Lilla Lamm

På lördag arrangeras Matfestival på Stortorget i Kalmar mellan 10-15. Lokala och regionala producenter visar sina produkter och det kommer finnas mycket att smaka på och köpa med hem. Lilla Lamm kommer vara med för att marknadsföra lammkött inför höstslakten. Tyvärr sätter ju byråkratin käppar ihjulet när det gäller provsmakning av lamm eftersom vi, just nu, bara har hemslaktat i privata frysen. Hade vi fått, hade vi givetvis bjudit på smakprov ur en härlig puttrande lammgryta eller på tunnt, skivat, marinerat lammkött på bröd. Hoppas det finns andra som säljer lammkorv!

Kommer ni ihåg sången om Lilla Blå som bet i mammas penna så den sprack mitt itu och bläcket blått rann ut i vattnet åh, färga mammas pojke blå? Nu har det hänt ett lamm:


 

Det är självklart inte klokt att folk går omkring och klottrar på lamm på det här viset och Lilla Lamm tar helt avstånd från klotter på djur och egendom. Men det blev rätt kul under kategorin "Barn kommenterar får".

Läs artikeln på http://nyhetskanalen.se/1.469277/2008/05/21/klotterattack_mot_lamm

Saxat ur en intervju med travtränaren Lutfi Kolgjini:

BMW:n sitter fast
Men anekdoten som kanske beskriver djurvännen - och den hetlevrade - Lutfi Kolgjini allra bäst är nog den här. En vårkväll kom Kolgjini sent hem till gården. När han svängde in svepte strålkastarna över fältet där hans får var utsläppta. - Och i skenet såg jag att det stod en räv där. Mitt emellan tackan och de nyfödda lammen, säger Kolgjini. Så vad händer? Han stampar förstås gasen i botten. Flyger över diket och ut på åkern i sin fina BMW. Räven flyr - och BMW:n sitter fast så hårt i leran att den får bärgas nästa dag. - Om historien säger en del om mig? Ja, det gör den nog. En medelsvensson hade nog tänkt efter innan han stampade gasen i botten. Sant. Men kloka, eftertänksamma Svenssons har vi redan gott om. Dessvärre bara en Lutfi Kolgjini.

Läs hela intervjun här
.....

Jag mailade ovanstående klipp till en kollega som just köpt en BMW och bad att få låna den när jag skulle titta till fåren. Det fick jag inte.

Såg av en händelse en sida om vinprovning på nätet. Sista raden i beskrivningen av ett rekommenderat vin fångade mitt intresse:

Gestos cabernet sauvignon (6047) 80:-
Är ett rött argentinskt vin med mycket kraft. Rejäla fruktiga dofter med inslag av läder och fina fattoner. Passar alldeles utmärkt till det grillde köttet eller en gryta. Utsökt till lammet och mycket prisvärt.

Samma vinklubb hade även en undersökning om favoritmat. Lilla Lamm måste sprida detta vidare:

"Vi hade trott på husmankost och gamla klassiska rätter. Men 800 personer har inte fel. Vi lät besökarna på vinprovningen mars/april rösta fram favoriterna.
1. Lammkotletter med potatisgratäng 29%
 Vinförslag: Bridlewood Syrah (6570) 90,- .Ett ytterst sympatiskt vin med den lilla sötman som lammet behöver.
2. Fisksoppa med aioli 28%    ....."

Hahahaa,  släng er i väggen pizzor och falukorvar! Det är lamm som gäller!

Läs mer på hemsidan http://www.trekronorvin.se

FF står för många olika saker. Här i Kalmartrakten har det väl oftast betydelsen rödklädda pojkar springandes efter en boll, representerande Kalmar FF. I skolavslutningstider -  som närmar sig med stormsteg- betyder väl kanske oftast urartad fest pga FF=föräldrafritt.

I min värld, just nu, betyder det FÅRFRITT.  Jag behöver inte släpa ensilage, kånka vatten eller klippa klövar på ...länge. Våra ullegullefår har ju sommarlov och blir så väl tilltittade på sina respektive platser att det är bara för vår egen skull vi måste åka och hälsa på dem.

Så vad gör man då? Jo, provar nya fårrelaterade sysslor såklart. I förra veckan fick jag kontakt med en  tjej som ska lära mig att spinna! Jag störtade hem och plockade in spinnrocken jag ropat in på auktion och med datorn bredvid mig försökte jag googla mig fram till hur det skulle gå till. Det gick sådär... Det är nåt med vingen och spolen som inte stämmer.

