Jaha, så vaknar man och ser att det är -21 grader. Det är ju rätt kallt. Fast det tycker inte samojeden, som med välbehag ligger ute i snön och kisar med ögonen och är så vacker, så vacker.

Lapphunden är också vinterutrustad och det är inte mycket som biter på henne heller, men vallhunden har så bjuttig päls. Å andra sidan är hon hela tiden i rörelse och håller sig varm ändå. Förhoppningsvis odlar hon bättre päls vad det lider. Men hennes små tunna öronlappar... - de blir ju så kalla. Tänk om de blir djupfrysta och ramlar av! Hon skulle se hemskt löjlig ut utan sina öron.

Lassies öron är jag annars mycket nöjd med. De blev precis så som jag tycker att border collieöron ska se ut. Rosettöron tror jag formen kallas. Linda ville att ena örat skulle stå upp; hon tyckte väl det var gulligt, men tack och lov vek båda öronen ihop sig på rätt ställen. Nu kan det ena örat - och ibland t o m båda - ställa sig upp om Lassie är väldigt intresserad av något (får t ex) och även när hon har sprungit mycket.

Samojedens och lapphundens öron är tjocka i sig och har mycket tät behåring; det vill mycket till innan de ramlar av.

Själv har jag tagit ut det utnötta fodret i mina Hestra-vantar (gud vad bra de har varit!) och stoppat i hundvantarna, som Pia i Sveg har stickat av ull från mina egna hundar. Lite tjockt, men ack så varmt.

Fårstackarna var hungriga när jag kom ner i morse. De hade slut på ensilagen och då brukar de bräka välkomnande i hopp om mat. Idag var de alldeles stilla och sa inte ett knyst. När jag hivade in höet till dem kastade de sig fullkomligen över det, så nog var de hungriga alltid.

Och deras vatten bara fryser hela tiden. Det är inte lång stund de har på sig att dricka från det man hällt upp åt dem. Undrar om de äter snö? Inte helt omöjligt, även om jag aldrig sett det. Hoppas de är så kloka.

Annars verkar de må bra. Pälsen på halsen ner mot bröstbenet har börjat lossna. Det brukar göra så, när det drar ihop sig till lamning. Undrar vad det är för vits med det?

P.S. "Busters öron" är en rolig och en smula makaber bok av Maria Ernestam. Sensmoralen i den är - gräv aldrig i gamla rosenrabatter...

Lotta Corell                          Lilla Lamms Lotta

Grillad lammytterfilé, varm potatissallad med färska örter och tryffelsås

Weine har laddat spjutet


Fåren anser att hela proceduren tar alldeles för lång tid

Med en kirurgs precision pluttar Weine ner ensilagebalen på trätrallen


Grindarna öppnas


0,1 sekund senare


Mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mumsmums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mums mumsmums mums mums mums mums

-"Vem är det?" frågade 3,5-åringen igår kväll när jag skivade upp en fläskfilé. Återigen svaret, -"Det är en fläskfilé, den heter ingenting för den kommer från affären." Den här gången frågade hon vidare: -"Är det ett djur?" "Varför heter det blod?"

Förhoppningsvis kommer mina barn ha bättre koll än (hel-)brittiska barn som tror att bacon kommer från får och att havre växer på träd.
Se det sorgliga resultatet av en brittisk undersökning här.

Jag förstår inte att det ska vara så svårt att hålla ordning i frysen?

Själv har jag köttet i alfabetisk ordning: Bagge, Får, Gris, Kalkon, Kanin, Lamm, Nöt, Vildsvin. Precis som på biblioteket.

Våra grannar har fått barn! Äntligen! En liten gosse. Namnet icke bestämt ännu. Pappa Lennart har läst en del böcker av Xenofon (grekisk tänkare på 4- och 300-talet f.Kr.) nyligen och är helt inne i Xenofons värld. Risken är överhängande att grabben får heta Xenofon istället för de mer normala Fendt och Deutz.

Och snön fortsätter falla. Xenofons pappa är ute och plogar på nätterna.

