Lilla Lamm

En del av lammgänget har nu möjlighet att gå ut om de vill.

34 lamm hittills varav 18 är baggar och således 16 tackor. Det mesta har gått bra. Dock fick veterinär Kersti komma dra ut två lamm ur Tofs, som inte hade tillstymmelse till värkar. Hennes syster lammade till slut ca ett dygn efter Tofs och hon hade visat tecken på lamning hela det dygnet. Men vi släppte ut henne så hon fick ranta runt ute i hagen och sträcka ut ordentligt och då föll tydligen lammen på plats och hon födde ut en medelstor tacka och en rejält stor bagge. Förmodligen hade den stora baggen sinkat lamningen också.
Återstår nu 5 tackor som ska lamma; vi tror inte att mitt fd trädgårdsfår Decibel är dräktig. Till slut kanske vi har 44 lamm - kul!

Natten mellan fredagen och lördagen fick Tjorven hela fyra lamm. Nr 3 var klent och Linda tog med sig det hem och sondmatade honom. På morgonen tog Tjorven tillbaka lammet.


Men senare på förmiddagen bestämde hon sig för att fyra var för mycket, minsta lammet skulle bort. Så hon skuffade undan det och förvägrade det mat.
Några timmar senare skulle Bakis lamma och hon hade försökt sno Cacaos lamm. När första värskeblåsan visade sig i rumpan på Bakis, tog jag Tjorvens minsta lamm och satte under baken på Bakis, drog hål på blåsan och gnuggade in lammet med vätskan. Bakis nappade direkt och började slicka lammet rent och tog lille Emmaus till sitt hjärta. (Emmaus fick han heta för han var ju second hand.)


Sen började Bakis själv att lamma...


och här står Emmaus och tittar på sin foster[vatten]syster. Sen fick Bakis ett bagglamm till.

Tyvärr hade på lördagkvällen ett annat av Tjorvens fyra barn dött; kanske tackan legat ihjäl lammet, vi vet inte. Så nu har hon två lamm kvar.

Och på Durum och Elmafronten ser det bra ut; Durum har accepterat moderskapet.

Här är Errol på väg ut, man kan skymta hans nos och klövar i fosterblåsan.

Och plopp, så är han ute med stora hornbubblor.

Snart kommer Bellas juver att flyga iväg med henne. Måtte hon lamma snart...

Tjorven nedkom inatt med inte mindre än fyra! små lamm, tre baggar och en tacka. 1, 2 och 4 var pigga och väsnades, men 3:an fick Linda ta med sig hem. Han varken stod upp eller åt, utan höll med nöd och näppe huvudet uppe. Linda sondmatade honom med råmjölk.
Imorse ringde Linda och då hade den lille krabaten kvicknat till och ville hem till mamma igen. Så Linda körde honom till Tjorven, som villigt tog sig an honom och han t o m diade!
Fast fyra barn är lite väl många även för en stor och psykiskt stabil tacka som Tjorven, så vi får hjälpa till lite med matförsörjningen. Chutney har hur mycket mjölk som helst (hennes Explorer är STOR), så hon får släppa till lite och så hade vi lammnäring kvar sen i fjol, som faktiskt inte passerat bäst föredatum.
Ibland har även Lilla Lamm lite medvind.

Naturligtvis hade Cocos lammat två fina bagglamm (Emil och Ecco) när jag skulle snabbkolla vid lunch, innan jag vid 12.30 skulle skjutsa grannen till lasarettet... Naturligtvis valde Dinkel (syster till psykoDurum) att lamma just då och valde också att få livmoderframfall samtidigt. (Fast det visste jag inte då, att det var ett framfall; det såg ut som Choklads köttklump med ofullgångna lamm och en efterbörd.)

Lilla dumma Dinkel skulle inte lamma inne, som de andra tackorna, nej hon gick ut och la sig utanför vindskyddet i värsta sörjan och födde fram Epi (och sin livmoder). Jag fick lägga lammet framför tackan, på en bit presenning (vindskyddet) och sen hämta hö att lägga honom på. Han frös så han skakade och det blåste hårt rätt på mamma och barn, så jag tillverkade vindskydd av stora säckar som jag fyllde med hö.



