Lilla Lamm

Jag blir nervös av att ha baggar bakom ryggen. Våra fem snälla ungbaggar karskar upp sig när man kommer med mat åt dem i hagen, buffar på varandra och buffar på säcken med ensilage/hö, travar efter en på väg ut ur hagen. Nödgades ge Carl-Gustaf en lavett med den tomma säcken då han började buffa på mig. Man får burra upp sig och skrika på dem och skrämma dem lite, så att de blir fogliga igen. Och ha ögon i nacken...

Stora baggen Hampus går ju med tackorna hemma på gården nu. När tackorna blivit klippta flyttade jag över Gevalia och Björk till hagen intill. Gevalia gick fint att få över, men Björk fick jag jaga lite. Då hade alla hunnit stissa upp sig också, så det blev en del spring. Plötsligt inser jag att någon står och observerar mina fångstförsök - Hampus. Han står och blänger på mig och undrar vad faan jag gör med hans tackor???

Och det ska jag säga, att det är inte lätt att fånga en snabb tacka bland 15 andra tackor och samtidigt hålla ögonen på en vred bagge... Men han var nog mest konfunderad och återgick raskt till ensilageätandet, när jag väl fått tag i Björk.


Respekt ska man ha för baggarna. En granne berättade om en kvinna som blivit stångad av en bagge och hon gick på kryckor i åratal efter det.

Men nu ska vi bara ha baggarna en knapp månad till, sen blir det slakt. Då slipper vi körandet ner till sommarhagen för att se till baggarna och stödutfodra dem. Sen lägrar sig lugnet och vi går in i vinterlunken med utfodring morgon och kväll - i väntan på att lamningen ska ta sin början.


Hampus i all sin glans.