Regnmätarfår.
I hällregn och blåst åkte hunden och jag för att se till fåren. Skönt, tänkte jag när de gick på den enda del av hagen som man ser från bilen på nervägen till vanliga samlingsplatsen. Fick ändå gå ut för att räkna dem. 22... det ska vara 24 ...men då står väl två längre bort tänkte jag och körde vidare och parkerade. Vrålade på Fååååren men det kom inga får. Med öronen som regnmätare hör de väl dåligt, tänkte jag. Jag visste ju var de var och gick närmare och ropade och då kom de springande och in i fållan för räkning. 22. Två fattades; Chutney och hennes lamm Dukkah. Skit också, Chutney som blev biten av något i nosen härom veckan och tänk om det blivit nån komplikation (eller varför inte en helt ny sjukdom). Jag var just på väg och stänga in hunden för att påbörja sökandet, när de två saknade kommer strosande ur skogsbrynet med varsitt stort eklöv i munnen. Det är svårt att förklara hur glad man kan bli av att se två dyngsura får!
Kommentarer
Trackback
