9 maj, Att brotta ner en tacka
Förutom att förflytta ynglingarna Pucko o Lucifer till min trädgård (se bilderna nedan) vigde Linda o jag kvällen åt brottning. Med omkring 35 får. Det var klövarna som skulle ses över innan djuren får gå ut på sommarbete, så att det inte finns skador och sår, och sen ska klövarna klippas förstås. Detta gör man med en sekatör.
Alla tackorna och lammen stängde vi in i fårhuset. Sen matade vi ut ett får i taget och gick igenom klövarna och tänderna på dem. Sen blev de utsläppta åt andra hållet, in i hagen.
Låter ju enkelt och smärtfritt.
Nej.
I teorin tar vi tag i tackan runt bröstkorgen och lyfter upp henne i sittande position; då blir hon passiv och sitter stilla i och med att hon inte har klövkontakt med marken. En del av fåren funkar detta utmärkt på, speciellt de mindre tama i flocken. Men de riktigt gamla tanterna... Dels är de helt orädda, dels väger de en 60 pannor, vilket man inte bollar med hur som helst, dels vet de precis hur de ska bära sig åt för att man inte ska få ikull dem. De får otroligt många ben som spretar åt alla håll, blir totalt oformliga i kroppen och dubblerar sin vikt. De största och äldsta tackorna får vi helt sonika lägga omkull på sidan och "sätta oss" på. Trots det utdelas sparkar som tar ordentligt - både Linda och jag fick rejäla kyssar på knäskålarna och käkarna; blåmärken har vi över hela kroppen.
Detta långa slagsmål varade ungefär mellan åtta och tolv på natten (ständigt denna pannlampa...vi skulle aldrig kunna ha får om vi inte hade pannlampa) . Allt ackompanjerades av lammen och lammödrarnas ljudliga bräkanden efter varandra, då de råkat hamna på varsin sida om klippfållan. Om ni tror att det är rara små bäanden de åstadkommer, då har ni fel; man blir fullkomligt lomhörd av att vara i skottlinjen. Vid pass tolv var alltså alla fårklövar klippta, vi helt misshandlade, kissnödiga och hungriga.
Alla fåren hade fina klövar och bara två av de gamla tackorna hade tänder som inte var helt OK, men som duger att inmundiga föda med i alla fall.
Förmodligen suger Linda i sig flytande föda idag, efter den käftsmällen hon fick igår, men mina glasögon är i alla fall fortfarande hela - bara det är ett under!
Vad gör alla andra en vanlig mild torsdagkväll i maj månad?
Alla tackorna och lammen stängde vi in i fårhuset. Sen matade vi ut ett får i taget och gick igenom klövarna och tänderna på dem. Sen blev de utsläppta åt andra hållet, in i hagen.
Låter ju enkelt och smärtfritt.
Nej.
I teorin tar vi tag i tackan runt bröstkorgen och lyfter upp henne i sittande position; då blir hon passiv och sitter stilla i och med att hon inte har klövkontakt med marken. En del av fåren funkar detta utmärkt på, speciellt de mindre tama i flocken. Men de riktigt gamla tanterna... Dels är de helt orädda, dels väger de en 60 pannor, vilket man inte bollar med hur som helst, dels vet de precis hur de ska bära sig åt för att man inte ska få ikull dem. De får otroligt många ben som spretar åt alla håll, blir totalt oformliga i kroppen och dubblerar sin vikt. De största och äldsta tackorna får vi helt sonika lägga omkull på sidan och "sätta oss" på. Trots det utdelas sparkar som tar ordentligt - både Linda och jag fick rejäla kyssar på knäskålarna och käkarna; blåmärken har vi över hela kroppen.
Detta långa slagsmål varade ungefär mellan åtta och tolv på natten (ständigt denna pannlampa...vi skulle aldrig kunna ha får om vi inte hade pannlampa) . Allt ackompanjerades av lammen och lammödrarnas ljudliga bräkanden efter varandra, då de råkat hamna på varsin sida om klippfållan. Om ni tror att det är rara små bäanden de åstadkommer, då har ni fel; man blir fullkomligt lomhörd av att vara i skottlinjen. Vid pass tolv var alltså alla fårklövar klippta, vi helt misshandlade, kissnödiga och hungriga.
Alla fåren hade fina klövar och bara två av de gamla tackorna hade tänder som inte var helt OK, men som duger att inmundiga föda med i alla fall.
Förmodligen suger Linda i sig flytande föda idag, efter den käftsmällen hon fick igår, men mina glasögon är i alla fall fortfarande hela - bara det är ett under!
Vad gör alla andra en vanlig mild torsdagkväll i maj månad?
Kommentarer
Postat av: Linda
Helt rätt! Jag kan inte gäspa eller äta för stora tuggor. Inte för att jag gör det här på jobbet, hrm....
Trackback
