12 maj - och vi har överlevt vår första vinter med Fåren
Nu är det gjort - nästan alla fåren är utsläppta på sommarbetet, endast fem tackor och en bagge återstår att släppa och det är de som ska gå uppe hos vår granne på Nöbble gård. Linda är i detta nu på väg att skjutsa dem dit. 39 tackor med lamm går i sin hage utåt havet till, 7 unga baggar går i sin skogshage, 6 tackor och en bagge går på gården och 2 unga baggar går i min trädgård. Borde bli 54 stycken sammanlagt; vi som trott vi bara hade 53. Måste ha räknat fel någon gång där i värsta lamningsruschen.
I lördags eftermiddag blev allt klart med el och flottörer och vi kunde köra iväg tackorna och lammen. Vi fick låna Lindas pappas hästtransport och Lindas syster. Först lyfte vi in något 15-tal smålamm bak i Lindas Volvo och sen tog vi halva tackensemblen i transporten. Det blev ett våldsamt bräkande när vi körde iväg, men sen tystnade de flesta lammen, bara ett av dem bräkte oupphörligen ända fram till slutmålet. Vi fnissade hysteriskt när vi föreställde oss en poliskontroll och vad de skulle säga och vad vi skulle säga...
Väl framme fick vi in tackorna och de större lammen i hagen medelst en hink med kross (vår bästa vän). Lite på efterkälken kom Linda med lammgänget, som hon höll i väl samlad tropp med hjälp av en liten kvist. Det såg ut som om hon vallade en klunga gässlingar.
Nu hade vi inte lyckats få med rätt lamm till alla mammor, så det uppstod lite oro där. Men vi åkte raskt hem och hämtade resten av gänget och glädjen var stor när alla återförenades i grönskan till slut. Och stackars gamla Ida blev så till sig när resten av flocken sprang över ängen, att hon rusade efter och snubblade och hamnade upp-och-ner. De har ju lite svårt att ta sig upp efter ryggläge, så hon kämpade på ett tag innan hon fick benen under sig igen. Men sen blev hon bara stående och vi blev oroliga och sprang fram till henne. Hon var flämtig och lite chockad men i övrigt ok, så sen skred hon fram till resten hjorden.
De unga baggarna skulle ju till en annan gård inåt landet och transporten av dem gick utan incidenter. (Det absolut roligaste med den resan var, när de på radion rapporterade om tre berusade personer i Hässleholm, som i den stulna bilen medförde ett likaledes stulet lamm, som de inte hade en aning om varför de hade med sig. Ett lamm var ju inte mycket...) Nu går grabbarna, som kommit upp i ungefär 35 kg, på skogs- och ängsmark och har det hur bra som helst.
Fåren har det bra och vi kan börja koppla av en smula, ägna oss åt lite pappersarbete och - vad det lider - städa fårhuset. Men först ska vi nog bara njuta; vi överlevde faktiskt vår första fårvinter...
I lördags eftermiddag blev allt klart med el och flottörer och vi kunde köra iväg tackorna och lammen. Vi fick låna Lindas pappas hästtransport och Lindas syster. Först lyfte vi in något 15-tal smålamm bak i Lindas Volvo och sen tog vi halva tackensemblen i transporten. Det blev ett våldsamt bräkande när vi körde iväg, men sen tystnade de flesta lammen, bara ett av dem bräkte oupphörligen ända fram till slutmålet. Vi fnissade hysteriskt när vi föreställde oss en poliskontroll och vad de skulle säga och vad vi skulle säga...
Väl framme fick vi in tackorna och de större lammen i hagen medelst en hink med kross (vår bästa vän). Lite på efterkälken kom Linda med lammgänget, som hon höll i väl samlad tropp med hjälp av en liten kvist. Det såg ut som om hon vallade en klunga gässlingar.
Nu hade vi inte lyckats få med rätt lamm till alla mammor, så det uppstod lite oro där. Men vi åkte raskt hem och hämtade resten av gänget och glädjen var stor när alla återförenades i grönskan till slut. Och stackars gamla Ida blev så till sig när resten av flocken sprang över ängen, att hon rusade efter och snubblade och hamnade upp-och-ner. De har ju lite svårt att ta sig upp efter ryggläge, så hon kämpade på ett tag innan hon fick benen under sig igen. Men sen blev hon bara stående och vi blev oroliga och sprang fram till henne. Hon var flämtig och lite chockad men i övrigt ok, så sen skred hon fram till resten hjorden.
De unga baggarna skulle ju till en annan gård inåt landet och transporten av dem gick utan incidenter. (Det absolut roligaste med den resan var, när de på radion rapporterade om tre berusade personer i Hässleholm, som i den stulna bilen medförde ett likaledes stulet lamm, som de inte hade en aning om varför de hade med sig. Ett lamm var ju inte mycket...) Nu går grabbarna, som kommit upp i ungefär 35 kg, på skogs- och ängsmark och har det hur bra som helst.
Fåren har det bra och vi kan börja koppla av en smula, ägna oss åt lite pappersarbete och - vad det lider - städa fårhuset. Men först ska vi nog bara njuta; vi överlevde faktiskt vår första fårvinter...
Kommentarer
Trackback
