Juldagspyssel
Bolly hade gjort en Eddie när jag såg till dem i morse.
Eddie och Patsy var mina första provfår; de såg ut som gotlandsfår. Eddie lyckades två gånger fastna med huvudet mellan ribborna i höhäcken och krubban under. Första gången fick jag ringa Linda och vi slog sönder höhäcken delvis, andra gången lyckades jag få bort henne själv.
Nu hade alltså Bolly fastnat med huvudet i en ensilagegrind. Grejen är den, att hon hade trängt sig emellan ensilagegrinden och foderbordet, så hon hade inget manöverutrymme att tala om. Annars hade hon nog aldrig fastnat. Nu fick jag meka loss grinden och backa tackan och vips fick hon loss huvudet. Gud vet hur länge hon stått där, men hon verkade rätt trött på läget. Fast hon hade ju att äta i alla fall... och det är huvudsaken för ett får.
Ny halm fick damerna och det gillar de verkligen. Det finns gott om hö i halmen, som de letar rätt på. Ser så fint ut också, när man strött - rent och fint. Egentligen skulle de fått ny halm igår, på julafton, men jag hann inte med det. De fick bara spannmålskross som tecken på att det var jul, men det verkade vara ok för dem.
Lassie tjänstgjorde som grindvakt idag. Denna gång utnämnde jag henne till jobbet; förra gången åtog hon sig det självmant. Jag parkerade henne i grindhålet och sa åt henne att bli där. Hon tog sin uppgift på stort allvar och när så en tacka närmade sig, tittade Lassie på mig. Pass på! sa jag till henne och då motade hon tillbaka tackan. En del av tackorna backade beredvilligt bara Lassie gick emot dem, men en del var lite stöddigare och hunden fick nafsa lite efter dem innan de slog till reträtt.
Även om det bara är en liten grej - att stå i ett grindhål och vakta - så är det väldigt roligt att samarbeta med Lassie. Hon är så på hugget och lyssnar bra och verkar fatta vad det är jag vill att hon ska göra. Men fastän hon gillar detta med fåren skarpt, så rusar hon inte in till dem och jagar runt. Hon får ju inte heller bli skrämd av djuren, så jag får vara i närheten hela tiden, när hon umgås lite närmare med dem.
Och mycket beröm får hon när hon gör rätt. Hon är rolig med berömmet. Om jag berömmer henne i vardagslivet s a s, blir hon jätteglad och slår nästan knut på sig själv. Man får berömma henne sansat, annars blir hon för glad. Men i samband med fåren kan jag berömma hur mycket som helst och hon bibehåller koncentrationen ändå.
Det är verkligen hennes livsuppgift detta - att hålla ordning på våra får. Och det tar på krafterna. Vakta grinden gjorde hon i tio minuter kanske, sen höll hon koll på fåren - fast med grindar emellan - trekvart till. Nu ligger hon utslagen någonstans i huset.
En bra dag för en liten border collie.
Eddie och Patsy var mina första provfår; de såg ut som gotlandsfår. Eddie lyckades två gånger fastna med huvudet mellan ribborna i höhäcken och krubban under. Första gången fick jag ringa Linda och vi slog sönder höhäcken delvis, andra gången lyckades jag få bort henne själv.
Nu hade alltså Bolly fastnat med huvudet i en ensilagegrind. Grejen är den, att hon hade trängt sig emellan ensilagegrinden och foderbordet, så hon hade inget manöverutrymme att tala om. Annars hade hon nog aldrig fastnat. Nu fick jag meka loss grinden och backa tackan och vips fick hon loss huvudet. Gud vet hur länge hon stått där, men hon verkade rätt trött på läget. Fast hon hade ju att äta i alla fall... och det är huvudsaken för ett får.
Ny halm fick damerna och det gillar de verkligen. Det finns gott om hö i halmen, som de letar rätt på. Ser så fint ut också, när man strött - rent och fint. Egentligen skulle de fått ny halm igår, på julafton, men jag hann inte med det. De fick bara spannmålskross som tecken på att det var jul, men det verkade vara ok för dem.
Lassie tjänstgjorde som grindvakt idag. Denna gång utnämnde jag henne till jobbet; förra gången åtog hon sig det självmant. Jag parkerade henne i grindhålet och sa åt henne att bli där. Hon tog sin uppgift på stort allvar och när så en tacka närmade sig, tittade Lassie på mig. Pass på! sa jag till henne och då motade hon tillbaka tackan. En del av tackorna backade beredvilligt bara Lassie gick emot dem, men en del var lite stöddigare och hunden fick nafsa lite efter dem innan de slog till reträtt.
Även om det bara är en liten grej - att stå i ett grindhål och vakta - så är det väldigt roligt att samarbeta med Lassie. Hon är så på hugget och lyssnar bra och verkar fatta vad det är jag vill att hon ska göra. Men fastän hon gillar detta med fåren skarpt, så rusar hon inte in till dem och jagar runt. Hon får ju inte heller bli skrämd av djuren, så jag får vara i närheten hela tiden, när hon umgås lite närmare med dem.
Och mycket beröm får hon när hon gör rätt. Hon är rolig med berömmet. Om jag berömmer henne i vardagslivet s a s, blir hon jätteglad och slår nästan knut på sig själv. Man får berömma henne sansat, annars blir hon för glad. Men i samband med fåren kan jag berömma hur mycket som helst och hon bibehåller koncentrationen ändå.
Det är verkligen hennes livsuppgift detta - att hålla ordning på våra får. Och det tar på krafterna. Vakta grinden gjorde hon i tio minuter kanske, sen höll hon koll på fåren - fast med grindar emellan - trekvart till. Nu ligger hon utslagen någonstans i huset.
En bra dag för en liten border collie.
Kommentarer
Trackback
