Lilla Lamm

Nu var det inte så farligt som Linda befruktat, utan Chutney är helt återställd idag. De tre trädgårdsfåren får i dagarna åka tillbaka till sommarhagen, ety vår veterinär Kersti ska komma ut och kontrollera att de inte fått något återfall av fotrötan och då vill vi ha dem samlade.

Denna vecka har olika får skrämt upp mig genom att försvinna. Först var det bagg-grabbarna som försvann från den "nya" hagen (fåren gick där i vintras). Vi hade kört av elen till hagen med hästtransporten, så elstängslet var stendött och vi hade inte lyckats få fatt i någon elkunnig person att laga felet. Till saken hör, att Charlie Brown - vårt kändisfår - är lite av rymmarfår. Det var han som gjorde att bagglammen i en hast fick flyttas till egen hage (med fårnät), för han lyfte helt sonika på understa tråden och gick ut, när spänningen var dålig.

Sålunda var jag lite spänd på att se huruvida baggarna var kvar i sin hage eller ej. Gick fram till grindarna, men såg inte till grabbarna. Gick runt ensilagebalarna, för därifrån kan man se hela hagen.

Inga får.

Jag ropade och visslade; de brukar alltid svara och komma störtande...

Jag hann bli rejält orolig innan jag fick se ett stort svart huvud kika fram under en fläderbuske, tätt intill stängslet, bakom ett brygghus, så att det var omöjligt att få syn på honom, om man inte gick in i hagen. Hampus.

Men var var alla de andra? Ja, de hade gett spelet förlorat när Hampus beslöt att visa sig, så en efter en radade de upp sig bakom Hampus och alla hade ett litet flin på läpparna: -Nu blev du allt orolig va?

Och idag började jag med att räkna tackorna. 14 ska de vara (tre i min trädgård). 10 var de. Jag gick och gick och gick och ropade och visslade. De tio följde med mig och verkade inte det minsta oroliga. Till slut ringde jag Linda, som precis kommit hem och höll på att utfodra barnen. Hon skulle komma och hjälpa till med letandet; det blir ju mörkt så fort och det är rätt mycket hage att leta igenom, även i dagsljus.

Efter några minuter hörde jag ett bräkande som inte kom från "rätt håll", där de 10 tackorna var. Jag gick åt det hållet och efter ett litet tag kommer Tofs och Fläta och deras lamm Caramelle och Cocos spurtande. Tofs var upprörd - hade hon missat spannmålsutdelningen? Hon är vårt allra mest matglada får, till och med värre än Lilla Dott. De fyra följde med mig tillbaka och fick sin ranson kross de också, och så var allt frid och fröjd igen.

Apropå tackorna, så gjorde Bakis mig förstummad häromveckan. Bakis är lite av favorit (min) och hon hade ätit sin kross och stod kvar och umgicks lite efteråt. Då började hon hosta och harkla sig; hon hade väl fått skal i halsen. - Gå och drick lite vatten, sa jag till henne. Och se på fan om inte fåret går runt fållan och in i fållan och fram till vattenhinken! Visserligen drack hon aldrig, men ändå! Naturligtvis fattade hon inte vad jag sa, men det var en kul slump.

Ikväll tog jag och gjorde ett baggbo innan jag körde hem. Baggarna har stått ute i regnet i tre dagar och det har verkligen hällt ner. Ingenstans har de haft något skydd, så jag har tyckte lite synd om dem, speciellt häromnatten när det åskade kraftigt.

Men nu byggde jag en liten sovfålla inne i lagården åt dem, så att de kan ligga inne i halmen och mysa när det är skitväder ute.  Får är verkligen fantastiskt nyfikna - baggarna följde varenda manöver jag gjorde med stort intresse och de var väldigt närgångna, så jag tror att de är hemskt närsynta alla sex. Funderade ett tag på att sätta dit en läslampa och lägga dit en bra bok också, men det blev aldrig av. Man vill ju inte skämma bort dem...