Hemmalamm
De tre små lammen som varit inneboende hos mig i två veckors tid, har nu fått flytta ut på härdning i den lilla lagården på tomten. Mest är det väl en psykisk härdning - främst för mig kanske -, då de är vansinnigt sociala och har hängt mig i hälarna mest hela tiden.
- O så rart, utbrister alla som hör att jag har lamm hemma och inomhus.
Jomenvisst, de ÄR rara. Också. Jag hade dock aldrig förstått hur mycket kiss som rymdes i de små taniga kropparna. Det är främst pga av det myckna kissandet, som det inte enbart varit förtjusande att ha de små liven hemma. Det och sen detta fösande av olika slags djur hit och dit i huset. Om den ena katten äter i köket och den andra i badrummet; lammen måste vara i ett annat rum än där hundarna utspisas etc etc...
Och kiss, kiss, kiss. Lite bajs också, men det är bara små torra minipluttar. Oftast.
När lammen flyttade in (titeln på min bok...) bestämde de sig för att de skulle bo i badrummet. Där finns nämligen golvvärme. Där har de haft sitt basläger, vilket i och för sig varit bra med lättavtorkade klinker. Där har de haft sin ensilage och kross, mineraler och vatten. Lammnäringen har intagits i köket.
Lite störande har det varit vid nattliga toalettbesök att ha tre ivriga lamms intensiva och uppfodrande blickar på sig. Roligast är de när de just ätit och är helt päronformade och lugna och fina. Då måste de stå en stund vid elementet och vegetera, för att sen - när maten sjunkit undan - bege sig ut på nya äventyr.
Nu har de alltså fått flytta in i ett mer fåranpassat boende och jag slipper sopa och svabba alla golv före frukost. Snart ska de få komma tillbaka till den stora flocken, för de har blivit riktigt duktiga på att äta kross, ensilage, hö och beta gräs. Lite Pontus lammnäring behöver de nog i alla fall någon/några veckor till, sen får de livnära sig bäst de kan.
Mest tillfredsställande av allt med de här lammen, är att lilla Diva faktiskt klarade sig igenom pärsen för två veckor sen. Hon verkar ha repat sig totalt, trots att veterinären var ganska övertygad om att hon skulle dö. Diva är lite lugnare och lite mer försynt än Deci och Deli, som kan vara nog så enerverande ibland, vid matdags och så. Alla tre har vuxit bra och är starka och framåt, så det ska nog gå bra att flytta tillbaka dem till det stora fårhuset.
Övriga får verkar också må bra. Vissa lamm, t ex första lammet Duffy, är smällfeta, medan vissa är pyttiga och smala. Orättvist.
Nu när lamningen är överstökad och napplammen växt till sig, är det dags att ta itu med stängslen kring sommarhagen. Snön har förstört en del och fler trådar måste dras på en del ställen. Vidare ska fåren klippas, vilket vi tänkte försöka oss på själva för en gångs skull. Tackornas ullkvalitet är inte den bästa i år, så vi kan lika gärna klippa dem själva, för vi kommer nog inte att låta göra garn av ullen.
Träckprov ska tas och skickas in till analys. Behöver vi avmaska eller ej? Fästingmedel ska duttas på och sen ska alla får ut på sommarbete.
Härliga tider! Strålande tider!
Ja hej och hå vad du har fullt upp.Men det som sagt kommer tider då du kan se tillbaka på det med en annan blick .
Vilken trevlig blogg jag hamnade på :-)
Du skriver underbart om era får och lamm, jag har suttit som fastklistrad ett bra tag nu och läst om Fläta och de andra.
Hoppas att allt går bra för de små flasklammen, lycka till!
Hej Marie och Marieberg!
Tack för de snälla orden!
Egentligen är vi två som skriver lite som det faller sig (Lill o Linda), men de underbara fotona är bara Lindas.
Av ren nyfikenhet - hur hamnade ni på vår blogg?
Hoppas ni fortsätter läsa!
Bästa hälsningar!
Lill