Lilla Lamm

I morse körde Linda upp våra knappa 50 kg ull till Solkustens ullspinneri. Det mesta kommer att komma tillbaka som entrådigt mörkgrått, ljusgrått, brunt eller nougat garn, kanske lite som tvåtrådigt. Jeff skulle jobba på att få det färdigt till sommaren, så att Linda kan sälja till turisterna i Fik & Butik ( www.fikochbutik.se ).

Efter alla turer med dessa fårkorvar var det ju en himla tur att de var goda! Både grillkorven och den kallrökta vitlökskorven har fått med beröm godkänt. Så det gjorde han bra, den gode Bengt Olsson. Till slut fick vi även tillbaka vårt bagglamm som slaktades samtidigt med tackorna, men som inte hade blivit styckad då vi hämtade korven. Bengt körde själv upp till Rockneby med köttet, så nu är frysarna fulla.

Fåren släpptes på sommarbete i söndags. Allt gick förvånansvärt smärtfritt; fåren visste nog vad som väntade och skötte sig klanderfritt. Lammen - utom de två största: Stig-Helmer och Clown - fick åka i Volvoskuffen och tackorna i hästtransporten. Väl framme i den undersköna hagen släppte vi ut de små först och sen tackorna. Lammen hann bräka förtvivlat efter mammorna medan de väntade på att vi skulle öppna transporten, men mammorna gav blanka fan i sina lamm när de väl blev utsläppta - de såg bara det gröna gröna gräset! Så lammen fick hitta sina mödrar för egen maskin, men det gick ju bra. 

Våra får har alltså fått världens vackraste hage att gå i i sommar. Där är kullar och ängar och ekar och riktig skog, stenar och nedfallna trädstammar - hur vackert som helst. Och bra elstängsel med mycket ström runt hela. (När markägaren drog igång strömmen, hörde han hur ett rådjur skrek till av skräck på andra sidan hagen! Jaja, nu har ett rådjur lärt sig att inte luta sig mot elstängsel...)

Ja, nu behöver vi inte fodra kräken något mer. Lite spannmålskross får de fortfarande, men annars får de fixa käket själva. men varje dag åker vi ut till dem och kollar att de mår bra och räknar dem. Tydligen är det nu risken är som störst att de får mastit (juverinflammation), så vi får känna igenom juvren på dem lite då och då. När jag såg till fåren igår luktade de så gott av solvarm ull och de verkade så tillfreds med tillvaron i sin pastorala idyll.

Lilla vallhunden har blivit större och väger kanske tio kilo nu. Två små framtänder har hon tappat (förmodligen när hon åt ben häromdagen) och de nya har börjat titta fram. Hon har äntligen fattat, att hon måste öppna munnen om hon ska kunna ta godis man kastar till henne. Tidigare har det bara studsat på nos eller hjässa med ett ihåligt "tock" och landat på golvet, där någon annan hund glupat i sig det. De superintelligenta border collierna...

Mamma vallhund - Ammi - kommer på besök från Gotland tillsammans med Lassies uppfödare Kerstin i Kristi Him. Man ska ju alltid titta på mamman innan man köper en valp... Nu tittar vi på mamman tre månader för sent. Så kan det gå. Undrar om Lassie känner igen sin mor?

Lapphunden börjar tycka riktigt bra om vallhunden; nu är hon så stor att det går bra att leka med henne. De två rusar runt i trädgården som jehun och vräker sig på varandra. Ibland gräver de upp roliga saker och kommer intassande med smutsiga fötter och lyckliga miner med pinnar och annat skräp, som de släpper på köksgolvet. Jo, en sak till har Lassie lärt sig: att hoppa upp själv i bilen! Det är hon mäkta stolt över, nu är hon liksom en i gänget.

Jaha, nu kan Linda och jag lägga upp fötterna på bordet, koppla av och bara äta fårkorv och dricka vin och dröna, för nu kommer ju fåren att sköta sig själva resten av betessäsongen...

Ha ha ha!

Skrattade de luttrade fårägarna.

Måndag kväll efter jobbet var det dags igen. Avfärd mot Bräkne-Hoby för att hämta upp korv och styckat lamm samt skinn för vidare transport till Flygsfors. Lill som chaufför denna gång eftersom jag hade (och har) en dunderförkylning som då satt främst på vänstra sidan och såg till att  det flödade ur både näsa och öga. Jag koncentrerade mig alltså på kartläsning. Och kaffedrickande
.


Vägen ner till charken kunde vi ju vid det här laget och anlände på avtalad cirkatid. Dock fanns ingen Bengt på plats. Frun ringde hem honom från ärendet i Ronneby och vi funderade på vad man gör i Bräkne-Hoby i tjugo minuter efter åtta en kylig måndagkväll. Det blev en fotoutställning: " Tjugo minuter i Bräkne-Hoby"... som vi fotade alltså, som kan beskådas här.

