Fler lamm än får
Igår, onsdag, fick vi vårt 22:a respektive 23:e lamm, vilket innebär att vi nu har fler lamm födda hos oss, än inköpta får. Inalles finns hos Lilla Lamm nu 45 får i olika färger och åldrar; alla värmlandsfår.
Det var Lill-Skrållan som bestämde sig för att nedkomma frampå eftermiddagen. (Vi har Stor-Skrållan också; emedan vi köpte får från två olika besättningar råkade vi få två Skrållor.) Lill-Skrållan är förstagångslammare och en av våra minst tama tackor, så hon var ganska orolig och stissig när det var dags. Förstod verkligen inte vad det var frågan om och la all sin energi på att slicka upp vartenda uns av fostervattnet istället för att koncentrera sig på själva lammandet. När det första lammet kommit ut vände hon sig om och tittade på det med tom blick, men sen satte slickreflexen igång och hon var med på noterna. När den andra lilla masat sig ut, tog Lill-Skrållan hand om den med en gång. Med två lamm i boxen och inga överhängande faror i närheten lugnade hon ner sig betydligt och beslöt sig för att bli en vuxen, ansvarstagande mor.
Två töser blev det; en brun med vita tecken på huvud o ben, och en - hos oss ovanlig - helbrun med endast en liten vit hjässtofs.
Igår fick också Zoéga, som lammade i söndags, slippa ut ur sin lammbox med sina småttingar - två biffiga grabbar, en brun och en svart, bägge med vita tecken. Zoéga, som är en stadig tacka - även hon förstagångslammare - blev orolig att alla andra mammor och deras lamm skulle vara elaka mot hennes killar. Hon tog det säkra före det osäkra, anfall är bästa försvar, så alla andras lamm yrde i luften och tackorna fick sina smällar. Vi var lite oroliga när vi lämnade fårhuset - skulle vi hitta lammslamsor på väggarna nästa morgon?
Vi hade inte behövt vara oroliga. Allt var frid och fröjd idag och alla tackorna var vänner och alla lammen var hela.
I övrigt har det varit lugnt. Vi fortsätter att låna mjölk från vårt gosefår Kajsa. Mottagare av mjölken är ett litet vitt tacklamm, vars mamma visade sig vara enspent (gamla, vita Rosa). Det lilla vita luddet har en storebror som snor det mesta av mammas mjölk, så Kajsas mjölk blir ett extra tillskott för den behövande. Kajsa tycker att det hela är utmärkt, för hon får ju extra kross... Vad Kajsas dotter Bea tycker om det hela vet ingen, för hon lever i sin egen lilla värld, som är Den Stora Världen i hagen, där hon kan ses susa omkring bland granarna.
Nu får vi se vem som känner sig manad att lamma härnäst. Fläta och Ella ser misstänkta ut, men vi har ofta blivit lurade och någon helt otippad har hunnit före de "säkra korten". Spänningen är oliiidlig...
Det var Lill-Skrållan som bestämde sig för att nedkomma frampå eftermiddagen. (Vi har Stor-Skrållan också; emedan vi köpte får från två olika besättningar råkade vi få två Skrållor.) Lill-Skrållan är förstagångslammare och en av våra minst tama tackor, så hon var ganska orolig och stissig när det var dags. Förstod verkligen inte vad det var frågan om och la all sin energi på att slicka upp vartenda uns av fostervattnet istället för att koncentrera sig på själva lammandet. När det första lammet kommit ut vände hon sig om och tittade på det med tom blick, men sen satte slickreflexen igång och hon var med på noterna. När den andra lilla masat sig ut, tog Lill-Skrållan hand om den med en gång. Med två lamm i boxen och inga överhängande faror i närheten lugnade hon ner sig betydligt och beslöt sig för att bli en vuxen, ansvarstagande mor.
Två töser blev det; en brun med vita tecken på huvud o ben, och en - hos oss ovanlig - helbrun med endast en liten vit hjässtofs.
Igår fick också Zoéga, som lammade i söndags, slippa ut ur sin lammbox med sina småttingar - två biffiga grabbar, en brun och en svart, bägge med vita tecken. Zoéga, som är en stadig tacka - även hon förstagångslammare - blev orolig att alla andra mammor och deras lamm skulle vara elaka mot hennes killar. Hon tog det säkra före det osäkra, anfall är bästa försvar, så alla andras lamm yrde i luften och tackorna fick sina smällar. Vi var lite oroliga när vi lämnade fårhuset - skulle vi hitta lammslamsor på väggarna nästa morgon?
Vi hade inte behövt vara oroliga. Allt var frid och fröjd idag och alla tackorna var vänner och alla lammen var hela.
I övrigt har det varit lugnt. Vi fortsätter att låna mjölk från vårt gosefår Kajsa. Mottagare av mjölken är ett litet vitt tacklamm, vars mamma visade sig vara enspent (gamla, vita Rosa). Det lilla vita luddet har en storebror som snor det mesta av mammas mjölk, så Kajsas mjölk blir ett extra tillskott för den behövande. Kajsa tycker att det hela är utmärkt, för hon får ju extra kross... Vad Kajsas dotter Bea tycker om det hela vet ingen, för hon lever i sin egen lilla värld, som är Den Stora Världen i hagen, där hon kan ses susa omkring bland granarna.
Nu får vi se vem som känner sig manad att lamma härnäst. Fläta och Ella ser misstänkta ut, men vi har ofta blivit lurade och någon helt otippad har hunnit före de "säkra korten". Spänningen är oliiidlig...
Kommentarer
Trackback
