Goa körven, uteliggarfår och tandlossning
Efter alla turer med dessa fårkorvar var det ju en himla tur att de var goda! Både grillkorven och den kallrökta vitlökskorven har fått med beröm godkänt. Så det gjorde han bra, den gode Bengt Olsson. Till slut fick vi även tillbaka vårt bagglamm som slaktades samtidigt med tackorna, men som inte hade blivit styckad då vi hämtade korven. Bengt körde själv upp till Rockneby med köttet, så nu är frysarna fulla.
Fåren släpptes på sommarbete i söndags. Allt gick förvånansvärt smärtfritt; fåren visste nog vad som väntade och skötte sig klanderfritt. Lammen - utom de två största: Stig-Helmer och Clown - fick åka i Volvoskuffen och tackorna i hästtransporten. Väl framme i den undersköna hagen släppte vi ut de små först och sen tackorna. Lammen hann bräka förtvivlat efter mammorna medan de väntade på att vi skulle öppna transporten, men mammorna gav blanka fan i sina lamm när de väl blev utsläppta - de såg bara det gröna gröna gräset! Så lammen fick hitta sina mödrar för egen maskin, men det gick ju bra.
Våra får har alltså fått världens vackraste hage att gå i i sommar. Där är kullar och ängar och ekar och riktig skog, stenar och nedfallna trädstammar - hur vackert som helst. Och bra elstängsel med mycket ström runt hela. (När markägaren drog igång strömmen, hörde han hur ett rådjur skrek till av skräck på andra sidan hagen! Jaja, nu har ett rådjur lärt sig att inte luta sig mot elstängsel...)
Ja, nu behöver vi inte fodra kräken något mer. Lite spannmålskross får de fortfarande, men annars får de fixa käket själva. men varje dag åker vi ut till dem och kollar att de mår bra och räknar dem. Tydligen är det nu risken är som störst att de får mastit (juverinflammation), så vi får känna igenom juvren på dem lite då och då. När jag såg till fåren igår luktade de så gott av solvarm ull och de verkade så tillfreds med tillvaron i sin pastorala idyll.
Lilla vallhunden har blivit större och väger kanske tio kilo nu. Två små framtänder har hon tappat (förmodligen när hon åt ben häromdagen) och de nya har börjat titta fram. Hon har äntligen fattat, att hon måste öppna munnen om hon ska kunna ta godis man kastar till henne. Tidigare har det bara studsat på nos eller hjässa med ett ihåligt "tock" och landat på golvet, där någon annan hund glupat i sig det. De superintelligenta border collierna...
Mamma vallhund - Ammi - kommer på besök från Gotland tillsammans med Lassies uppfödare Kerstin i Kristi Him. Man ska ju alltid titta på mamman innan man köper en valp... Nu tittar vi på mamman tre månader för sent. Så kan det gå. Undrar om Lassie känner igen sin mor?
Lapphunden börjar tycka riktigt bra om vallhunden; nu är hon så stor att det går bra att leka med henne. De två rusar runt i trädgården som jehun och vräker sig på varandra. Ibland gräver de upp roliga saker och kommer intassande med smutsiga fötter och lyckliga miner med pinnar och annat skräp, som de släpper på köksgolvet. Jo, en sak till har Lassie lärt sig: att hoppa upp själv i bilen! Det är hon mäkta stolt över, nu är hon liksom en i gänget.
Jaha, nu kan Linda och jag lägga upp fötterna på bordet, koppla av och bara äta fårkorv och dricka vin och dröna, för nu kommer ju fåren att sköta sig själva resten av betessäsongen...
Ha ha ha!
Skrattade de luttrade fårägarna.
Fåren släpptes på sommarbete i söndags. Allt gick förvånansvärt smärtfritt; fåren visste nog vad som väntade och skötte sig klanderfritt. Lammen - utom de två största: Stig-Helmer och Clown - fick åka i Volvoskuffen och tackorna i hästtransporten. Väl framme i den undersköna hagen släppte vi ut de små först och sen tackorna. Lammen hann bräka förtvivlat efter mammorna medan de väntade på att vi skulle öppna transporten, men mammorna gav blanka fan i sina lamm när de väl blev utsläppta - de såg bara det gröna gröna gräset! Så lammen fick hitta sina mödrar för egen maskin, men det gick ju bra.
Våra får har alltså fått världens vackraste hage att gå i i sommar. Där är kullar och ängar och ekar och riktig skog, stenar och nedfallna trädstammar - hur vackert som helst. Och bra elstängsel med mycket ström runt hela. (När markägaren drog igång strömmen, hörde han hur ett rådjur skrek till av skräck på andra sidan hagen! Jaja, nu har ett rådjur lärt sig att inte luta sig mot elstängsel...)
Ja, nu behöver vi inte fodra kräken något mer. Lite spannmålskross får de fortfarande, men annars får de fixa käket själva. men varje dag åker vi ut till dem och kollar att de mår bra och räknar dem. Tydligen är det nu risken är som störst att de får mastit (juverinflammation), så vi får känna igenom juvren på dem lite då och då. När jag såg till fåren igår luktade de så gott av solvarm ull och de verkade så tillfreds med tillvaron i sin pastorala idyll.
Lilla vallhunden har blivit större och väger kanske tio kilo nu. Två små framtänder har hon tappat (förmodligen när hon åt ben häromdagen) och de nya har börjat titta fram. Hon har äntligen fattat, att hon måste öppna munnen om hon ska kunna ta godis man kastar till henne. Tidigare har det bara studsat på nos eller hjässa med ett ihåligt "tock" och landat på golvet, där någon annan hund glupat i sig det. De superintelligenta border collierna...
Mamma vallhund - Ammi - kommer på besök från Gotland tillsammans med Lassies uppfödare Kerstin i Kristi Him. Man ska ju alltid titta på mamman innan man köper en valp... Nu tittar vi på mamman tre månader för sent. Så kan det gå. Undrar om Lassie känner igen sin mor?
Lapphunden börjar tycka riktigt bra om vallhunden; nu är hon så stor att det går bra att leka med henne. De två rusar runt i trädgården som jehun och vräker sig på varandra. Ibland gräver de upp roliga saker och kommer intassande med smutsiga fötter och lyckliga miner med pinnar och annat skräp, som de släpper på köksgolvet. Jo, en sak till har Lassie lärt sig: att hoppa upp själv i bilen! Det är hon mäkta stolt över, nu är hon liksom en i gänget.
Jaha, nu kan Linda och jag lägga upp fötterna på bordet, koppla av och bara äta fårkorv och dricka vin och dröna, för nu kommer ju fåren att sköta sig själva resten av betessäsongen...
Ha ha ha!
Skrattade de luttrade fårägarna.
Kommentarer
Trackback
