27 april, sista lamningen för i vår
53 får blev det till sist. Inatt föddes vårens två sista lamm med Gevalia som mamma. Gevalia som är grå med vita tecken och en bred svart mustasch, som får henne att likna Groucho Marx. Näst sist ut var lilla Ella, som var lammad och klar när vi tittade till fåren i lördags morse innan vi skulle iväg och stå på loppis i Blomstermåla. Hon fick ett vackert tacklamm, som genast döptes till Bella förstås.
Gevalia märkte vi på lördagkvällen att hon var lite skum. Hade gått omkring hela dagen med sänkt huvud, påminnande lite om något slags reptil. Vid midnatt tittade vi till henne och bestämde att vi skulle komma tillbaka om en timme. Hem, sova och sen upp igen, groggy som bara den, på med kläderna och ut till Linda, som kom kl ett, pålitlig som vanligt. Gevalia våt i rumpan, men inget annat, så hem igen, sova två timmar och ner till fårhuset igen, än mer groggy. Och minsann om hon inte fått ut ett litet huvud och två klövar då! Hon fixade förlossningen galant, men var lite tveksam på uppföljningen. Hon gick bort några meter från sin dotter (svart o vit), som om hon inte ville veta av henne, Dock insåg hon, att hon inte var klar bara för att hon fött fram ett lamm, utan att hon faktiskt var tvungen att ta hand om det också. Linda och jag höll andan där någon minut innan Gevalia började tvätta sin dotter. Någon halvtimme senare dök brorsan upp, brun och vit. Syster och bror var jämnstora och vägde 3,3 och 3,4 kg.
Alla tackorna har varit väldigt duktiga mödrar. De har fattat galoppen på en gång, även förstagångslammarna. Ingen har ratat sitt lamm och ingen har stulit någon annans. (Fast Gevalia hade nog gärna snott några lamm när hon gick omkring och väntade på nedkomsten såg det ut som.) Alla har haft mjölk och alla lammen har kommit snabbt på benen och börjat dia. Alla utom lilla Bea, dotter till gosefåret Kajsa. Bea skulle absolut inte dia, vare sig mamma eller nappflaska. Så det slutade med att vi mjölkade Kajsa och sondmatade lammet under första natten. På morgonen hade hon kommit på, att hon faktiskt kunde dia mamma själv och det var med en lättnadens suck vi åsåg den förnöjt smackande Beas frukostbestyr..
Idag söndag har vi också kastat om fåren i hagarna. Alla tackorna - med eller utan lamm - går nu tillsammans. Och alla bagglamm från oktober och december går tillsammans med de nyare lammens pappa - Bonus. Vi gjorde deras hage tämligen liten, så att de inte kan ta sats så långt. De försöker mörda varandra ändå, så gott det nu går på det begränsade utrymmet. Och när de inte bråkar rider de de på varandra. Det formligen dånar när de kastar in varandra i väggen av korrugerad plåt, men den enda synliga skadan är lite blod på det grå bagglammets ena ben.
Största vinsten med fåromflyttningarna är att alla tackor o lamm nu kommer åt ensilagebalen, vilket de inte gjorde förut. Och att baggarna är samlade i en hage istället för två. Lite mindre ensilagesläpande och något färre vattenhål att fylla på. Men de dricker kopiösa mängder vatten nu när det är varmt, speciellt de lakterande tackorna med diande lamm. Mellan 80 och 100 liter tömmer de per dag.
Nu återstår att färdigställa stängslingen av sommarhagarna så fåren kan få komma ut på bete; det ska bli skönt både för dem och för oss...
Gevalia märkte vi på lördagkvällen att hon var lite skum. Hade gått omkring hela dagen med sänkt huvud, påminnande lite om något slags reptil. Vid midnatt tittade vi till henne och bestämde att vi skulle komma tillbaka om en timme. Hem, sova och sen upp igen, groggy som bara den, på med kläderna och ut till Linda, som kom kl ett, pålitlig som vanligt. Gevalia våt i rumpan, men inget annat, så hem igen, sova två timmar och ner till fårhuset igen, än mer groggy. Och minsann om hon inte fått ut ett litet huvud och två klövar då! Hon fixade förlossningen galant, men var lite tveksam på uppföljningen. Hon gick bort några meter från sin dotter (svart o vit), som om hon inte ville veta av henne, Dock insåg hon, att hon inte var klar bara för att hon fött fram ett lamm, utan att hon faktiskt var tvungen att ta hand om det också. Linda och jag höll andan där någon minut innan Gevalia började tvätta sin dotter. Någon halvtimme senare dök brorsan upp, brun och vit. Syster och bror var jämnstora och vägde 3,3 och 3,4 kg.