Apropå mat (i frys och annars). I dagens Östra Småland var en artikel om att gemene man kastar så mycket mat. Annica Triberg har skrivit en bok om detta "100 sätt att rädda maten". En tredjedel av det vi släpar hem från affären slänger vi!! Hur eller hur så hade tryckfelsnisse (finns han fortfarande?) varit framme i artikeln, varför där stod följande:

"I genomsnitt slänger ett fyrapersoners hushåll fem och ett halvt kilo fullt ätbar man i veckan."

Det tyckte vi var roligt.

Och jag har äntligen fattat beslutet att skaffa höns. Hedemorahöns närmare bestämt. Allmogehöns alltså. Genbankshöns. Kontakt har etablerats med Ingrid i Jämjö, som föder upp dylika. Så till sommaren någon gång ska min trädgård befolkas med befjädrade snyggingar. Linda har ju redan höns - gula Orpington - (en höna och två tuppar...), folket på Gården har höns, Jimi har höns... jag känner pressen...

Nej, men Hedemorahönsen verkar passa mig förträffligt. Förutom att det är en gammal ras, är de friska och sunda, lägger ägg och ruvar dem, tar hand om sina kycklingar bra. Tål kyla och är dessutom vackra. Mer kan man inte begära.

Vad har detta med får att göra?

Inte mycket. Men de låter hälsa att de mår bra och ser fram emot lamningen!

Ett litet P.S.

I skrivande stund sitter jag med ett glas vin. Har ni inte provat The King, eller Elvis-vinet som vi kallar det, så gör det! Cabernet Sauvignon, ca 110 pix, värt vartenda öre. Enda vinet vi har på våra vinprovningar... (Här Linda kan du lägga in en bild från någon av våra vinprovningar.) Går säkert att dricka till lamm, hehe.

Lassie var hos sin veterinär Carola idag och fick sin ettårsvaccination. Till moraliskt stöd hade hon sin kattbror Abbe (=Katten Med Vitt)(inte mycket till stöd skulle jag vilja säga...). Han skulle också vaccineras. Så att han inte får sin brors kattsnuva.

Båda djuren skötte sig ypperligt och Carola tyckte att Lassie hade utmärkt mentalitet.

Efter denna prövning tog hon - väl hemma igen - ut all sin överskottsenergi på lapphunden på fältet framför huset. Då gick det undan...

Vi ha tatt den andra til fångna vi har henes telifån vi vil ha cross je oss cros så få du tebaksna   ammanda å pimms vacktarna.
Helsnigar dåt å tåffs

........

Jag målade och såg meddelandet så sent att jag tänkte att även om Lill är tillfångatagen så har hon nog somnat nu. Inte värt att börja stöka med fritagningsförsök så här dags, tänkte jag.
I morse när jag kom till fåren hade de dock släppt henne. Troligtvis hade hon lyckats övertyga dem om att det var bäst för alla om hon fick åka med bilen till verkstaden som planerat, annars skulle hon ju aldrig kunna hämta kross åt dem.

Lördag eftermiddag och ettårskalas för lilla vallhunden. Tårta, saft, kaffe och avec var utlovat och strax efter fyra var Lills hus fyllt av En vallhund till med familj, jag med man och barn men utan hund. En vän till Lill hade gjort en fantastisk tårta:

Sjuka mamman hade äntligen släpat sig ur sjuksängen där hon legat däckad i en vecka och för att glädja de små barnen skulle det åkas till Leos Lekland. (Där kan man sitta i "lugn och ro" och göra bokföringen och ändå känna sig som en bra mamma). På vägen inhandlades det pappersnäsdukar och lilla Caitlyn behövde också snyta sig. Då utbrister hon -"Det luktar får!" Såklart, det var ju Lambi näsdukar.

Vårt fårår 2009 var betydligt bättre och lugnare än 2008. Vi hade blivit luttrade och vana vid motgångar, så hela 2009 kändes som ett lätt år. Dock, när man läser igenom vad som hände under 2009, så var det en hel del! Det mesta var ju positivt, men en del ledsamheter kom naturligtvis också. Här är en liten resumé över Lilla Lamms gångna år.

JANUARI

Året börjar bra med att Amanda lyckas få in huvudet i handtaget på en hink innehållande spannmålskross och blir så nervös av detta att hon vägrar låta sig fångas in och befrias. Till slut får extrahjälp inkallas och Amanda  slipper sin hink.

