Lilla Lamm

Idag var det alltså dags för Lillemans sista jobbuppdrag (såvitt vi vet...). Besök på äldreboendet i Ålem. Ulrica som jobbar där bad oss komma och hälsa på och det gjorde vi ju så gärna.

Halv elva var vi där och halv ett åkte vi hem igen. Under den tiden hann vi med alla avdelningar och alla som ville fick gosa en stund med Lilleman.

Vi, det var jag och Lassie, Lilleman och Lindas döttrar. Alla barn, hundar och lamm skötte sig utmärkt och Lilleman var den som drog till sig mest uppmärksamhet naturligtvis. Men Lassie och flickorna spred också glädje bland de gamla.

Där travade vi omkring som en liten flock genom korridorerna. Lilleman följer mig som en hund och hängde med utan problem. Efter en timme tog vi en liten betespaus utomhus och Lassie och flickorna rusade på gräsmattan. Sen in igen och åka lite hiss och prata med nya människor.

Blott två gånger kissade lammet och jubel utbröt när han tog en tugga av en benjaminfikus.

Några av de inneboende hade själva haft får och tyckte det var extra roligt med Lilleman. Lassie var i sitt esse och for omkring som en skottspole för att hinna hälsa på alla. Ibland var hon puts väck och då hade hon sprungit in på något rum och hälsat på.

På sista anhalten somnade lilla lammet i knäet på en farbror som älskade får och det var nästan så man blev tårögd när man såg hur försiktigt mannen höll Lillemans huvud i sin hand.

Innan vi for ifrån hemmet lovade jag att komma tillbaka nästa år, om vi har något passande uppvisningslamm då. När jag såg vad detta lilla betydde för de gamla, önskar jag nästan att det blir ett flasklamm nästa år också.

Så lätt det är att sprida glädje när man har några djur och barn med sig...