Pavlovska får

Det går att lära får saker. Men man måste nog göra det med mat. Nu verkar det som om vi lärt fåren att komma till en speciell grind i hagen, när de hör att vi tutar. Sen får de spannmålskross och blir glada. (Och lite kel också...)

Mycket praktiskt är det, emedan hagen de går i är väldigt långsträckt. Förra året gick vi och visslade och ropade på dem, för att de skulle komma till kvällens fårräkning, men ofta stod de så långt bort eller bakom kullar eller i prasslande vass, så de inte hörde oss. Vissa kvällar gick mycket tid åt till att leta får, vilket inte gjorde något när man var på gott humör och solen sken. Hade man istället bråttom och klafsade omkring i lårhögt gräs i spöregn...

För övrigt är våra får helt ljuvliga där de traskar omkring i sin vackra hage. Fåren i sig blev vackrare när vi släppte ut dem i den hagen! Och så luktar de så gott, så gott - solvarma får. Och rena är de. Ja, alla utom Bella, som konstant är lortig. Lammen växer så det knakar - Ctig-Helmer och Clown börjar komma upp i normal fårstorlek. Minstingen Chaplin är svart och enormt söt. Lilla Caramelle likaså; hon är grå på bakkroppen och vit fram och lite blyg. Charlie Brown är tryggheten personifierad och måste alltid få en pratstund med en. Alla lammen är som små fiskar (stora fiskar...) som nappar tag i och smakar på kläder och skodon.

Bröderna Chabo och Carl-Gustaf har jag svårt att hålla isär. De ser likadana ut, förutom ett framben som är vitt på den ene. Bägge är ju döpta efter kungen, så det är ju inte så egendomligt att de är lika... (Fast kungen smeknamn stavas Tjabo.)

Hur eller hur så är de världens mest bortskämda får, men ack så fina!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0