Alla tackorna har varit väldigt duktiga mödrar. De har fattat galoppen på en gång, även förstagångslammarna. Ingen har ratat sitt lamm och ingen har stulit någon annans. (Fast Gevalia hade nog gärna snott några lamm när hon gick omkring och väntade på nedkomsten såg det ut som.) Alla har haft mjölk och alla lammen har kommit snabbt på benen och börjat dia. Alla utom lilla Bea, dotter till gosefåret Kajsa. Bea skulle absolut inte dia, vare sig mamma eller nappflaska. Så det slutade med att vi mjölkade Kajsa och sondmatade lammet under första natten. På morgonen hade hon kommit på, att hon faktiskt kunde dia mamma själv och det var med en lättnadens suck vi åsåg den förnöjt smackande Beas frukostbestyr..
Idag söndag har vi också kastat om fåren i hagarna. Alla tackorna - med eller utan lamm - går nu tillsammans. Och alla bagglamm från oktober och december går tillsammans med de nyare lammens pappa - Bonus. Vi gjorde deras hage tämligen liten, så att de inte kan ta sats så långt. De försöker mörda varandra ändå, så gott det nu går på det begränsade utrymmet. Och när de inte bråkar rider de de på varandra. Det formligen dånar när de kastar in varandra i väggen av korrugerad plåt, men den enda synliga skadan är lite blod på det grå bagglammets ena ben.
Största vinsten med fåromflyttningarna är att alla tackor o lamm nu kommer åt ensilagebalen, vilket de inte gjorde förut. Och att baggarna är samlade i en hage istället för två. Lite mindre ensilagesläpande och något färre vattenhål att fylla på. Men de dricker kopiösa mängder vatten nu när det är varmt, speciellt de lakterande tackorna med diande lamm. Mellan 80 och 100 liter tömmer de per dag.
Nu återstår att färdigställa stängslingen av sommarhagarna så fåren kan få komma ut på bete; det ska bli skönt både för dem och för oss...
"Trasig"
Tvååringens kommentar när Madicken stack ut huvudet genom spjälorna och solen lyste genom hålet i örat där öronmärket borde sitta: Trasig!
Lamning live
SMS från Lill:
08:32 Tofs är på G. Har värkar ser det ut som. Jag stannar hemma ett tag till. Kan du komma loss om ngt skulle strula?
9:26: Vattnet gått
9:54 : Skymtat klöv
10.14 : Lammet beslutade sig för att avvakta lite
10:38 : Bruna klövar titta ut. Eller svarta.
Ögonblicksbild: Ida sover med huvudet i mineralhinken.
Samtal från Lill 11:00. Bautabagge!
Lill fick hjälpa en stor brun bagge att komma ut. Tofs är fortfarande rund och kanske kommer det en till? Annars ska Lill jobba.
11:11 SMS från Lill: Den lille hoppar groda
11:32 SMS från Lill: Fritt med mjölk, mkt vax innan. Diar på första försöket. Tofs toppenmamma!
4,5 kg vägde den!
08:32 Tofs är på G. Har värkar ser det ut som. Jag stannar hemma ett tag till. Kan du komma loss om ngt skulle strula?
9:26: Vattnet gått
9:54 : Skymtat klöv
10.14 : Lammet beslutade sig för att avvakta lite
10:38 : Bruna klövar titta ut. Eller svarta.
Ögonblicksbild: Ida sover med huvudet i mineralhinken.
Samtal från Lill 11:00. Bautabagge!
Lill fick hjälpa en stor brun bagge att komma ut. Tofs är fortfarande rund och kanske kommer det en till? Annars ska Lill jobba.
11:11 SMS från Lill: Den lille hoppar groda
11:32 SMS från Lill: Fritt med mjölk, mkt vax innan. Diar på första försöket. Tofs toppenmamma!
4,5 kg vägde den!