Som tur var var Lindas moder just då på Fiket, så Linda kunde kvista ner och ta hand om Cocos och hennes lamm och Dinkel och hennes lamm. Dinkels livmoder fick dock vår superveterinär Kersti ta hand om och tvätta och lirka tillbaka in och sen försegla med ett snyggt korsstygn. (Kersti hade på 15 år endast haft tre fall av framfall på får, så det kändes självklart att vi skulle prova på denna form av trubbel. Vi måste ju se till att veterinärerna håller sig alerta.)

Positivt denna dag -förutom tre välskapta och fina lamm - var att Enya fått börja dia Durum, utan vår medverkan. Tydligen går det bäst att få dia om hon diar bakifrån, då verkar Durum acceptera det som sker bäst. Men vi har även sett henne dia lite från sidan. Trägen vinner!

Dilba och hennes osedvanligt vackra dotter Enya (vit med grå översida) fick börja kampera med de andra i mammlammhagen. Det började inte bra, för Dilba blev smått hysterisk och sprang omkring och stissade upp alla andra invånare, så hon åkte på däng från både Dott, Chutney och Bolly. Enya blev förvirrad och trodde att Dott var hennes mamma och åkte på en propp hon med. Till slut lugnade Dilba ner sig så pass att Enya kom åt att dia lite, vilket gjorde att mamma sansade sig och taggade ner. Enya - minst av alla i hagen - var överlycklig att äntligen få sträcka på benen. Hon hade stått och studsat i den lilla lamningsboxen några dagar och igår studsade hon rejält på de stora ytorna; hon såg ut som en liten konstig hare.

Chutneys Explorer har blivit rejält stor nu på bara 1 1/2 vecka. Inte undra på när han är ensam om alla den mjölken... Kan tippa på att han väger 6-7 kilo nu.

Nu är det snart dags för lunchkollen. Undrar om det är något på gång..........

Här är lilla Ellips - son till Choklad. Föddes inatt vid fyratiden.

Här är de första lammerskorna; Chutney o Dott. Fläckiga lammet är Explorer, det mörkaste Elvis och sen hans syster Elvira, den ljusa prickiga.



Här ligger vi som kroppkakor och väntar på lamning.

Inatt lammade Choklad och fick ett gossebarn som är brun- och vitskäckig.

Jag skulle bara ner i vargtimman och se till att Elma fick mat av Durum och då var Choklad klar med den första ungen. Den andra kom efter ett litet tag, men man kunde inte ens se att det skulle vara ett lamm, den var inbakad i hinnor och efterbörd och såg ut som en köttklump. Vägde som ett litet lamm.

Men mor och son mår bra och har installerats i ensambox. Bredvid henne står Dilba med Enya, bredvid henne står Bolly (hon har dubbelbox, lyxsvit) med Edina och Eddie, bredvid henne står Durum, som har sin dotter i boxen bredvid.

Durum har lugnat ner sig något, men är fortfarande inte helt såld på Elma. Vi får hålla på och sätta in lammet till henne var tredje timma, så hon får mat och lite fårnärhet. Vi måste dock vara med i boxen; tackan är inte att lita på ännu. Elma mår finfint, så mammas brutalitet i början verkar inte ha satt några spår varken fysiskt eller psykiskt. Vi håller tummarna för att Durum ska acceptera Elma till slut.

It's raining lambs...

Durum lammade först och fick det bruna tacklammet Elma (eftersom Lill såg på filmen om Selma Lagerlöf innan), då var kl. omkring 16.
Sen lammade Dilba och fick ett grått och vitt tacklamm som heter Enya. Kl. var då ca 17.
Sen lammade Bolly vid pass 20.30, då hon fick en tacka - Edina. Vid 23-tiden sen kom Eddie ut bakofram, så vi fick hjälpa till lite och räta ut ett ben innan han kunde ta sig ut. Båda lammen är svarta och vita.

