i lamningsboxen. Där lirkade vi ut ett rejält tacklamm på 4.3 kg. Sen väntade vi på efterbörden... och väntade... och så kom en blåsa till och vi trodde att lamm nummer två var på väg. Inget lamm kom och Fläta hade inga värkar och till slut bestämde vi oss för att känna efter. Fixa varmvatten, klippa naglarna och hala upp ärmarna. Minusgrader och mitt i natten. Då pajade lampan och vi har ju ingen el i vårt fårhus så allt ses i pannlampans sken och när två lampor ger upp samtidigt blir det problematiskt. Som tur var sken fullmånen in och gav oss ledsyn. Snart hade vi båda känt efter ordentligt och konstaterat att det inte fanns fler lamm. Vi åkte hem och hoppades på det bästa och mycket riktigt så låg en prydlig efterbörd och väntade på Lill vid morgonfodringen.
Vi var rätt slitna när måndagsmorgonen kom och jag satt med jackan på framför datorn på kontoret och hade tinat upp lagom till lunch.