Men så min själ, anlände Bengt Olsson. Korv var det ni ville ha! Och ett lamm, men det har jag inte hunnit stycka. Nähä. Och skinn, var har vi dem! Bengt ringde sin kollega och under det telefonsamtalet  var vi övertygade om att några skinn skulle vi nog inte få med oss. Det kändes aningen osäkert... Bengt och jag tog oss an att väga korven och Lill försvann med skinnansvarige Pelle, som visade det sig, hade full koll på läget. Bengt susade iväg åt sitt håll och lovade ta med lammet norröver på söndag (mäster skräddare...?) Klockan var halv tio på kvällen och nu styrde Lill och jag kosan mot Flygsfors i vitlöksdoftande bil, hysteriskt skrattande åt den absurda situationen.

I nattens mörker åkte vi genom Rödeby, mot Emmaboda, Lill provade att köra utan lyse och då såg vi en räv. Vi tänkte att vi kör över Algutsboda, Hermanstorp mot Orrefors så blir det bra. 23.06 fyllde vi på olja i ett vägskäl där två asfalterade kostigar delade sig. Bocklaraboda passerades. Det blev lite osäkert i Johansfors, det låg liksom på fel sida vägen jämfört med kartan. Kör man fel hamnar man i Ulvaskog  eller Muggehult eller Huvudhult. Det kändes bättre att tänka på Spritshult men troligen skulle vi väl passa bäst i Virrmo. Såg ett rådjur.

Till slut var vi trots allt i Flygsfors, skrev en lapp till Frank att ta hand om våra skinn och drog sedan vidare på kända vägar genom Kristvallabrunn, Skrivaregärde med sina fantastiska stenmurar, Sporrsö, Läckeby och då, nästan hemma ska Lill köra Stora vägen. Då orkar Lill inte vrida på ratten mer.

 
Lill har vridit klart på ratten.

Annandag påsk. Klockan tre hade vi bestämt tid med slakteriet/charkuteriet i Bräkne-Hoby att vi skulle komma ner med våra tre gamm-tackor och vårt halvårsgamla bagglamm. Tackorna skulle omvandlas till korv och baggen skulle vi få slaktad och styckad. Beräknad tid för avfärd: 13.00. Förmiddagen skulle ägnas åt koll och förbättring av stängslet kring sommarhagen.

Två dagar innan ringer Conny Fårklippare. Vi har försökt få tag på honom i dagar innan, men inte lyckats. Jag kommer och klipper era får på måndag kl. 9.30, säger han. Jaha. Tack. Stängsling kommer nu att ske mellan 7 och 9.30.

Måndag morgon ägnas faktiskt åt stängslet och 9.30 står vi i fårhuset och väntar på Conny. 10.00 står vi i fårhuset och väntar på Conny. Linda ringer till Conny, som blivit försenad. 11.00 kommer Conny. Under tiden har vi febrilt försökt få tag i Bengt Olsson, som ska ta hand om fåren i Bräkne-Hoby, för att tala om att vi blir försenade. Vi har tre telefonnummer till slakteriet, men ingen svarar någonstans. Vad gör man? Vi ringer och ringer, men nej.

Nå, Conny klipper snabbare är Fantomen, så klockan ett är vi faktiskt färdiga och sitter i bilen med de fyra fåren lastade i hästtransporten. Vi har fortfarande inte fått tag i Bengt, men nu kommer vi i alla fall att komma i tid... Platsen för slakteriet är kollad på Eniro, så vi kör på vinst och förlust. Men varför svarar de inte? Kan jag ha missuppfattat det hela? Kunde vi verkligen lämna fåren på annandag påsk? Menade han veckan efter? Till saken hör, att Bengt Olsson 1) Pratar mycket fort 2) Är mycket korthuggen (det låter som om han alltid står med händerna i en slaktad gris och vill återgå till den snarast möjligt)  3) Har en utpräglad blekingedialekt. Jag är därför inte helt säker på att jag fattat allt rätt.

Alltså. Där sitter vi i våra skitiga fårklippningskläder, hungriga och dana, på väg söderut med fyra får på släp. Kommer vi att hitta ett slakteri på vägen? Kommer vi att hitta några människor där? Kommer vi att bli tvungna att köra hem med fåren igen?

Väl nere i Bräkne-H. hittar vi charkuteriet/slakteriet. Några människor står utanför och pratar; vi frågar efter Bengt. Jaha, har ni bestämt tid med honom? Ja, det har vi ju och vi är tio minuter tidiga till och med! Jo se Bengt for iväg för tio minuter sen. Men så ringer man efter honom och vips är han tillbaka. Jaha, ni har två lamm med er? Eh, nej, tre gamla tackor och ett lamm...

Hur eller hur så lastade vi av fåren och klarade av pappersexercisen och det visade sig, att Bengt Olsson var en trevlig prick med glimten i ögat , som använde sig av uttrycket "Ja, min själ!" och "Nej, min själ!" tämligen frekvent och som svor frejdigt när lyset inte ville fungera i stallarna. Kändes lite som slakterivärldens svar på Basil Fawlty.