Dilba och Bolly har skött sig ypperligt. Vårt sorgebarn är Durum som har fått något slag psykos efter lamningen. Hon stångar lilla Elma så fort hon närmar sig Durums bakparti. Durum slickar Elma i ansiktet men blir galen när hon kommer bakåt Elmas svans; då luggar hon lammet och stångar det.

Konstigt nog får Elma dia, bara vi ser till att Durum har kross att äta och själva står i boxen, så vi åker ner typ var tredje timma och ser till att lillan får mat. Annars står hon för sig själv i en box bredvid mamma, med värmelampa över sig. Det ser lite ensamt ut, men hellre det än att hitta henne med brutna ben och invärtes skador.

Det verkar som om Klöver Lime var Den Mystiska Helgbetäckaren... Två lamm på lördagen, ett lamm på söndagen - därefter intet.

Linda lägger till en bild: Lamningslektion för nybörjare

Caramelle föddes hos Lilla Lamm 2 april 2009 och hennes mamma är Fläta och hennes pappa var Bandit. Hon hade även en bror som hette Chaplin och som var liten och svart och väldigt söt. Själv är Caramelle vit- och gråskäckig.
Detta var ett verkligt skyggt lamm (mamma Fläta är inget gosefår precis, men mycket vacker) och man fick inte peta på henne på länge. Förrän en vacker dag när hon gjorde en helomvändning och blev riktigt kelig. Framför allt älskar hon familjen Fridh (Family Får) som hon liksom adopterat.
I fjol fick Caramelle lammen Dixie och Dumle, två småttingar som hon inte hade särskilt mycket mjölk till. Vi får hoppas att hennes lamm blir en smula större i år.

Här står våra mammor inburade med sina lamm. Längst bort är Lilla Dott med Elvis och Elvira, närmast är Chutney med Explorer.

Här är de som går i väntans tider (ja, förutom jag och Linda då...).

Och här är vår nya fålla, där mammorna ska gå med sina lamm när de blivit några dagar gamla och det är dags att släppa ut dem från deras små "familjeceller".

Ungdomsbild på Chutney och Lindas dotter Caitlyn.
Chutney är/var dotter till Lilla Pims (som var ibland de får vi fick slakta pga klövrötan) och hennes pappa hette Bandit. Hon är född 14 mars 2009 hos Lilla Lamm. Hennes bror var Charlie, som figurerade en del i KalmarPosten förrförra året. I fjol fick hon två lamm: Dukkah och Deli, även känd som Lilleman Spindelman.
Hela "släkten" Pims har varit och är mycket kärvänliga får och stora personligheter. Särskilt vackra är de kanske inte, men mycket charmiga.
Och nu har alltså Chut nedkommit med en liten Explorer (en halvböj?).

En liten Explorer är född på denna dag. Imorse nedkom Chutney med ett gossebarn som heter Explorer, ety han genast började vandra omkring och undersöka världen. Han var nog ca 10 minuter gammal när vi kom ner till fårhuset. Mamma tog hand om honom lite förstrött, slickade honom och lät honom dia så fint. Vi hoppades på att det skulle komma ett till litet lamm, men Chut nöjde sig med en ensling i år.

En och en halv vecka kvar till beräknad lamning och vi skulle börja tidigt imorse med byggandet i fårhuset. Och vad skådar vi när vi kommer ner om inte en liten Dott som står där så förnöjd med en liten svart bagge och en liten gråprickig tacka. Eftersom årets lamm ska heta något på E och en flaska Elvis-vin stod på spel i vadslagningen och eftersom både Linda och jag är Elvisdyrkare, så fick baggen heta Elvis och tackan Elvira. Linda vann vadslagningen - Bella svek mig...

Så är turen kommen till vår Lilla Dott, döpt efter Fröken Fleggmans mustasch. Hon var vårt förstfödda tacklamm som föddes 14 oktober 2007, när vi visste mycket lite om får och lamning. Hennes pappa hette Lillebror och hennes mamma Pippi. Dott är lite av ett gosefår hon också och ett av våra rundare får. Tofs och Dott är matvraken i flocken. Detta resulterade 2009 i att hennes lamm Stig-Helmer vägde snudd på 6 kilo när han föddes (vanligen ligger lammen på ca 3 kilo) och Linda och jag hade all möda i världen att få ut honom. Lilla Dott är en duktig mamma, ett snällt får, men vill inte vara med på bild så gärna...