En helg av fåraktiviteter
Det var lördag morgon och strålande sol! Vi - Lill och jag och Veronica från mjölkgården som vi samarbetar med - hade packat picknickkorgen, spett och gummiklubba för en dags stängsling av sommarhagen. Här skulle jobbas hårt. Hälften av den vackra halvön kommer husera kalvar i år och fåren kommer gå på den del som betades av kalvar förra året. Vi gick runt och satte extra stolpar här och där och röjde undan gammal taggtråd och nedfallna grenar. På det stora hela var stängslet ganska okej och det mesta kommer lösas med en extra stolpe och röjsåg. Det blev dagens mantra "..och röjsåg". Frampå eftermiddagen var vi ganska spaka och ganska rödbrända om nosen.
Söndagen bjöd på samma vackra väder och denna dag hade Veronica utrustat sig med Röjsågen. Vi hade ett par hundra meter vass att röja för av någon outgrundlig anledning hade staketet satts tio meter ut från strandlinjen. Till slut hade vi kämpat oss igenom och fått alla stolpar på plats och då var det bara att gå runt och sätta "grisknorrar" på dem och pilla in den välspända ståltråden på plats. Jag har fortfarande träningsvärk i händerna.
Lill och jag tittade till fåren vid sextiden och vad hade hänt? Jo, Tjorven hade väl lammat i godan ro och stoltserade med ett lamm av varje kön. Fläta såg ut som hon kunde tänka sig att lamma också. Vi var hungriga som vargar och alldeles möra av allt klubbsvingande så vi försökte låtsas som ingenting. Vårt dilemma är att å ena sidan vill vi ju tro att de sköter det hela själva - och hittills har det ju inte varit några problem - men å andra sidan vill vi ju möjligaste mån undvika att det händer tråkigheter. Vi har ju trots allt gått på lamningskurs... När vi satt i bilen för att åka hem till middagen och Fläta inom loppet av tre sekunder gav oss tre nära-lamnings-tecken så bestämde vi oss för att åka tillbaka efter maten.
När vi kom ner till fårhuset igen kunde vi se att det helt säkert skulle hända något men det kan ju ta både en och tre timmar så vi åkte hem till Lill och drack te. Väl tillbaka till fåren var Fläta i full gång. Hon stönade och stånkade som vi aldrig hört ett får låta förr och hon tog i av alla krafter. Två klövar och en nos stack fram men det gick trögt. Till slut bestämde vi oss för att hjälpa henne lite och eftersom hon är ett av våra mindre tama får fick vi stänga in henne i lamningsboxen. Där lirkade vi ut ett rejält tacklamm på 4.3 kg. Sen väntade vi på efterbörden... och väntade... och så kom en blåsa till och vi trodde att lamm nummer två var på väg. Inget lamm kom och Fläta hade inga värkar och till slut bestämde vi oss för att känna efter. Fixa varmvatten, klippa naglarna och hala upp ärmarna. Minusgrader och mitt i natten. Då pajade lampan och vi har ju ingen el i vårt fårhus så allt ses i pannlampans sken och när två lampor ger upp samtidigt blir det problematiskt. Som tur var sken fullmånen in och gav oss ledsyn. Snart hade vi båda känt efter ordentligt och konstaterat att det inte fanns fler lamm. Vi åkte hem och hoppades på det bästa och mycket riktigt så låg en prydlig efterbörd och väntade på Lill vid morgonfodringen.
Vi var rätt slitna när måndagsmorgonen kom och jag satt med jackan på framför datorn på kontoret och hade tinat upp lagom till lunch.
Söndagen bjöd på samma vackra väder och denna dag hade Veronica utrustat sig med Röjsågen. Vi hade ett par hundra meter vass att röja för av någon outgrundlig anledning hade staketet satts tio meter ut från strandlinjen. Till slut hade vi kämpat oss igenom och fått alla stolpar på plats och då var det bara att gå runt och sätta "grisknorrar" på dem och pilla in den välspända ståltråden på plats. Jag har fortfarande träningsvärk i händerna.