Sen åkte vi hem, hysteriskt skrattande över det absurda i hela den här dagen. Vi stannade och köpte lite godis och annat på en mack i Blekinge; undrar jag vad folk tänkte om två medelålders tjejer som glider in med måttligt rena kläder och luktar fårull, skit och slakteri?

Nu på måndag ska vi åka ner och hämta korv (varmrökt varmkorv och kallrökt vitlökskorv), kött och skinn. Sen ska vi grilla så det står härliga till!


Eh... är det någon här?

Idag har Lassie varit på 3-års kalas för halv-lill-matte, Caitlyn.
Pyntad med rosett:


Lassie kollar dukningen från halvmoster Jennys knä.

Jaha, då var klövkriget över för denna gång. Alla tackorna fick sina klövar klippta och en del gick snabbt och en del tog det lite längre tid med. En skickade iväg mig raklång i halmen med en välriktad spark i häcken och en annans klöv svischade förbi så nära mitt ansikte att jag kunde känna vinddraget. Stig-Helmer passade på att dia medan mamma satt och fick pedikyr.

Det är utmärkt bra att ha får vars tassar måste ansas, när båda ägarna har trasiga ryggar; vi funderar starkt på att gå över till kaninavel. Fast det vore ju ingen sport i och för sig.

Tid har vi fått för slakt av gammtackorna och stora lammet Bror hos Bengt Ohlsson i Bräkne-Hoby. Vi kör ner med dem på annandag påsk och hämtar tillbaka tackorna som kallrökt vitlökskorv och baggen som kött följande lördag. Skinnen får Frank ta hand om som vanligt. Inte bästa årstiden att ta skinn, men det får bli som det blir.

Lilla vallhunden fick sin tremånadersvaccination idag, vilket inte bekom henne det minsta.
Lassie och veterinär Carola Axberg
Dessutom har hon varit på vernissage och blivit omhuldad och tillika träffat två jättestora schäferhannar - Cliff och Hero - som hon skällde på. Liten, men tuff.
Cliff, Lassie och Hero
 Annars har det mest varit trädgårdsdag och vallhunden har med undran tittat på matte som klängt omkring i äppelträden med sekatör och kastat ner roliga pinnar, som spritts ut på hela tomten.

Livet är en fest!

Fläta och hennes lamm.


Tjorven kollar till Choklad



Clown

Redan igår vid lunchtid verkade det som om Fläta hade bestämt sig för att lamma. Hon stod för sig själv och såg lite olycklig ut. När jag kom ner till kvällsutfodringen stod hon fortfarande och såg tung och trött ut. Hon hade parkerat sig i lamningshörnet och de andra tackorna gick ur vägen för henne. Jag åkte hem och tog på mig mer kläder och åkte tillbaka och nu hade hon lagt sig ner, fick en värk och inget mer. Lilla Lassie var med och Flätt verkade störa sig på henne, så jag tog ut valpen på en promenad istället. Inget hade hänt när vi kom tillbaka, så jag körde hem valpen och återvände till fårhuset.

Fläta hade flyttat på sig och nu både krafsade hon och slickade sig snabbt om munnen - båda tecken på nära förestående lamning. Klockan var väl halv elva ca. Jag parkerade mig i en halmhög utanför hagen. Halv tolv gav jag upp och åkte hem. Ställde klockan på halv två och körde dit igen då. Absolut ingenting hade hänt, utan tackan hade nu lagt sig tillrätta och låg och idisslade i godan ro. Då var det snudd på att jag blev förbannad. Hem och la mig igen.

Vid pass åtta på morgonen messade Linda, att Fläta stod med två nyfödda, blöta lamm. En tacka som är svart- och vitskäckig och en bagge, som är svart med vit hjässa.

Då är det bara en tacka kvar, som kan vara dräktig: Gevalia. Hon är stor och kroppkakelik när hon ligger ner, så hon ser iallafall dräktig ut, men är inte svullen i rumpan och har inte fått ordentligt juver, så helt säkra är vi inte.

På vårens fårprogram står nu - som Linda sa igår, när hon talade med slakteriet/charkuteriet i Bräkne-Hoby, "omvandling av tackor till korv". Vidare ska sommarens betesmark gås över och stängsel kollas. Klövar ska klippas. Fårräkningen till Jordbruksverket är inskickad och Allmogefårföreningen ska också ha en lista över våra djur, men den är betydligt mer ingående. (De vill veta färg på djuren, eventuella sjukdomar eller andra problem, hur hornen sett ut på baggarna, om lammen fötts som enslingar, tvillingar eller trillingar mm mm.) Fåren måste klippas. Ull måste rensas och köras upp till spinneriet. Sen ska alla ut på bete.

Vi får nog sluta jobba...