27 april, sista lamningen för i vår
53 får blev det till sist. Inatt föddes vårens två sista lamm med Gevalia som mamma. Gevalia som är grå med vita tecken och en bred svart mustasch, som får henne att likna Groucho Marx. Näst sist ut var lilla Ella, som var lammad och klar när vi tittade till fåren i lördags morse innan vi skulle iväg och stå på loppis i Blomstermåla. Hon fick ett vackert tacklamm, som genast döptes till Bella förstås.
Gevalia märkte vi på lördagkvällen att hon var lite skum. Hade gått omkring hela dagen med sänkt huvud, påminnande lite om något slags reptil. Vid midnatt tittade vi till henne och bestämde att vi skulle komma tillbaka om en timme. Hem, sova och sen upp igen, groggy som bara den, på med kläderna och ut till Linda, som kom kl ett, pålitlig som vanligt. Gevalia våt i rumpan, men inget annat, så hem igen, sova två timmar och ner till fårhuset igen, än mer groggy. Och minsann om hon inte fått ut ett litet huvud och två klövar då! Hon fixade förlossningen galant, men var lite tveksam på uppföljningen. Hon gick bort några meter från sin dotter (svart o vit), som om hon inte ville veta av henne, Dock insåg hon, att hon inte var klar bara för att hon fött fram ett lamm, utan att hon faktiskt var tvungen att ta hand om det också. Linda och jag höll andan där någon minut innan Gevalia började tvätta sin dotter. Någon halvtimme senare dök brorsan upp, brun och vit. Syster och bror var jämnstora och vägde 3,3 och 3,4 kg.
Alla tackorna har varit väldigt duktiga mödrar. De har fattat galoppen på en gång, även förstagångslammarna. Ingen har ratat sitt lamm och ingen har stulit någon annans. (Fast Gevalia hade nog gärna snott några lamm när hon gick omkring och väntade på nedkomsten såg det ut som.) Alla har haft mjölk och alla lammen har kommit snabbt på benen och börjat dia. Alla utom lilla Bea, dotter till gosefåret Kajsa. Bea skulle absolut inte dia, vare sig mamma eller nappflaska. Så det slutade med att vi mjölkade Kajsa och sondmatade lammet under första natten. På morgonen hade hon kommit på, att hon faktiskt kunde dia mamma själv och det var med en lättnadens suck vi åsåg den förnöjt smackande Beas frukostbestyr..
Idag söndag har vi också kastat om fåren i hagarna. Alla tackorna - med eller utan lamm - går nu tillsammans. Och alla bagglamm från oktober och december går tillsammans med de nyare lammens pappa - Bonus. Vi gjorde deras hage tämligen liten, så att de inte kan ta sats så långt. De försöker mörda varandra ändå, så gott det nu går på det begränsade utrymmet. Och när de inte bråkar rider de de på varandra. Det formligen dånar när de kastar in varandra i väggen av korrugerad plåt, men den enda synliga skadan är lite blod på det grå bagglammets ena ben.
Största vinsten med fåromflyttningarna är att alla tackor o lamm nu kommer åt ensilagebalen, vilket de inte gjorde förut. Och att baggarna är samlade i en hage istället för två. Lite mindre ensilagesläpande och något färre vattenhål att fylla på. Men de dricker kopiösa mängder vatten nu när det är varmt, speciellt de lakterande tackorna med diande lamm. Mellan 80 och 100 liter tömmer de per dag.
Nu återstår att färdigställa stängslingen av sommarhagarna så fåren kan få komma ut på bete; det ska bli skönt både för dem och för oss...
Gevalia märkte vi på lördagkvällen att hon var lite skum. Hade gått omkring hela dagen med sänkt huvud, påminnande lite om något slags reptil. Vid midnatt tittade vi till henne och bestämde att vi skulle komma tillbaka om en timme. Hem, sova och sen upp igen, groggy som bara den, på med kläderna och ut till Linda, som kom kl ett, pålitlig som vanligt. Gevalia våt i rumpan, men inget annat, så hem igen, sova två timmar och ner till fårhuset igen, än mer groggy. Och minsann om hon inte fått ut ett litet huvud och två klövar då! Hon fixade förlossningen galant, men var lite tveksam på uppföljningen. Hon gick bort några meter från sin dotter (svart o vit), som om hon inte ville veta av henne, Dock insåg hon, att hon inte var klar bara för att hon fött fram ett lamm, utan att hon faktiskt var tvungen att ta hand om det också. Linda och jag höll andan där någon minut innan Gevalia började tvätta sin dotter. Någon halvtimme senare dök brorsan upp, brun och vit. Syster och bror var jämnstora och vägde 3,3 och 3,4 kg.
Alla tackorna har varit väldigt duktiga mödrar. De har fattat galoppen på en gång, även förstagångslammarna. Ingen har ratat sitt lamm och ingen har stulit någon annans. (Fast Gevalia hade nog gärna snott några lamm när hon gick omkring och väntade på nedkomsten såg det ut som.) Alla har haft mjölk och alla lammen har kommit snabbt på benen och börjat dia. Alla utom lilla Bea, dotter till gosefåret Kajsa. Bea skulle absolut inte dia, vare sig mamma eller nappflaska. Så det slutade med att vi mjölkade Kajsa och sondmatade lammet under första natten. På morgonen hade hon kommit på, att hon faktiskt kunde dia mamma själv och det var med en lättnadens suck vi åsåg den förnöjt smackande Beas frukostbestyr..
Idag söndag har vi också kastat om fåren i hagarna. Alla tackorna - med eller utan lamm - går nu tillsammans. Och alla bagglamm från oktober och december går tillsammans med de nyare lammens pappa - Bonus. Vi gjorde deras hage tämligen liten, så att de inte kan ta sats så långt. De försöker mörda varandra ändå, så gott det nu går på det begränsade utrymmet. Och när de inte bråkar rider de de på varandra. Det formligen dånar när de kastar in varandra i väggen av korrugerad plåt, men den enda synliga skadan är lite blod på det grå bagglammets ena ben.
Största vinsten med fåromflyttningarna är att alla tackor o lamm nu kommer åt ensilagebalen, vilket de inte gjorde förut. Och att baggarna är samlade i en hage istället för två. Lite mindre ensilagesläpande och något färre vattenhål att fylla på. Men de dricker kopiösa mängder vatten nu när det är varmt, speciellt de lakterande tackorna med diande lamm. Mellan 80 och 100 liter tömmer de per dag.
Nu återstår att färdigställa stängslingen av sommarhagarna så fåren kan få komma ut på bete; det ska bli skönt både för dem och för oss...
Kommentarer
Trackback
