Fårförflyttningar
Så vart fåren klippta i höst också.
De hade hunnit få präktigt fina fällar sen vårklippningen; höstullen är bättre än vårullen, dels är den renare (inte så mycket boss från hö, ensilage och halm), dels har tackan kunnat ta vara på all näring åt sig själv under sommar och höst. När de klipps på våren har de ju burit på ett eller två lamm, som snott åt sig det mesta.
Nå, i lördags eftermiddag lånade vi hästtransporten och körde ner till sommarhagen och hämtade hem ett gäng tackor. Jag hade stängt in de flesta i fållan, men fem hade stannat utanför. (Tror man att man då ska få in de fem, utan att släppa ut minst tio av de i fållan varande fåren, tror man fel.) Tre av de fem fick vi in i transporten och ett gäng från fållan. Kvar blev sex tackor i fållan och två lamm - systrarna Voltaire: Choklad och Cacao - som icke skulle in vare sig i transport eller fålla.
Skjuts iväg med första gänget. Installerade dem i vinterlagården och raskt tillbaka för att hämta resten. Vi fick in de i fållan varande sex fåren, men icke Voltaires.
Hem med de sex tackorna, lastade istället in de fem ungbaggarna som gått vid lagården och körde ut dem till tackornas sommarhage. Baggarna är ju så snälla och tama, så de gick snällt in i fållan. Systrarna hade nog hunnit bli rejält oroliga, när alla andra får försvann, inklusive mamma Tjorven. De kom i alla fall sättandes och gick beskedligt in till baggarna där de stod och åt kross. Sen var det bara att plocka in dem i transporten för vidare befordran till vintervistet och då blevo de så glada att få se sin kära moder igen.
Söndag framåt kvällningen kom så Conny och klippte våra får. Han är snabb, noggrann och försiktig, tycker inte om klippare som klipper hål på fåren. Så han klippte och vi matade fram fåren till honom och återbördade de klippta till inhägnaden, samtidigt som vi rensade ull för glatta livet.
Conny klipper mycket fortare än vad vi rensar ull, så efter kvällsfikat stack han iväg och lämnade oss till ulleriet. Som vanligt hade vi för lite kläder på oss - inga långkalsonger eller mössor - och rensa ull med fingervantar går inte. Sålunda satt vi på cementgolvet i världens dragigaste lagård, 5 grader varmt, och frös häcken av oss och rensade ull med valna fingrar tills klockan var bortåt elva.
De stackars fåren stod kutryggiga och frös också häcken av sig. Vi lassade in hö och halm till dem; det är de enda man kan göra. Har de att äta kan de hålla värmen lite bättre och halmen värmer dem lite också.
Nu är alla får där de ska vara, vilket är mycket skönt. Tackorna är i sin vinterhage med vidhängande lagård. Gevalia och dottern Björk går i en hage bredvid och kan också gå in i lagården. Ungbaggarna går alltså i tackornas sommarhage. Eftersom betet blir sämre och sämre, åker vi dit med ensilage och hö som stödutfodring. Baggarna klipptes inte, så de har en frodig päls som skyddar mot väder och vind och de har massor av skyddande träd och snår att söka skydd under och i, när vädret är dåligt.
För ett tag kan vi andas ut och nöja oss med att mata tackorna i lagården och titta till baggarna ute på betet. Om någon månad blir det slakt, men det är långt dit...
De hade hunnit få präktigt fina fällar sen vårklippningen; höstullen är bättre än vårullen, dels är den renare (inte så mycket boss från hö, ensilage och halm), dels har tackan kunnat ta vara på all näring åt sig själv under sommar och höst. När de klipps på våren har de ju burit på ett eller två lamm, som snott åt sig det mesta.
Nå, i lördags eftermiddag lånade vi hästtransporten och körde ner till sommarhagen och hämtade hem ett gäng tackor. Jag hade stängt in de flesta i fållan, men fem hade stannat utanför. (Tror man att man då ska få in de fem, utan att släppa ut minst tio av de i fållan varande fåren, tror man fel.) Tre av de fem fick vi in i transporten och ett gäng från fållan. Kvar blev sex tackor i fållan och två lamm - systrarna Voltaire: Choklad och Cacao - som icke skulle in vare sig i transport eller fålla.
Skjuts iväg med första gänget. Installerade dem i vinterlagården och raskt tillbaka för att hämta resten. Vi fick in de i fållan varande sex fåren, men icke Voltaires.
Hem med de sex tackorna, lastade istället in de fem ungbaggarna som gått vid lagården och körde ut dem till tackornas sommarhage. Baggarna är ju så snälla och tama, så de gick snällt in i fållan. Systrarna hade nog hunnit bli rejält oroliga, när alla andra får försvann, inklusive mamma Tjorven. De kom i alla fall sättandes och gick beskedligt in till baggarna där de stod och åt kross. Sen var det bara att plocka in dem i transporten för vidare befordran till vintervistet och då blevo de så glada att få se sin kära moder igen.
Söndag framåt kvällningen kom så Conny och klippte våra får. Han är snabb, noggrann och försiktig, tycker inte om klippare som klipper hål på fåren. Så han klippte och vi matade fram fåren till honom och återbördade de klippta till inhägnaden, samtidigt som vi rensade ull för glatta livet.
Conny klipper mycket fortare än vad vi rensar ull, så efter kvällsfikat stack han iväg och lämnade oss till ulleriet. Som vanligt hade vi för lite kläder på oss - inga långkalsonger eller mössor - och rensa ull med fingervantar går inte. Sålunda satt vi på cementgolvet i världens dragigaste lagård, 5 grader varmt, och frös häcken av oss och rensade ull med valna fingrar tills klockan var bortåt elva.
De stackars fåren stod kutryggiga och frös också häcken av sig. Vi lassade in hö och halm till dem; det är de enda man kan göra. Har de att äta kan de hålla värmen lite bättre och halmen värmer dem lite också.
Nu är alla får där de ska vara, vilket är mycket skönt. Tackorna är i sin vinterhage med vidhängande lagård. Gevalia och dottern Björk går i en hage bredvid och kan också gå in i lagården. Ungbaggarna går alltså i tackornas sommarhage. Eftersom betet blir sämre och sämre, åker vi dit med ensilage och hö som stödutfodring. Baggarna klipptes inte, så de har en frodig päls som skyddar mot väder och vind och de har massor av skyddande träd och snår att söka skydd under och i, när vädret är dåligt.
För ett tag kan vi andas ut och nöja oss med att mata tackorna i lagården och titta till baggarna ute på betet. Om någon månad blir det slakt, men det är långt dit...
Kommentarer
Postat av: Pernilla Corneliusson
Hej! Kan du vidareförmedla kontaktuppgifter till Conny fårklippare. Vill inte heller ha blodutgjutelse vid klippningen. Mvh Pernilla ([email protected])
Trackback
