Sydöstra Sverige runt, runt, runt
Måndag kväll efter jobbet var det dags igen. Avfärd mot Bräkne-Hoby för att hämta upp korv och styckat lamm samt skinn för vidare transport till Flygsfors. Lill som chaufför denna gång eftersom jag hade (och har) en dunderförkylning som då satt främst på vänstra sidan och såg till att det flödade ur både näsa och öga. Jag koncentrerade mig alltså på kartläsning. Och kaffedrickande
.
Vägen ner till charken kunde vi ju vid det här laget och anlände på avtalad cirkatid. Dock fanns ingen Bengt på plats. Frun ringde hem honom från ärendet i Ronneby och vi funderade på vad man gör i Bräkne-Hoby i tjugo minuter efter åtta en kylig måndagkväll. Det blev en fotoutställning: " Tjugo minuter i Bräkne-Hoby"... som vi fotade alltså, som kan beskådas här.
Men så min själ, anlände Bengt Olsson. Korv var det ni ville ha! Och ett lamm, men det har jag inte hunnit stycka. Nähä. Och skinn, var har vi dem! Bengt ringde sin kollega och under det telefonsamtalet var vi övertygade om att några skinn skulle vi nog inte få med oss. Det kändes aningen osäkert... Bengt och jag tog oss an att väga korven och Lill försvann med skinnansvarige Pelle, som visade det sig, hade full koll på läget. Bengt susade iväg åt sitt håll och lovade ta med lammet norröver på söndag (mäster skräddare...?) Klockan var halv tio på kvällen och nu styrde Lill och jag kosan mot Flygsfors i vitlöksdoftande bil, hysteriskt skrattande åt den absurda situationen.
I nattens mörker åkte vi genom Rödeby, mot Emmaboda, Lill provade att köra utan lyse och då såg vi en räv. Vi tänkte att vi kör över Algutsboda, Hermanstorp mot Orrefors så blir det bra. 23.06 fyllde vi på olja i ett vägskäl där två asfalterade kostigar delade sig. Bocklaraboda passerades. Det blev lite osäkert i Johansfors, det låg liksom på fel sida vägen jämfört med kartan. Kör man fel hamnar man i Ulvaskog eller Muggehult eller Huvudhult. Det kändes bättre att tänka på Spritshult men troligen skulle vi väl passa bäst i Virrmo. Såg ett rådjur.
Till slut var vi trots allt i Flygsfors, skrev en lapp till Frank att ta hand om våra skinn och drog sedan vidare på kända vägar genom Kristvallabrunn, Skrivaregärde med sina fantastiska stenmurar, Sporrsö, Läckeby och då, nästan hemma ska Lill köra Stora vägen. Då orkar Lill inte vrida på ratten mer.
Lill har vridit klart på ratten.
.
Vägen ner till charken kunde vi ju vid det här laget och anlände på avtalad cirkatid. Dock fanns ingen Bengt på plats. Frun ringde hem honom från ärendet i Ronneby och vi funderade på vad man gör i Bräkne-Hoby i tjugo minuter efter åtta en kylig måndagkväll. Det blev en fotoutställning: " Tjugo minuter i Bräkne-Hoby"... som vi fotade alltså, som kan beskådas här.
Men så min själ, anlände Bengt Olsson. Korv var det ni ville ha! Och ett lamm, men det har jag inte hunnit stycka. Nähä. Och skinn, var har vi dem! Bengt ringde sin kollega och under det telefonsamtalet var vi övertygade om att några skinn skulle vi nog inte få med oss. Det kändes aningen osäkert... Bengt och jag tog oss an att väga korven och Lill försvann med skinnansvarige Pelle, som visade det sig, hade full koll på läget. Bengt susade iväg åt sitt håll och lovade ta med lammet norröver på söndag (mäster skräddare...?) Klockan var halv tio på kvällen och nu styrde Lill och jag kosan mot Flygsfors i vitlöksdoftande bil, hysteriskt skrattande åt den absurda situationen.
I nattens mörker åkte vi genom Rödeby, mot Emmaboda, Lill provade att köra utan lyse och då såg vi en räv. Vi tänkte att vi kör över Algutsboda, Hermanstorp mot Orrefors så blir det bra. 23.06 fyllde vi på olja i ett vägskäl där två asfalterade kostigar delade sig. Bocklaraboda passerades. Det blev lite osäkert i Johansfors, det låg liksom på fel sida vägen jämfört med kartan. Kör man fel hamnar man i Ulvaskog eller Muggehult eller Huvudhult. Det kändes bättre att tänka på Spritshult men troligen skulle vi väl passa bäst i Virrmo. Såg ett rådjur.
Till slut var vi trots allt i Flygsfors, skrev en lapp till Frank att ta hand om våra skinn och drog sedan vidare på kända vägar genom Kristvallabrunn, Skrivaregärde med sina fantastiska stenmurar, Sporrsö, Läckeby och då, nästan hemma ska Lill köra Stora vägen. Då orkar Lill inte vrida på ratten mer.
Lill har vridit klart på ratten.
Kommentarer
Trackback
