Nytt på fårfronten
http://www.dn.se/nyheter/sverige/djurens-halsa-riskeras-nar-bete-utomhus-slopas-1.1064030
http://svt.se/2.33831/1.1864828/har_planteras_embryon_in_i_svenska_far?page1851421=2
Jaha.
Lamm som aldrig kommer att få gå ute och som föds upp i en rasande hastighet på kraftfoder och slaktas vid 4 månaders ålder istället för 6.
Tackor som får embryon inopererade för att fixa till en för Sverige ny fårras.
Allt för att få djuren att producera mer och öka LÖNSAMHETEN.
Pengar, pengar, pengar.
Man kan ju tänka sig vilka lamm som smakar bäst - de som gått inne och forcerats fram på kraftfoder eller sådana som vi har, som gått ute på bete mellan april och slakten i november... Och vilka som mått bäst.
Jag är glad och stolt över att vara reaktionär i dessa fårsammanhang. Och tacksam för att det finns människor som uppskattar det vi står för och det vi gör och köper våra produkter, även om de är dyrare än större lammproducenters.
I Lilla Lamms lilla lammproduktion är läget som följer:
I förrgår natt lammade vår näst sista tacka - Bakis. Just denna natt var Lindas man bortrest och eftersom Linda inte kunde lämna sina barn ensamma för midnattskollen, tog jag den. Naturligtvis var det lamning på gång, vattnet hade gått och väntan började.
Ett par klövar stack ut och början på ett stort huvud. Sen tog det tid, för det var ett stort bagglamm som skulle ta sig ut. När han väl var ute, var jag tvungen att ta ett kort på honom och skicka till Linda. Orsak: han var vår första - och enda? - skäck. Vit med svarta fläckar. Darwin.
Plups dök en ny klöv upp, nästan omedelbart efter att Darwin ramlat ut. Snabba ryck, bra jobbat Bakis!
Sen vänta. Och vänta. Och vänta. Jag blev tröttare och tröttare och tröttare. Och frös mer och mer. Ingenting hände. Tackan krystade inte ens. Slickade Darwin, gick lite, slickade Darwin, åt lite, slickade Darwin...
Efter en timme var jag tvungen att köra en sväng för att inte somna. Efter nästan en och en halv timme hade det kommit en nos bredvid klöven, men bara en klöv fortfarande. Jag kände efter, men kunde inte hitta någon mer klöv. Det var bara ett huvud och en klöv, vilket innebar att det andra frambenet låg längsmed sidan av lammet. Bakis krystade fortfarande inte och kom inte att göra senare heller.
Vad göra? Tvätta tackan i rumpan, tvätta lammet, tvätta armarna och försöka peta in lammet igen och dra fram benet? Utan assistens. Inget bra.
Tack och lov är lamm så böjliga och smala när de föds, så jag kunde dra ut tackan trots benet. Inte helt lätt, men till slut damp Dussin (vår 12:e tacklamm) ut. Hon var ganska matt efter att ha legat så länge på väg ut, men återhämtade sig kvickt och ställde sig upp på alla fyra utan problem. Jag var lite orolig att högerbenet skulle vara konstigt, eftersom det legat klämt så länge och jag fått dra ut henne, men det var normalt.
Så nu väntar vi bara på att Choklad ska lamma, om hon nu ska lamma. Efter det slipper vi nattvaken i alla fall, vilket ska bli skönt.
Mycket jobb återstår, men det kan vi förhoppningsvis sköta dagtid.
Famous last words.
http://svt.se/2.33831/1.1864828/har_planteras_embryon_in_i_svenska_far?page1851421=2
Jaha.
Lamm som aldrig kommer att få gå ute och som föds upp i en rasande hastighet på kraftfoder och slaktas vid 4 månaders ålder istället för 6.
Tackor som får embryon inopererade för att fixa till en för Sverige ny fårras.
Allt för att få djuren att producera mer och öka LÖNSAMHETEN.
Pengar, pengar, pengar.
Man kan ju tänka sig vilka lamm som smakar bäst - de som gått inne och forcerats fram på kraftfoder eller sådana som vi har, som gått ute på bete mellan april och slakten i november... Och vilka som mått bäst.
Jag är glad och stolt över att vara reaktionär i dessa fårsammanhang. Och tacksam för att det finns människor som uppskattar det vi står för och det vi gör och köper våra produkter, även om de är dyrare än större lammproducenters.
I Lilla Lamms lilla lammproduktion är läget som följer:
I förrgår natt lammade vår näst sista tacka - Bakis. Just denna natt var Lindas man bortrest och eftersom Linda inte kunde lämna sina barn ensamma för midnattskollen, tog jag den. Naturligtvis var det lamning på gång, vattnet hade gått och väntan började.
Ett par klövar stack ut och början på ett stort huvud. Sen tog det tid, för det var ett stort bagglamm som skulle ta sig ut. När han väl var ute, var jag tvungen att ta ett kort på honom och skicka till Linda. Orsak: han var vår första - och enda? - skäck. Vit med svarta fläckar. Darwin.
Plups dök en ny klöv upp, nästan omedelbart efter att Darwin ramlat ut. Snabba ryck, bra jobbat Bakis!
Sen vänta. Och vänta. Och vänta. Jag blev tröttare och tröttare och tröttare. Och frös mer och mer. Ingenting hände. Tackan krystade inte ens. Slickade Darwin, gick lite, slickade Darwin, åt lite, slickade Darwin...
Efter en timme var jag tvungen att köra en sväng för att inte somna. Efter nästan en och en halv timme hade det kommit en nos bredvid klöven, men bara en klöv fortfarande. Jag kände efter, men kunde inte hitta någon mer klöv. Det var bara ett huvud och en klöv, vilket innebar att det andra frambenet låg längsmed sidan av lammet. Bakis krystade fortfarande inte och kom inte att göra senare heller.
Vad göra? Tvätta tackan i rumpan, tvätta lammet, tvätta armarna och försöka peta in lammet igen och dra fram benet? Utan assistens. Inget bra.
Tack och lov är lamm så böjliga och smala när de föds, så jag kunde dra ut tackan trots benet. Inte helt lätt, men till slut damp Dussin (vår 12:e tacklamm) ut. Hon var ganska matt efter att ha legat så länge på väg ut, men återhämtade sig kvickt och ställde sig upp på alla fyra utan problem. Jag var lite orolig att högerbenet skulle vara konstigt, eftersom det legat klämt så länge och jag fått dra ut henne, men det var normalt.
Så nu väntar vi bara på att Choklad ska lamma, om hon nu ska lamma. Efter det slipper vi nattvaken i alla fall, vilket ska bli skönt.
Mycket jobb återstår, men det kan vi förhoppningsvis sköta dagtid.
Famous last words.
Kommentarer
Trackback
