Då var det dags igen
Amanda haltade i går kväll. Ville inte riktigt stödja på ena frambenet. Kollade ben och klövar men såg inget som kunde vara orsaken och inte svullen eller varm heller. I vad som kändes som en repris från förra året, (fast utan regn den här gången), vände jag uppoch ner på varenda får för att försäkra mig om att det inte var ett nytt utbrott av klövröta på gång. Förutsättningarna har ju varit perfekta för detta med allt regn som varit på sistone. Tack och lov var alla klövar snustorra och visst, en del hade lite sprickor och flagor, men inget som tydde på Katastrofen. Släppte ut alla ur fållan - som de nu så snällt marcherar in i - och hoppades att Amanda skulle vara frisk till morgondagen.
Det var hon inte.
Ropade och ropade på fåren som kom masande efter ett bra tag. Amanda sist, hoppandes på tre ben. Hela gänget sprang in i fållan men Amanda på efterkälken kom liksom inte med i flocken och anade oråd på fårs vis och var därmed inte det minsta intresserad av någon mathink. Att ett trebent får kan vara så svårt att fånga är ju märkligt men till sist log lyckan mot en halvt uppgiven fårägare och fårskrället sprang in i fållan och blev instängd. Fångat får lades ner och inspekterades och nu var hon svullen strax ovanför klöven och rejält öm när man tryckte där. Kunde inte hitta någon tagg eller något så det fick bli ett jodopaxomslag som förhoppningsvis drar ut vad som nu gömmer sig där inne. Detta lät sig dock inte göras i fårhagen där jag varken hade grejer eller hopp om att någonsin få tag i henne igen för vidare skötsel. Ringde pappa för assistans. Det kändes som en omöjlighet att få med sig trebent får och sällskapsfår till bilen och in i bilen utan att tappa ett får till flocken eller flocken till resten av världen.
Pappa kom och Amanda förpassades till bilen. Som sällskapsfår hade jag valt Bella eftersom det var hon och Tjorven som befann sig i fållan. Eftersom Tjorven har två lamm var hon inget alternativ och trots att Bella buffade på den liggande Amanda, tänkte jag att hon nog föredrar ett styggt får framför inget sällskapsfår alls.
Nu kanske man kan tro att det är enkelt att fånga ett får som är instängt i en ganska liten fålla men se det är det inte. Inte när fåret i fråga är av den snabba, hoppiga typen. Tjolahopp så hade Bella hoppat rakt genom fårgrindarna och en förvånad pappa undrade vad som hände.
Jaha, nu fanns det 16 mycket misstänksamma får att välja på. Fick tag i vår lilla Dott som är ett utmärk sällskapsfår. Ganska litet och mycket vänligt och med sedan länge avvant bagglamm.
Körde hem fåren till isoleringscellen hos Lill och la jodopaxomslag på Amanda utan större problem. Hämtade hö och vattnade de två damerna och båda åt nöjt när jag gick.
Så, nu är det väl dags för blåtungepatrullen att höra av sig igen. De lös med sin frånvaro i lördags...
Inser också att jag måste lägga till en kategori i bloggen; Sjuka får (för om jag gör det kanske det inte händer mer att rapportera där...)
Det var hon inte.
Ropade och ropade på fåren som kom masande efter ett bra tag. Amanda sist, hoppandes på tre ben. Hela gänget sprang in i fållan men Amanda på efterkälken kom liksom inte med i flocken och anade oråd på fårs vis och var därmed inte det minsta intresserad av någon mathink. Att ett trebent får kan vara så svårt att fånga är ju märkligt men till sist log lyckan mot en halvt uppgiven fårägare och fårskrället sprang in i fållan och blev instängd. Fångat får lades ner och inspekterades och nu var hon svullen strax ovanför klöven och rejält öm när man tryckte där. Kunde inte hitta någon tagg eller något så det fick bli ett jodopaxomslag som förhoppningsvis drar ut vad som nu gömmer sig där inne. Detta lät sig dock inte göras i fårhagen där jag varken hade grejer eller hopp om att någonsin få tag i henne igen för vidare skötsel. Ringde pappa för assistans. Det kändes som en omöjlighet att få med sig trebent får och sällskapsfår till bilen och in i bilen utan att tappa ett får till flocken eller flocken till resten av världen.
Pappa kom och Amanda förpassades till bilen. Som sällskapsfår hade jag valt Bella eftersom det var hon och Tjorven som befann sig i fållan. Eftersom Tjorven har två lamm var hon inget alternativ och trots att Bella buffade på den liggande Amanda, tänkte jag att hon nog föredrar ett styggt får framför inget sällskapsfår alls.
Nu kanske man kan tro att det är enkelt att fånga ett får som är instängt i en ganska liten fålla men se det är det inte. Inte när fåret i fråga är av den snabba, hoppiga typen. Tjolahopp så hade Bella hoppat rakt genom fårgrindarna och en förvånad pappa undrade vad som hände.
Jaha, nu fanns det 16 mycket misstänksamma får att välja på. Fick tag i vår lilla Dott som är ett utmärk sällskapsfår. Ganska litet och mycket vänligt och med sedan länge avvant bagglamm.
Körde hem fåren till isoleringscellen hos Lill och la jodopaxomslag på Amanda utan större problem. Hämtade hö och vattnade de två damerna och båda åt nöjt när jag gick.
Så, nu är det väl dags för blåtungepatrullen att höra av sig igen. De lös med sin frånvaro i lördags...
Inser också att jag måste lägga till en kategori i bloggen; Sjuka får (för om jag gör det kanske det inte händer mer att rapportera där...)
Kommentarer
Trackback
