Lilla Lamm

Igår körde vi ner till fårhagen för att ta bort taggtråd vi hittat mitt i hagen. Låg där gömd under gräs och buskar, perfekt för fåren att trampa på och fastna i. När vi väl började nysta i skiten, visade det sig vara åtskilliga meter som behövdes tas bort. Och alla som lekt med taggtråd vet ju hur mysigt det är med dess nyckfullhet. Rostiga slingor som sprätter iväg och fastnar i kläder och annorstädes. Vi svor nog en hel del.

Lindas hund Morris var med också och försökte undvika fåren. De var otäcka när de kom i flock och skulle lukta på honom. Stackars hunden gled omkring som en hukande skugga med fåren nyfiket lommande efter. Sen blev han glad, för då hittade han ett kalvben att tugga på. Varifrån benet kom lär vi aldrig få veta, för inga små kalvar har saknats i området.

Lassiehunden har börjat lägga sig platt på marken, när det kommer bilar farande. Utmärkt, tycker vi, så hon inte får för sig att valla dem. Men det är lite jobbigt, när man går längs en någorlunda trafikerad väg. Men hellre en ryckig promenad, än en överkörd border collie.

Jag har nu fört in alla våra elva lamm i vår gula Fårjournal. Där står vilka som är mammor, när lammen är födda och vad de får för nummer i sina öronbrickor. Vi skriver även i kännetecken på lammen, så vi kan hålla isär dem; en del är ju väldigt lika och kanske bara en vit fot skiljer dem åt.

Fårjournalen är i pappersformat, men vi måste också föra in våra lamm i en databas som heter Elitlamm. Och det var jag på väg att göra, när det visade sig att jag tagit bort lammens pappa ur Elitlamm (han slaktades sent i höstas). Det ska man alltså inte göra innan alla hans lamm är födda, annars har de ingen pappa; man bara låtsas att han lever... Så pappabaggarna kan släpa efter minst fem månader (dräktigthetstid) sen de är döda. Jättedumt. Nu får Elitamm peta in den sedan länge döde Bandit, så hans lamm kan registreras korrekt.