Lilla Lamm

I fredags när Linda tittade till fåren fattades Clown, vår vita bagge med svarta tecken. Sommarens första dödsoffer, förhoppningsvis också det sista.

Igår körde Veronica (Nöbble gård) och jag ner till hagen på morgonen för att mjölka Amanda, Clowns mamma. Hennes juver var sprängfyllt och tackorna kan få juverinflammation om man inte lättar på trycket. Vi mjölkade nog ur någon dryg liter och juvret, som innan varit stenhårt, blev mjukt igen.

På väg därifrån säger Veronica Det ser ut som det där fåret är på fel sida om stängslet! Och det var det. Charlie hade helt enkelt lyft understa ståltråden och gått ut. Och även om fåren är ulliga, så brukar det vara sådant drag i ståltrådsstängslet att inget djur funderar på att gå i närheten ens.  (När markägaren slog på strömmen i april, hörde han ett rådjur bröla till längst ut i hagen; det hade väl stått precis vid tråden och fått sig en rejäl kyss.)

Jaha, ingen eller dålig ström i hagen. 22 får och 9 kalvar strömlösa. Markägaren inte hemma, inte heller hans son. Veronica hittade inte spänningsmätaren, som man kan testa effekten på stängslet med. Till slut kom markägaren hem och lånade mig sin mätare, vilken sa att vid anslutningsstället var det 1,0. Jaha? Där Charlie gått under var det 0,6. Jaha? Ringer Veronicas man Lennart och frågar vad det bör ligga på. Han sa 5-6000 ungefär. Nå, vi begrep oss inte på detta riktigt, men efter genomläsning av bruksanvisningen visade det sig att mätaren angav kilovolt. Så spänningen låg på en tiondel av det lämpliga på stället där Charlie "rymde".

Efter genomgång av hagen hittade jag en stålvajer som ramlat över stängslet och låg ner i gräset. När den var avlägsnad kom spänningen upp i 3,0 kV respektive 2,6 vid Charlies utgång. Bättre, men inte bra. Vi måste röja gräs och annan växtlighet också.

Hur eller hur beslöt vi oss för att flytta Charlie och de andra bagglammen till en egen hage. Dels för att Charlie inte skulle lära de andra fåren tekniken att lyfta stängseltråden, dels för att de är så stora nu, att risken finns att de betäcker sina mammor och systrar.

Linda hade halvannan "ledig" timme emellan stängningen av fiket och kvällens fest. Den utnyttjade vi till baggflytt. Jag satte ihop en liten fålla och stängde in våra fem kvarvarande baggar i väntan på Linda och hästtransporten. Jag fick stå mittibland baggskrällena, för de försökte oupphörligen stånga ihjäl varandra, särskilt Charlie och Ctig-Helmer. Och de som inte höll på att stångas betäckte under tiden de andra, vilket ju var bättre, för då kunde de inte stångas...

Lite sorgligt är det att avskilja bagglammen från deras mammor. Dott och Bolly cirklade runt den lilla fållan och pratade med sina söner (Se nu till att äta ordentligt! Låt inte de andra pojkarna vara elaka mot dig! Etc.). Sorgligast var när Amanda bräkte och hoppades att hennes döde son skulle vara bland de andra i fållan. Hon kom rusande med öronen glatt riktade framåt, men vände moloken om, när Clown inte var där. Bara Pims gav blanka fan i sin son Charlie; hon hade ju hans syrra Chutney kvar i alla fall.

Iväg till nya hagen hos Bengt. En mindre men väldigt fin hage med riktigt fårnät omkring. Där får de gå till i höst, när det är dags för slakt. Om ingen vill köpa dem som livdjur förstås.

Idag måste vi mjölka tre tackor alltså: Amanda som miste sin Clown, Dott, mamma till Ctig-Helmer, jättelammet, och Bolly, mamma till Chabo och Carl-Gustaf. Linda vill göra ost. Det kan bli spännande...