Så - otålig som jag är- köpte jag mig en slända idag. Det skulle, enligt samstämmiga uppgifter från böcker (jag länsade biblioteket igår) och internetsiter, vara en bra start. Jag köpte också förgarn som skulle göra det hela busenkelt. Det var det inte. Rätt som det är går det ju av och sländan brakar i golvet (och avslöjar att jag inte alls sysslar med mina ordinarie arbetsuppgifter här på kontoret). Men det ska gå. Tänk när jag bär min lammullströja som jag stickat av garn jag spunnit själv av ull jag klippt för hand från en vacker lammunge som fötts hos oss.  Tänk, den dagen ...då kan ni förmodligen hålla utkik efter två torsdagar i samma vecka också. Men just nu är jag fullständigt förtrollad av allt man kan göra med ull.

Igår kom alltså de sista fåren ut i naturen. Det var Anna, Madicken, Stina, Skrållan och Pippi - idel gamla damer - som nu går runt trädgården på Nöbble gård. Förhoppningsvis går de inte i trädgården... Med sig fick de en stilig riddare - Bonus -  som förhoppningsvis gör dem dräktiga, så vi får några höstlamm. Resten av tackorna får vänta till hösten på sin riddare. Herrgårdsfröknarna lammade i oktober och december, så de har nog kommit i form för ännu en dräktighet nu.

Man får hoppas att de inte lägger sig till med herrskapsfasoner nu när de går vid herrgården, börjar bräka på franska och kräver att få äta kross på linneduk och så. För de är ju trots allt allmogefår...

Nu är det gjort - nästan alla fåren är utsläppta på sommarbetet, endast fem tackor och en bagge återstår att släppa och det är de som ska gå uppe hos vår granne på Nöbble gård. Linda är i detta nu på väg att skjutsa dem dit. 39 tackor med lamm går i sin hage utåt havet till, 7 unga baggar går i sin skogshage, 6 tackor och en bagge går på gården och 2 unga baggar går i min trädgård. Borde bli 54 stycken sammanlagt; vi som trott vi bara hade 53. Måste ha räknat fel någon gång där i värsta lamningsruschen.

I lördags eftermiddag blev allt klart med el och flottörer och vi kunde köra iväg tackorna och lammen. Vi fick låna Lindas pappas hästtransport och Lindas syster. Först lyfte vi in något 15-tal smålamm bak i Lindas Volvo och sen tog vi halva tackensemblen i transporten. Det blev ett våldsamt bräkande när vi körde iväg, men sen tystnade de flesta lammen, bara ett av dem bräkte oupphörligen ända fram till slutmålet. Vi fnissade hysteriskt när vi föreställde oss en poliskontroll och vad de skulle säga och vad vi skulle säga...

Väl framme fick vi in tackorna och de större lammen i hagen medelst en hink med kross (vår bästa vän). Lite på efterkälken kom Linda med lammgänget, som hon höll i väl samlad tropp med hjälp av en liten kvist. Det såg ut som om hon vallade en klunga gässlingar.

Nu hade vi inte lyckats få med rätt lamm till alla mammor, så det uppstod lite oro där. Men vi åkte raskt hem och hämtade resten av gänget och glädjen var stor när alla återförenades i grönskan till slut. Och stackars gamla Ida blev så till sig när resten av flocken sprang över ängen, att hon rusade efter och snubblade och hamnade upp-och-ner. De har ju lite svårt att ta sig upp efter ryggläge, så hon kämpade på ett tag innan hon fick benen under sig igen. Men sen blev hon bara stående och vi blev oroliga och sprang fram till henne. Hon var flämtig och lite chockad men i övrigt ok, så sen skred hon fram till resten hjorden.

De unga baggarna skulle ju till en annan gård inåt landet och transporten av dem gick utan incidenter. (Det absolut roligaste med den resan var, när de på radion rapporterade om tre berusade personer i Hässleholm, som i den stulna bilen medförde ett likaledes stulet lamm, som de inte hade en aning om varför de hade med sig. Ett lamm var ju inte mycket...) Nu går grabbarna, som kommit upp i ungefär 35 kg, på skogs- och ängsmark och har det hur bra som helst.

Fåren har det bra och vi kan börja koppla av en smula, ägna oss åt lite pappersarbete och - vad det lider - städa fårhuset. Men först ska vi nog bara njuta; vi överlevde faktiskt vår första fårvinter...

Förutom att förflytta ynglingarna Pucko o Lucifer till min trädgård (se bilderna nedan) vigde Linda o jag kvällen åt brottning. Med omkring 35 får. Det var klövarna som skulle ses över innan djuren får gå ut på sommarbete, så att det inte finns skador och sår, och sen ska klövarna klippas förstås. Detta gör man med en sekatör.

Alla tackorna och lammen stängde vi in i fårhuset. Sen matade vi ut ett får i taget och gick igenom klövarna och tänderna på dem.  Sen blev de utsläppta åt andra hållet, in i hagen.

Låter ju enkelt och smärtfritt.