9 januari. Lilla Lamms lilla border collie föds i Lärbro på Gotland hemma hos Rune och Kerstin, Tingsbackens kennel. Hon ska få heta Lassie.

MARS

Den 9 mars hämtar vi Lassie vid färjeterminalen i Oskarshamn. Hon är otroligt söt och kissar på golvet i terminalen.

Blåtungevaccinationerna har kommit igång till slut. Våra tackor får alla en spruta och blir märkta på ryggen med ful rosa sprayfärg, som aldrig går bort. Kul, när vi vill ta fina bilder på mammor och lamm sen...

12 mars behagar Bolly nedkomma med tvenne söner. Carl-Gustaf och Chabo. Bägge föds svarta, men kommer med tiden att bli grå. Alla lamm ska få namn på C, så att vi ska kunna hålla koll på vem som är deras pappa (Bandit är far till alla lammen detta år). Chabo är en förvanskning av kungens smeknamn Tjabo.

13 mars är det så Dotts tur. Vår knubbiga mjukistacka. Första lamningen även för henne, men hon bär på ett enda jättelamm, nämligen Ctig-Helmer. Vanliga lamm väger 2-4 kg - Stickan 5,9... Vi får ta i med hårdhandskarna för att få ut honom. Stackars Dott. Lammet är vitt med grå och roströda tecken, viltfärgade ben. Långhårig. Förmodligen pga av att han är så stor och varit ihopvikt i Dott, kan han inte räta ut frambenen på några dagar. Vi spjälar honom och efter en vecka är han "normal".

14 mars. Stora tackan Junibackens Lilla Pims lammar för andra gången. Förra gången fick hon raringen Pucko, denna gång får hon raringarna Chutney (tacka) och Charlie Brown (bagge). Bägge två lika sociala som Pucko. Chutney kommer att bli grå och Charlie brun.

Vi firar lamningarna med Bolly (Bollinger) och lammtunga.

28 mars är det Amanda som lammar. Hon får ett bagglamm - Clown - som är lite speciell: han är vit med svarta prickar, som Pippis häst.

29 mars lammar Tofs och får ett tacklamm, svart, som får heta Cocos, för hon har vit hjässa.

30 mars tar vi våra lagårdskatter till veterinären för kastrering. De sköter sig ypperligt och blir även avmaskade och behandlade mot öronskabb.

30 mars får även Tjorven två tacklamm, ett brunt och ett brunskäckigt tacklamm. Tjejerna får heta Cacao och Choklad.

APRIL

2 april är Fläta sist ut och klämmer fram Caramelle och Chaplin, grå- och vitskäckig och svart. Mycket vackra lamm, men skygga som sin mor.

15 april. Conny klippare gör en snabb visit och klipper våra får på rekordtid. Vi står nämligen i beråd att köra ner tre gamla tackor plus ett lamm till slakteriet/charkuteriet i Bräkne-Hoby. Tackorna ska bli varmrökt grillkorv och vitlökskorv. (Korven blev mycket uppskattad, men oj vad mycket strul det var unterwegs...)

23 april hämtar vi korven i Bräkne-Hoby efter många om och men. Lammet som skulle styckas är inte styckat, utan det ska levereras upp till oss veckan därpå. Skinnen verkar ett tag vara borta, men återfinns sedan. Strul, strul, strul. Vi kör upp skinnen till Frank i Flygsfors för garvning.

26 april. Vädret är nådigt och växtligheten börjar frodas. Vi släpper ut fåren på bete i underskön hage.

29 april är vi klara med sorteringen av ullen (från tre klippningar). Nästan 50 kg ren ull körs till Jeff och Pia, spinneriet i Fårbo.

MAJ

1 maj bevistar vi vallhundstävlingar på Wannborga på Öland. Efter att ha sett hur man ska göra - Lassie var med och kollade - intog vi god lunch på restaurangen därstädes.

Runt 20 maj är Lilla Lamm med i lokaltidningen Barometern. Man gör reportage om Rockneby och Linda agerar fäbodjänta.

22 maj tar vi med oss Charlie Brown ut på fotosession. Vi tar en massa foton som tillika är bildgåtor. KalmarPosten tar in dem som sommartävling.

JUNI

5 juni fattas Clown i hagen. Linda hittar honom död. Förmodligen har han och hans bröder stångats och Clown brutit nacken.

