Lammtonic
Men denna gång refererar rubriken till en annan tonic, i och för sig inte helt billig den heller.
Lilla Varböld, som skulle "opereras" i fredags; hennes böld började läcka under natten till torsdagen. Jag ringde Kersti som sa, att det var nog så att nålsticket vid provtagningen hade gjort en kanal där varet kunde komma ut. Bra, det var bara att hålla kanalen öppen, så att varet hade ett utlopp.
Sagt och gjort. Men så i lördags kväll var bölden mogen att komma ut helt och hållet - jag besparar er detaljerna - och naturligtvis hade jag inget Jodopax eller liknande hemma. Däremot hade jag en flaska Bombay Sapphire gin som jag skvätte på såret. Ibland har nöden ingen lag.
Tydligen funkade detta utmärkt, för såret såg bra ut idag och den lilla var mycket pigg och glad.
Själv föredrar jag att blanda andra vätskor i min gin...
Lilla linslusen i farten igen
Östran
Problemlammet
Om man visste med säkerhet att bölden skulle brista utåt, vore det inga problem. Risken är att den istället går in i magen och i så fall är det ajöss och goodbye för Diva.
Så på fredag morgon ska Kersti öppna bölden och tömma den och sy ihop Diva. Och detta trots att hon egentligen inte ens skulle jobba på fredag!
Sen får Diva se till att hålla sig frisk resten av livet.
Klipp, klopp, jätteflopp
Drog ett drag men det kändes mycket trögt. Bestämde mig för att byta till de sprillans nya skären vi fått med. Drog ett drag, skären lossnade. Drog åt skruvarna, drog ett skär och det sa POFF! Kom det inte en lite gnista och luktade det inte lite bränt också?
Det blev till att klippa för hand.
Mycket senare och resultatet blev: ....sådär.
Chutney belönades med mat eftersom hon uppfört sig exemplariskt under hela den långa tiden hon stått och blivit klippt.
Nu försöker vi febrilt nå Conny, den professionelle fårklipparen.
Mun-lammatomi
Var glad att det inte är ljud till bilderna ovan!
Goda människor
Lilleman Spindelman hade tråcklat sig ut genom stängslet och kom springande och bräkande. Fort stängde jag ytterdörren om mig och hundarna, innan den lille trängde sig in.
Medan jag bytte om till fårakläder bräkte Deli som besatt därutanför på trappen.
Plötsligt hör jag en röst därute. Tittar ut och där sitter Rachael och pratar med Spindelmannen. Rachael är Rocknebys ivrigaste gångare och passerar mitt hus flera gånger om dagen, med eller utan stavar. Hon hade sett och hört Delis förtvivlade rop på matte och skyndat till undsättning.
Senare avlade jag visit hos Mats och Inga; mycket riktigt var det de som stöttat upp lagårdsdörren. De hade varit oroliga att lammen skulle bli klämda om dörren stod och slog.
Det är gott att det finns människor som bryr sig.
Lammrace
Andra leker tåg...
Full fart i kvällssolen
Tant Tofs är som vanligt inte sen att haka på
Hon delar gärna med sig av sina bästa tips
Bildbevis på att Dixie & Dumle faktiskt får dia (OK då, det är taget med höghastighetskamera:-)
Dompan har inga problem med näringsintaget. Han är ett STORT lamm.
Snor, svett och tårar
Underbart skönt.
Inget kiss. Inget bajs. Ingen trängsel. Inga stängda dörrar. Inget tramp av små klövar. Inget högljutt bräkande.
Nu kan inte småttingarna irra omkring på stora tomten ensamma, när jag jobbar. Sålunda skulle jag göra en liten inhägnad på ca 6x6m, som de kunde lufta sig i medan jag förtjänade mitt levebröd.
Tager en del av mitt gamla fårnät och rycker upp med stolpar och flyttar till rätt ställe. Ganska otympligt med 10 meter nät och 5-6 stolpar à 180 cm.
Till på köpet är jag gravt förkyld och armar och ben är spaghettiartade, helt utan kraft. Huvudet fullt av snor. Humöret på topp redan från början.
Det första som händer är att jag fastnar i rosenbusken.
Efter att ha slagits med nät och stolpar och lyckats portionera ut sträckan på de futtiga meter det gäller, ska jag då spetta hål och få dit stolparna. Spetta går bra, om än kraftlöst, men jag skadar mig inte i alla fall.
Stolparna är alltså 180 cm långa, dvs någon centimeter längre än jag. Jag behöver ha något att stå på. Hittar en trälåda, om än något klen, men om jag står på kanterna funkar det.
Upp på lådan, upp med klubban (som väger 5 kilo; i detta förkylda läge ca 12 kilo). Nu måste jag hålla stolpen med ena handen och slå med den andra spaghettiarmen. Går sådär bra.
Hur eller hur får jag ner några stolpar någorlunda. Lammen har jag fått sätta in i lagården, då de hela tiden virrade omkring vid mina fötter på ett livsfarligt sätt. Lammen bräker fruktansvärt mycket och högljutt och är enerverande; jag har ont i huvudet av förkylningen allaredan. Till slut måsta jag stänga dörren om dem, för jag står inte ut.