Nej.

I teorin tar vi tag i tackan runt bröstkorgen och lyfter upp henne i sittande position; då blir hon passiv och sitter stilla i och med att hon inte har klövkontakt med marken. En del av fåren funkar detta utmärkt på, speciellt de mindre tama i flocken. Men de riktigt gamla tanterna... Dels är de helt orädda, dels väger de en 60 pannor, vilket man inte bollar med hur som helst, dels vet de precis hur de ska bära sig åt för att man inte ska få ikull dem. De får otroligt många ben som spretar åt alla håll, blir totalt oformliga i kroppen och dubblerar sin vikt. De största och äldsta tackorna får vi helt sonika lägga omkull på sidan och "sätta oss" på. Trots det utdelas sparkar som tar ordentligt - både Linda och jag fick rejäla kyssar på knäskålarna och käkarna; blåmärken har vi över hela kroppen.

Detta långa slagsmål varade ungefär mellan åtta och tolv på natten (ständigt denna pannlampa...vi skulle aldrig kunna ha får om vi inte hade pannlampa) . Allt ackompanjerades av lammen och lammödrarnas ljudliga bräkanden efter varandra, då de råkat hamna på varsin sida  om klippfållan. Om ni tror att det är rara små bäanden de åstadkommer, då har ni fel; man blir fullkomligt lomhörd av att vara i skottlinjen. Vid pass tolv var alltså alla fårklövar klippta, vi helt misshandlade, kissnödiga och hungriga.

Alla fåren hade fina klövar och bara två av de gamla tackorna hade tänder som inte var helt OK, men som duger att inmundiga föda med i alla fall.

Förmodligen suger Linda i sig flytande föda idag, efter den käftsmällen hon fick igår, men mina glasögon är i alla fall fortfarande hela - bara det är ett under!

Vad gör alla andra en vanlig mild torsdagkväll i maj månad?

Två av lammen, Lucifer och Pucko, har fått bli trädgårdsfår hos Lill. Får är mycket behändiga att transportera och de såg nästan ut att tycka det var lite roligt att åka bil. ...iallafall ser ni ju att jag tycker det.

Lill stängslar.Lill hittar en snokLill fikar ...och Linda.

Igår söndag kunde två mystiska människor ses i fårhuset sent på kvällen förföljandes fåren i mörkret. Den ena fångade in olika individer och höll fast dem, medan den andra - iklädd pannlampa - lyste fåren i rumpan. Då och då hördes pannlampan - Nu kommer det!

En helt normal syssla som avslutning på en lång dag av stängsling inför sommarbetet. Vi hade insett, att skulle vi hinna ta träckprov och få iväg det till labbet, få svar, eventuellt kontakta vår veterinär (om fåren skulle ha parasiter), få recept på medicin och hinna ge fåren den före betessläppet, så fick vi nog ta och fixa träckproverna nu! Och det är inte det lättaste att få ett motvilligt får att bajsa... Helt plötsligt lider alla av akut förstoppning.

Eftersom vi går in för ekologisk fårhållning måste vi ta träckprov först och se om det är positivt, i så fall får vi avmaska dem. Behövs ingen avmaskning gör vi ingenting.

Bajs från sex olika får skulle vi samla in och det fick vi ihop till slut. Kruxet är, att man inte kan gå in i hagen och plocka upp lite gammalt bajs, utan det måste vara helt färskt - därav våra skumma förehavanden.

Nu återstår alltså inte många dagar i vinterhagarna för fåren. Vår förhoppning är att vi hinner få allting färdigt till helgen som kommer. Några av de äldre tackorna ska få gå uppe vid gården (där de ska lära gårdens border collie valla), ett par får beta i min trädgård, stora flertalet av tackorna och lammen får komma ut i en vacker hage mot kusten och baggarna får beta inåt landet på skog och vall. Som tur är får vi hjälp med tillsynen av djuren, men det lär bli en hel del körande mellan de olika hagarna ändå.

Lite återstår att göra med fåren innan vi kan låta dem försvinna ut på sina beten. Några ska klippas, alla ska få klövarna kollade, de ska få fästingmedel, eventuellt avmaskningsmedel och så måste de lära sig vad eltråd innebär. Vi stänger helt enkelt in fåren i en relativt liten inhägnad av elstängsel, så att alla förr eller kommer emot tråden och förstår att den är otäck. Eltråd är ju ett psykiskt stängsel, mer än ett fysiskt; om ett får väl bestämt sig för att gå igenom eltråden, så gör det också det, speciellt om ullen är lite tjockare. Därför får de lära sig elstängslets "faror" innanför ett vanligt fårnät för säkerhets skull.

Ja, det ska bli en fröjd att se kräken rusa ut i sina gröna sommarhagar! Nedräkningen har börjat...