Ond (bråd?) klöv och lite vallningsförsök
Pims hade ont i en framklöv idag. Vid närmare koll visade det sig, att klöven spruckit framtill, så jag tog och klippte bort det utstickande och försökte jämna till resten. Försökte skriver jag, för tackan har dåliga klövar, ojämna och dana. De tackor som fick genomlida de tre fotbaden mot klövrötan har nog alla dåliga klövar efter det. Badet de stod i visade sig fräta rätt bra på tassarna och sen dess har de de klövar de har.
Medan jag ändå hade fått Junibackens Lilla Pims på fall såg jag över de andra klövarna också. Sen anmälde sig Tofs frivilligt och fick pedikyr hon med. Hon har nog bättre kvalitet på hornet, för hennes fötter är ganska fina, trots att hon deltog i fotbaden. Vi tycker oss ha märkt, att mörka får har bättre kvalitet på klövarna än de ljusare. Stämmer väl kanske inte till hundra procent, men ganska väl.
Efter Tofs var det ingen som anmälde sig mer för inspektion och ingen kross hade jag med mig att locka med. Vi får ta en tacka lite nu och då och kika på.
Lassie var ju med som vanligt och idag fick hon följa med in till fåren. I långlina. Under sträng uppsikt. Vill inte stressa de dräktiga (Pims ser ut att vara trippeldräktig). Lassie fick fösa ut fåren ur lagården och sen gick vi omkring lite i hagen och tränade på höger, vänster, stanna, sakta... Testade hur nära hunden kan gå, utan att fåren flyttar sig, för att sen stanna där och bara ligga och "hålla dem i schack". Till sist fick hon flytta in dem i lagården och fick lite hjälp av matte att pusha på på slutet. (Tackorna ville ju vara vända mot hunden och att gå in med huvudet först i ett slutet utrymme - utan flyktväg - är inte populärt.) Men som de snälla får de är gick de in i alla fall och Lassie trodde att hon drivit in dem alldeles själv.
Det är verkligen häftigt att se hur vallhunden instinktivt vet vad hon ska göra och att se hennes kroppsspråk. Hur hon blir låg och "kryper" fram mot fåren, håller dem samman med blicken när de står stilla i samlad klunga. Och fåren, ja de verkar ta det hela med ro. Verkar inte nämnvärt stressade och tycker nog det är lite intressant med collien. Ingen är ond och går till attack. Tofs vände sig om en gång och blängde på Lassie och tog nåt steg närmare, men då gick hunden emot henne och jag passade på att väsnas lite. Tofs vände och följde med sin flock och Lassie hade vunnit en liten seger.
Det hela tog väl kanske 7-8 minuter, men det räckte för att hunden skulle bli lite trött. I bilen på hemvägen satt hon med hakan på ryggstödet, blicken i fjärran och jag kan svära på att hon log.
Medan jag ändå hade fått Junibackens Lilla Pims på fall såg jag över de andra klövarna också. Sen anmälde sig Tofs frivilligt och fick pedikyr hon med. Hon har nog bättre kvalitet på hornet, för hennes fötter är ganska fina, trots att hon deltog i fotbaden. Vi tycker oss ha märkt, att mörka får har bättre kvalitet på klövarna än de ljusare. Stämmer väl kanske inte till hundra procent, men ganska väl.
Efter Tofs var det ingen som anmälde sig mer för inspektion och ingen kross hade jag med mig att locka med. Vi får ta en tacka lite nu och då och kika på.
Lassie var ju med som vanligt och idag fick hon följa med in till fåren. I långlina. Under sträng uppsikt. Vill inte stressa de dräktiga (Pims ser ut att vara trippeldräktig). Lassie fick fösa ut fåren ur lagården och sen gick vi omkring lite i hagen och tränade på höger, vänster, stanna, sakta... Testade hur nära hunden kan gå, utan att fåren flyttar sig, för att sen stanna där och bara ligga och "hålla dem i schack". Till sist fick hon flytta in dem i lagården och fick lite hjälp av matte att pusha på på slutet. (Tackorna ville ju vara vända mot hunden och att gå in med huvudet först i ett slutet utrymme - utan flyktväg - är inte populärt.) Men som de snälla får de är gick de in i alla fall och Lassie trodde att hon drivit in dem alldeles själv.
Det är verkligen häftigt att se hur vallhunden instinktivt vet vad hon ska göra och att se hennes kroppsspråk. Hur hon blir låg och "kryper" fram mot fåren, håller dem samman med blicken när de står stilla i samlad klunga. Och fåren, ja de verkar ta det hela med ro. Verkar inte nämnvärt stressade och tycker nog det är lite intressant med collien. Ingen är ond och går till attack. Tofs vände sig om en gång och blängde på Lassie och tog nåt steg närmare, men då gick hunden emot henne och jag passade på att väsnas lite. Tofs vände och följde med sin flock och Lassie hade vunnit en liten seger.
Det hela tog väl kanske 7-8 minuter, men det räckte för att hunden skulle bli lite trött. I bilen på hemvägen satt hon med hakan på ryggstödet, blicken i fjärran och jag kan svära på att hon log.
Kommentarer
Trackback