Lill och jag tittade till fåren vid sextiden och vad hade hänt? Jo, Tjorven hade väl lammat i godan ro och stoltserade med ett lamm av varje kön. Fläta såg ut som hon kunde tänka sig att lamma också. Vi var hungriga som vargar och alldeles möra av allt klubbsvingande så vi försökte låtsas som ingenting. Vårt dilemma är att å ena sidan vill vi ju tro att de sköter det hela själva - och hittills har det ju inte varit några problem - men å andra sidan vill vi ju möjligaste mån undvika att det händer tråkigheter. Vi har ju trots allt gått på lamningskurs... När vi satt i bilen för att åka hem till middagen och Fläta inom loppet av tre sekunder gav oss tre nära-lamnings-tecken så bestämde vi oss för att åka tillbaka efter maten.
När vi kom ner till fårhuset igen kunde vi se att det helt säkert skulle hända något men det kan ju ta både en och tre timmar så vi åkte hem till Lill och drack te. Väl tillbaka till fåren var Fläta i full gång. Hon stönade och stånkade som vi aldrig hört ett får låta förr och hon tog i av alla krafter. Två klövar och en nos stack fram men det gick trögt. Till slut bestämde vi oss för att hjälpa henne lite och eftersom hon är ett av våra mindre tama får fick vi stänga in henne i lamningsboxen. Där lirkade vi ut ett rejält tacklamm på 4.3 kg. Sen väntade vi på efterbörden... och väntade... och så kom en blåsa till och vi trodde att lamm nummer två var på väg. Inget lamm kom och Fläta hade inga värkar och till slut bestämde vi oss för att känna efter. Fixa varmvatten, klippa naglarna och hala upp ärmarna. Minusgrader och mitt i natten. Då pajade lampan och vi har ju ingen el i vårt fårhus så allt ses i pannlampans sken och när två lampor ger upp samtidigt blir det problematiskt. Som tur var sken fullmånen in och gav oss ledsyn. Snart hade vi båda känt efter ordentligt och konstaterat att det inte fanns fler lamm. Vi åkte hem och hoppades på det bästa och mycket riktigt så låg en prydlig efterbörd och väntade på Lill vid morgonfodringen.
Vi var rätt slitna när måndagsmorgonen kom och jag satt med jackan på framför datorn på kontoret och hade tinat upp lagom till lunch.
Dubbellamning
Fel ännu en gång. Det var varken Fläta eller Ella som hann först, utan på fredag morgon stod Lotta där med ett vackert bagglamm, vit med svart rygg. Det måste ha varit ett tag sen hon lammade, för han var nästan helt torr och verkade mätt och välmående. Även Lotta är förstagångslammare, men hon hade fixat allt galant på egen hand. I och för sig hade hon alla de gamla tanterna omkring sig; det är möjligt att de kommit med tips och råd.
Frampå eftermiddagen var det så dags för nästa lamning. Denna gång var det Lovis' tur. Lills syskonbarn Evelina och Ida var också på plats, då Lovis är Evelinas favorit bland alla tackorna. Tur att flickorna kunde komma över och få se hela lamningen. Första lammet som kom ut var en brun bagge (många baggar blir det...); en ganska liten grabb, men som snart var på benen och diade. Den andra som kom ungefär en kvart senare var död. Han hade bara vuxit sig till halva broderns storlek och sen - av okänd anledning - dött. Förutom att han var död och liten hittade vi inga synliga fel på honom.
Vi hade varit lite misstänksamma, när Lovis skulle börja lamma, för det hade kommit blod innan fostervattnet gick, vilket det inte gjort på någon annan tacka. Själva lammet låg i sin påse, men den var inte fylld med den klara vätska som lammen brukar ligga i, utan vätskan var mörk och ogenomskinlig. Tack och lov har vi inte märkt någonting på Lovis, som verkat pigg hela tiden, även efter lamningen, men vi håller ett extra öga på henne i alla fall. Detta var även hennes första lamning. Och Evelina fick mycket att skriva om i sin helgrapport som de skriver på måndagarna i skolan.
För övrigt har vi införskaffat lammnäring, fårsax, lammbar och lite annat smått och gott, som man kan ha användning för i fåreriet. Det lilla vita tacklammet sörplar i sig lammnäringen lika tacksamt som hon sörplade i sig Kajsas mjölk förut och vi är tacksamma att vi slipper mjölka får innan vi ska iväg till/kommer hem från jobbet. Lammbaren ser ut som en blå brevlåda med tre spenar på. Ifall det blir fler lamm som behöver lite tillskott är det praktiskt med en brevlåda med spenar på. Den lilla vita får dock mat i sin nappflaska. Hon blir fullkomligt sug-galen när vi kommer med flaskan (och även när vi inte har flaskan med ska hon snutta på fingrar och öron och haka). När hon är alldeles fulltankad skuttar hon glatt iväg för att dia mamma Rosa...
