Lilla Lamm

Ja, det trodde vi väl aldrig, att lilla Diva skulle överleva. Hon var ju helt slapp och lealös med huvudet hängande och slängande; instoppad innanför min teddyfodrade jackskjorta, som var allt jag fått på mig förutom jeans och t-shirt, när jag kastade mig iväg till fårhuset. Säkerhetsbältet hade jag utanpå lammet, så det hjälpte till att hålla fast henne. Hela min vänstersida var nerkissad - kallt och blött och luktade fult.

Sen körde jag - ganska snabbt - till veterinärstationen, där den enda skylten som fanns var "Klövdjur får ej medtagas". Knackade på fönstret och pekade på Diva och en veterinär log och vinkade in oss. Han gav alltså B-vitamin och sockerlösning, men hade inte stort hopp. Hon andas knappt, sa han, efter att ha tagit bort stetoskopet.

Hon var verkligen som död. Jag hade stannat då och då på vägen till veterinären för att kontrollera att hon levde. Såg för min inre syn hur jag blev stoppad av polisen, utan körkort, men med ett dött lamm innanför skjortan. Men jag hade i alla fall bälte...

När jag bad om faktura, sa den snälle veterinären - som jag inte ens vet vad han heter - att äh, inte skulle de gå omkull för lite B-vitamin och sockerlösning. Han var nog ganska övertygad om att Diva skulle dö.

Precis när vi kom till avfarten till Rockneby kände jag hur hon rörde på sig, visserligen pyttelite, men ändå. Och under dagen kvicknade hon till och reste sig till slut, men var ostadig och i två dagar var hon alldeles simmig i blicken. Idag söndag är hon inte helt återställd, men betydligt piggare och med klarare blick.

Två andra lamm bor ju också hos oss. Den ene skriker hela tiden han inte ser mig, men den andra är rätt rar. Hundarna, katterna och jag tar vår tillflykt till ena halvan av huset, så får lammen rumstera i den andra. Tyvärr är köket och badrummet i deras ända...

Assar - katten med snuva - är helt fascinerad av lammen. När Diva var ensamt lamm här hemma, var han med henne överallt. Med uppburrad päls, stor svans och mycket svarta ögon, men helt fredlig i övrigt. Hans bror ser dock mer ut som han vill äta upp småttingarna.

Ett litet pyssel är det att se till att var och en äter upp sin mat - och bara sin egen mat. Abbe måste hållas borta från Assars mat, Millie och Majka måste hållas borta från långsamätaren Lassies skål, Abbe måste också hållas borta från hundarnas käk, så länge den står och sväller, hundarna måste hållas borta från lammens spannmålskross...

Fast det är rätt gulligt när alla tre små lammen travar efter en vart man än går; det lilla trampet av klövar. Alla tre stod så fint på rad, när jag kom in i köket imorse.

Just nu har Diva dispens att vara i människo- och hundzonen och ligger under filten bredvid mig i soffan. Hon är fortfarande trött efter pärsen i fredags; det tar nog tid innan hon återhämtat sig helt.

Men att hon fortfarande lever, det får nästan betecknas som mirakulöst.