En helg av fåraktiviteter
Det var lördag morgon och strålande sol! Vi - Lill och jag och Veronica från mjölkgården som vi samarbetar med - hade packat picknickkorgen, spett och gummiklubba för en dags stängsling av sommarhagen. Här skulle jobbas hårt. Hälften av den vackra halvön kommer husera kalvar i år och fåren kommer gå på den del som betades av kalvar förra året. Vi gick runt och satte extra stolpar här och där och röjde undan gammal taggtråd och nedfallna grenar. På det stora hela var stängslet ganska okej och det mesta kommer lösas med en extra stolpe och röjsåg. Det blev dagens mantra "..och röjsåg". Frampå eftermiddagen var vi ganska spaka och ganska rödbrända om nosen.
Söndagen bjöd på samma vackra väder och denna dag hade Veronica utrustat sig med Röjsågen. Vi hade ett par hundra meter vass att röja för av någon outgrundlig anledning hade staketet satts tio meter ut från strandlinjen. Till slut hade vi kämpat oss igenom och fått alla stolpar på plats och då var det bara att gå runt och sätta "grisknorrar" på dem och pilla in den välspända ståltråden på plats. Jag har fortfarande träningsvärk i händerna.
Lill och jag tittade till fåren vid sextiden och vad hade hänt? Jo, Tjorven hade väl lammat i godan ro och stoltserade med ett lamm av varje kön. Fläta såg ut som hon kunde tänka sig att lamma också. Vi var hungriga som vargar och alldeles möra av allt klubbsvingande så vi försökte låtsas som ingenting. Vårt dilemma är att å ena sidan vill vi ju tro att de sköter det hela själva - och hittills har det ju inte varit några problem - men å andra sidan vill vi ju möjligaste mån undvika att det händer tråkigheter. Vi har ju trots allt gått på lamningskurs... När vi satt i bilen för att åka hem till middagen och Fläta inom loppet av tre sekunder gav oss tre nära-lamnings-tecken så bestämde vi oss för att åka tillbaka efter maten.
När vi kom ner till fårhuset igen kunde vi se att det helt säkert skulle hända något men det kan ju ta både en och tre timmar så vi åkte hem till Lill och drack te. Väl tillbaka till fåren var Fläta i full gång. Hon stönade och stånkade som vi aldrig hört ett får låta förr och hon tog i av alla krafter. Två klövar och en nos stack fram men det gick trögt. Till slut bestämde vi oss för att hjälpa henne lite och eftersom hon är ett av våra mindre tama får fick vi stänga in henne i lamningsboxen. Där lirkade vi ut ett rejält tacklamm på 4.3 kg. Sen väntade vi på efterbörden... och väntade... och så kom en blåsa till och vi trodde att lamm nummer två var på väg. Inget lamm kom och Fläta hade inga värkar och till slut bestämde vi oss för att känna efter. Fixa varmvatten, klippa naglarna och hala upp ärmarna. Minusgrader och mitt i natten. Då pajade lampan och vi har ju ingen el i vårt fårhus så allt ses i pannlampans sken och när två lampor ger upp samtidigt blir det problematiskt. Som tur var sken fullmånen in och gav oss ledsyn. Snart hade vi båda känt efter ordentligt och konstaterat att det inte fanns fler lamm. Vi åkte hem och hoppades på det bästa och mycket riktigt så låg en prydlig efterbörd och väntade på Lill vid morgonfodringen.
Vi var rätt slitna när måndagsmorgonen kom och jag satt med jackan på framför datorn på kontoret och hade tinat upp lagom till lunch.
Söndagen bjöd på samma vackra väder och denna dag hade Veronica utrustat sig med Röjsågen. Vi hade ett par hundra meter vass att röja för av någon outgrundlig anledning hade staketet satts tio meter ut från strandlinjen. Till slut hade vi kämpat oss igenom och fått alla stolpar på plats och då var det bara att gå runt och sätta "grisknorrar" på dem och pilla in den välspända ståltråden på plats. Jag har fortfarande träningsvärk i händerna.
Lill och jag tittade till fåren vid sextiden och vad hade hänt? Jo, Tjorven hade väl lammat i godan ro och stoltserade med ett lamm av varje kön. Fläta såg ut som hon kunde tänka sig att lamma också. Vi var hungriga som vargar och alldeles möra av allt klubbsvingande så vi försökte låtsas som ingenting. Vårt dilemma är att å ena sidan vill vi ju tro att de sköter det hela själva - och hittills har det ju inte varit några problem - men å andra sidan vill vi ju möjligaste mån undvika att det händer tråkigheter. Vi har ju trots allt gått på lamningskurs... När vi satt i bilen för att åka hem till middagen och Fläta inom loppet av tre sekunder gav oss tre nära-lamnings-tecken så bestämde vi oss för att åka tillbaka efter maten.
När vi kom ner till fårhuset igen kunde vi se att det helt säkert skulle hända något men det kan ju ta både en och tre timmar så vi åkte hem till Lill och drack te. Väl tillbaka till fåren var Fläta i full gång. Hon stönade och stånkade som vi aldrig hört ett får låta förr och hon tog i av alla krafter. Två klövar och en nos stack fram men det gick trögt. Till slut bestämde vi oss för att hjälpa henne lite och eftersom hon är ett av våra mindre tama får fick vi stänga in henne i lamningsboxen. Där lirkade vi ut ett rejält tacklamm på 4.3 kg. Sen väntade vi på efterbörden... och väntade... och så kom en blåsa till och vi trodde att lamm nummer två var på väg. Inget lamm kom och Fläta hade inga värkar och till slut bestämde vi oss för att känna efter. Fixa varmvatten, klippa naglarna och hala upp ärmarna. Minusgrader och mitt i natten. Då pajade lampan och vi har ju ingen el i vårt fårhus så allt ses i pannlampans sken och när två lampor ger upp samtidigt blir det problematiskt. Som tur var sken fullmånen in och gav oss ledsyn. Snart hade vi båda känt efter ordentligt och konstaterat att det inte fanns fler lamm. Vi åkte hem och hoppades på det bästa och mycket riktigt så låg en prydlig efterbörd och väntade på Lill vid morgonfodringen.
Vi var rätt slitna när måndagsmorgonen kom och jag satt med jackan på framför datorn på kontoret och hade tinat upp lagom till lunch.
Kommentarer
Trackback