Charlie lär sig gå under elstängslet och vi flyttar baggarna till annan hage.

Vi får tillbaka garnet från Solkusten med anmärkningen Garn av världsklass.

Kalvarna våra får sambetar med förstör fårens prylar och skrämmer dem till tystnad. Linda utreder brotten.

20 juni. Lassie får prova på att valla lite och sköter sig fint. Älskar jobbet!

25 juni börjar våra bildgåtor komma in i KalmarPosten.

27 juni finns Lilla Lamm representerat på Nabbendagen i Timmernabben. Inte mycket blir sålt av skinn och garn, men bra reklam.

JULI

Lilla Lamm hjälper till med höskörden på gården där fåren har sin vinterbostad. Linda får köra den lilla blå traktorn.

3 juli hämtar vi vår avelsbagge för 2009 Hampus i Ödeshög hos Ann-Charlotte Fokine. Han är mörkt grå och mycket stilig och snäll. Hampus får gå tillsammans med våra småbaggar.

19 juli får vi ta bort Hampus' andra metallöronmärke, som skaver sönder hans öra. Baggen ligger ned, Linda sitter på honom och likväl lyckas han resa sig upp.

29 juli upptäcker Linda att Amanda har en böld på ovansidan av en klöv. Tackan blir hemkörd till "sjukstugan" i min trädgård tillsammans med en sällskapsdam, Dott.

AUGUSTI

2 augusti vaccineras fåren mot blåtunga igen. Denna gång vaccineras även lammen.

4  augusti. Vargen kommer. Men den stannar kvar i Blekinge och viker sen av inåt landet. Linda köper en ny fin kamera och tar 169 kort på fåren den första dagen...

19 augusti. Gevalia är halt; visar sig ha spricka i en klöv.

28 augusti. Gå tillbaka till detta datum i bloggen och titta på de ljuvliga bilderna av lilla Caitlyn och fåren!

SEPTEMBER

1 september flyttar vi baggarna till vinterlagården pga betesbrist. Finns inte så mycket bete där heller, men det går lättare att stödutfodra dem där.

2 september. Vårt gullelamm Chutney visar sig halt och Linda tar hem henne till Amanda och Dott, som fortfarande betar i min trädgård. Det visade sig inte vara något varaktigt, utan nog bara en sträckning.

6 september. Trädgårdsfåren får åka tillbaka till sommarhagen och de andra tackorna.

20 september kommer vår veterinär ut för att titta på klövarna. Vi hoppas att hon kan friskförklara våra får från klövröta. Hon får bara chans att se baggklövarna, för tackorna har lyckats bryta sig ur sin fålla och visar sig omöjliga att övertala att komma tillbaka.

25 september. Kersti återvänder. Gevalia och hennes dotter Björk har misstänkta klövspalter. Vi släpper Hampus till tackorna.

30 september. Äntligen kommer Länsstyrelsen och kontrollerar vårt fårhus och godkänner det.

2 oktober ringer veterinär Kersti och säger att klövproverna visade på fotröta. Vi bestämmer oss för att låta mor och dotter gå till slakt tillsammans med bagglammen. Vår besättning kan inte friskförklaras och vi får inte sälja några livdjur i år.

2-4 oktober åker Lassie och jag till hennes uppfödare på Gotland. Lassie får pröva på att valla får i en fålla och Kerstin tycker att hon är duktig och läraktig. Hon får även träffa fyra av sina fem syskon, men fåren är roligare.

13 oktober tar vi hem tackorna från sommarbetet. Samtidigt flyttar vi baggarna till detta sommarbete. Gevalia och Björk får gå i en egen hage pga fotrötan. Conny kommer och höstklipper tackorna.

Vi provar att sätta in en hel ensilagebal till tackorna och sätter fårgrindar runt den. På så sätt har de mat dygnet runt och vi behöver bara köra och titta till dem en gång om dagen. (Förra året gav vi dem ensilage på foderbordet morgon och kväll.)

NOVEMBER

11 november har vi vårt första gungfår färdigt och är mäkta stolta.

25 november går våra fem bagglamm, Hampus, Gevalia och Björk till slakt. Alla bagglammen blir klassade som butikslamm - finaste kvalitet alltså.

