Vem är du?
Min goda vän och tillika kollega Ylva följde med till fårhuset igår för att se till tackorna. Väl inne bland djuren rönte Ylva inte mycket uppmärksamhet; maten är ju viktigare. Men till slut kom Chutney fram och pillade in nosen i Ylvas vante och gick sen och åt igen. Sen kom Bakis fram, men stannade 1 meter ifrån Ylva och STARRBLIGADE! Man riktigt såg hur hennes små grå for omkring i skallen - VEM i hela friden är detta? Har hon varit här förr? Är hon snäll? Har hon godis? Har hon några roliga stroppar eller snören man kan dra i? Till slut hade hon i alla fall glott färdigt och sällade sig till sina ätande kamrater.
De är roliga, di däringa fåren.
De är roliga, di däringa fåren.
Nu börjar nedräkningen
Nu kan man se att det ska lammas om ett tag. Ullen på halsen har börjat lossna på en del av tackorna. Vi har inte en aning om varför de släpper ull och varför just på det stället, men så är det.
Vintern har hittills varit lugn på fårfronten, varför vi inte skrivit så mycket på bloggen. I verkliga livet har det varit mer turbulent. Vår fårflock är fortfarande en lugn oas för oss, där tiden står stilla och man kan komma ifatt sig själv. Det mest dramatiska som hänt i fårhuset är att taket höll på att rasa in på ett ställe när snön blev för tung. Med diverse stöttor och förstärkningar är dock läget under kontroll nu.