Här är en vacker bild på Bolly. Favoritfåret Ida fick - på min  födelsedag 16 december 2007! - de två tacklammen Bolly och Stolly. (Ja, vi är AbFab-fans.) Pappa var Lillebror. De såg redan som små ut som kameler och fortsatte med det även som vuxna. Ida och Stolly var vi tvungna att slakta i Den Stora Klövrötan 2008, men Bolly har vi kvar. Hon är ett av våra mest sociala får och vi tror att hon vet vad hon heter. Ibland. 2010 fick hon ett bagglamm och tacklammet Diva och tyvärr beslöt sig Bolly för att Diva inte skulle få hennes mjölk, annars var hon snäll mot lammet. Så lilla Diva fick bli flasklamm, men den historien kommer vi till sen...

Här är Tant Tofs, eller Tofs, som hon är döpt till. Systern heter Fläta och bor också hos Lilla Lamm. Tofs och Fläta kommer från en uppfödare i Osby och är födda 13 april 2007. Tofs är hjordens matvrak och håller sig alltid framme när det vankas något slags käk. I fjol hade hon oturen att mista ett lamm, förmodligen p g a kölden. Hon är en stadig tacka och en av våra vackraste, om än en smula egensinnig. Bilden visar hennes rätta jag - ständigt på jakt efter MAT....

Tanken var att vi skulle fixa grindar inför lamningen; sätta på nät på trägrindar och lite annat pyssel. Söndag morgon innan Linda skulle öppna fiket. Men vi skulle också ge tackorna sista dosen selen före lamningen, så vi började med det.

Det blev inga grindar gjorda den morgonen.

Det tar tid att pytsa i får "medicin" som de inte vill ha. Vi provade att lösa upp selenen i vatten, men icke sa nicke, det blev bara en gegga av det hela. Så det var bara att försöka dutta i vart och ett av fåren hennes respektive dos och kors vad de är starka i munnarna... Och vad de bits! Och krånglar. Och fånar sig och faller ihop på knä. Linda och jag kommer i alla fall inte att lida av selenbrist inom den närmaste framtiden, så mycket som vi fick i och på oss. Det var bara Tant Tofs som frivilligt åt selen ur handen, men hon är visserligen flockens matvrak.

Vi passade också på att frisera de yvigare damerna runt juvren och tvätta öronmärken där det behövdes. Speciellt de unga tackorna skitar ner dem, så man inte ser en siffra.

Husvagnen har fått komma ut från vinterförvaringen och nu kan vi färdigställa mammtackornas kommande bostad.

Nu vet jag att jag inte ska skriva detta, men det känns som om vi har saker och ting under någorlunda kontroll i år...

Först blir de besvikna när de inte får någon kross på kvällen, men sen skockas de omkring mig, när jag satt mig ner mitt ibland dem. Bruna tacklammet Durum kommer och nosar försiktigt och jag får klia henne lite, Duffy vill bli klappad, Cocos kommer och jag får peta lite på henne - inte mer. Dinkel smyger in från vänster och Choklad står precis på rätt avstånd för att jag inte ska nå henne. Alltid hungriga Tant Tofs klampar fram och frågar om jag har nåt korn i fickan till henne, men vänder på klacken när jag inte har det. Inget kel här inte! Över allas huvuden ser jag Bolly. Jag ropar på henne. Hon låtsas att hon inte hör. Jag ropar igen. Hon vrider ytterst lite på huvudet. Men sen kan hon inte motstå lockelsen, utan tar sig fram till mig där jag sitter och ställer sig framför mig med självklar äganderätt och låter sig omhuldas tills jag blir trött i armarna och måste slita mig från fårhuset.

Från 19 mars och tre veckor framåt kan jag mer eller mindre bo i fårhuset eftersom jag har semester. Efter det lär jag vara ganska trött på får ett tag framöver. Men det ska bli skönt att byta ut människor mot fåren ett tag och sen kommer det att vara skönt att byta ut fåren mot människorna igen...