Frampå eftermiddagen var det så dags för nästa lamning. Denna gång var det Lovis' tur. Lills syskonbarn Evelina och Ida var också på plats, då Lovis är Evelinas favorit bland alla tackorna. Tur att flickorna kunde komma över och få se hela lamningen. Första lammet som kom ut var en brun bagge (många baggar blir det...); en ganska liten grabb, men som snart var på benen och diade. Den andra som kom ungefär en kvart senare var död. Han hade bara vuxit sig till halva broderns storlek och sen - av okänd anledning - dött. Förutom att han var död och liten hittade vi inga synliga fel på honom.
Vi hade varit lite misstänksamma, när Lovis skulle börja lamma, för det hade kommit blod innan fostervattnet gick, vilket det inte gjort på någon annan tacka. Själva lammet låg i sin påse, men den var inte fylld med den klara vätska som lammen brukar ligga i, utan vätskan var mörk och ogenomskinlig. Tack och lov har vi inte märkt någonting på Lovis, som verkat pigg hela tiden, även efter lamningen, men vi håller ett extra öga på henne i alla fall. Detta var även hennes första lamning. Och Evelina fick mycket att skriva om i sin helgrapport som de skriver på måndagarna i skolan.
För övrigt har vi införskaffat lammnäring, fårsax, lammbar och lite annat smått och gott, som man kan ha användning för i fåreriet. Det lilla vita tacklammet sörplar i sig lammnäringen lika tacksamt som hon sörplade i sig Kajsas mjölk förut och vi är tacksamma att vi slipper mjölka får innan vi ska iväg till/kommer hem från jobbet. Lammbaren ser ut som en blå brevlåda med tre spenar på. Ifall det blir fler lamm som behöver lite tillskott är det praktiskt med en brevlåda med spenar på. Den lilla vita får dock mat i sin nappflaska. Hon blir fullkomligt sug-galen när vi kommer med flaskan (och även när vi inte har flaskan med ska hon snutta på fingrar och öron och haka). När hon är alldeles fulltankad skuttar hon glatt iväg för att dia mamma Rosa...
Fler lamm än får
Igår, onsdag, fick vi vårt 22:a respektive 23:e lamm, vilket innebär att vi nu har fler lamm födda hos oss, än inköpta får. Inalles finns hos Lilla Lamm nu 45 får i olika färger och åldrar; alla värmlandsfår.
Det var Lill-Skrållan som bestämde sig för att nedkomma frampå eftermiddagen. (Vi har Stor-Skrållan också; emedan vi köpte får från två olika besättningar råkade vi få två Skrållor.) Lill-Skrållan är förstagångslammare och en av våra minst tama tackor, så hon var ganska orolig och stissig när det var dags. Förstod verkligen inte vad det var frågan om och la all sin energi på att slicka upp vartenda uns av fostervattnet istället för att koncentrera sig på själva lammandet. När det första lammet kommit ut vände hon sig om och tittade på det med tom blick, men sen satte slickreflexen igång och hon var med på noterna. När den andra lilla masat sig ut, tog Lill-Skrållan hand om den med en gång. Med två lamm i boxen och inga överhängande faror i närheten lugnade hon ner sig betydligt och beslöt sig för att bli en vuxen, ansvarstagande mor.
Två töser blev det; en brun med vita tecken på huvud o ben, och en - hos oss ovanlig - helbrun med endast en liten vit hjässtofs.
Igår fick också Zoéga, som lammade i söndags, slippa ut ur sin lammbox med sina småttingar - två biffiga grabbar, en brun och en svart, bägge med vita tecken. Zoéga, som är en stadig tacka - även hon förstagångslammare - blev orolig att alla andra mammor och deras lamm skulle vara elaka mot hennes killar. Hon tog det säkra före det osäkra, anfall är bästa försvar, så alla andras lamm yrde i luften och tackorna fick sina smällar. Vi var lite oroliga när vi lämnade fårhuset - skulle vi hitta lammslamsor på väggarna nästa morgon?
Vi hade inte behövt vara oroliga. Allt var frid och fröjd idag och alla tackorna var vänner och alla lammen var hela.