Nu ska jag slå ner stolpar under päronträdet. Nu slåss jag med de mest illvilliga pärongrenar, fastnar med glasögon, fastnar med mössa (kallt och blåsigt), fastnar med stolpen, fastnar med nätet, fastnar med jackan, fastnar med klubban.
Det går sådär bra.
När jag är som mest förbannad går mina kängor rakt igenom lådhelvetet jag står på, varpå jag raskt börjar straffa lådan genom att slå sönder den med 12-kilosklubban.
Haha - jag undrar hur många som skulle ha känt igen sin bibliotekarie i det ögonblicket...
Till slut har jag i alla fall fått upp det förnicklade stängslet någorlunda. Släpper ut illbattingarna. Det dröjer inte länge förrän den lilla Spindelmannen elegant hoppar igenom en av de minsta maskorna... Hur faans liten kan man vara???
Kör till det stora fårhuset och hämtar mer stängsel. Sätter upp detta stängsel också, så att maskorna går omlott. Mycket bra. Ogenomträngligt. Tills Spindelmannen - om än med viss möda nu - tar sig igenom även detta.
Får låna kycklingnät av grannen med gården och har nu ikväll satt upp detta.
Vilken dag som helst kommer kommunen och slamtömmer min brunn, som är bredvid lammhagen. Undrar jag vad de ska tro om mina små lamm som har tredubbelt stängsel.
De vågar nog inte gå i närheten av dem i alla fall.
Hemmalamm
De tre små lammen som varit inneboende hos mig i två veckors tid, har nu fått flytta ut på härdning i den lilla lagården på tomten. Mest är det väl en psykisk härdning - främst för mig kanske -, då de är vansinnigt sociala och har hängt mig i hälarna mest hela tiden.
- O så rart, utbrister alla som hör att jag har lamm hemma och inomhus.
Jomenvisst, de ÄR rara. Också. Jag hade dock aldrig förstått hur mycket kiss som rymdes i de små taniga kropparna. Det är främst pga av det myckna kissandet, som det inte enbart varit förtjusande att ha de små liven hemma. Det och sen detta fösande av olika slags djur hit och dit i huset. Om den ena katten äter i köket och den andra i badrummet; lammen måste vara i ett annat rum än där hundarna utspisas etc etc...
Och kiss, kiss, kiss. Lite bajs också, men det är bara små torra minipluttar. Oftast.
När lammen flyttade in (titeln på min bok...) bestämde de sig för att de skulle bo i badrummet. Där finns nämligen golvvärme. Där har de haft sitt basläger, vilket i och för sig varit bra med lättavtorkade klinker. Där har de haft sin ensilage och kross, mineraler och vatten. Lammnäringen har intagits i köket.
Lite störande har det varit vid nattliga toalettbesök att ha tre ivriga lamms intensiva och uppfodrande blickar på sig. Roligast är de när de just ätit och är helt päronformade och lugna och fina. Då måste de stå en stund vid elementet och vegetera, för att sen - när maten sjunkit undan - bege sig ut på nya äventyr.
Nu har de alltså fått flytta in i ett mer fåranpassat boende och jag slipper sopa och svabba alla golv före frukost. Snart ska de få komma tillbaka till den stora flocken, för de har blivit riktigt duktiga på att äta kross, ensilage, hö och beta gräs. Lite Pontus lammnäring behöver de nog i alla fall någon/några veckor till, sen får de livnära sig bäst de kan.
Mest tillfredsställande av allt med de här lammen, är att lilla Diva faktiskt klarade sig igenom pärsen för två veckor sen. Hon verkar ha repat sig totalt, trots att veterinären var ganska övertygad om att hon skulle dö. Diva är lite lugnare och lite mer försynt än Deci och Deli, som kan vara nog så enerverande ibland, vid matdags och så. Alla tre har vuxit bra och är starka och framåt, så det ska nog gå bra att flytta tillbaka dem till det stora fårhuset.
Övriga får verkar också må bra. Vissa lamm, t ex första lammet Duffy, är smällfeta, medan vissa är pyttiga och smala. Orättvist.
Nu när lamningen är överstökad och napplammen växt till sig, är det dags att ta itu med stängslen kring sommarhagen. Snön har förstört en del och fler trådar måste dras på en del ställen. Vidare ska fåren klippas, vilket vi tänkte försöka oss på själva för en gångs skull. Tackornas ullkvalitet är inte den bästa i år, så vi kan lika gärna klippa dem själva, för vi kommer nog inte att låta göra garn av ullen.
Träckprov ska tas och skickas in till analys. Behöver vi avmaska eller ej? Fästingmedel ska duttas på och sen ska alla får ut på sommarbete.
Härliga tider! Strålande tider!
Skänkes: jordfräs (märke Sus scrofa)
Skänkes i set om 1-10 st eller så många du kan få med.
Bild: ensilagevallen efter bearbetning av jordfräsen
Blandlamm
Som ni kan se på hinkarna i bakgrunden är det ett demokratiskt fårhus. Fåren kan själva välja vilken färg de vill dricka ur. Den röda hinken är alltid full och jag vet inte om det är för att fåren vägrar dricka ur den eller om den är den enda Lill fyller på...
Lammen däremot är inte så färgglada i år. Ett enda roligt tecknat lamm (som väl var en bagge)
Lammattack
Dukkah är ett mycket gosigt lamm, liksom sin mamma Chutney.
En hög blandade lamm.