Lilla Lamm

Det verkar som om Hampus har gjort sitt nu; alla som skulle betäckas har nog blivit betäckta. Vi vet inte om årets tacklamm har brunstat eller om de väntar till nästa år med det. Vi har fått olika råd vad gäller unga tackor och betäckning. En veterinär tyckte att vi skulle skilja av de unga tackorna, så att inte de blev betäckta. Hon hade sett så unga och små tackor lamma och många av dem hade haft jobbiga förlossningar. En annan fårkännare sa, att det där ordnar naturen av sig självt - är tackorna för unga brunstar de helt enkelt inte.

Våra tacklamm från i fjol blev ju inte dräktiga när de gick med baggen på senhösten, så det lutar åt att vi faktiskt kan lita på naturen. Kanske är det lite beroende på vilken fårras man har; värmlandsfåren är ju en gammal gammal ras, som förmodligen har kvar en genuin inställning till det här med fortplantning.

Nå, kanske är det pga av arbetsbrist, som Hampus blivit lite tråkig gentemot Linda och mig. Vi får sannerligen ha ögon i nacken, när vi är inne hos fåren nuförtiden. Likadant när vi är ute hos ungbaggarna; särskilt Carl-Gustaf är opålitlig. Anfall är bästa försvar, så så fort man märker att en bagge funderar på något bus går man på honom och ryar och hotar.

Nej, det ska bli skönt att bli av med alla testosteronstinna baggar. Och så kan våra stamkunder få lite gott kött att njuta av.

Igår påbörjade vi projekt Gungfår. Ett gungfår är som en liten gunghäst, men med fårskinn på. Klockan halv två inatt fick vi ge oss pga av materialbrist, men resultatet kommer att bli bra. På en stomme av fur sätter vi en bit av ett liggunderlag och en bit skumgummi, så det blir sittvänligt för små barnrumpor. På kropp, hals och huvud sätter vi sen fårskinn och det är pilligt. Vi vill ju få ut så mycket som möjligt av skinnet (det är ju inte billigt att framställa fårskinn...), samtidigt som t ex nackskinnet och ryggskinnet ska ha samma kulör och struktur. Det tog oss säkert tjugo minuter bara att bestämma vilken frisyr fåret skulle ha på skallen: punk, lång framåtkammad lugg eller vindrufs. (Det blev det sista.)

Och det kan jag säga - det är fan så mycket roligare att tillverka gungfår än att titta på TV...