I övrigt har det varit lugnt. Vi fortsätter att låna mjölk från vårt gosefår Kajsa. Mottagare av mjölken är ett litet vitt tacklamm, vars mamma visade sig vara enspent (gamla, vita Rosa). Det lilla vita luddet har en storebror som snor det mesta av mammas mjölk, så Kajsas mjölk blir ett extra tillskott för den behövande. Kajsa tycker att det hela är utmärkt, för hon får ju extra kross... Vad Kajsas dotter Bea tycker om det hela vet ingen, för hon lever i sin egen lilla värld, som är Den Stora Världen i hagen, där hon kan ses susa omkring bland granarna.
Nu får vi se vem som känner sig manad att lamma härnäst. Fläta och Ella ser misstänkta ut, men vi har ofta blivit lurade och någon helt otippad har hunnit före de "säkra korten". Spänningen är oliiidlig...
Det var Lill-Skrållan som bestämde sig för att nedkomma frampå eftermiddagen. (Vi har Stor-Skrållan också; emedan vi köpte får från två olika besättningar råkade vi få två Skrållor.) Lill-Skrållan är förstagångslammare och en av våra minst tama tackor, så hon var ganska orolig och stissig när det var dags. Förstod verkligen inte vad det var frågan om och la all sin energi på att slicka upp vartenda uns av fostervattnet istället för att koncentrera sig på själva lammandet. När det första lammet kommit ut vände hon sig om och tittade på det med tom blick, men sen satte slickreflexen igång och hon var med på noterna. När den andra lilla masat sig ut, tog Lill-Skrållan hand om den med en gång. Med två lamm i boxen och inga överhängande faror i närheten lugnade hon ner sig betydligt och beslöt sig för att bli en vuxen, ansvarstagande mor.
Två töser blev det; en brun med vita tecken på huvud o ben, och en - hos oss ovanlig - helbrun med endast en liten vit hjässtofs.
Igår fick också Zoéga, som lammade i söndags, slippa ut ur sin lammbox med sina småttingar - två biffiga grabbar, en brun och en svart, bägge med vita tecken. Zoéga, som är en stadig tacka - även hon förstagångslammare - blev orolig att alla andra mammor och deras lamm skulle vara elaka mot hennes killar. Hon tog det säkra före det osäkra, anfall är bästa försvar, så alla andras lamm yrde i luften och tackorna fick sina smällar. Vi var lite oroliga när vi lämnade fårhuset - skulle vi hitta lammslamsor på väggarna nästa morgon?
Vi hade inte behövt vara oroliga. Allt var frid och fröjd idag och alla tackorna var vänner och alla lammen var hela.
I övrigt har det varit lugnt. Vi fortsätter att låna mjölk från vårt gosefår Kajsa. Mottagare av mjölken är ett litet vitt tacklamm, vars mamma visade sig vara enspent (gamla, vita Rosa). Det lilla vita luddet har en storebror som snor det mesta av mammas mjölk, så Kajsas mjölk blir ett extra tillskott för den behövande. Kajsa tycker att det hela är utmärkt, för hon får ju extra kross... Vad Kajsas dotter Bea tycker om det hela vet ingen, för hon lever i sin egen lilla värld, som är Den Stora Världen i hagen, där hon kan ses susa omkring bland granarna.
Nu får vi se vem som känner sig manad att lamma härnäst. Fläta och Ella ser misstänkta ut, men vi har ofta blivit lurade och någon helt otippad har hunnit före de "säkra korten". Spänningen är oliiidlig...
Välkommen till Lilla Lamms blogg
Hej.
Detta är vår nya blogg där vi kommer publicera nyheter angående våra får och produkterna de ger. Välkommen till vår officiella hemsida www.lillalamm.se för att se bilder på våra vackra får. Vi föder upp värmlandsfår och har ambitionen att bedriva ekologisk uppfödning av lamm i Rockneby.
Väl mött
Linda & Lill
Detta är vår nya blogg där vi kommer publicera nyheter angående våra får och produkterna de ger. Välkommen till vår officiella hemsida www.lillalamm.se för att se bilder på våra vackra får. Vi föder upp värmlandsfår och har ambitionen att bedriva ekologisk uppfödning av lamm i Rockneby.
Väl mött
Linda & Lill