DECEMBER

8 december. Weine, som hjälper oss sätta in ensilage till fåren, röker Hampus' stekar. Det tar fem dagar!


Ja, så förlöpte vårt år. Nu kan vi njuta ungefär en månad till av lugnet, sen kommer lammen. Om Hampus lyckades betäcka någon tacka redan första dagen, kan hon lamma 14 februari, på Alla hjärtans dag, men det är inte så troligt.

Kvar att göra för 2009 är bara att räkna (alla 15) fåren och skicka in uppgifterna till Allmogefårföreningen och Jordbruksverket. Sen är vi klara med det året och kan ta oss 2010 an.

Våra grannar på Gården väntar barn i dagarna. Jag föreslog igår att barnet skulle få heta Fendt (pappa Lennarts favorittraktormärke). Efter ett tag kom ett mess tillbaka: "JA! Eller Deutz, så kan jag bli Deutz-Fahr" (annat traktormärke).

Idag hade mina kollegor på det något större biblioteket blott 13 plusgrader att jobba i. När jag gjorde en visit där i förmiddags gick min älskade kollega Lena omkring och satte upp böcker, iklädd sin gamla mammas nötta persianpäls!

Det kändes lite ryskt på något sätt.

Förhoppningsvis har fläkt- och värmesystemet kommit i ordning tills imorgon, då jag ska jobba på biblioteket ifråga.

Och nej, jag är annars ingen vän av persianpälsar.

Pims hade ont i en framklöv idag. Vid närmare koll visade det sig, att klöven spruckit framtill, så jag tog och klippte bort det utstickande och försökte jämna till resten. Försökte skriver jag, för tackan har dåliga klövar, ojämna och dana. De tackor som fick genomlida de tre fotbaden mot klövrötan har nog alla dåliga klövar efter det. Badet de stod i visade sig fräta rätt bra på tassarna och sen dess har de de klövar de har.

Medan jag ändå hade fått Junibackens Lilla Pims på fall såg jag över de andra klövarna också. Sen anmälde sig Tofs frivilligt och fick pedikyr hon med. Hon har nog bättre kvalitet på hornet, för hennes fötter är ganska fina, trots att hon deltog i fotbaden. Vi tycker oss ha märkt, att mörka får har bättre kvalitet på klövarna än de ljusare. Stämmer väl kanske inte till hundra procent, men ganska väl.

Efter Tofs var det ingen som anmälde sig mer för inspektion och ingen kross hade jag med mig att locka med. Vi får ta en tacka lite nu och då och kika på.

Lassie var ju med som vanligt och idag fick hon följa med in till fåren. I långlina. Under sträng uppsikt. Vill inte stressa de dräktiga (Pims ser ut att vara trippeldräktig). Lassie fick fösa ut fåren ur lagården och sen gick vi omkring lite i hagen och tränade på höger, vänster, stanna, sakta... Testade hur nära hunden kan gå, utan att fåren flyttar sig, för att sen stanna där och bara ligga och "hålla dem i schack". Till sist fick hon flytta in dem i lagården och fick lite hjälp av matte att pusha på på slutet. (Tackorna ville ju vara vända mot hunden och att gå in med huvudet först i ett slutet utrymme - utan flyktväg - är inte populärt.) Men som de snälla får de är gick de in i alla fall och Lassie trodde att hon drivit in dem alldeles själv.

Det är verkligen häftigt att se hur vallhunden instinktivt vet vad hon ska göra och att se hennes kroppsspråk. Hur hon blir låg och "kryper" fram mot fåren, håller dem samman med blicken när de står stilla i samlad klunga. Och fåren, ja de verkar ta det hela med ro. Verkar inte nämnvärt stressade och tycker nog det är lite intressant med collien. Ingen är ond och går till attack. Tofs vände sig om en gång och blängde på Lassie och tog nåt steg närmare, men då gick hunden emot henne och jag passade på att väsnas lite. Tofs vände och följde med sin flock och Lassie hade vunnit en liten seger.

Det hela tog väl kanske 7-8 minuter, men det räckte för att hunden skulle bli lite trött. I bilen på hemvägen satt hon med hakan på ryggstödet, blicken i fjärran och jag kan svära på att hon log.